Tonsättare och låtskrivare

I början av 1800-talet trädde Mathilda Orozco fram som en lysande stjärna bland Sveriges första kvinnliga kompositörer. Hon kom från Italien som tjugotreåring och delade med sig av traditioner och kulturella intryck som knappt fanns i Norden på den tiden. Hon sjöng med sitt hjärta och såg ut som en bröllopsnatt! ska Esaias Tegnér ha sagt om henne och hon hyllades som näktergalen från Arnos dal . Med sin unika begåvning bjöd hon åhörarna på sin sång medan hon ackompanjerade sig själv på både harpa och piano. Två av hennes verk blev de, av det svenska folket, mest sjungna under hennes samtid. Mathilda Orozco var en mångfacetterad person, äkta sydländskt livlig men även naturlig och enkel. Hon var gift tre gånger, födde fem barn och umgicks med såväl kungligheter och kulturpersonligheter som gårdsfolk. Trots framgången blev Mathilda Orozco även ett exempel på de hinder och förutfattade meningar som kvinnor framförallt fram till 1800-talets första hälft mötte och när hon gick bort 1863 var hennes namn nästintill glömt. Boken om Mathilda Orozcos fascinerande livsberättelse är en resa genom en värld av talang, skönhet och framgång, men också av prövningar och hjärtesorg.

Under en stor del av sitt liv arbetade Adorno på en bok om Beethoven, som aldrig blev klar. I Beethoven: Musikens filosofi finner vi alla hans anteckningar och förarbeten, och utdrag ur hans övriga publicerade verk där Beethoven står i centrum.

Beethovens verk utgör för Adorno en summering av den klassicistiska perioden, men också ett sammanbrott efter vilket olika vägar in i det moderna öppnas. Beethoven arbetar sig igenom tonaliteten, frilägger den som ett språk, men slår till sist också sönder dess syntax.

I Beethovens sena stil finner Adorno ett landskap av ruin­er och fragment, men också gnistor av hopp mellan dem, tanken på ett annat språk som kanske en dag ska födas. 

Theodor W. Adorno (19031969) var en av de ledande filosoferna inom Frankfurtskolan. Tillsammans med Max Horkheimer skrev han Upplysningens dialektik (1947). Han räknas till en av 1900-talets viktigaste filosofer och ägnade en väsentlig del av sin filosofi åt estetiska frågor, inte minst skrev han om musik.

Översättaren Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han har överfört en lång rad filosofiska verk från italienska, tyska och franska till svenska, däribland sju böcker av Adorno. Han är också författare till studien Adornos musik.

Vart är världen på väg? Tonsättaren Hugo Alfvén slog igenom på 1890-talet, i en tid när gamla sanningar utmanades av vetenskapliga genombrott, industrialisering, urbanisering och internationalisering, av religionskritik och ny filosofi, och av sociala och politiska massrörelser. På många sätt liknar den tiden vår egen.

Kan då symfonier och orkestermusik som Midsommarvaka ha något med allt detta att göra? Ja, menar Tobias Lund, som tolkar en rad av Alfvéns större verk som musik om världen och människans vanskliga plats i den. Starkast och uthålligast sjunger Alfvén om sinnlighetens, kärlekens och sexualitetens förmåga att hela en brusten värld, åtminstone tillfälligt.

Författaren visar också att Alfvéns musikskapande var intimt förbundet med internationella trender inom litteratur, bildkonst och livsåskådning, förmedlade av vänner som Ellen Key, Karl-Erik Forsslund, Alice Nordin, Verner von Heidenstam och Carl Milles.

Speltoken Hugo Alfvén och rosens klang gör inte bara klart att Alfvéns musik är långt mera komplex och innehållsrik än vad man ofta har antagit, utan öppnar också ett nytt, musikhistoriskt perspektiv på ett avgörande skede i Sveriges moderna historia.

Tobias Lund är musikvetare verksam vid Lunds universitet, musik- och operakritiker, författare och föreläsare. Speltoken är hans tredje bok, efter doktorsavhandlingen om Franz Schuberts tidiga sånger (2009) och en bok om Eduard Tubin (2011) som han skrev tillsammans med tonsättarens son, Eino Tubin.

Berg: Den minsta övergångens mästare, publicerad 1968, är Adornos sista bok. Den återspeglar en mer än tre decennier lång utveckling som utmynnar i den nya analys av den moderna musikens utveckling som tar form under 50-talet och slår igenom i hans omvär­deringar av Wagner, Stravinskij och Mahler.

