Veritas Förlag – förlag

Varför finns världen över huvud taget? Naturvetenskapen kan i dag beskriva galaxernas, stjärnornas och livets historia med svindlande precision. Men de mest grundläggande frågorna förblir öppna: Varför finns det något i stället för ingenting? Har verkligheten en djupare mening? Finns det ett mål för skapelsen? Det är dessa frågor som skapelseteologin vågar ställa – inte som en konkurrent till naturvetenskapen, utan som ett försök att förstå verklighetens djupaste grund i ljuset av tron på Gud. I boken guidar pater Dominik Terstriep SJ läsaren genom de idéer som genom historien har format den kristna förståelsen av skapelsen och sätter dem i levande dialog med naturvetenskapens rön och vår tids stora frågor – om människan, naturen, tekniken och framtiden. För skapelsen handlar om så mycket mer än universums begynnelse. Den handlar om varför något finns, vad världen egentligen är – och vad det innebär att vara människa mitt i den.

Bibeln är alltid aktuell, och i här möter vi Skaparen, patriarkerna och profeterna samt de första vittnesbörden om kyrkans Herre. Texterna är tillkomna i en specifik, historisk kontext, och måste tolkas utifrån den – men inte tolkas i första hand av oss som enskilda individer utan i ljuset av kyrkans tradition och dem som gått före. Detta är den andra reviderade utgåvan av »Katolsk studiebibel«. Emanuel Sennerstrand har författat inledningar och kommentarer till bibeln samtliga böcker.

Jag älskar dig (Upp 3:9) [...] Denna kärleksförklaring, hämtad ur Uppenbarelseboken, återspeglar det outtömliga mysterium som påve Franciskus († 2025) mediterade över i encyklikan »Dilexit nos« (2024), om den gudomliga och mänskliga kärleken i Jesu Kristi hjärta. Där såg vi hur Jesus identifierade sig med »samhällets understa skikt« och hur hans kärlek strömmade ut ända till slutet. Han bekräftar varje människas värdighet, i synnerhet deras som är »svaga, föraktade och lidande«. När vi betraktar Kristi kärlek »blir också vi inspirerade till större uppmärksamhet på andras lidande och behov, och vi styrks i våra ansträngningar att medverka i hans befrielseverk som redskap att sprida hans kärlek«. Av denna anledning förberedde påve Franciskus, som en fortsättning på encyklikan »Dilexit nos«, under de sista månaderna av sitt liv en apostolisk uppmaning om kyrkans omsorg om de fattiga, så som Kristus säger dessa ord till var och en av dem: Din kraft är ringa men jag älskar dig (Upp 3:9). Jag är glad att jag får göra detta dokument till mitt eget – och tillägga några tankar – och att få ge ut det i början av mitt eget pontifikat, eftersom jag delar min älskade företrädares önskan att alla kristna ska förstå den intima samhörigheten mellan Kristi kärlek och hans uppmaningar till omsorg om de fattiga. Också jag anser det väsentligt att framhålla denna väg till helgelse, ty i »denna inbjudan att upptäcka honom i de fattiga och lidande uppenbaras Kristi eget hjärta, hans känslor och djupaste val, som varje helig människa söker att efterlikna«. Ur inledningen till påve Leo XIV:s första apostoliska uppmaning. Den första officiella text som en påve publicerar är speciellt viktig och intressant. Den anger ofta hela tonen för hans pontifikat. Vi är tacksamma för att påve Leo genom »Dilexi te« har påmint oss om hur vi kan växa i kärlek till Jesus genom att ta emot honom i de fattiga, genom att bistå och hjälpa dem, så att de i sin tur kan hjälpa oss att en gång få ta emot Guds eviga härlighet och få se Gud sådan han är. Ur kardinal Anders Arborelius förord

