Éditions J – förlag

Agnès är en berömd filmregissör som efter en skilsmässa flyttat tillbaka till Paris med sin tonårsdotter. Hon har fastnat i ett passivt limbo där hon varken jobbar eller träffar folk.

En dag ringer en poliskommissarie. Tyvärr har han dåliga nyheter: hennes faster Colette har dött i sömnen och som enda släkting vore han tacksam om hon kunde komma till den lilla staden i Bourgogne och identifiera henne. Det kan inte stämma", svarar Agnes, "min faster dog och begravdes för tre år sedan . Kommissarien insisterar: det är Colette Septembre som har hittats död och dessutom har hon angivit Agnes som kontaktperson - samt lämnat en låda med inspelade kassettband åt henne.

Agnes tvingas återvända till en ort som hon aldrig hade tänkt att besöka igen och återförenas med barndomsvänner som hon hade tappat kontakten med. Vem är denna kvinna som hittats död? Och om det nu är hennes faster Colette, varför låtsades hon ha dött tre år tidigare, och vem begravdes istället för henne?

Valérie Perrins romaner ligger ständigt i toppen på de franska bästsäljarlistorna. Den internationella framgången kom med hennes andra roman, Färskt vatten till blommorna, som bara i Sverige har sålt i 300 000 exemplar. Kära faster är hennes tredje roman.

Justine är tjugoett år och bor med sina farföräldrar och sin kusin Jules sedan bådas föräldrar dött i en bilolycka.

Hon arbetar som vårdbiträde på äldreboendet Hortensian, där hon tycker om att umgås med de gamla och lyssna på deras berättelser. Framför allt får hon fin kontakt med den nästan hundraåriga Hélène, som alltid drömt om att lära sig läsa. De båda kvinnorna möts i en vänskap där de berättar om sina liv för varandra: Hélène om en ovanlig kärlek i krigstid, Justine om tragedin som drabbade henne i och med föräldrarnas död. 

En dag får äldreboendet ta emot ett mystiskt telefonsamtal som leder till ett omskakande avslöjande. Glömda om söndagen är Valérie Perrins debutroman.  År 2023 blev Valérie Perrins roman Färskt vatten till blommorna den mest sålda pocketboken i Sverige. Perrins roman Tre släpptes i oktober 2023 och har även den blivit en jättesuccé.

Jag heter Virginie. Av Nina, Adrien och Etienne är det endast Adrien som fortfarande talar med mig. Nina föraktar mig. Vad gäller Etienne är det jag som inte vill ha med honom att göra. Trots det har dessa tre fascinerat mig sen barndomen. Jag har egentligen aldrig fäst mig vid någon annan än dem." 

1986: Adrien, Etienne och Nina träffas i skolan, de är 10 år. De blir genast oskiljaktiga och ingår en pakt: en dag ska de lämna hålan de vuxit upp i och flytta till Paris, de ska alltid vara tillsammans. 

2017: En bil bärgas från en sjö i deras hemby, med rester av ett lik i baksätet. Virginie, journalist med mystisk bakgrund, täcker fallet för den lokala tidningen. Gamla minnen väcks och Virginies tankar går till Nina, Adrien och Etienne och deras ovanligt starka vänskap. Vad hände med dem? Varför är de inte längre vänner? Och framför allt, vad har bilen och liket med deras trio att göra? I takt med att hon närmar sig den överraskande sanningen sätts visa relationer på prov, medan andra formas. 

Valérie Perrin har en unik förmåga att med stor inlevelse och empati berätta om livet, som sällan blir som man har tänkt sig. Tre är en roman om vänskap, kärlek, skam och hopp.

Hösten 1986: en gammal man ligger för döden i ett kloster i italienska Piemonte. I fyrtio år har han levt bakom stängda portar i klostret för att vaka över henne . Hon", det är Mimo Vittalianis senaste skapelse, en pietà som skapar så starka reaktioner att Vatikanen gett order om att skulpturen ska hållas bakom murar i klostrets källare.

Mimo Vitaliani födds med oddsen emot sig. Han är ovanligt kort och mycket fattig. Hans italienska föräldrar har sökt lyckan i Frankrike, där fadern jobbar som stenhuggare, men när fadern dör 1916 kan modern inte längre försörja dem. Hon tvingas skicka Mimo till en farbror i Piemonte för att jobba som stenhuggarlärling. Mimo är mycket begåvad, men farbrorn har inte minsta avsikt att hjälpa honom framåt i livet.  

I den lilla italienska byn regerar den mäktiga familjen Orsini, vars dotter Viola är lika rebellisk som intelligent. Hennes öde är att gifta sig fördelaktigt, men hennes dröm är att lära sig flyga. När Viola och Mimo träffas uppstår en omedelbar igenkänning: de är tvillingsjälar. En stark vänskap med inslag av kärlek uppstår  en vänskap som prövas genom åren.   