Hos Berg finner Adorno en teknik  för den »minsta övergången« som strävar tillbaka till det infinitesimala och amorfa, till intet, och i ett intensivt dödsmed­vetande vill gestalta sitt försvinnande. 

I den »informella musik« som Berg utvecklar står det samtida och framtida komponerandet på spel. Denna musik vore ett nedstigande i kroppsliga impulser som ska skapa en yttersta täthet, och som visar på en möjlighet som för Adorno i dag ännu inte realiserats.

Theodor W. Adorno (19031969) var en av de ledande filosoferna inom Frankfurtskolan. Tillsammans med Max Horkheimer skrev han Upplysningens dialektik (1947). Han räknas till en av 1900-talets viktigaste filosofer och ägnade en väsentlig del av sin filosofi åt estetiska frågor, inte minst skrev han om musik.

Översättaren Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han har överfört en lång rad filosofiska verk från italienska, tyska och franska till svenska, däribland sju böcker av Adorno. Han är också författare till studien Adornos musik.

Tvetydigheten i ett genomgående drag i Adornos tolkning av Wagner. Varje steg som Wagner tar framåt är också ett steg bakåt. Om Wagner definierade musik som en »övergångens konst« så är detta för Adorno en övergång som leder både mot en framtida musik och tillbaka till en tradition som Wagner försöker återskapa i en fantasmagori, i drömmen om allkonstverket, som blivit omöjligt i det moderna.

Till viss del kan bokens inre spänningar kan för­klaras av dess långa tillkomsthistoria som spänner över ett och halvt decennium. Men de återspeglar också förskjutningar i Adornos förståelse av den moderna musikens födelse och filosofiska implikationer. Wagners behandling av dissonanserna, hans fria hantering av komponerandets scheman, instrumenteringens och färgens förmåga att skapa tektonik, statiken som formbildande princip, pekar alla in i samtidens problem. 

Theodor W. Adorno (1903 1969) var en av de ledande filosoferna inom Frankfurtskolan. Tillsammans med Max Horkheimer skrev han Upplysningens dialektik (1947). Han räknas till en av 1900-talets viktigaste filosofer och ägnade en väsentlig del av sin filosofi åt estetiska frågor, inte minst skrev han om musik.

Översättaren Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han har överfört en lång rad filosofiska verk från italienska, tyska och franska till svenska, däribland sju böcker av Adorno. Han är också författare till studien Adornos musik.

Edvin Adolphson var hans pappa, Evert Taube hans mentor och Maj Sjöwall hans första förälskelse. Under mer än ett halvsekel befann han sig i hjärtat av det svenska kulturlivet. Med låtar som ”Gustav Lindströms visa”, ”Siv och Gunne” och ”Nu har jag fått den jag vill ha”, var han en lyhörd uttolkare av rekordårens livslust och melankoli. Biografin ”Trubbel” berättar om trubaduren Olle Adolphsons händelserika liv i dur och moll.

Med denna bok inleds en ännu pågående omvärdering av Gustav Mahlers musik. Mahlers enastående förmåga att använda de traditionella formerna på ett sätt som tvingar dem bortom sig själva gör honom, slår Adorno fast, till en centralgestalt i den tidiga modernismen. Detta är också en bok som intar en särställning i författarens eget verk. Mer än någon annanstans sätter Adorno här sin filosofi på spel i mötet med musiken. Den »långa blick« han finner hos Mahler är också hans egen, vänd bakåt i ett försök att frilägga en annan relation mellan det förflutna och nuet. 

Theodor W. Adorno (1903-1969) var en ledande företrädare för den så kallade kritiska teorin, inte minst genom sina studier av musik, litteratur och filosofisk estetik.

Mahler: en musikalisk fysionomi, ursprungligen utkommen 1960, är första titeln i bokförlaget Faethons serie med ett översatt urval av Adornos texter om musik. 

"Likt ett skeleton" är den första historiska biografin om Johan Helmich Roman, Sveriges ende store aktör på 1700-talets europeiska musikscener. Sju år gammal visades han fram vid hovet som musikaliskt underbarn. Efter sin död föll han i glömska. Bildporträtt saknas helt och personbeskrivningarna begränsas till en försvunnen självbiografi. Med stor forskarmöda levandegör Ernst Brunner tonsättaren och människan Roman, liksom hans samtid, den mest omvälvande i Sveriges historia.

