Bokförlaget Perenn – förlag

I Pont Aven står högsäsongen för dörren. En stor attraktion i den idylliska småstaden är den konstnärskoloni som levde och verkade här i slutet av 1800-talet - med Paul Gauguin som främsta namn. Reproduktioner av gruppens målningar pryder varje affär och servering. Så ock restaurangen på hotell Central där ägaren hittas mördad en solig julimorgon: en nittioettårig man som skött hotellet i över sextio år, respekterad och omtyckt av alla. Ett obegripligt våldsdåd, utfört med kniv. Av vem? Och varför? Georges Dupin - koffeinberoende kommissarie i Concarneau - och hans båda inspektörer tar sig an fallet. Nolwenn, Dupins ovärderliga sekreterare, ser till att parisaren Dupin lär känna sin nya bretonska hembygd lite bättre. På så vis blir omplaceringen från huvudstaden till Finistère - ”Världens ände” - mindre kännbar.

I sin knappa produktion, som förutom ett drama samt lyrik framför allt utgjordes av kortprosa, protesterade Borchert mot kriget. Borchert var soldat i andra världskriget och satt dessutom fängslad av nazistregimen på grund av kritiska yttranden han fällt. Dödsstraffet omvandlades dock till fängelsestraff. Borchert har en enastående förmåga att i ögonblicksbilder blixtbelysa krigets vanvett och situationen i Tyskland år 1945, "timmen noll". Nobelpristagaren Heinrich Böll har skrivit ett efterord. Om berättelsen "Brödet" skriver han: "(...) den är ett mästerverk inom kortnovellens speciella genre (...)" Recensioner: "Skandalöst egentligen att det skulle dröja 60 år innan dessa oslagbara skildringar av ett ruinerat Tyskland år Noll (en pjäs och 14 prosastycken) ikläddes en svensk språkdräkt, men nu finns de äntligen tillgängliga i Bodil Zaleskys fina översättning." (Martin Lagerholm i Smålandsposten, under rubriken "Årets prosa" 2008.12.18 "'Två år hade han för att skriva och under de här två åren skrev han som en som skriver ikapp med döden', säger Böll som med rätta håller Borcherts alltför korta författarskap högt. /.../ Den /Borcherts prosa/ kan gott läsas som en föregångare till Bölls och Grass mer omfattande verk." (Åke Leijonhufvud i Sydsvenskan 2008.06.15)

BTJ:s recension: "Landet bortom skogen. Det okända Transsylvanien är ett samarbete mellan journalisten och historikern Ulf Irheden och arkeologen och antikvarien Robin Gullbrandsson. Författarna, som var för sig under en rad år besökt Transsylvanien och blivit väl förtrogna med människor och miljöer, belyser på ett förtjänstfullt sätt sachsarnas historia i Rumänien. Sachsare är samlingsnamnet på de tysktalande grupper som sedan 1100-talet levt i Transsylvanien och som präglat områdets kultur och samhällsliv, men som i dag är en snabbt krympande minoritet. Utöver sachsarnas kulturhistoria beskrivs också deras särpräglade byar och kyrkoborgar, varav vissa förklarats vara världsarv. Läsaren presenteras även för dagens sachsare, både de som stannat kvar och de som gett sig av till Tyskland efter murens fall. Boken innehåller ett stort antal foton (tagna av författarna) som bidrar till läsupplevelsen, men den hade vunnit ytterligare på ett mer omfattande kartmaterial för att underlätta för läsaren att följa med i texten. Sammantaget är det dock en utmärkt bok om en hastigt försvinnande kultur i ett, från svenskt perspektiv, ofta förbisett område av Europa. Den bidrar till en djupare förståelse av Rumäniens centraleuropeiska arv och de förändringsprocesser som påverkar dagens Transsylvanien. Boken innehåller en litteraturlista för fortsatt läsning. Helhetsbetyg: 4. – Alexander Gottsen."

Den sista i raden av författare i Prag som skriver på tyska, född 1916 i en judisk familj. Via Frankrike och Marocko - i båda dessa länder hölls hon internerad men var också fri i perioder - nådde hon 1941 Mexico. Där arbetade hon på den tjeckoslovakiska exilregeringens ambassad. R:s mor, två systrar och en systerson gick under i förintelsen. Efter kriget bosatte sig R. tillsammans med sin jugoslaviske make i Belgrad. Där födde hon en dotter. 1948 flyttade familjen till Prag. I början av 50-talet fick R. tillbringa 15 månader i rannsakningshäkte efter att ha utsatts för den kommunistiska regimens beskyllningar. Mannen och dottern tvångskommenderades till landsorten, dit också R. fick bege sig efter frisläppandet. R. har fått motta förtjänstmedaljen av första klassen ur dåvarande president V. Havels hand.

Tjeckisk kortroman från 1974. Karel Pecka hade egen dyrköpt erfarenhet av arbete i den tjeckoslovakiska stalinistregimens arbetsläger. Efter ockupationen 1968 hade han publice- ringsförbud fram till sammetsrevolutionen 1989. Tidigare har endast några prosastycken av honom publicerats på svenska. Nu kommer hans Gallerian, den spännande romanen om den lilla människans irrande i en bisarr Kafka- värld, om livet i gårdagens Tjeckoslovakien, eller varför inte om livet över huvud taget? Huvudpersonen A. Tvrz har almanackan full av plikter. En dag går han in i Lucernapassagen i Prag - en galleria med många affärer - för att uträtta ett ärende, men av olika anledningar dröjer han kvar där inne, trots alla plikter som väntar... Filmatisering av Juraj Herz 1997. Någ- ra av Peckas böcker har givits ut på franska.