Berättelsens Rom, Florens och Piemonte tillhör ett land i ekonomisk och politisk förändring, präglat av fascismens intåg, kyrkans nära relation till makten och en ledare besatt av att återge Italien dess forna glans. Det är mot en mörk bakgrund denna magnifika berättelse om omöjlig kärlek och konstens sårbarhet utspelar sig.  

Om du spelade så där igen skulle jag känna igen dig om du så spelade från världens ände .   

Det är för att Rose viskat dessa ord till honom som virtuosen Joe spelar Beethoven på tågstationer och flygplatser. Konsertsalar lockar honom inte, han väntar på henne. Joseph – Joe – var bara femton när han förlorade sina föräldrar och skickades till en religiös internatskola i Pyrenéerna: Utmarken, en mörk plats dit samhällets bortglömda barn, vilsna själar och övergivna ungdomar förpassades på 60-talet.

Utmarken styrs av en brutal och hjärtlös präst men där finns även Momo, Sousix, Snoken och de andra. Tillsammans drömmer de om flykt, något som verkar omöjligt tills ett möte med barnhemmet välgörare leder Joe till Rose, och en plan börjar ta form  

Bland djävlar och helgon är en djärv och gripande berättelse om kamratskap, kärlek och det godas seger över det onda.  

Jean-Baptiste Andrea (f. 1971) är författaren till succéromanen Vaka över henne, som tilldelades Prix Goncourt 2023. Bland jävlar och helgon är hans tredje roman, som publicerades 2021 i Frankrike.  

En utmärkt populär roman om förhindrad barndom. - Le journal du dimanche

Tveklöst en av de mest lysande romaner som bjuds på i början av detta år. - RTL

Föräldralös barndom, en kärlek på flykt – Jean-Baptiste Andrea skapar med sin tredje roman ett starkt och djupt mänskligt verk. Ur internatets fasor växer en musiker fram som människa. En enastående prestation. - Le Mediavers Cutlturel

En övergiven gruva. En stor familj styrd av heder. Och en källa till smärta, djupt begravd underjord.

Vi är inte som andra, vi har fått skapa oss själva och kämpa, vi räcker som vi är, unika och avvikande, de enda av vår sort. De medelmåttor som fladdrat runt oss har bränt sina vingar. Vi är inte elaka, men vi visar tänderna. Folk brukade fly när ett gäng Cardinaler bestämde sig för att ta plats.

Gruvans tjugoen arvingar av Jocelyne Saucier är berättelsen om en familj som inte liknar någon annan: 21 barn, uppvuxna kring en övergiven gruva i en avlägsen kanadensisk småstad. De är vilda, oskiljaktiga, nästan legendariska – de bildar ett helt eget universum som både fascinerar och skrämmer omvärlden. 

Men det här är inte bara en berättelse om en excentrisk familj. Det är en historia om lojalitet som är så extrem att den blir farlig, om barndom som formar och förvrider, och om en hemlighet så tung att den splittrar en hel släkt. 

När boken börjar samlas familjen Cardinal i samma rum för första gången på årtionden. Anledningen är att deras far, prospektören som en gång i tiden upptäckte den berömda zinkgruvan, ska få ett hederpris. Författaren låter skickligt olika syskon komma till tal, och var och en bär på sin egen version av sanningen: vad hände egentligen med den milda tvillingsystern Angèle, den enda av barnen Cardinal som drömde om ett annat liv? Bit för bit läggs ett pussel av minnen, skuld och kärlek – tills vi som läsare får helhetsbilden av vad som egentligen hände. 

Språket är magnifikt och berättartekningen så skicklig att läsaren inte kan slita sig loss.  Det är en roman som känns både episk och intim på samma gång. Man får uppleva kaoset, värmen, våldet och ömheten i en familj som lever helt enligt sina egna regler – och betalar priset för det.

Jocelyne Saucier, född 1948 i Québec, Kanada, började sin karriär som journalist innan hon 1996 publicerade sin första roman. Gruvans tjugoen arvingar (Les héritiers de la mine) som publicerades 2000 är den andra av totalt fem romaner. Hon är en flerfaldigt prisbelönt romanförfattare, bland annat mottagare av Québecs orden för konst och litteratur, som gjort sig känt för att skriva poetiska och suggestiva romaner om ensamhet, frihet och livet i Kanadas vidsträckta natur. Hennes böcker har översatts till ett tjugotals språk.

Vinnare av Goncourt-priset 2020 och utnämnd till New York Times Best Thriller of the Year 2021! 

En brokig skara människor, som alla bär på en hemlighet, en sorg, en dröm. Bland dem: Blake, professionell yrkesmördare som på kvällarna åker hem till sin familj och äter vegetariskt. Slimboy, nigeriansk mega popstar som tröttnat på att leva i en lögn. André, berömd arkitekt i slutet av sin karriär som inser att hans för unga flickvän är på väg att lämna honom. Och så Victor, självmordsbenägen författare som helt oväntat får en enorm framgång.  