Dom spelar fel! ropade han från fåtöljens djup. Och visst spelades en ton fel i inspelningen av Dmitrij Sjostakovitjs fjärde stråkkvartett op. 83. Bara en halvton fel, men vilket avgörande fel. Det som musikprofessorn kallar för »den lilla sucken« ett halvtonssteg upp och ner den försvann ju. I stället gjordes det radioteater om halvtonen, en konsertturné i Mellansverige, en dokumentärfilm i Leningrad, och nu denna bok.

På vår jakt efter den sovjetiska musiken stöter vi på ett ryskt brudpar, en urgammal cellist i ett tomt konserthus, en filosof som trodde på vetandet, en författare som har svårt att hålla sig till ämnet.

Med en stillsam och lågmäld humor berättar Henric Holmberg om vad som hände efter att han upptäckt en märklig felspelning på inte bara en utan två olika CD med väletablerade internationella stråkkvartetter.

Ännu en bok om Wagners Ring? Trots att Richard Wagner är en av västvärldens mest omskrivna och analyserade gestalter, så har knappt någon gått in i hans dramaturgiska verkstad för att kolla hur han knådade om de fornnordiska myterna till musikhistoriens mest omfattande epos Nibelungens ring. Vilka myter tog han, hur ändrade han och satte samman dem till en alldeles egen handling? Då Wagner lämnade Dresden för att gå i landsflykt 1849 hade redan skrivit ner 800 sidor för hand med olika utkast från omkring tio källor - till de mest använda hör Den poetiska Eddan och dess tyska bearbetning Nibelungenlied, men också bröderna Grimms nedtecknade sagor och myter. Hur hamnade de isländska och västnorska myterna, med rötterna i 800-talet, i en av vår tids mest omskrivna, omtolkade och spelade tyska musikverk? Varför valde han det temat istället för Jesus från Nasaret?

Denna bok tar avstamp i Wagner som dramaturg och textförfattare, men kan även ses som en behändig handbok i Nibelungens ring för den som behöver en lättfattlig introduktion till det gigantiska och mångskiktade verket. Den avslutas med en liten ledmotivskola samt några noteringar kring de mest tongivande Ringen-uppsättningarna fram till idag. Som bilaga finns rollistor och handling akt för akt, så att den mindre insatta lätt kan orientera sig. Detta är den första boken om Ringen på svenska sedan jubileumsåret 1976.

Göran Gademan, docent i teatervetenskap, är dramaturg och castingsamordnare på Göteborgsoperan och kommer här ut med sin tredje bok på Gidlunds (Operabögar 2003, Operahistoria 2015). Han har även gjort sig känd som "evig stormästare" i SVT:s Kontrapunkt, varefter han hamnade på femte plats på magasinet OPUS lista över svenska musikpersonligheter. Under pandemin förde han kulturarbetarnas talan genom att grunda föreningen "Öppna salongerna" för att öppna teatrar och konserthus på ett smittsäkert sätt, vilket renderade honom en nominering till Stora Målpriset 2020. Hans umgänge med Wagners epos började då han var i nedre tonåren och kulminerar under 2021, då han som dramaturg går i mål med Göteborgsoperans Ring, inför vilken han nyöversatt hela verket för textmaskin.

Heinrich Neuhaus (1888 1965) var en framstående pianist och pedagog, betraktad som den ryska pianoskolans förgrundsfigur. Bland hans elever finns flera av 1900-talets mest berömda pianister som Svjatoslav Richter, Emil Gilels och Radu Lapu.

Neuhaus Om pianospelets konst betraktas idag som en klassiker inom sitt område. Författaren själv säger att  boken inte är någon metodikbok i pianospel. Men det är en rik och inspirerande källa av pedagogiska råd och erfarenheter, med en fascinerande ström av associationer och paralleller till annan musik, konst, filosofi, litteratur, arkitektur, matematik

Vissa av Heinrich Neuhaus tankar är kanske motstridiga eller kontroversiella, men de är alltid ärliga och aldrig doktrinära. Hans humor och lättsamma handlag gör boken till läsning inte bara för musikpedagoger och studerande utan för alla som intresserar sig för musik. Om pianospelets konst är ett testamente från en stor pedagog och personlighet med en vidsträckt allmän och musikalisk kultursyn och med en passionerad kärlek till musiken.

