Substans – förlag

Albumserien är en hyllning till den svenska musikhistorien och albumet som format. Bok #2 i serien handlar om Lustans Lakejers debutalbum. "Plötsligt spelades annan musik i radion. The Clash, Elvis Costello, Boomtown Rats, Buzzcocks och fler ändå. Det kändes som att locket för öronen äntligen hade släppt och man verkligen hörde. Världen fick skarpare konturer, blev tydligare. De här musikerna ljög inte för en. Kort därefter började jag gymnasiet i Åkersberga och det gjorde även Johan Kinde. På grund av något uppskattande jag sa om Roxy Music började vi umgås." Christian Ottesen, född 1963 i Stockholm, är författare och gymnasielärare. Utöver sex böcker har han skrivit ett stort antal artiklar i dagspress och olika tidningar.

Albumserien är en hyllning till den svenska musikhistorien och albumet som format. Bok #4 i serien handlar om Twice A Mans skiva Work on Yellow. ”Till den lilla byn Figeholm nådde skivor med populära syntband som Depeche Mode och Yazoo. Ofta via storasyskon. Min hunger efter ny musik var stor – och snart började jag umgås med vänner med samma läggning. En vän berättade en dag att hans storasyster hört en kassett av ett svenskt syntband som hette Twice A Man – jag häpnade: så det fanns svenska syntband? Otroligt.” Boken tar avstamp i det svenska åttiotalet det år Olof Palme mördas och rör sig sedan via en studio i Hagabadet i Göteborg, samplade öländska bin och spelningar med rekvisita i form av ”50 kilo vitkål och åtta granar” till Twice A Man år 2020. Ett kapitel består av en intervju med Dan Söderqvist och Karl Gasleben och i boken finns även låttexter och en diskografi. Mats Almegård är journalist och har under många år skrivit om musik och litteratur i både tidskrifter och dagspress. Han har varit med och arrangerat den elektroniska musikfestivalen Volt och är en av personerna bakom radioprogrammet Ström i P2 och SVT-dokumentären Ström åt folket. I dag ingår han i redaktionen för Elektroniskt i P2.

Albumserien är en hyllning till den svenska musikhistorien och albumet som format. Bok #5 i serien handlar om Noices skiva Tonårsdrömmar. ”En dag kom mamma hem med en kassett med Noice och en med Gyllene Tider. Jag fastnade direkt för Noice. Där fanns det farliga som jag suktade efter. ’Hit med lite farligheter!’ skrek hela min ensamma lilla varelse. Och Noice hade allt det. De sjöng om livet ute på stan. Nere i tunnelbanan. Om att känna sig utanför och utstirrad. Om att vilja ha något mer. Om att inte passa in.” Författaren och krönikören Linda Skugge skriver om sin relation till Noice och deras betydelse för hennes eget musiklyssnande. Tillsammans med bandets basist och motor Peo Thyrén går hon igenom Tonårsdrömmar låt för låt och pratar om influenser och minnen. Linda har även intervjuat skivbolagslegendaren Ola Håkansson om talangtävlingen och kontraktsskrivandet, och producenten Peter Lindroth om sista mötet med sångaren Hasse Carlsson.

I slutet av 1800-talet var behovet av nya bostäder stort, när många i jakt på arbete sökte sig från den svenska landsbygden och in till städerna. Rotemannen Carl Alm tog då initiativ till att Aktiebolaget Hem på landet skulle köpa upp gården Dufvebol i Spånga socken, för att där kunna erbjuda tomter till överkomliga priser. Många valde att själva bygga sina hus och snart växte ett av Sveriges första egnahemsområden fram. Det nya samhället fick namnet Duvbo. I kölvattnet av den nya väckelserörelsen ville Duvbo­borna även bygga en egen kyrka, där man kunde samlas och fira gudstjänst. Efter gemensamma insatser kunde Duvbo kyrka invigas den första advent år 1904. Margareta Bäfverfeldt (f. 1942) har själv vuxit upp i Duvbo och hennes morföräldrar hörde till de första kolonisterna. Hon engagerade sig tidigt i kyr­kan som söndagsskollärare och är i dag aktiv i Duvbo Kyrkas Vänner. Boken bygger på hennes föreläsningar om Duvbo samhälle och kyrka, intervjuer med invånare och egna minnen som bidrar till en fördjupad kunskap om Duvbos historia.