I juni 2021 hamnar samtliga på samma flyg från Paris till New York, och deras öden vävs samman. Något fullständigt ofattbart händer, som tvingar alla att konfrontera den delen av sitt inre som man inte riktigt får fatt på. Något som de främsta matematiker och fysiker som tillkallas på plats av FBI inte förmår förklara. Alla trodde sig leva ett dubbelliv, ingen av dem förstod hur rätt de hade. 

Anomali är en mästerlig roman där logik brottas med det obegripliga, där simulationsteorin och kärlek i alla dess former tvingas samsas. En thrillerliknande roman som utforskar det mänskliga psyket på ett fyndigt och genomgående spännande sätt. 

"Anomalin är en världsroman, ett makalöst litterärt fenomen som rycker tag i en och får en att sväva till otroliga höjder." - Elle Magazine

"Anomalin är en av de mest intelligenta och oväntade thillers som skrivits i modern tid" - DI Week-end

För ledare som Donald Trump, Viktor Orbán och Matteo Salvini bjuder varje ny dag på nya möjligheter att provocera, ta strid i en fråga och väcka uppståndelse. Populistledarnas brister förvandlas i deras anhängares ögon till förtjänster. Deras bristande erfarenhet är inget problem, utan ses som bevis för att de står fria från den korrupta eliten. Är de inkompetenta så betyder det bara att de är genuina. Spänningarna de orsakar i umgänget med andra länder vittnar om att de inte dansar efter någons pipa och de falska nyheter som för ut deras propaganda signalerar att de tänker självständigt.

Men bakom den populistiska karnevalens yviga yttre sken döljer sig ett välsmort maskineri med spinndoktorer, ideologer och experter på "big data". Utan dem och deras förståelse för logiken bakom sociala medier skulle populisterna aldrig ha kommit till makten. I den här boken skildrar Giuliano da Empoli ett antal personer som i flera fall är okända för den breda allmänheten, men som starkt bidragit till att förändra politikens spelregler och våra samhällen i grunden.

Herr Haneda var chef över herr Omochi, som var chef över herr Saito, som var chef över fröken Mori, som var min chef. Jag var däremot inte chef över någon. Med andra ord: Jag lydde order från fröken Mori, som lydde order från herr Saito och så vidare, med sådan precision att orderna på de lägsta nivåerna inte behövde följa hierarkin i strikt mening. På företaget Yumimoto var jag alltså tvungen att lyda order från alla.  

Den unga och ambitiösa Amélie återvänder till Japan för att arbeta som översättare på det internationella företaget Yumimoto. Hennes anställning blir början på en komisk mardröm fylld av missförstånd och misslyckanden, som steg för steg för henne nedåt i hierarkin – ända till den yttersta förödmjukelsen. Med skarp humor och träffsäker blick skildras den kvävande arbetsmiljön och kvinnans position i ett mansdominerat samhälle.   

Amélie Nothomb lyckas förmedla hela komplexiteten och brutaliteten i den japanska företagsvärlden samtidigt som hon behåller en stor portion självironi. Förundran och Bävan belönades med Franska Akademiens stora romanpris 1999.

Jakaranda är berättelsen om ett land som försöker hitta vägar till försoning och förlåtelse.

Med sin mycket ömsinta berättarröst har Gaël Faye skapat en storslagen romanfresk där han poetiskt skildrar Rwandas historia, från koloniseringens förödelse och dess tragiska konsekvenser folkmordet på tutsierna 1994 till dagens Rwanda, präglat av samexistens mellan offer och förövare.

Jakaranda är en berättelse över fyra generationer. Huvudkaraktären Milan växer upp i en förort till Paris med en fransk far och rwandisk mor. Han flyttar tillbaka till Rwanda i ett försök att tränga igenom tystnaden som präglat landet efter folkmordet. Milan återförenas med unga och gamla släktingar, roar sig på Kigalis barer där förövare umgås sida vid sida med överlevare. Ett land som strävar efter att återuppbyggas, en generation som försöker hitta vägar till försoning och förståelse -  men är det ens möjligt?

Jakaranda är en livfull och vardagsnära roman där en historia av obegripligt brutalt våld speglas och synas av en ny generations hopp om försoning.

Gaël Faye(f. 1982) är musiker och författare. Hans debutroman Litet land / Petit pays (2016) tilldelades flera litterära priser, översattes till 40 språk och har blivit film. Jakaranda är hans andra roman.

När Giuliano da Empoli började skriva på Rovdjurens tid var det först tänkt att bli en lite längre tidningsartikel med reflexioner kring det gångna politiska året. Materialet växte snabbt - det har varit ett minst sagt händelserikt år - och när han dessutom inte kunde låta bli att dra historiska paralleller i tiden blev det i stället en liten bok.  