" en läsupplevelse " skrev Carl-Gunnar Åhlén i SvD när boken utkom i början av 2000-talet. Han citerar Neuhaus: "Piano spelar man framför allt med huvudet och öronen och först sedan med händerna", och menar att denne "avskydde yrkets avarter av polis, guvernant och tränare. Dressyrmetoden var för honom 'helt enkelt brottslig'." Och vidare: "Det viktigaste i hans metod var att först bringa eleven till klarhet om musikens innehåll, mening och poetiska innehåll genom att studera ett pianostycke som en dirigent lär sig ett partitur."

Ett par av Heinrich Neuhaus maximer: "Endast om man fordrar det omöjliga av pianot, kommer man att kunna uppnå det möjliga." "Musiken är tesen, instrumentet är antitesen, interpretationen är syntesen."

Om pianospelets konst är översatt av Ingrid Rasch. Översättningen är språk- och fackgranskad av Lasse Zilliacus och Elena Skoglund. Boken utkom i svensk översättning på Artis Edition år 2000. Ejeby Förlag har övertagit de resterande exemplaren av denna utgåva.

"Alexandra Sundqvists biografi över Barbro Hörberg är en mycket välskriven och mångbottnad berättelse. Ett imponerande debutantverk med tydliga källhänvisningar för varje avsnitt." Dala-Demokraten

"Det fina med Alexandra Sundqvists bok är att den är så tydligt förälskad i sitt ämne, utan att idealisera." Expressen

"Alexandra Sundqvist fyller en stor lucka i svensk musikhistoria när hon tagit sig an denna helt unika röst och människa." Östgöta Correspondenten

"En särskild styrka med Alexandra Sundqvists bok "Barbro Hörberg med ögon känsliga för grönt" är det nära och oförställda tilltalet. Med hjälp av det stora privata arkivet av brev och artiklar som Hörberg lämnade efter sig låter hon sångerskan och kompositören beskriva sin levnadsbana i med- och motgång." DN

»Det finns så många killar i Sverige för närvarande som producerar härliga, skärpta och angelägna visor. Men av kvinnor om kvinnor? Jag vill gärna fylla en sån plats. Tjejen har fått hybris.«

I en tid när scenen dominerades av manliga trubadurer och textförfattare klev Barbro Hörberg in och förnyade musiklyriken med sina säregna låtar om vanliga kvinnor och deras längtan. Genom att ständigt ifrågasätta outtalade regler, både inom musiken och inom det egna privatlivet, kämpade hon för en värld som är mer öppen, nyfiken och modig.

Här får vi följa den unga Barbro på hennes resa ut i efterkrigstidens Europa där hon som tonåring upptäcker musikens betydelse, och vidare genom livet som hårt slitande artist. Hon hann ge ut fem egna LP-skivor och samarbeta med många av våra mest folkkära artister och författare, som Lill-Babs, Georg Riedel, Lars Forssell, Beppe Wolgers och Povel Ramel innan hon gick bort 1976 endast 43 år gammal.

Barbro Hörberg — med ögon känsliga för grönt är en tonsäker biografi om en av våra största textförfattare och artister. Men det är också en berättelse om skapande och dödsrädsla, och att aldrig sluta sträva efter att göra världen till en bättre plats.

Den amerikanske tonsättaren John Cage (19121992) är kanske mest känd som upphovsman till det ljudlösa stycket 4 minuter, 33 sekunder. Detta verk och många andra i hans rika produktion har orsakat irritation, skratt, vrede, men också varit en öppning till en ny musik. Cage ville få oss att lyssna, han önskade oss Happy new ears!

I Tillfälligheternas spel ger Karl Aage Rasmussen ett insiktsfullt porträtt av John Cage hans liv, hans tänkande och hans musikaliska universum: Sannolikt är det för litet att kalla honom en av sin tids mest inflytelserika konstnärer. Kanske var han helt enkelt den mest inflytelserika, därför att hans tankar och idéer strålade ut i alla riktningar, till bildkonst, poesi, performing arts, dans, film, estetik och filosofi; det finns knappast ett enda konstområde som inte har blivit berört av hans tankar och aktiviteter.

