Posiphone – förlag

Min mormor säger att tiden går långsammare för barn än för vuxna. Det är för att man ska hinna lära sig så mycket som möjligt.

Jag vet bara att det här året med Vildros har gått mycket långsamt, hela tiden har jag längtat efter att få tävla med henne. Jag har tränat och tränat, lärt mig rida på ett nytt sätt och Vildros har lärt sig tycka om att hoppa hinder på nytt.

Ann-Christin Hellberg-Sågfors i Hufvudstadsbladet, Finland 5 januari 2000:

TONÅRSFLICKAN, HÄSTEN OCH HÄXAN

”Och vet du, åren går långsammare för barn än för vuxna. Kanske för att de ska hinna lära sig mera.” Heddi Böckmans fjärde bok om Alexandra: ”Sandra och Vildros tävlar”, är en doftande blandning av hö, hästar, häxkrafter och månljus.

Med mormoderns hjälp upplever barnen allvaret i att möta det oförklarliga, t.o.m. spökerier. Det farliga blir ännu värre, eftersom Sandras liv annars är så tryggt och skyddat. Men det är inte det onaturliga som är värst. En olycklig pojke terroriserar gården och Sandra möter honom på loftet bland höbalarna i en fruktansvärd kamp.

            Böckman skildrar paniken och skräcken väldigt skickligt och hon ger sällan svartvita skildringar av människor, förutom möjligen av mamman. Pojken sätts i sitt sammanhang och fastän man inte kan acceptera hans handlande så förstår man honom. Mormodern försvinner lika plötsligt som hon dykt upp. Hon återvänder till sitt berg och sin älv i Lappland. Sandra håller kontakt med henne via månen och mormodern tar med sig den vilda pojken till Lappland ”eftersom hon haft hand om besvärliga ungar förut”. Det kanske låter som om Böckman öst på med alla ingredienser i engelsk flickboksanda, men hon berättar så att man vill tro och leds med i idyllen och uppleva skräcken och det oförklarliga mellan trygga pärmar.

Bibliotekstjänst 1998, Marianne Ekenbjörn:

SANDRA ÄLSKAR SIN PONNY Elisabeth Lundberg (SDS) 1996 Sandra och Vildros av Heddi Böckman (Eriksson & Lindgren) är en mycket bra hästbok i Skånemiljö för ca 11-15-åringar som tycker om ridning och tävlingar. Språket flyter lätt och innehåller många förklarade facktermer. Det märks att författaren har stor hästkännedom och humor. Äntligen en äkta och varm skildring av en hästmiljö som man kan känna igen. (---) Boken passar också bra att läsas av alla äldre ryttare eller avsuttna, som fortfarande blir lyriska av hästdoft och som kommer ihåg hur härligt det var att galoppera över vidderna eller att ha en tävling i sikte. Vi väntar alla med spänning på tredje boken om Sandra och hennes ponny. 

Aldrig ens när jag var liten har jag längtat efter julen så mycket som den här hösten. Vildros var frisk från de skador hon fick i stormen, men mitt knä var det inte. Till slut fick jag gipsas och fick inte rida på sex veckor! Men doktorn sa att jag skulle bli frisk till julen och jag fick också ett spännande kuvert i julklapp av Maskrosbollen. Kanske var det så att Träddamen hörde mina önskningar?Här är en recension, läs fler på författarens hemsida: www.heddibockman.com

Elisabeth Frank, BTJ 2001:

Femtonåriga Sandra har förmånen att utöver den egna ponnyn få tävla med den mer rutinerade ponnyn Prinsen vars ägare också är föremål för hennes kärlek. En knäskada tvingar Sandra att avstå från ridning och kanske ska någon annan ta över Prinsen? När Emmelie dyker upp möter Sandra en annan och mörkare sida av tonårsliv. Emmelies föräldrar har separerat och hon bor hos sin mamma vars omsorgsförmåga brister. Emmelie drabbas av ätstörningar och hennes problem blir också Sandras. Sammantaget kan det tyckas att dessa ingredienser skulle kunna bli en präktig häst- och tonårssåpa men så är nu inte fallet. Författaren undviker såpans triviala fallgropar och hon tycks ha en god inblick i såväl häst- som tonårsvärlden vilket gör att berättelsen känns både trovärdig och levande. Att denna sjunde bok i serien om Sandra dessutom är spännande och välskriven gör inte saken sämre. Bra betyg alltså, vilket inte är helt vanligt i denna genre.