Med sin unika bakgrund som politisk rådgivare, journalist och professor i politisk vetenskap har da Empoli en unik position på den politiska arenan: han är inbjuden till allt från statsbesök mellan Macron och Zelensky till FN:s generalförsamlings årliga möte. Han var också på plats i München när J.D. Vance höll sitt aggressiva, kritiska tal till Europa.  

Med talande bilder snarare än teoretiska koncept har da Empoli försökt fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick och åskådliggöra den nya ordningens järngrepp. Han guidar oss genom dimridåerna och visar hur makt erövras genom spektakulära handlingar baserade på impulser och girighet, och hur techbaronerna skapat sig en egen verklighet där AI verkar omöjligt att kontrollera  Kaos är inte längre upprorsmakarens vapen, utan maktens sigill. 

Rovdjurens tid är här.

Giuliano Da Empoli är en italiensk-schweizisk författare, politisk rådgivare och journalist som har en unik inblick i maktens centrum. Han har skrivit flera faktaböcker och en roman, Trollkarlen i Kreml, som blivit en enorm bästsäljare och tilldelats Grand prix de l Académie Française.

Hösten 1986: en gammal man ligger för döden i ett kloster i italienska Piemonte. I fyrtio år har han levt bakom stängda portar i klostret för att vaka över henne .  Hon", det är Mimo Vittalianis senaste skapelse, en pietà som skapar så starka reaktioner att Vatikanen gett order om att skulpturen ska hållas bakom murar i klostrets källare.  

Mimo Vitaliani födds med oddsen emot sig. Han är ovanligt kort och mycket fattig. Hans italienska föräldrar har sökt lyckan i Frankrike, där fadern jobbar som stenhuggare, men när fadern dör 1916 kan modern inte längre försörja dem. Hon tvingas skicka Mimo till en farbror i Piemonte för att jobba som stenhuggarlärling. Mimo är mycket begåvad, men farbrorn har inte minsta avsikt att hjälpa honom framåt i livet.  

I den lilla italienska byn regerar den mäktiga familjen Orsini, vars dotter Viola är lika rebellisk som intelligent. Hennes öde är att gifta sig fördelaktigt, men hennes dröm är att lära sig flyga. När Viola och Mimo träffas uppstår en omedelbar igenkänning: de är tvillingsjälar. En stark vänskap med inslag av kärlek uppstår  en vänskap som prövas genom åren.  

Berättelsens Rom, Florens och Piemonte tillhör ett land i ekonomisk och politisk förändring, präglat av fascismens intåg, kyrkans nära relation till makten och en ledare besatt av att återge Italien dess forna glans. Det är mot en mörk bakgrund denna magnifika berättelse om omöjlig kärlek och konstens sårbarhet utspelar sig.  

Det fanns inga ord som var lika färgsprakande och gränslösa. Färgspelet denna klarvakna natt tände ett nytt bubblande hopp inom mig, mer löftesrikt än alla älskare i världen. För varje dag som gick blev vintern mildare, ljusare och allt rikare på insikter om sånt som är viktigt i livet.    

Anouk har fått nog av stadslivets förkonstling och lämnar sin lägenhet i Montreal för att flytta in i en övergiven stuga i Kamouraska, den nordliga trakt där vitvalarna föds. Det är mitt i vintern, snön ligger djup och det tar tid innan hon lär sig hur man bäst överlever utan el och bekvämligheter i vildmarken. Att vara självförsörjande i 40 minusgrader är ett ständigt pågående äventyr, ett galet vågspel, men också en inre resa. Anouk lär känna sig själv, hon börjar skriva. Men ensamheten blir utmanad av ett oväntat möte. 

Gömslet är en roman om att sakta ner tiden, att våga leva sina drömmar, om läsandet och skrivandet.  

Gabrielle Filteau-Chiba skriver, översätter, illustrerar och slåss för Québec storslagna natur. 2013 lämnade hon själv lägenhet, jobb, familj och vänner för att bosätta sig mitt i Kamouraskas vildmark. Där levde hon i tre år i en enkel stuga, och där skrev hon Gömslet. Karaktären Anouk återfinns i hennes andra roman Coyote (Sauvagines) som blev hennes stora internationella genomslag och utkom på Éditions J. i november 2022.

När Liam kommer hem efter en veckas jakt i de skogiga bergen, förstår han att något har hänt. Hans femåriga pojke Aru kommer inte springande och möter honom, och på marken ser han spår efter björn. Bakom huset, under sin älskades livlösa kropp, hittar han sin son vid liv. 

Hela hans tillvaro rasar men han inser en sak: den här vildmarken är inte skapt för ett barn, ett barn han dessutom knappt känner. Han bestämmer sig för att anförtro sin son till släktingar och tar med sig Aru på en lång resa till häst.  Saker och ting blir dock sällan som man tänkt sig. Så småningom, i takt med trampet från hovarna, väcker Arus intensiva blå blick något i Liam han inte visste att han bar på. Med Vi var vargar utforskar Sandrine Collette människans plats i en praktfull men hänsynslös natur, och vad som trots livets motgångar kan leda en man till att upptäcka sin inre mänsklighet. Sandrine Collette har gjort sig känd i Frankrike för sina spänningsromaner. Vi var vargar är hennes fösta skönlitterära verk och har belönats med Prix Jean Giono 2022 och Prix Renaudot des Lycéens 2022. 