Varje generation ärver uppgiften att forma sin egen tid. Vår tids omvälvning heter artificiell intelligens – en teknik som kan hela, förena och lyfta, men också reducera människan till data och prestation. I sin första encyklika, »Människans storhet« (»Magnifica humanitas«), behandlar påve Leo XIV värnandet av den mänskliga personen i den artificiella intelligensens tid. Han tar sin utgångspunkt i två bibliska bilder: Babels torn och återuppbyggnaden av Jerusalems murar. Med dem som ledstjärnor tecknar han kyrkans sociallära på nytt för den digitala tidsåldern och frågar vad det innebär att förbli mänsklig när maskinerna tycks kunna allt. Sanning, arbete, frihet och fred – det är på dessa byggplatser människans storhet ska värnas. Detta är en encyklika i påve Leo XIII:s efterföljd: klarsynt om teknikens makt, hoppfull om människan. »Påve Leo XIV vill [i denna encyklika] hjälpa oss – och alla människor av god vilja – att se hur vi skall förhålla oss till allt det nya som den digitala och tekniska revolutionen ställer oss inför. [...] Den tekniska och digitala utvecklingen i sig är god och kan berika och främja den mänskliga samlevnaden. Men, som allt nytt, måste detta prövas i Guds ljus med all den urskillningsförmåga – och det sunda förnuftet – som vi är i stånd till. Vi ser redan nu hur människans värdighet och kallelse är i stor fara, om den digitala utvecklingen inte regleras och inriktas på det som bidrar till människans bästa.« Ur kardinal Arborelius förord

PAULUS FRÅN TARSOS är en av de mest inflytelserika gestalterna i kristendomens historia. Hans brev utgör de äldsta texterna i Nya testamentet och har i snart två tusen år format kyrkans tro, förkunnelse och teologi. Samtidigt har Paulus alltid varit omstridd. Han har uppfattats som evangeliets store uttolkare, som folkens apostel och som en lärare i tron, men han har också anklagats för att ha förvanskat Jesu budskap, för att ha bidragit till kristen antijudiskhet och för att ha försvarat förtryckande sociala ordningar. I denna bok tecknas bilden av Paulus som historisk person, verksam i det romerska rikets grekisktalande östra delar under årtiondena efter Jesu död och uppståndelse. Här behandlas hans bakgrund som jude från Tarsos, hans omvälvande möte med den uppståndne Kristus, hans resor, konflikter och verksamhet som apostel bland de icke-judiska folken. Särskild uppmärksamhet ägnas åt Paulus som brevskrivare: de antika konventioner som formade hans brev, de konkreta situationer som gav upphov till dem och de frågor om äkthet, datering och tolkning som de alltjämt väcker. Boken presenterar också huvuddragen i Paulus teologi, inte minst hans tänkande om Gud och skapelsen, Israel och lagen, Kristus och Anden, livet i Kristus och hoppet om de dödas uppståndelse. Här möter vi också några av de tidiga och senare bilderna av Paulus, från fornkyrkans strider om hans arv till dagens ekumeniska närmanden.

I denna uppföljare till böckerna »Vardagsmystik« (2021) och »Inre bön« (2025) undervisar oss biskop Anders Arborelius OCD om »Kanaans tungomål« och nödvändigheten att kunna »tala på katolska« – med hjälp av orden sakramental, ecklesial, marial och teologal. Dessa ord kan hjälpa oss »att mer växa in i den kostym som är flera nummer för stor, men som ändå är klippt och skuren för oss som döpta«. Här reflekterar författaren över hur vi får möta Skaparen i det skapade, erfara kyrkan som både helig och syndig, lida och förhärligas i Kristus – tillsammans med Maria och Petrus – samt låta tro, hopp och kärlek genomsyra oss och allt i vårt liv. Till hjälp och sällskap har vi de redan heliga, exempelvis Teresa av Ávila, Johannes av Korset, Franciskus av Assisi, Edith Stein, Thérèse av Jesusbarnet och vår »egen« Birgitta. Psaltarens ord bär texten från början till slut. Helgelsens väg kan verka svår, men lilla Thérèse försäkrar: »Om du vill bli ett helgon är det inte svårt. Ha bara ett mål: att behaga Jesus och att förena dig allt innerligare med honom.«

Den heliga Birgitta (1303-1373) kom från en välbärgad och inflytelserik stormanssläkt. Hon hade en stor social ansvars- och rättvisekänsla, som under medeltiden var ytterst ovanlig inom den härskande klassen. Med stöd av sina uppenbarelser kritiserade Birgitta de kristna i sin samtid. De hade avfallit och levde inte som kristna borde göra. Ingen kom egentligen undan hennes många gånger hårda domsord, varken kungar, biskopar eller påvar. Birgitta grundade birgittinorden och Vadstena kloster tillkom enligt hennes anvisningar. Hon helgonförklarades år 1391 och år 1999 utsåg påve Johannes Paulus II Birgitta till ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon. Författaren Hans Hellström (f. 1957) är fil. dr i historia och teol. kand. Han har tidigare utkommit med ett tjugotal populärvetenskapliga böcker.

