Vaartoe - Centrum för samisk forskning, Umeå universitet – förlag

Denna antologi samlar en rad artiklar som ursprungligen presenterades vid Nordiska Samehistoriska Symposiet i Kautokeino 1998. I de femton artiklarna, som både är på svenska, norska och engelska, behandlas en rad olika frågeställningar, de flesta med fokus på samisk historia men några med inriktning på Ryssland. I några artiklar med fokus på 1700-och 1800-tal berörs sjösamerna vid den norska kusten, samiska strategier vid kriser i renskötseln, hur Rysslands annektering av Finland på sikt påverkade efterlevnaden av Lappkodicillen, religiösa väckelserörelser bland den samiska befolkningen samt utvecklingen av det skogssamiska samhället. I de mer samtidshistoriska artiklarna berörs samepolitiken i både Sverige, Norge och Finland, där faktorer som klassificering av folk, rasantropologi och statliga utredningar tas upp. I artiklarna med rysk tematik berörs frågor som de arktiska upptäcktsresandena Eduard Toll från Ryssland och Fritjof Nansen från Norge, Norges policy rörande ryska flyktingar under 1920- och 1930-tal och gränsavtalet mellan Ryssland och Norge efter andra världskriget.

Den 6 februari 1900 fick en liten deputation av samer från Västerbotten audiens inför Oscar II i Stockholm, för att till honom överlämna en skrivelse och framföra klagomål från samer i länet. Denna resa kan sägas vara inledningen till samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige. Under det följande halvseklet skulle denna första aktion följas av många fler och den politiska mobiliseringen skulle sprida sig även till samerna i Norrbotten och Jämtland. De samiska aktionerna riktade sig i stor utsträckning mot den svenska samepolitiken och de begränsningar den innebar för den samiska befolkningen. Även den myndighet som var satt att administrera den svenska samepolitiken, lappväsendet, kom att granskas och ifrågasättas. Denna avhandling följer utvecklingen från deputationens resa i februari 1900 fram till bildandet av Svenska Samernas Riksförbund/Sámiid Riikkasearvi, SSR, i oktober 1950. I fokus står samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige under denna period och avhandlingen försöker besvara vilka drivkrafterna bakom mobiliseringen var, vilka krav som framfördes samt vilka strategier som utnyttjades för att uppnå dessa målsättningar.

Forskning inom en rad ämnesområden har utmärkta möjligheter att bistå det samiska samhället i strävan mot en positivoch hållbar utveckling. Den kunskapsgrund som finns idag har åtskilliga luckor att täta. Därför är det viktigt att forskningen behandlar frågor av stor betydelse. Ett område som från samiskt håll har påtalats som särskilt angeläget är den traditionella samiska kunskapen - Árbediehtu. Kunskapsförluster, ägande av traditionell kunskap, natursyn, internationella konventioner, terminologi, förvaltning, kunskapsöverföring, undervisning och samförvaltning är områden som behandlas i den föreliggande publikationen. Den diskussion som föregår i de ledande dagstidningarna, de beslut som fattas vid domstolar och den bild allmänheten har av det samiska behäftas av en god portion okunskap och fördomar. Bara forskning, undervisning och samverkan kan råda bot på detta. Långa perspektiv - samisk forskning och traditionell kunskap innehåller fjorton artiklar skrivna av forskare från flera olika ämnesdiscipliner. Boken erbjuder mycket ny kunskap och ger goda prof på den mångfald som idag präglar forskning med samisk tematik.

Inom ett stort antal ämnesdicipliner bedrivs forskning med samisk tematik vid universitet och högskolor. Det är akademins respons på de önskemål som gång efter annan efterlyser en stabilare kunskapsgrund, så att en mer rättvisande bild av det komplexa samiska samhället kan åskådliggöras. Forskning på bred front är en viktig förutsättning för att den framtida utvecklingen i Sápmi ska kunna äga rum med positiva förtecken. Den samiska forskningen innefattar allt fler samiska forskare och forskningsuppgifterna får en allt ökande grad av internationalisering. I augusti 2006 samlades forskare från Sverige, Norge, Finland, Ryssland och Kanada till konferensen Vaartoe - Samisk forskning inför framtiden. Under tre händelserika dagar genomfördes över 60 föreläsningar och 22 av dessa har sammanställts.

