Jenny Lucander – illustratör

Och så en dag när stora regnmoln seglar upp över havet och vinden sliter i björkarna ser Freja kråkan. Den sitter uppe på gärdsgården vid strandkanten. Vad stor den är! De svarta ögonen blänker, vinden rycker i fjädrarna.  Freja tar ett tveksamt steg närmare.

Mamma och pappa tycker att Freja är för stor för att ha napp. Freja vet att hon är stor, men inte för stor! När hon ramlar och slår sig vill hon ha sin napp. När storasyster skriker att det bara är bebisar som har napp blir hon arg. Då vill hon verkligen ha sin napp.

En dag när hela familjen är ute på promenad ser pappa ett kråkbo. I boet finns en liten kråkunge som piper och skriker. Den skulle nog behöva en napp. Kanske den kan få Frejas?

Fredrik Sonck debuterar med en ömsint berättelse om det lilla barnet som kommer fram till vem hon själv är. I Jenny Lucanders känsliga illustrationer syns den vackra sommaridyllen, men också barnets vrede och förtvivlan inför förändring och kravet på att vara stor och stark. I centrum står ett problem som många barnfamiljer känner igen: Hur ska vi bli av med nappen?   

Freja och hennes familj är på sommarstugan. Vid verandan bor en huggorm. Lillebror Hugo är bara ett år och tultar obekymrat omkring. Vad ska de göra?

Pappan försöker fånga ormen i en hink men misslyckas och tar till slut livet av den. Freja ser när han dödar huggormen och kan inte förlåta honom. En bilderbok om stunden när ett barn för första gången ser sin pappa göra fel, hur han krymper i hennes ögon. Det handlar om ormar och människor, om olika generationers syn på naturen och om hur det svårt det kan vara för pappor att be om förlåtelse på allvar.

Det här är den andra boken om Freja och hennes familj. Om den första boken Freja och kråkungen skrev Lotta Olsson i DN: En varm familjeskildring om att släppa taget. Inte för andras skull, men för sin egen. Allt laddat med lika delar humor som allvar.    

När Karin leker kurragömma i parken hittar hon ett märkligt träd. Trädet visar sig vara en portal till underjorden. Här träffar Karin sierskan, som förutspår att hon ska ta sig till Örnberget för att rädda prinsessan utan namn. Tillsammans med hästen Rosendelid seglar hon i ett spökskepp över havet av glas för att inleda sitt livs äventyr. Karin Boye föddes år 1900 till det som kom att kallas Barnens århundrade och är en av Nordens största poeter genom tiderna. Berättelsen utgår från Boyes liv och diktvärld.

Augustprisade författaren Kristina Sigunsdotter och Nordiska rådet-prisade illustratören Jenny Lucander har tillsammans skapat en mästerlig bilderbok för läsare i alla åldrar, där text och bild vävs samman till en saga som andas poesi och äventyr.

Gryningen vet det som skymningen tror  

lev, du modiga, väx, bli stor  

men akta dig för skogen där sömnen bor. 

Aida är ett nyfiket barn med en särskild förbindelse till djur. Om hon lyckas ställa in öronen rätt så kan hon höra dem genom både väggar och golv. Och i drömmen blir hon ett djur i vattnet, på marken och i luften. I skogen nära sitt hem känner hon hur myrorna arbetar i jorden.

Den här bilderboken ger läsaren en inblick i hur klimatförändringen påverkar livet för djur på olika håll i världen. När Aida tar olika skepnader ser hon världen från nya perspektiv: valrossen som får svårare att hitta mat då isarna smälter och fjärilsfisken som inte trivs i det för varma vattnet. Rosenfinken vars flyttväg påverkas av översvämningar och vombaten som springer undan en skogsbrand.

Klimatförändringen berör oss alla och skapar både frågor och oro hos allt mindre barn. Denna skönlitterära bilderbok förmedlar fakta på ett fantasifullt sätt utan att lägga ansvaret på barnens axlar. Empati och fantasi är kanske just de superkrafter vi behöver för att ens sätta igång att lösa klimatkrisen.

Här finns allt du har undrat om myror  och sådant du aldrig har kunnat föreställa dig. I myrornas värld myllrar det av rekord, för fastän myrorna är så små har de superkrafter. De kan leva precis överallt i världen. De kan bo i femtio graders hetta i öknen, inuti ett ekollon, under marken, på internationella rymdstationen eller hemma hos dig. De kan bygga myrstackar som är högre än en vuxen människa. Vissa myror äter bladluskiss, andra svamp, och endel äter bara tusenfotingar. Det finns en miljon miljarder myror på jorden. Och vi möter dem hela tiden i vår vardag.  

Vilka är de tuffaste myrsoldaterna? Svar: de exploderande, slemslungande hästmyrorna.  Vilken myra sticks värst? Svar: pistolmyran. Vilken myra har dubbelrekord, är både snabbast och har bäst luktsinne? Svar: Ökenmyran. Och vilken är den lataste? Svar: hanen.  Vilken myra är en mjukis? Svar: Sockermyran som älskar syltsmörgås.  Och hur gammal kan en myra bli? Svar: 30 år den äldsta som hittats bor faktiskt i Finland. 

Pappan och Barnet satt på stranden och tittade ut över vattnet. Det var verkligen stort. HAVET. Så stort att man nästan blev rädd. Vad ska jag bli när jag blir stor? frågade Barnet. Det bestämmer du själv, svarade Pappan. 