»Communio: kommunionsånger för sön- och helgdagar« innehåller kommunionsånger i gregoriansk tradition för alla kyrkoårets sön- och helgdagar. Melodiernas svårighetsgrad är skiftande. Samlingen representerar ett nytt sätt att överföra den gregorianska sången till svenska. Utgåvan är sammanställd av Anders Ekenberg. Häftad, 160 sid.

»Cecilia: katolsk gudstjänstbok« (normalstil) är Stockholms katolska stifts officiella hymn- och gudstjänstbok för lekfolket. Utgiven av Katolska liturgiska nämnden. Detta är den 5 reviderade upplagan, som är i det närmaste identisk med föregående.

»Kyrkans sociallära är utformad för att leda till konkret handling; på så sätt är den politisk, och liksom i de flesta moraliska frågor i det konkreta livet kommer vi människor aldrig att vara helt överens om vad som ska göras. /.../ Vi behöver mod för att läsa de här dokumenten...« UR BISKOP WILLIAM KENNEYS FÖRORD DEN KATOLSKA SOCIALLÄRAN kallas ibland för kyrkans bäst bevarade hemlighet. Den har inspirerat till fredslösningar, socialt arbete och demokratiska reformer, och spelat en stor roll för den europeiska tanketraditionens gemenskap. I denna volym samlas – för första gången på svenska – de katolska grundtexterna kring kyrkans och individens uppgifter i världen och samhället, från påve Leo XIII:s »Rerum novarum« (1891) till påve Franciskus »Laudato si’« (2015). Tillsammans utgör de ett angeläget vittnesbörd om de omvälvande rörelser som under de senaste 150 åren format vår värld: från 1800-talets liberalism och socialism, via två världskrig och efterkrigstidens utmaningar, fram till dagsaktuella diskussioner kring fattigdom, jämställdhet, sexualitet, miljöfrågor, sekularism och ekumenik. Att vara människa innebär att vi har ett ansvar att samarbeta, inte bara inom den egna familjen utan även inom den familj som utgörs av alla människor. Kyrkans kallelse är, som det uttrycks i dokumentet »Lumen gentium«, att sträva efter »det gemensamma goda« (bonum commune) sett ur hela mänsklighetens perspektiv.

Att offra djur, växter, föremål, och ibland till och med människor, till gudarna har förekommit i de flesta historiska kulturer vi känner till. Även i den förkristna judiska religionen var offer helt centrala, något som kristendomen ärvde. De tidiga kristna förstod Kristi korsoffer som det offer vilket fullkomnade de många judiska djuroffren. De såg också eukaristin som den liturgiska handling vilken gör korsoffret närvarande och förmedlar dess frukter. I denna introduktion till offret förenas ett brett perspektiv på olika kulturer, teorier om religion och ritualer med ett fokus på kristna tankar om offret. Den grundläggande tesen är att offerbruk speglar en djupt liggande disposition hos människan som tar sig olika uttryck men inte försvinner. Därmed är det avgörande för varje försök till civilisation hur man hanterar offrets logik. Vem offrar vad för vem? Clemens Cavallin är docent i religionshistoria vid Göteborgs universitet och førsteammanuensis i RLE (religion, livssyn och etik) vid Nord Universitet, Norge. Han har forskat om vedisk religion, ritualteori, katolsk religiositet och religionsstudiet i Indien. Som exempel kan nämnas böckerna »The Efficacy of Sacrifice« (2002), »Ritualization and Human Interiority« (2013), On the Edge of Infinity: A Biography of Michael D. O’Brien« (2017) och »The Future of Religious Studies in India« (2021). Han är ledamot av Veritas utgivningsråd.