»Här är natten magnifik. Leo rör sig från en ljuskägla till nästa och försvinner nästan i mörkret mellan dem. Där och då är hon just den hon verkar vara: en ung kvinna som stryker längs väggarna lugnt och diskret. En tjej som inte gör något väsen av sig, som ingen kommer ihåg.«  

Leo rapporteras saknad samtidigt som vårvärmen drar in. Hon kommer aldrig hem igen: sheriff Lauren Hobler hittar henne död bland svärdsliljorna i floden. Kring en ung kvinnas plötsliga död tvinnar Vilda själar samman en rad människoöden. Romanen vill kasta ljus över ett mysterium – men vems? Kanske den tystlåtna Leos. Eller Laurens, sheriffen som kämpar i motvind i en liten stad som inte tar henne på allvar. Med i bilden finns också Benjamin, Seth och fler ändå  Invånarna i staden Mercy tror att de känner varandra, men de vet i själva verket väldigt lite om sig själva och sina grannar.  

Vilda själar är en fängslande berättelse med överraskande vändningar, en brett upplagd spänningsroman som sida för sida nystar upp huvudpersonernas hemligheter.  

Marie Vingtras bor i Paris. Hon har tidigare givit ut Blizzard (2021), som hyllats av både läsare och kritiker, och har tilldelats Prix des Libraires (Bokhandlarnas pris). Vilda själar är hennes andra roman. Den tilldelades Prix du roman Fnac 2024.

"Det vilar något av Twin Peaks över anrättningen, inte minst när vi kommer till det oväntade slutet. Marie Vingtras fick välförtjänt Prix du roman Fnac 2024 för detta välformulerade mångbottnade läsäventyr - en godbit för finsmakaren". Alingsås Tidning

"Djävulskt, iskallt och intelligent – en mästerlig berättelse".  Le Parisien

  "Gripande karaktärer, en häpnadsväckande dramatik och ett sensuellt språk: Marie Vingtras bekräftar allt gott som sagts om henne".   Week-end

Poetisk spänningsroman i vildmarksmiljö

Jag blundar och tar ett djupt andetag. Återkallar bilden av mitt lilla bo som jag tvingades fly ifrån, husvagnen där jag hade det så bra, tvättlinan som svajar i vinden, lönnlövens doft av rost, mitt eget förlorade paradis. Sen minns jag också stövelspåren och leran på min dörrmatta. Och coyotefällen som jag kanske inte borde ha behållit.  

Raphaëlle är viltvårdare. Hon lever ensam med sin hund i en husvagn i hjärtat av Québecs djupaste skogar. Hennes närmaste grannar är vilda djur, björnar, lodjur och coyotes. Hon är precis där hon vill vara, men uppdraget att skydda de hotade djuren börjar kännas omöjligt. Tjuvjägarna är många, deras metoder grymma. 

En morgon upptäcker Raphaëlle färska spår efter en björnhona utanför husvagnen. Några dagar senare försvinner hennes hund. Hon hittar tiken svårt skadad, fångad i en tjuvjägares snara. Utom sig av raseri lämnar hon ett varnande meddelande till tjuvjägaren. När hon hittar fotspår framför sin dörr och skinnet från en nyss flådd coyote på sin säng, förstår hon budskapet: nu är det hon som är tjuvjägarens byte. Men Raphaëlle är inte lättskrämd. Med hjälp av sin gamle vän Lionel och den egensinniga Anouk planerar hon en hänsynslös hämnd. 

Och i skuggan av våldet spirar en oväntad, sensuell kärlekshistoria.

Poetisk spänningsroman i vildmarksmiljö.

Jag blundar och tar ett djupt andetag. Återkallar bilden av mitt lilla bo som jag tvingades fly ifrån, husvagnen där jag hade det så bra, tvättlinan som svajar i vinden, lönnlövens doft av rost, mitt eget förlorade paradis. Sen minns jag också stövelspåren och leran på min dörrmatta. Och coyotefällen som jag kanske inte borde ha behållit.  

Raphaëlle är viltvårdare. Hon lever ensam med sin hund i en husvagn i hjärtat av Québecs djupaste skogar. Hennes närmaste grannar är vilda djur, björnar, lodjur och coyotes. Hon är precis där hon vill vara, men uppdraget att skydda de hotade djuren börjar kännas omöjligt. Tjuvjägarna är många, deras metoder grymma.

