Barents publisher – förlag

Meänmaa språkråd och Barents Publisher har tidigare gett ut tre delar: A-K, L-N och O-R. Denna fjärde del innehåller bokstaven 

-s-. Ordböckerna är trespråkiga: meänkieli/svenska/finska.

KORPELARÖRELSEN är Nordens mest mytomspunna religiösa rörelse. Bengt Pohjanens skildring av rörelsen bygger på forskning och samtal med dem som var med. Författaren har skrivit flera romaner om rörelsen. Han har skrivit pjäser - som bombhotats - och spelats på Bonnerbiennalen. Denna bok är en dokumentär berättelse. För första gången används de autentiska namnen på ledarna, profeterna och profetissorna. Pohjanens roman Dagning;röd! (Norstedts 1998) har inspirerat till filmen Rörelsen som har premiär under 2024.

Äntligen har Vilma börjat i ettan. Hon har längtat. Men idag vill hon inte gå dit. Vad är det som har hänt?Boken är tvåspråkig. Läs om Vilma på svenska eller meänkieli.På förlagets hemsida finns länk till gratis lärarhandledning.

"Ta emot detta som en nouetisk skrift, ty varje ord i den förutsätter förmåga till nouetisk förståelse." (Euagrios av Pontos)"Det är anmärkningsvärt att varje försök till reflektion, kritiskt tänkande eller filosofiska funderingar skall väcka sådan irritation i dag … Allt tänkande som överskrider vissa allmänt vedertagna uppfattningar tycks vara förbjudet. Att tänka håller på att bli tabu." (Eugenio Trias)"I believe that the greatest problem of western philosophy is that it identifies the nous with reason and intellectual (noetic) knowledge with existential knowledge." (Hierotheos Vlachos)

Vad är sanning? Vad är livets mening? Hur blir vi lyckliga? Hur skall vi bli saliga? Den kristna tron är ingen automat som svarar mekaniskt. Kanske den inte ens har alla svar. Men den öppnar en annan värld för oss. Den gläntar på dörren till Guds verklighet, inför vilken vår tids människa kanske glömmer vilken hennes fråga var. Kanske väcks hennes förundran så att den blir porten in i ett annat land, in i Gudsmoders trädgård, där alla blommor får blomma, både gräs och ogräs, både lilja och liljekonvalj, utan att någon kommer med skäran. Kanske blir människans själ så berörd av den ortodoxa teologin att hon blir stilla inför Honom, som inga ord kan beskriva.

"Edvin hade inte alls lust att vara någon sorts spökmagnet, och plötsligt kändes det nästan värre att någon trodde på honom. Vad skulle han göra då? Om allt var på riktigt och han verkligen hade fått kontakt med den andra sidan?"

Vad är sanning? Vad är livets mening? Hur blir vi lyckliga? Hur skall vi bli saliga? Den kristna tron är ingen automat som svarar mekaniskt. Kanske den inte ens har alla svar. Men den öppnar en annan värld för oss. Den gläntar på dörren till Guds verklighet, inför vilken vår tids människa kanske glömmer vilken hennes fråga var. Kanske väcks hen­nes förundran så att den blir porten in i ett annat land, in i Gudsmoders trädgård, där alla blommor får blomma, både gräs och ogräs, både lilja och liljekonvalj, utan att någon kommer med skäran. Kanske blir människans själ så berörd av den ortodoxa teologin att hon blir stilla inför Honom, som inga ord kan beskriva.

Harry Martinsons Aniara är ett epos om människans resa i tid och rum, också en varning till mänskligheten, som med vetenskapen nått oanade framsteg och hisnande höjder. Allt detta har emellertid sitt pris: den ekologiska jämvikten skakar. Vetenskapen har skapat vapen, som kan förinta mänskligheten. När verkligheten hinner ikapp henne försöker hon hitta knep och vägar: riter och förnekelse, hopp och förtvivlan, tvivel och tro, ytlig underhållning och utopiska teorier.Aniara berättar, sjunger, varnar och lyfter dikten till litterära höjder.

Percey Shelley hävdar att poetens språk är helt metaforiskt, som påminner om naturens fotavtryck. Bengt Pohjanens diktsamling "Nils Holgersson såg oss inte" avlyssnar strandens ljud och röster, stigens vandrare från gångna tider och granskar liv och känslor i gränslandets marker.