I boken får vi följa Sr Siluanas elva veckor långa utbildning och resa i Italien, en resa som präglas av såväl strapatser med fysiska umbäranden som ro och stillhet inför mötet med det heliga och de heliga. »År 2022 sänder Herren mig på en tre månader lång vistelse i Italien. Här lär jag känna munkar och nunnor från hela världen – och jag lär känna mig själv bättre. Utöver gemenskapen med benediktiner och cistercienser äger många glada och överraskande möten rum – med dominikaner, franciskaner, seminarister och andra. Det är som om ärkeängeln Rafael ledsagar mig och bereder vägen för mig. Under resan kommer många helgon i min väg, levande och döda. Jag får möjlighet att fördjupa min vänskap med det heliga syskonparet Benedikt och Scholastica, liksom Guds lille fattige – den helige Franciskus – och hans syster Klara, men får även stifta bekantskap med mer nutida förebilder som ekumenikens helgon Gabriella Sagheddu och eukaristins apostel Carlo Acutis. Den heliga Rita bjuder mig oväntat hem till sina bergstrakter och den helige dåren Jacopone inspirerar till nya vägar för evangelisation. Strapatserna i helgonens fotspår för mig upp på blåsiga berg och ner i mörka grottor. Samtidigt upptäcker jag mer av Herrens väg och plan med mitt eget liv. Det är en välsignad inre och yttre resa!« Sr Siluana Tengberg OSB (f. 1980) tillhör Jesu moder Marias kloster, Mariavall, på Österlen. Hon har översatt och författat flera böcker.

När påve Franciskus utlyste ett Barmhärtighetens år var det just ett uttryck för att han ville ge inspiration och utrymme för denna nya evangelisation. För hela kyrkan var det en stor glädje att få gå in i detta år, men också ett livsviktigt uppdrag som måste fullbordas. Människor måste väckas ur likgiltighetens slummer, skakas om och få ny insikt. I vårt stift blev detta Barmhärtighetens år extra händelserikt. Denna bok vill påminna oss och andra om detta. Vi fick både vara med om att en av oss, Maria Elisabeth Hesselblad, blev helgonförklarad och att påve Franciskus kom till Sverige för att delta i reformationsminnet i Lund och fira mässa med oss i Malmö. Dessa stora händelser fick många utomstående att få upp ögonen för den katolska kyrkans närvaro i vårt land. Ur förordet av biskop Anders Arborelius OCD Boken är ett sätt att genom bilder och texter minnas de stora händelser som präglade Stockholms katolska stift under Barmhärtighetens år 2016. Medverkande författare är biskop Anders Arborelius OCD, Birgit Ahlberg-Hyse, Magnus Andersson, Fiorella Bastidas, Anna Minara Ciardi, Kerstin Elworth, Kaj Engelhart, Elisabet Finné, Fundrasinggruppen för Kaldeiskt kulturcentrum Jungfru Maria kyrka, Lars Gerdmar, Marcus Grunditz, p. Ulf Jonson SJ, Joseph Rizk, Ulf Samuelsson, Charlotta Smeds och Elisabeth von Waldstein. Redaktör är Anna Minara Ciardi.

Efter Andra Vatikankonciliet (1962–1965) intensifierades katolska kyrkans sociala och politiska arbete genom grundandet av organet Justitia et Pax, med huvudsäte i Rom och med kommissioner i de katolska stiften världen över. I denna initierade bok skildras den svenska Justitia et Pax-kommissionens inhemska och internationella arbete under perioden 1987–2020, med ett rikt persongalleri som också gör framställningen till en pusselbit i Stockholms katolska stifts historia. I sitt förord skriver biskop Anders Arborelius OCD att vi är kallade att vara ljus och salt i världen, och understryker att kyrkan »mer än någonsin behöver denna profetiska nådegåva och våra insatser för att göra evangeliets röst hörd i en värld, där rättvisa och fred ofta hotas och ibland saknas helt och hållet«. Justitia et Pax uppgift är att fråga varför det ser ut som det gör, att analysera samtidsfenomen i relation till den katolska socialläran och att vara en katolsk röst i aktuella samhällsfrågor. Syster Madeleine Fredell OP (f. 1954) är utbildad utrikeskorrespondent och fil. kand. och ämneslärare i latin, franska och allmän språkvetenskap vid Stockholms universitet samt har en MA i Contemporary Theology från Heythrop College, London University. Hon har även Certificat d’Etudes Biblique med hebreiska och grekiska från Institute Catholique, Paris. År 1980 inträdde hon i dominikanorden (Congrégation Romaine de Saint Dominique) och avlade sina slutgiltiga löften år 1985. På uppdrag av biskop Hubertus Brandenburg fick hon huvudansvar för den svenska Justitia et Pax-kommissionen (1987) och Kommissionen för interreligiös dialog (1988). Syster Madeleine Fredells uppdrag, såväl inom orden som för Justitia et Pax, har inneburit att utöva ledarskap, att hålla föreläsningar och att författa artiklar och remissvar samt att delta i och arrangera internationella konferenser. Åren 2003–2008 var hon direktor för stiftsgården Johannesgården i Göteborg.