Lena Hartell (SDS 971017) Vad är det egentligen som gör en bok om hästar till en verkligt bra hästbok? Det räcker definitivt inte med att hästen är i centrum, det krävs mer! Heddi Böckman har i sin tredje bok om galopphästuppfödardottern Sandra och hennes trilskande ponny Vildros lyckats med konststycket att skapa en Hästbok med stort H.

-----

Vad är det som gör att man blir förälskad i hästar?

Så där riktigt förälskad så att man känner att det är svårt att leva utan dem?

Min kompis Ebba tror att det beror på att man kan ha varit häst i ett tidigare liv. Egentligen tycker jag inte att det är konstigt, jag att jag har en längtan efter att leva hästliv, att kunna springa omkring på fyra starka ben, flyga över hinder eller lägga sig ner och gnida in sanden i en solvarm grop.

RecensionerBibliotekstjänst 1995. Bibliotekarie Charlotte Berglund: Det här är en lärobok i ordets mest positiva mening. Man får följa Sandras arbete med Vildros, och det är mycket pedagogiskt beskrivet, utan att författaren för den skull tappar greppet om en fängslande berättelse.--- Texten är lättläst och flyter mycket bra trots att den för den oinvigde innehåller en mängd fackord.Bibliotekstjänst 1995. Bibliotekarie Christina Wedenmark: Skildringen är tät och spännande. Att författaren är professionell galopptränare märks tydligt. Läsaren blir väl insatt i hur man sköter, bemöter och rider en häst. Allt utifrån en humanistisk grundsyn. Kamratskapet och den spirande kärleken skildras på ett trovärdigt sätt. En engagerande och lärorik hästbok.

Sysslar man med hästar så får man vara beredd på att vad som helst kan inträffa. Det gör det i vår familj!

Den här sommaren hade vi en häst i Svenskt Derby – den finaste löpning som finns, och den blev fruktansvärt spännande. Det var ju så många andra som också ville vinna och det finns många knep de kan försöka – inte alla helt hederliga…Här är ett urval recensioner, läs fler på författarens hemsida: www.heddibockman.com

Ann-Christin Hellberg-Sågfors i Hufvudstadsbladet, Finland 5 januari 2000: 

Böckerna ger definitivt mer än vad pärmarna lovar. På utanskriften går att läsa ”hästbok” och visst utgör hästarna stommen, men Böckman missar inte tillfället att dessutom servera kulturhistoria, läkekonst och genuin spänning. Hon varvar vardagen med drömmar och ett accepterande allvar inför livets oförklarligheter. Mormoderns råd till Sandra som jämför sig med vackrare eller duktigare kamrater får avsluta: ”Man ska trivas med sig själv. Är man inte nöjd med sig själv, så duger inget annat heller.”

Birgitta Lindstam, BJT:

14-åriga Sandras dröm är att bli jockey. Hon kommer en bitr på väg när hon får hjälpa till med förberedande träning i ett stort galoppstall. Hennes familj har en hästgård i Skåne och en av familjens hästar ställer upp i Derbyt. Man får en bra bild av tävlingsförberedelserna och själva tävlingen. En spännande bihandling är räddandet av en vanskött häst. Det är en välskriven hästbok med bra person- och miljöskildring. Sakkunnigt beskrivs hur favorithästen Vldros, som råkat ut för en olyckshändelse, omplåstras. Detta är femte boken om Sandra. Författaren, som är professionell galopptränare och hästuppfödare, skriver informativt och initierat.

Tässä kirjassa kerron karpauksesta. Miten pitäisi syödä jotta pystyisi pitämään terveytensä. Nopeat hiilihydraatit ja sokeri valmisruoassa, virvokkeissa, karkeissa ja kevyt tuotteissa joissa on vain vähän rasvaa, tekee meistä lihavampia. Miten vältyä tilanteesta jossa paino vain nousee.Ennen kuin ihmiset alkoivat viljellä maata oli yksinkertaisesti mahdotonta syödä niin paljon sokeria ja hiilihydraatteja kuin on mahdollista nykyään.Vaihtaa ruokailutottumuksia on vaikeaa ja siitä voi tulla pitkä vaellus.Se kannattaa jos sinulla on kärsivällisyyttä ja suunnittelet pienin askelin jotka johtavat lopulliseen tavoitteeseen. Toivon että tämä kirja voi olla herätyskello ja käännekohta myös sinulle. Jos jatkat elämistä syömällä paljon hiilihydraatteja ja sokeria tekee se sinusta sairaamman ja painavamman kuin on hyväksi terveydellesi.