Språket, orden, spåren, aspens darr och bofinkens signaler ljuder, ur myrens gråtande ögon rinner tårar och stiger saga och myt – och inte minst tacksamhet för att Nils Holgersson inte såg landet som nu stiger fram i sin rikedom – inte minst tack vare poetens sånger och myrens myter.

”Om du kommer skall jag visa dig landetoch skogen, där väsen och växterregnmoln och ängar, milda och stillavecklar ut sig som tyger,vävda av händer, av ändlösa tyger.”

 Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset, en självutnämnd organisation för tornedalingar, beskriver skeendet i Tornedalen vad gäller språk och annat som att svenska staten sys­tematiskt förödmjukat tornedalingar och utsatt dessa för förtryck och övergrepp. Statens språkpolitik har fått till följd att den tor­nedalsfinska dialekten (meänkieli) är på väg att försvinna. Bengt Bucht menar att denna historieskrivning är mycket förenklad och delvis förvrängd för att passa in i den bild som förbundet vill ge av tornedalingar som en speciell folkgrupp, som i likhet med samer särbehandlats av staten. Tvärtemot anser han, har Tornedalen och tornedalingar behandlats som annan svensk landsbygd med dia­lekttalande befolkning. Det finns andra mer närliggande naturliga förklaringar till att tornedalsfinskan försvagats såsom minskad iso­lering av landsbygden och bättre tillgång till utbildning och arbete utanför hemorten. Kontakterna med rikssvenskan ger tydlig

”Poesin fångar paradoxen, motsatserna, ja och nej förenas. Det där som kan ske var som helst, när en nyckel till synes mållöst vandrar i och genom olika tider plötsligt hittar ett nyckelhål och öppnar dörren till en verklighet som ingen musiker, konstnär eller författare kan förklara, bara måla, tonsätta och med hedersgästen, ordet, verifiera. I värsta fall en ordförbru­kare som aldrig når målet, den sanna poesin. Det där som kallas mystik. Som poeter i sin prästerliga höghet aldrig kan nå. Bara den som i sin försjunkenhet skriver för ingen och därmed för alla, enligt Artur Lundkvist, som också påstod att poeten är ett medium, en siare och visionär.” Blotta tanken att skriva en dikt är att ta död på den, har någon poet sagt. (Bengt Pohjanen, Förlåt, jag är poet, 2025)

Coralie har fått en ny cykel. Hon cyklar långt hemifrån. Utanför Noras musikcafé hör hon sång och stannar. Efter det går allt fel.

"Coralie springer så fort hon kan. Hon springer bort från det gula huset. Bort från stulet fika. Benen är trötta. Hon snubblar och faller."

Corarlie oon saanu uuen pyörän. Se polkee sillä kauas kotoa. Noran musikkikahvelalla se kuulee musikkia ja toppaa. Sitte kaikki mennee väärin.

"Coralie laukkoo niin kovvaa vauhtia ko saattaa. Se laukkoo poijes kelteselta talolta. Poijes varastetulta fiikalta. Jalat väsyvä. Se astuu paittihoon ja lankeaa."

Emilia är socionom med en välartad dotter och en harmonisk relation till sin exman. Kristoffer är ensam och hemlös, med flera misslyckade försök till drogfrihet bakom sig. Efter deras första omtumlande möte på socialtjänstens missbruksenhet lämnar hon över hans ärende till en kollega. Han har nämligen en utstrålning som får att marken skakar under Emilias fotriktiga sandaler.

Men han har hennes mobilnummer och hör av sig. Inte kan det väl skada att ses på biblioteket och ta en oskyldig kopp kaffe?

Under månaderna som följer rubbas allt i Emilias stillsamma tillvaro, både hemma som tonårsförälder och på jobbet. Hennes gränser testas på mer än ett sätt. Kristoffer kämpar för att hålla sig borta från droger och Emilia för att hålla sig borta från honom.

Kris med stort K är en beroendeframkallande berättelse om att falla och återfalla. Det är en litterär crossover - en vardagsnära relationsroman med ungdomsbokens intensitet och värmen i en äkta feelgood.