Med samlingen »Star over Bethlehem« visade deckardrottningen Agatha Christie att hennes repertoar var bredare än vad många anat. I denna utgåva presenteras i nyöversättning ett urval av hennes legender och poem med kristen anknytning. Agatha Christies känsla för eleganta och överraskande vändningar förenas i dessa berättelser med en språklig tonträff som ger full rättvisa åt julhelgens mysterier och evangeliets glädje. Legenderna har översatts av Margareta Murray-Nyman och poemen av Bertil Murray. Till var och en av texterna har fogats silhuetter klippta av syster Carin Arnell OSB. Klassiska detektivromaner och figurer som Hercule Poirot och miss Marple har gjort Agatha Christie (1890–1976) till en av alla tiders mest lästa och älskade författare. I denna volym, ursprungligen publicerad 1965 under namnet Agatha Christie Mallowan, presenteras mer okända sidor av hennes sinnrika författarskap.

För den late är naturvetenskap obegripligt och kristen tro förlegad. Helt fel, faktiskt! Det ena är dynamiskt och spännande, det andra evigt aktuellt. För traditionalisten är det debatten om tro och vetande som styr våra tankemönster. Varför inte tvärtom: vetande och tro. Varför inte starta med det senaste inom vetenskapen för att se att det stämmer med kristen tro - faktiskt! Det gäller åtminstone för de tre största vetenskapliga/religiösa frågorna: Big Bang, livets uppkomst och utvecklingen mot homo sapiens. Och det ger god orientering också för dynamiska vetenskapsområden som kosmologi, partikelfysik, hjärnforskning och genetik. Ja, det var faktiskt bara några av de problem som Lars Melin tar upp i sin bok Faktiskt! En bok om världsbilder och vad de vilar på. En bok som öppnar dina ögon för mycket nytt och som öppnar ditt sinne för nya perspektiv samtidigt som den berättar på ett både underfundigt och underhållande sätt. Författaren Lars Melin (född 1939) är docent i svenska vid Stockholms universitet. Han har skrivit ett flertal populärvetenskapliga böcker om språkbruk och det svenska språket. Han har även skrivit om kristen tro. Lars Melin är en uppskattad föredragshållare.

Denna handbok för predikanter gavs ut år 2015 av kongregationen för gudstjänstlivet och sakramentsförvaltningen i Rom. Den innehåller anvisningar och förslag som kan hjälpa förkunnare att predika på ett sätt som gör bibeltexterna men också liturgin och den aktuella situationen rättvisa. Den innehåller en mängd reflexioner över hur Bibeln bör tolkas i dag. Handboken anknyter i hög grad till påven Franciskus eget sätt att predika. Men den utnyttjar också en mängd erfarenheter och insikter ur den stora katolska predikotraditionen. Den sätter konsekvent in predikan i liturgins sammanhang. Kyrkoåret och predikan på olika dagar under året gås igenom. Ingen katolsk predikant kan vara utan handboken. För att kunna vara till hjälp och inspiration även för förkunnare i andra kyrkor och samfund är utgåvan försedd med en lista över kyrkoårets texter som gör det lätt att jämföra med texturvalet i till exempel "Den svenska evangelieboken". Boken ges ut av Veritas förlag på uppdrag av Katolska liturgiska nämnden.

Vid Folkungagatan i Stockholm låg en gång S:t Eriks katolska skola, men hundraåriga anor och nunnor i svarta slöjor. Den rikt illustrerade boken »Kastanjer och rökelse« utgår från skolsystrarnas hittills opublicerade dagböcker, arkiverade handlingar och brev samt elevernas egna minnen, och är av intresse inte minst för den som vill läsa en bit Stockholms- och kvinnohistoria. Karin Liljequist (f. 1949) har varit verksam som journalist i 40 år. »Kastanjer och rökelse« är hennes första bok. »Med humor och värme skildrar Karin Liljequist en annorlunda och okänd Stockholmsmiljö. Hon har lyckats förmedla ett vittnesbörd om en del av vår svenska historia som de flesta inte har en aning om.« KARDINAL ANDERS ARBORELIUS OCD