Men sedan är det nästan slut på vad Barnet bestämmer. Inte om hur många vågor det finns, om solen går upp eller när trafikljusen växlar. Inte om att gå i skolan eller om vem som är Barnets pappa. Egentligen bestämmer Barnet om nästan ingenting och det gör inte Pappan heller. Men sedan kommer Barnet på något som ingen annan kan bestämma om.

Bilderboken är ett nordiskt samarbete. Filosofiskt och humoristiskt fångar den danska författaren Jesper Wung-Sung en tanke som berör precis alla, från små barn till vuxna: Vad har vi egentligen makt att bestämma över i våra liv? Illustratören Jenny Lucanders bilder är virtuosa, barnnära och ställer allt på ända: det handlar om perspektiv.

En bilderbok som ett öppet hav.   

Vinnare av Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2020!Lillebror och storebror har världens bästa lek ihop. De är farliga lajon på savannen. En dag blir storebror sjuk och orkar bara ryta lite svagt när lillebror vill leka. Men lajon vill inte sitta fast i några slangar och på sjukhuset finns det gott om byten. Gubbflodhästar i pyjamas och tantzebror med rullator lever farligt när bröderna går på jakt igen.Ömsint, humoristiskt och hjärtskärande vackert om den helande leken och om kärleken mellan två bröder.

”Den här boken är rätt och slätt fantastisk. Samspelet text och bild, färgerna, lyhördheten, berättelsen. Allt är en explosion som träffar en med både sorg och tacksamhet.”– Vi läser”Jens Mattssons och Jenny Lucanders bilderbok om hur ett barn hanterar ett syskons sjukdom berör läsaren på djupet. Visuellt är boken en fullträff.”– Östnyland

”Skildringen av föräldrarna är fenomenal. Pappans flint och kutrygg, mammans bekymmersrynkor och myströja bidrar med ingångar till hur ett barns sjukdom ritar om familjekartan.”– Hufvudstadsbladet

”Berättelsens sista uppslag är gripande sorgligt utan att bli sentimentalt och öppnar upp en hel värld av svåra frågor. Men det ger också möjligheten till viktiga diskussioner mellan grubblande barn och modiga, närvarande vuxna.”– Svenska Yle

”Vi är lajon! lämnar ingen oberörd. Ett av höstens starkaste boksläpp, rekommenderas å det varmaste!”– Barnens boktips ”Vi är lajon! berättar med lika stort hjärta som djupt allvar om att mista ett syskon och ett barn.”– Opsis

Vinnare av Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2020!Ur juryns motivering: ”Berättelsen gestaltar både humoristiskt och berörande i ömsom grannorange, ömsom bleklila färger hur lek fungerar läkande. Lucanders stil är omisskännlig, laborerande med perspektiv och träffsäker i persongestaltningen. Mattssons text är känslig, varierad, driven /…/ Texten är välavvägd samt lämnar generöst med utrymme för bildberättandet om hur sjukdom ritar om familjekartan. Genom jag-perspektivet lyfts barnets lekvärld i förgrunden, medan bilderna visar de vuxnas vånda kring att vårda ett dödssjukt barn. Boken ställer sig resolut på barnets sida och försvarar barnets rätt till lek. /…/ Mitt i sorgen är boken hoppfull. Också det svåraste kan gestaltas i knallorange.”

When a dangerous snake enters the safe space of a family, a child and parent have different ideas about how to handle the situation.

When Freya and her siblings spot a snake near where they’re playing, Freya names it Snakey. But her parents are concerned, worried that Snakey will bite someone. Her dad tries to capture the snake, planning to take it far away. Only, that’s much harder to do than he expects. So, to make sure Snakey doesn’t harm his family, her dad decides he must take a different approach. One that offers a more permanent solution. One that Freya says she’ll never forgive him for.

Told with empathy and honesty, this thought-provoking book explores death, forgiveness and what happens when a child disapproves of something their parent has done. Highlighting both family relationships and those between humans and wild animals, it takes an unflinching look at making difficult decisions – and living with the consequences.

Aistivoimainen kuvaus siitä, miltä lapsesta tuntuu, kun vanhempien eron myötä koteja on yhtäkkiä kaksi.

Varpun ja Leon äiti ja isä ilmoittavat eroavansa. Varpu muuttaa äidin mukana, Leo jää isän kanssa. Pian on sopeuduttava myös vanhempien uusiin kumppaneihin.

Isä ja äiti pyytävät olohuoneeseen. ”Olisi puhuttavaa”, äiti sanoo. ”Me olemme päättäneet erota”.

Isä nyökkää partaansa.

Sohvalla lojuu villapipo. Varpu vetää sen päähän ja yli kasvojen. Hän on piilossa pipon sisällä. Pipon alla on kuumaa, villaista, kutittavaa.

…

Äiti ja isä puhuvat vuorotellen. He ovat samaa mieltä. Isä ja äiti puhuvat niin kuin olisivat jossakin televisio-ohjelmassa.

Viipyilevässä kasvutarinassa keskitytään kuvaamaan pieniä liikahduksia, joita lapsen mielessä ja elämässä tapahtuu, kun kaikki muuttuu. Kirjan jokainen lause on täynnä voimakkaita tunteita. Tarinan edetessä Varpu kypsyy, löytää erillisyytensä ja vahvuutensa.

Riina Katajavuori on arvostettu runoilija ja kirjailija. Hän on myös kirjoittanut lukuisia lastenkirjoja, kuten Pentti-kuvakirjat, joita on käännetty muille kielille, sekä palkitun teoksen Mennään jo naapuriin (kuvitus Salla Savolainen).

Suomenruotsalaisen Jenny Lucanderin ilmeikkäät ja tunnelmalliset kuvitukset ovat saaneet runsaasti huomiota.