Åsa Nordin gjorde under 2003 en enkätstudie där samiska studenters inställning till högre utbildning vid Umeå universitet undersöktes. Studien behandlade bl a de samiska studenternas intresse att fortsätta från grundutbildning till forskarutbildning, om de kunnat fördjupa sig i samisk tematik i sina utbildningar, om det fanns intresse att delta i en forskarskola med samisk tematik samt studenternas uppfattning om Centrum för Samisk forskning, (CeSam). Vidare undersöktes, via prefekterna vid Umeå universitet och SLU, omfattningen av den forskning som på något vis berörde samisk tematik. Svaren visar att forskning med inslag av samisk tematik inte är särskilt utbredd. Samtidigt pekar enkäten på att samiska studenter vill gå vidare in på forskarutbildningar och fördjupa sig i samiska forskningsfrågor och därmed finns det all anledning att vara optimistisk när det gäller samiskt deltagande i den framtida forskningen.

År 1885 utnämndes den första lappfogden i Sverige. Det var tänkt som en tillfällig åtgärd för att komma tillrätta med konflikter mellan bofasta och renskötare, men blev i själva verket det första steget mot bildandet av en ny myndighet, lappväsendet. Den fick ansvar för samefrågor och skulle existera ända fram till 1971. Patrik Lantto skildrar hur tillsättandet av de första lappfogdarna motiverades, liksom skälen till utvidgningen av myndigheten. Fokus ligger även på hur lapptjänstemännen agerade i olika frågor, hur renskötseln som näring beskrevs, hur samer som grupp betraktades och vilken roll renskötseln hade i denna föreställningsvärld. Lappväsendets funktion i statens samepolitik och myndighetens relation till samerörelsen undersöks också.

Research can hopefully contribute to an improved understanding of the role of conflicts and conflict management to the sustainable use of natural resources, and provide knowledge of the opportunities and scope for action and recommendations on conflicts management methods that can be used by different sectors, environmental authorities, and stakeholders to manage conflicts successfully. Conflicts are a recurrent theme of this publication; the dispute between the Finnish state and environmental protective Sami over nature conservations policies, the essence of consultations in conflicts regarding natural resource management involving reindeer herders and forestry in northern Sweden, the psychosocial conditions of reindeer herders in southern Swedish Sápmi where conflicts are a main cause of the stressful situation, and the problematic balance between modern economy and traditional sustenance in the western Kola Peninsula are issues addressed by the authors. Dating reindeer herding settlements, initiatives to introduce reindeer herding in Canada, the ratification of the ILO Convention No. 169, storytelling, Sami films, historical elderly mortality, indigenous polio research and the ageing population are other topics that are represented. Rivers to Cross – Sami Land Use and the Human Dimension includes twelve representations of current research devoted to the Sami society. It is our sincere anticipation that they will contribute to an improved understanding, and inspire further research. Boken som utges med stöd av Göran Gustafssons stiftelse för natur och miljö i Lappland.

Artiklarna i Vid foten av fjället berör två tematiska områden som är mycket angelägna för det samiska samhället. Det handlar om rättigheter och kunskapsöverföring. Idag tvingas rennäringen att ändra sin verksamhet i takt med att externa krafter i form av jord- och skogsbruk, gruvnäring, vind- och vattenkraft, vägbyggen, järnvägar, rovdjur och turistverksamhet försvårar deras möjligheter att bedriva sitt värv. Tre av texterna behandlar den historiska bakgrunden till dessa konflikter, svårigheterna att komma överens med Norge om beteslanden och Sveriges underlåtenhet att underteckna konventionen ILO 169 om urfolks rättigheter. Ett av de viktigaste argumenten för väsentligheten av samisk forskning är att det saknas kunskap. Det gäller inte minst den breda allmänheten. Det finns två viktiga sammanhang att erbjuda en bättre och mer nyanserad kunskap om det samiska samhället. Det ena är skolan som genom sin undervisning har en unik möjlighet att på bred front förändra kunskapsläget, det andra är media. Två texter analyserar den bild av det samiska som ges i svenska läroböcker och av Sveriges Television. Sammantaget presenteras mycket ny och värdefull kunskap, något som behövs för att Sápmi ska ges möjlighet till en positiv och hållbar utveckling.

Skandalen i Härjedalen -- så löd rubriken till ledaren i Samefolket nr. 3 1996. Tingsrätten i Sveg hade precis lämnat sin dom i Härjedalsmålet och ledaren beskriver domen som ett "svidande nederlag". Avgörandet innebar att samerna i Härjedalen förlorade sin, som de trodde, lagfästa rätt till vinterbete på enskild mark utanför renbetesfjällen. Härjedalsdomen prövades senare av hovrätten i Sundsvall där den vann laga kraft genom att Högsta domstolen år 2004 inte beviljade prövningstillstånd. Kvar står idag fem samebyar med en rättegångsskuld på 15 miljoner kronor och vinterbetesmarker som de inte får utnyttja om de inte betalar dryga avgifter till markägarna. I Historien och Härjedalsdomen går landsarkivarien och forskaren Lars Rumar grundligt igenom det historiska material som åberopats i rättsprocessen i Härjedalsmålet. Han visar på hur det tolkats och lyfter fram kompletterande material som ger nya perspektiv på målet. Rumar aktualiserar historievetenskapliga och juridiska frågeställningar som är av stor vikt, eftersom Härjedalsdomens betydelse sträcker sig långt utöver de lokala tvistefrågor som den behandlar. Nästan samtidigt med rättsprocessen i Härjedalen avgjordes två liknande samiska sedvanerättsmål, Selbumålet i Norge och Nordmalingmålet i Sverige. Härjedalsdomen skiljer sig från de två andra domarna genom den avgörande roll som den historiska bevisningen tilldelades. Lars Rumar anser att Härjedalsdomen vilar på bräcklig historisk grund och på en förlegad historiesyn.