Bokhandlare, chefredaktör, ansvarig för flyktingarbete, generalvikarie, forskare, författare, kaplan, kock, kyrkoherde, portvakt, professor i etik, rektor, skräddare, studentpräst, universitetslärare – alla dessa uppgifter vittnar om den mångfald av uppdrag som har varit och är förenade med kallelsen att leva i Jesu sällskap – i jesuitorden – i Sverige. Jesuiternas bidrag till den katolska kyrkans återetablering i Sverige är omfattande och betydelsefullt. Till en början stod församlingsarbetet i centrum för missionen, men så småningom kom de intellektuella verksamheterna mer i förgrunden, med föredrag, författarskap, bokutgivning, tidskrifter, kurser, bokhandel, studier och forskning och inte minst genom grundandet av en högskola för filosofi, teologi och kultur – Newmaninstitutet i Uppsala. Jesuiterna i Sverige har i allra högsta grad medverkat till att den katolska kyrkan på nytt tagit plats i det offentliga rummet och i det intellektuella samtalet. I boken »Jesuiternas historia i Sverige 1879–2001« har jesuitpatern Klaus Schatz, tidigare professor i kyrkohistoria i Frankfurt am Main, utifrån skriftliga källor och genom intervjuer med dem som idag lever i Jesu sällskap i Sverige ingående skildrat hur detta gick till och vilka de inblandade var.

RELIGIONSDIALOG innebär i första hand samtal som förs mellan företrädare för olika religioner. Joseph Ratzinger, sedermera påve Benedikt XVI († 2022), menade att religionsdialog är samtal med ett uttryckligt mål: att söka sanningen. Det gäller alltså att inte enbart vittna om sin kristna tro, utan att vara öppen för att också själv ta ett steg vidare i sitt sökande efter sanningen. I dagens samhälle möts människor dagligen över religionsgränser – i skolor, på arbetsplatser, i bostadsområden eller i samband med fritidsaktiviteter. Också i denna mer privata sfär kan religionsdialog äga rum. I denna bok presenteras religionsdialog ur katolska kyrkans perspektiv. Här får vi en bakgrund till hur denna form för dialog har vuxit fram och de viktigaste officiella kyrkliga dokumenten presenteras. Varför är dialog och samarbete så viktiga i dagens samhälle? Hur hänger mission och dialog samman? Hur kan man rent praktiskt bedriva religionsdialog? Vilka är de största utmaningarna? Det är några av de frågor som diskuteras i denna bok. HEDVIG LARSSON (f. 1963) är teologie doktor i religionshistoria, har examen från kulturvetarlinjen och är utbildad folkhögskolelärare. Hon har varit verksam som lärare vid högskolor och folkhögskolor med såväl kristen som muslimsk respektive judisk profil. Hon arbetar idag vid S:ta Birgitta folkhögskola och är ledamot av Kommissionen för interreligiös dialog (KID) i Stockholms katolska stift.

I detta dokument, »Biskopen och kristen enhet: ett ekumeniskt vademecum« (2020), fastslår Dikasteriet för främjandet av de kristnas enhet att det är en katolsk biskops plikt att sträva efter enhet inom sitt stift såväl som mellan kyrkan lokalt och den världsvida kyrkan. Här framgår också att biskopen ska leda de lokala kyrkorna på vandringen för kristen enhet. Detta dokument kan ses som en hjälp på vägen att utföra denna plikt. De tre pelare som bär ekumeniken är nästankärlekens dialog, sanningens dialog och den djupa och alla troendes samstämmiga erkännande av Jesu bön att alla är en enda kropp. »Detta auktoritativa dokument är viktig läsning för alla troende och inte bara för katolska biskopar. Det kan bli till hjälp och inspiration för många kristna i olika kyrkor och samfund. Det är en uppgift för alla biskopar och kyrkoledare att försöka väcka intresse och engagemang för ekumeniken i sin kyrka och i sitt samfund.« Kardinal Anders Arborelius

»Gud till pris och ära« (»In laudem gloriæ«) – så lyder det valspråk som karmelitbrodern Anders Arborelius valde då han av påve Johannes Paulus II år 1998 utnämndes till biskop av Stockholm, inrättat som självständigt stift 1953. Ytterligare ett kvartssekel har passerat och mycket har hänt såväl inom Stockholms katolska stift som i den världsvida katolska kyrkan. Denna bok vill lyfta fram den mångfald av människor som tillhör, lever och verkar i olika tjänster och uppdrag i den katolska kyrkan i Sverige, med betoning på de senaste 25 åren.