"Det började i Stralsund" är ett slags bokslut över ett tämligen idogt resande i den östra halvan av Europa: från 16-åringens första besök bakom Järnridån 1982 till 54-åringens möte med norra Grekland och Turkiet. Boken bygger på reseskildringar som jag publicerat på min sajt Kultur i öst sedan 2005. Texterna är ordentligt omarbetade; några är nyskrivna. Boken bjuder på inblickar i det som intresserar mig mest: (kultur)historia, samhällsförhållanden, språk, litteratur, arkitektur, musik och människor. Reseminnen - intryck, upplevelser och reflektion - varvas med fakta och fördjupande avsnitt. Arton länder samsas mellan bokens pärmar: Tyskland (med tyngdpunkt på DDR), Litauen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Serbien, Kroatien, Slovenien, Italien, Nordmakedonien, Kosovo, Albanien, Rumänien, Bulgarien, Polen, Ukraina, Grekland, Turkiet. Bokens foton är i de flesta fall tagna under mina resor. Ur innehållet: Etniska minoriteter: tjecker och slovaker i Kroatien, Serbien, Rumänien; tyskar i Slovakien; romer i Rumänien, Slovakien och Bulgarien; makedonier i norra Grekland med flera. Gränsförskjutningar: Italiens nordöstra hörn efter första respektive andra världskriget; Danmark-Tyskland i samband med det dansk-preussisk/österrikiska kriget 1864 samt efter folkomröstningen 1920 med flera. Folkomflyttningar: mellan Polen, Sovjetunionen och Tyskland efter andra världskriget; mellan Grekland och Turkiet på 1920-talet. DDR får stort utrymme (sex av bokens 22 kapitel) med bland annat porträtt av några oppositionella samt en redogörelse för timmarna strax före och efter Berlinmurens fall. Krigen i Jugoslavien under 1990-talets förra hälft samt Rysslands krig mot Ukraina. Den preussiska välkomstkulturen från och med 1685 som innebar att bland andra böhmiska protestanter fann en fristad i Tyskland (Herrnhut, Rixdorf/Berlin). Flyktingarna tillhörde samfundet Böhmiska bröderna/Brödrauniteten ur vilka herrnhutismen växte fram på 1700-talet. Därifrån spred de sig till olika platser i Europa, bland annat till Christiansfeld i Danmark som är upptagen på UNESCO:s lista över världskulturarv. Herrnhutismen är idag ett lutherskt, pietistiskt samfund med världsvid spridning. I de länder där man är verksam lägger man stor vikt vid att erbjuda skolundervisning.

Dezsö Kosztolányi föddes i Szabadka (nuvarande Subotica, Serbien) 1885. Som prosaförfattare räknas han som en av Ungerns främsta. Kosztolányi skrev romaner, noveller och lyrik men var också verksam som översättare. Bland de diktare han översatte till ungerska kan nämnas Shakespeare, Oscar Wilde, Verlaine, Baudelaire, Goethe och Rilke, Kosztolányi avled 1936. Recensioner av "Lärkan": "Den elegantaste av alla ungerska författare, (Sándor) Márais store mästare." - Péter Esterházy "en superb, djupt gripande kort roman" - Timothy Garton Ash i The Independent "den mest originella, ekonomiska och smärtsamma roman jag läst på länge" - The Times "En strålande roman." - Frankfurter Allgemeine Zeitung "en underbar bok,ett subtilt satiriskt samhällsporträtt" - Süddeutsche Zeitung

Jiri Weil överlevde förintelsen genom att fingera sitt självmord när han fick kallelsen att infinna sig till en transport. Romanen bär det självupplevdas prägel. I sin recension i Sydsvenskan hösten 1998 skrev Åke Leijon- hufvud: "Det som slår en när man läser 'Liv med en stjärna', det fullständigt unika i boken, är den intimitet med vilken den är skriven." Torsten Kälvemark i Aftonbladet skrev "Stor bok i litet format". Även i Svenska Dagbladet och Arbetet fick romanen mycket fina recensioner. Weil skrev sin roman med enkla ord. Orden "tysk" eller "nazist" används inte en enda gång. Ordet "jude" före- kommer en gång i sammansättningen "jude- svin". Genom Josef Roubiceks tankar, drömmar och möten ges en oförglömlig skildring av den byråkratiserade ondskan som tränger sig på en vanlig människa. Boken rymmer också humor och värme.

Hundens och kattens äventyr är en bok som så gott som alla tjecker känner till. Den är skriven av mannen som, i samarbete med brodern Karel, skapade ordet "robot". Följ med hunden och katten på deras äventyr! De båda vännerna bor tillsammans i ett litet hus i utkanten av en skog. Varje dag har något intressant att bjuda på: man kan ju skura och torka ett golv på olika sätt, och varför inte låtsas att man är tvätt när man ändå måste tvätta sig? Det är jobbigt att knipa sig fast i tvättlinan, så tvätten somnar med detsamma när den väl har hamnat i tvättkorgen. Ja, hunden och katten har mycket att stå i. Inte kan de ligga kvar i sängen hela dagen när de redan för länge sedan borde ha svarat på det där brevet från flickorna i Nynburk! Och så kan man ju överraska Jan och Vera när de ligger sjuka.