Denna bok är resultatet av ett samarbetsprojekt mellan San Research Centre, University of Botswana och Vaartoe – Centrum för samisk forskning (CeSam) vid Umeå universitet. De olika kapitlen är skrivna av projektdeltagare som representerar urfolksforskning, urfolksstudenter, urfolksorganisationer och – samhällsarbetare samt personal vid universitetsbibliotek. Olika aspekter diskuteras kring ämnen som sårbarhet och satsningar på hållbar utveckling för Sanfolket och det samiska folket genom teman som urfolksrätt, samhällsutveckling, traditionell kunskap, etnicitet, språk, utbildning, hälsa och urfolksforskning. Utgångspunkten är att toppstyrda tillvägagångsätt och externa perspektiv sällan uppnår positiv förändring på lång sikt, vare sig det gäller utvecklingsinsatser eller forskning. För att lyckas måste hållbar utveckling förankras hos och definieras av de berörda folken själva.

Lars Thomasson blev 90 år den 5 april 2018 vilket uppmärksammas med denna vänbok. Lars har berört oerhört många människor, både i egenskap av mentor, politisk ledare, inspiratör, forskare och utbildningsledare. Han har en bred kompetens och hans kunskap är mycket respekterad, både i samiskt samhälle och i majoritetssamhället. Genom sin klarsynthet, tankeskärpa och berättarförmåga har han förmått att förmedla och tydliggöra svåra och komplexa frågor, samtidigt som han entusiasmerat och gett kraft åt många individer som följt i hans fotspår inom olika fält. I bokens första del, Personen, framträder människan Lars. Hans 22 syskonbarn delar med sig av minnen och historier om honom. Därefter lyfter Eric-Oscar Oscarsson Lars roll som mentor och inspiratör och avslutas med Katarina Hällgrens porträtt av honom. I andra delen, Det lokala, uppmärksammas Lars hemlän Jämtland. Tredje delen, Politik, tar fasta på Lars mångåriga politiska engagemang bland annat inom SSR. Den sista delen, Rättegångar, tar upp centrala samiska rättsfrågor som är under behandling idag inom Sápmi på svensk sida.

Forskning och politik som berör samiska förhållanden står i ett nära förhållande till varandra och har så gjort under lång tid. Utvecklingen inom Sápmi har gått fort och hunnit långt i ett internationellt urbefolkningsperspektiv men har mycket i övrigt att önska i nationella och samiska perspektiv. Forskningen står inför den viktiga uppgiften att analysera de syften och drivkrafter som vetenskapen haft i förhållande till det samiska samhället. En fortsatt granskning av samernas politiska mobilisering på vägen mot ökat självbestämmande är också synnerligen angeläget. Boken innehåller elva artiklar som bör ses som ett steg på denna väg, men boken hoppas samtidigt inspirera till framtida forskning.

Kristina Sehlin MacNeil har undersökt medling som metod i marktvister. Rapporten behandlar forskning, utredning och medling, hantering av marktvister mellan ursprungsfolk och majoritetsbefolkningar internationellt samt renskötares och markägares åsikter om medling i marktvister. Den gemensamma inställningen från båda parter är att de är positiva till medling, men de vittnar också om en enorm okunskap om markanvändningsfrågor och frågor som rör det samiska samhället i Sverige. Den okunskapen leder i sin tur till konflikter. Parterna efterlyser därför åtgärder för att stävja detta. Rapporten har sitt avstamp i det förslag om ett svenskt utrednings- och medlingsinstitut för hantering av marktvister mellan renskötare och markägare som finns med i Gränsdragningskommissionen för renskötselområdets utredning, Samernas sedvanemarker (SOU 2006:14). Olika varianter på liknande organ finns i flera länder, bland annat Australien och Nya Zeeland. Gemensamt för länderna är att parterna som tar sina anspråk till utrednings- och medlingsorganen besparas de kostnader som utredningar och domstolsförfaranden medför.