»Praise and Glory to God« –The Catholic Diocese of Stockholm in a New Millennium »Praise and Glory to God« (»In laudem gloriæ«) was the motto chosen by Carmelite Anders Arborelius when, in 1998, he was appointed Bishop of Stockholm, an independent Roman Catholic diocese since 1953, by Pope John Paul II. Another quarter of a century has passed, with many memorable events within our diocese and in the Catholic Church as a whole. The number of members of our diocese has increased steadily, new parishes have been founded, new churches have been consecrated, our bishop is now a cardinal, ecumenical and interreligious relations have deepened, new priests, deacons, and sisters and brothers in religious orders have been welcomed, a Catholic college has been established and new liturgical books have been put into use. The purpose of this book is to highlight and celebrate the diversity of the people who, in various positions and assignments, belong to and live and work within the Catholic Church in Sweden, with an emphasis on the past 25 years.

»Hoppet sviker oss inte« (»Spes non confundit«) är påve Franciskus bulla för utlysning av det ordinarie jubelåret 2025. Bifogat finns även instruktionerna för erhållande av avlat. »När påven utropar år 2025 till ett heligt år berör det oss alla. Vi är alla genom vårt dop kallade till helighet, men vi tenderar att glömma bort det. Därför behöver vi påminnas om vår höga kallelse. Ett heligt år är menat att ruska om oss i vår vardagliga lunk och få oss att ta vår kallelse på större allvar. Vi uppmanas att omvända oss och börja om på nytt i vårt kristna liv. Vi får en ny möjlighet att komma Jesus och hans evangelium närmare. Vi får en djupare förståelse av att vi inte bara är »konsumenter« utan Guds medarbetare i skapelse- och frälsningsverket. Vi får alla bidra till att Guds sanning och kärlek blir synliga genom vad vi är och gör.« Kardinal Anders Arborelius OCD

»FÖR ATT UTTRYCKA JESU KÄRLEK hänvisar man ofta till hjärtat som symbol. Några frågar sig om den symbolen fortfarande är meningsfull. Men eftersom vi lever i en kultur av ytlighet, där vi frenetiskt rusar från det ena till det andra utan att riktigt veta varför, och till slut blir omättliga konsumenter och slavar under marknadens mekanismer utan att bry oss om den djupare meningen med våra liv, då behöver vi alla återupptäcka betydelsen av hjärtat.« Så inleder påve Franciskus denna väsentliga text, som tillkom med anledning av 350-årsminnet av den heliga Marguerite-Marie Alacoques uppenbarelser, vilket var en protest mot jansenismens moraliska kravlista med hänvisning till Guds barmhärtighet, det viktigaste grundtemat i Bibeln. Allt detta sammanfattas i bilden av Jesu hjärta, sårat av kärlek till oss, den mest påtagliga symbolen för Guds medkänsla med sina barn. Kulten av Jesu hjärta började med Johannes evangelium och har sedan utvecklats under hela kyrkans historia. Den ledde så småningom till införandet av Jesu hjärtas högtid, tredje fredagen efter pingst, och den har inspirerat otaliga människor till ett fördjupat gudsförhållande. Bilden av Jesu hjärta visar realismen i inkarnationen: Gud är inte en idé eller ett ideal utan den som har blivit kött och blod och som vill bli verklighet i vårt konkreta liv, med alla dess svårigheter och i all dess komplexitet – i allt det som är mänskligt. »Denna encyklika av påve Franciskus (1936–2025) är en genomgång av hjärtats betydelse i Bibeln och i den kristna traditionen, och den är troligen den innerligaste texten av denne påves hand. Den lämpar sig som andlig läsning för alla som längtar efter ökad näring och värme i sitt andliga liv. 'Dilexit nos' visar oss hur denna djupt katolska Jesu hjärta-fromhet samtidigt har en äkta ekumenisk prägel och kan bidra till förena kristna från olika kyrkor och samfund på evangeliets grund. Samtidigt kan detta leda alla döpta till ett djupare engagemang för att tillsammans vittna om Jesu kärlek i en värld, där man ofta längtar efter den djupa och sanna kärlek som ingen annan kan ge oss än den Gud som utgivit sin älskade Son för världens räddning.« Ur kardinal Anders Arborelius förord