En morgon upptäcker Raphaëlle färska spår efter en björnhona utanför husvagnen. Några dagar senare försvinner hennes hund. Hon hittar tiken svårt skadad, fångad i en tjuvjägares snara. Utom sig av raseri lämnar hon ett varnande meddelande till tjuvjägaren. När hon hittar fotspår framför sin dörr och skinnet från en nyss flådd coyote på sin säng, förstår hon budskapet: nu är det hon som är tjuvjägarens byte. Men Raphaëlle är inte lättskrämd. Med hjälp av sin gamle vän Lionel och den egensinniga Anouk planerar hon en hänsynslös hämnd.

Och i skuggan av våldet spirar en oväntad, sensuell kärlekshistoria.  

För att vara törstig måste man vara levande.  

Jag har alltid vetat att jag skulle dömas till döden är första meningen i denna roman. Den som berättar är ingen mindre än Jesus, som har dömts till döden av Pontius Pilatus och sitter i en cell natten innan han ska avrättas.  

Med sin underbara humor och intelligens leder Amélie Nothomb läsaren rakt in i Jesus huvud för att ta del av hans mest intima känslor och reflektioner över Gud och mänskligheten. Från rättegången där människor som Jesus utfört mirakel på vittnar emot honom till korsvandringen, korsfästelsen, uppståndelsen och dess framtida inverkan på världen delar Jesus med sig av sin kritik av Gud, sin kärlek till Maria Magdalena samt passar på att rätta till felaktiga redogörelser om honom i evangelierna.    

Av de begär som Jesus filosoferar över intar törsten en särställning. För att vara törstig måste man vara levande och ha kropp, men det är endast när man dör av törst som ens sinnen skärpts till den grad att man kan bli en sann mystiker.    

Den belgiska författaren Amélie Nothombs 28:e roman skakade delvis om det katolska Frankrike och höjdes till skyarna av den franska kritikerkåren. Törst var finalist till Prix Goncourt 2019.  

  Med oemotståndlig humor filosoferar Nothomb över kroppen, kärleken, njutningar, mänsklig otacksamhet, lidandet, hopp, tron och döden.   

- Les Echos  

När Liam kommer hem efter en veckas jakt i de skogiga bergen, förstår han att något har hänt. Hans femåriga pojke Aru kommer inte springande och möter honom, och på marken ser han spår efter björn. Bakom huset, under sin älskades livlösa kropp, hittar han sin son vid liv.

Hela hans tillvaro rasar men han inser en sak: den här vildmarken är inte skapt för ett barn, ett barn han dessutom knappt känner. Han bestämmer sig för att anförtro sin son till släktingar och tar med sig Aru på en lång resa till häst.

Saker och ting blir dock sällan som man tänkt sig. Så småningom, i takt med trampet från hovarna, väcker Arus intensiva blå blick något i Liam han inte visste att han bar på. Med Vi var vargar utforskar Sandrine Collette människans plats i en praktfull men hänsynslös natur, och vad som trots livets motgångar kan leda en man till att upptäcka sin inre mänsklighet.

Sandrine Collette har gjort sig känd i Frankrike för sina spänningsromaner. Vi var vargar är hennes fösta skönlitterära verk och har belönats med Prix Jean Giono 2022 och Prix Renaudot des Lycéens 2022. 

Felix Kersten drömde om att bli lantbrukare, han skulle komma att bli Heinrich Himmlers fysioterapeut. Mellan 1939 och 1945 kallade SS-chefen på den finska massören vid hela 200 tillfällen för behandling av sina svåra magsmärtor. Där alla läkare misslyckats kunde hans "magiska Buddha", som Himmler kom att kalla Kersten för, tillfälligt befria honom från smärtan. Himmler blev beroende av Kersten, ett beroende som Kersten valde att utnyttja för att rädda liv.

Ett memorandum från Judiska Kongressen från 1947 fastslår att "Kersten lyckades rädda 100 000 liv i Tyskland, varav 60 000 judar och 40 000 politiska fångar av diverse nationaliteter (...) med risk för sitt eget liv". Få fick veta att de hade Kersten att tacka för att de överlevde.

Kersten talade obehindrat ett tiotal språk och hans mycket speciella ställning hos Himmler, mitt i nazisternas högkvarter, gjorde honom till en ovärderlig informationskälla för de allierade. Kersten kom att spela en viktig roll även för Sverige, dels i räddningen av de s.k. "Warszawasvenskarna", men framför allt i De vita bussarnas räddningsaktionen. En inte helt okontroversiell roll, som Kersaudy kastar nytt ljus över.

Paris, hotell Meurice. Marianne Corvo, filmjournalist på ett kulturmagasin, får i uppdrag att intervjua hennes stora idol och världens mest eftertraktade sexsymbol: skådespelaren Ben Whyte, vars bild pryder bakgrunden på hennes dator.  

När hon väl står öga mot öga med den heliga filmikonen tappar den - lite väl - entusiastiska reportern fullständigt fattningen. Hon stapplar, säger fel – och intervjun blir en smärre katastrof. Med sin charmiga klumpighet à la Peter Sellers lyckas Marianne ändå fånga den hårdföre Hollywoodstjärnas intresse. Snart växer en snårig kärlekshistoria fram, full av hinder men också av värme och humor. Paris-Hollywood är en ömsint och hysterisk rolig kärlekshistoria – men den är också en träffsäker skildring av kändisskapets mörka baksidor.