Albumserien är en hyllning till den svenska musikhistorien och albumet som format. Bok #1 i serien handlar om Neneh Cherrys Raw Like Sushi. Utanför Sverige hade hiphopen varit etablerad sedan länge, om än mer i form av festmusik på gatorna än en storindustri. 1979 blev The Sugarhill Gangs ”Rapper’s Delight” en stor hit och i mitten av åttiotalet hade genren börjat förgrena sig och blandas upp med andra musikstilar. Antalet kvinnor inom hiphopen var dock fortfarande lågt, även om Salt-N-Pepas ”Push It” plockats upp av de radiokanaler som tidigare varit motvilligt inställda till genren. Men med sin blandning av rap, pop och postpunk slog ”Buffalo Stance” ned som en bomb och öppnade på många håll allmänhetens dörrar till hiphopen. Anna Bäfverfeldt, född 1979 i Nacka utanför Stockholm, är förlagsredaktör, listentusiast, ljudkompositör och grundare av krautrocknästet Klubb Hallogallo. När Raw Like Sushi släpptes var hon tio år och ägde två album av John Farnham. Sedan dess har samlingen blivit lite mer blandad, men kärleken till varje skiva är fortfarande lika stor.

Albumserien är en hyllning till den svenska musikhistorien och albumet som format. Bok #3 i serien handlar om Maria Erikssons och Jari Haapalainens band Heikki. ”Under några dagar ett par decennier efter att det begav sig nedtecknade jag Jaris och Marias berättelse om sitt möte, inspelningen av Heikkis första skiva och livet som pågick under tiden deras ord får stå för sig själva oförblommerade minnen av relationen och sångerna som blev resultatet av deras kärlek, till varandra och till musiken” Christopher Sander, låtskrivare och skribent, har intervjuat Jari Haapalainen och Maria Eriksson om Heikkis självbetitlade debutalbum från 2002. Christopher Sander bidrar med sitt poetiska språk till en ny sorts musikbiografi där artistens egen röst står i centrum. Det är en avskalad och intim berättelse om två personer som var med och präglade den musikaliska utvecklingen i Sverige på 00-talet.

Albumserien är en hyllning till den svenska musikhistorien och albumet som format. Bok #9 i serien handlar om Mokiras (Andreas Tillianders) debutskiva Cliphop och är skriven av Johan Jacobsson Franzén. ”Söndagen den 1 oktober 2000 släpptes Cliphop som album nummer fem i Static-serien. Kartongbiten och skivan var lika klarröda som dess direkta föregångare, Jens ’Senking’ Massels Trial, var djupblå. Andreas älskade den knivskarpt koncisa layouten, men han hyste vissa tveksamheter till antistatpåsen – den orsakade nämligen oreda i hans (och Illegals) cd-hyllor. Otvivelaktigt är emellertid att Cliphops musik och emballage står i samklang. Prasslet som uppstår när man öppnar en antistatpåse känns bara det som en försmak av rytmerna på Cliphop.” Johan Jacobsson Franzén skriver om Andreas Tillianders uppväxt som hängiven synthare i Hässleholm och hur han efter att ha upptäckt Aphex Twin, Pan Sonic och Autechre säljer sina synthar och börjar göra musik på en stationär 133 MHz-dator. Vi får också en bakgrund till glitchen som genre och millennieskiftets glitchetiketter Raster-Noton och Mille Plateaux. Musikskribenten Johan Jacobsson Franzén har tidigare skrivit för tidningarna Pop, Benno, Sonic, Close-Up, Orkesterjournalen, Gaffa och Lira. Cliphop är hans andra bok.