Cécile Mury, själv filmjournalist på Télérama, känner sina klassiker väl – från Bridget Jones till Notting Hill – och hon lyckas smidigt använda genrens koder utan att fastna i sentimentalitet eller klichéer. Paris-Hollywood som är hennes debutroman ska bli film. 

Psykopomp: mytologisk varelse som ömt för de dödas själar till dödsriket .

Amélie Nothomb bemästrar den självbiografiska romanens konst som ingen annan. I denna berättelse ikläder sig Amélie Nothomb rollen som psykopomp - en mytologisk varelse som ömt för de dödas själar till dödsriket - åt sin egen far, för att efter hans död förstå honom bättre och förlösa den kärlek de först på hans dödsbädd vågade bekänna för varandra.

Men först tas vi med till författarens barndom kantad av uppbrott, då hon och hennes familj flyttar mellan olika länder där hennes far blir stationerad som diplomat. Med skarp blick beskriver hon flickans intryck av de skiftande miljöerna och hur de påverkar henne. Ett starkt fågelintresse väcks. Fåglarnas svårfångade väsen är det som binder samman berättelsen, som tar en dramatisk vändning när hon vid tolv års ålder utsätts för ett grovt övergrepp i Bangladesh.

Händelsen sätter outplånliga spår i flickan och trauman övergår till ätstörningar som hon försöker övervinna genom att börja skriva. Skrivandet jämför hon med fåglarnas flykt, ett risktagande på gränsen till dödsförakt, hon blir ett med de fåglar hon beundrar. Med sedvanlig humor, lärdom och psykologisk skärpa tecknar Amélie Nothomb en ung kvinna vars själ rör sig obehindrat mellan livet och döden.

Psykopomp sluter cirkeln efter Törst (Éditions J., september 2024) och Första blodet (september 223).

Man ska inte underskatta överlevnadsglöden Amélie Nothomb  

Kongo, 1964. En ung belgisk diplomat står inför en exekutionspluton, övertygad om att han ska dö. Förhandlingarna med rebellerna har misslyckats och nu ska han skjutas, tillsammans med de många andra i gisslan. "Hur i helsike hamnade jag här?  undrar han.   

Barndomsminnen väller över honom och i en ljuvlig och grym saga, berättad med stora doser kärlek och humor, får vi ta del av hans livshistoria: den skyddade men ensamma barndomen hos morföräldrarna, den minnesvärda första sommaren hos den aristokratiska farfadern i ett förfallet slott  där en hord av hungriga och vilda barn härjar, mötet med kärleken, att bli far och att sakna en far, att älska livet som mest när man står inför döden.  

Med en enorm berättarglädje ger oss Amélie Nothomb historien om sin far, den berömde diplomaten Patrick Nothomb, som gick bort under pandemin utan att hon fick tillfälle att ta farväl.  

Första blodet är Amélie Nothombs trettionde roman och har belönats med franska Prix Renaudot 2021 och europeiska Strega-priset 2022.

Flytande sagor av Jaime Montestrela är en udda men mycket underhållande samling av 366 korta texter, de flesta humoristiska och/eller filosofiska, några direkt absurda. Ämnerna varierar från kropp och själ, till krig, konst och religion. Ett myller av fakta och komiska absurditeter, skilldrade med svart humor och lekfullhet.

Det finns en hel myt kring bokens uppkomst: en dag när Hervé Le Tellier besökte en vän i Lissabon snubblade han över originalversionen av Flytande sagor i vännens bibliotek. Han fick låna boken som visade sig var det sista exemplaret, och han bestämde sig för att översätta den. Montestrela var en portugisisk poet, men även en intellektuell dissident som under 50-talet var tvungen att fly den portugisiska diktaturen och emigrerade till Rio de Janeiro. Efter militärkuppen i Brazilien var han på nytt tvungen att emigrera och hamnade i Paris 1964, där han umgicks med tidens franska litterära avantgardister som Georges Perec. Där skrev han flytande sagor.

Som Le Telliers illmarige och melankoliske dubbelgångare representerar Jaime Montestrela en sida av Le Telliers mångskiftande författarskap som vittnar om hans kärlek till kortformen.

Boken innehåller originalillustrationer av Killoffer, som med sin djupa svärta ger dessa Flytande sagor en förförisk lyster.

Quotes från franska tidningar:

En bok full av humor som stundtals döljer djupa sanningar. Killoffers eleganta svartvita illustrationer förhöjer dessutom läsupplevelsen.  – Madame Figaro  

Sagor som är absurda, cyniska, dråpliga och uppfriskande.  – Libération  

Konsten att vara kärnfull uppvisad av en mästare!  – Le Pèlerin  

Flytande sagor flödar över av briljanta tankar.  – L Opinion  

Färskt vatten till blommorna är en förtrolig och innerlig roman om en kvinna som envisas att tro på lycka mot alla odds. Violette Toussaint är vaktmästare på en kyrkogård i en liten by i Bourgogne. Tillfälliga besökare och lokala invånare samlas gärna i hennes kök för en kopp kaffe, en pratstund, en gråtstund eller ett förlösande skratt. Violette är en tystlåten kvinna som föredrar att lyssna på andra. Få vet egentligen varför hon lever här ensam, mellan sin vackra trädgård och den välskötta kyrkogården, bara att hon verkar vara tillfreds och sprider lugn och värme omkring sig. Sent en kväll får Violette ett ovanligt besök. En förbryllad man, poliskommissarie till yrket, förklarar att hans nyligen avlidna mor har önskat att få bli begravd i just denna kyrkogård, långt borta från hemmet och bredvid en för honom helt främmande man. I takt med att Violette hjälper honom att reda ut mysteriet kring hans mor, fattar kommissarien tycke för Violette men börjar även att gräva i hennes förflutna. Det blir slutet på Violettes stillsamma tillvaro... 

Färskt vatten till blommorna har blivit en enorm bästsäljare i hela världen, och bara i Sverige har den sålts i över 350 000 exemplar. Den har filmatiserats och filmen har premiär i Sverige den 25 december 2026.

Emmanuelle har lämnat Québec bakom sig: studierna, skulderna och en otrogen pojkvän. Med tältet på ryggen liftar hon tvärs över Kanada till dalarna i British Columbia. Där står körsbärsträden tunga av frukt mitt i öknen, och plockarna lever på sol, svett och frihet. Där möter hon Zach, som är orädd, vacker och inte går att motstå. 

Emmanuelle och Zach blir ett krigarpar på vägarna. Dagarna tillbringas i fruktodlingarna och nätterna under stjärnorna, i en kärlek lika het som julisolen. Men Zach söker ständigt faran, och det som först liknade livslust förvandlas alltmer till något annat. Hans blick förändras. Steg för steg glider han bort från verkligheten, och mannen hon älskar blir någon hon tvingas vara rädd för.

Tretton år senare sitter hon gömd i en stuga djupt inne i skogen och skriver för att äntligen bli fri. Svart körsbär är Gabrielle Filteau-Chibas mest personliga roman. Det är berättelsen som klargör varför kvinnan i hennes genombrottsroman Gömslet valde skogen. Sinnlig, skrämmande och omöjlig att lägga ifrån sig.

Gabrielle Filteau-Chiba skriver, översätter och illustrerar, och hon slåss för Quebecs storslagna natur. 

2013 lämnade hon sitt jobb, sitt hem och sin familj i Montréal, sålde allt hon ägde och flyttade in i en liten stuga mitt i Kamouraskas vildmark. Där levde hon i tre år, utan rinnande vatten och knappt någon elektricitet, omgiven av skog och vilda djur. Där skrev hon också sin första roman, Gömslet (utgiven på Éditions J. 2025), som blev hyllad av kritiker i Québec och Frankrike. Hennes andra roman, Coyote, som utkom på Éditions J. 2023, var finalist i det prestigefyllda France-Quebec- priset. Svart körsbär (Québec, 2026) är hennes senaste och mest personliga roman. 

Poetisk spänningsroman i vildmarksmiljö

Jag blundar och tar ett djupt andetag. Återkallar bilden av mitt lilla bo som jag tvingades fly ifrån, husvagnen där jag hade det så bra, tvättlinan som svajar i vinden, lönnlövens doft av rost, mitt eget förlorade paradis. Sen minns jag också stövelspåren och leran på min dörrmatta. Och coyotefällen som jag kanske inte borde ha behållit.  

Raphaëlle är viltvårdare. Hon lever ensam med sin hund i en husvagn i hjärtat av Québecs djupaste skogar. Hennes närmaste grannar är vilda djur, björnar, lodjur och coyotes. Hon är precis där hon vill vara, men uppdraget att skydda de hotade djuren börjar kännas omöjligt. Tjuvjägarna är många, deras metoder grymma. 

En morgon upptäcker Raphaëlle färska spår efter en björnhona utanför husvagnen. Några dagar senare försvinner hennes hund. Hon hittar tiken svårt skadad, fångad i en tjuvjägares snara. Utom sig av raseri lämnar hon ett varnande meddelande till tjuvjägaren. När hon hittar fotspår framför sin dörr och skinnet från en nyss flådd coyote på sin säng, förstår hon budskapet: nu är det hon som är tjuvjägarens byte. Men Raphaëlle är inte lättskrämd. Med hjälp av sin gamle vän Lionel och den egensinniga Anouk planerar hon en hänsynslös hämnd. 

Och i skuggan av våldet spirar en oväntad, sensuell kärlekshistoria.