En medryckande men också kritiskt reflekterande introduktion till John Cage en inlevelsefull klarhet. Martin Nyström, Dagens Nyheter

Fint porträtt av en av 1900-talets mest intressanta tonsättare. Johan Norberg, Tidningen Vi

en fin och begriplig introduktion till 1900-talets intressantaste ljudkonstnär. Carita Forslund, enkeltuttryckt.nu

Rasmussens filosofiskt tänkvärda biografi Johanna Paulsson, Nutida musik

Hör Eric Schüldts timslånga program Text och musik om John Cage och boken Tillfälligheternas spel: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/965010?programid=4914

Den här boken om tonsättaren Gustav Mahler är varken ett försök till en genomgripande nytolkning eller en detaljrik biografisk grundbok med verkanalyser. Det är en liten bok tillkommen enbart av lust att dela en livslång fascination för en man och hans musik med intresserade läsare, skriven av en tonsättare vars egen musik tidigt starkt påverkades av Mahler; en bok som tecknar en biografisk skiss och kastar en ljusglimt över sitt ämne från olika, även nutida håll. Varken mer eller mindre. Den ställer inga krav på musikfackliga insikter, bara på ett visst intresse för Mahlers musik. Karl Aage Rasmussen

Den danske tonsättaren och skribenten Karl Aage Rasmussen har författat en rad uppmärksammade essäböcker om musik och musiker. På svenska finns sedan tidigare hans böcker om pianisterna Glenn Gould och Svjatoslav Richter.

 musikessäistik på absolut högsta nivå. (Michel Ekman, Hufvudstadsbladet)

 beundransvärt djuplodande och kringsynt. (Carlhåkan Larsén, Opus)

Dagens Nyheters Martin Nyströms positiva recension bär rubriken: Elegant granskning av modernitetens Mahler. Nyström skriver bland annat: Elegant frilägger Rasmussen Mahlers inneboende modernitet och hur den med sina närmast filmiska korsklippningar, oberäkneliga brottytor och montageliknande sammansättningar av motsägelsefulla uttryck föregår det sena 1900-talets stilpluralism och postmodernism.

 Rasmussens rika Mahlerbok en heltäckande presentation av liv och verk trots att den är på bara 150 sidor. (Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet)

Den som kan lite om klassisk musik men vill höra mer bortom Bach, Mozart och Beethoven, hamnar oundvikligen hos Mahler. Man gör honom extra rättvisa genom att läsa lite, det blir roligare att lyssna då. (Johan Norberg, Tidningen Vi)

Inom skandinavisk hiphop hör Petter till en av de mest inflytelserika textförfattarna och är en veteran inom svensk hiphop. Vad många inte känner till är att han under sin skolgång kämpade med läs- och skrivsvårigheter.I 16 rader har Petter samlat de mest betydelsefulla texterna ur sin stora produktion. Till varje låttext har han skrivit kommentarer om hur han tänkte och kände när texten kom till. Vilka referenser han använde. Vad han inspirerades av: sådant han hört, sett, läst eller varit med om. Vilka nyckelorden är, hur han lagt upp sin berättelse och vilka bilder och känslor han vill förmedla.Boken visar hur Petter närmat sig språket utan hämningar, både genom att skriva och läsa, och kan därför användas som ett verktyg för lärare att inspirera, öppna nya vägar och synsätt för unga att se på text och litteratur.

En musikhistoria om Abba och Hoola Bandoola pa Stikkan Andersons slagfält.

Stikkan Andersons livshistoria speglar 1900-talets svenska populärmusik, från folkhemmets schlager till åttiotalets glammiga pop. Han var fattiggrabben från landet som med flit och fräckhet blev stormrik textförfattare, musikförläggare och skivbolagsdirektör. Stikkan Anderson var kung på Svensktoppen och frispråkig mediekändis. Sjuttiotalets icke-kommerisella musikrörelse utnämnde honom till sin huvudfiende.

Hos nyliberalerna blev han galjonsfigur för bedriften att föra Abba till världsframgång. Själv utnyttjade han sin position för att bekämpa ideologiska motståndare. Abba blev ett vapen i Stikkan Andersons krig. Klas Gustafson ger oss en personlig och livfull skildring av en turbulent tid i populärmusikens historia.

"Schlagerkungens krig" utkom första gången hösten 2016. Klas Gustafson skriver: "Sedan dess har Abba erövrat nya lyssnarskaror, myterna om 1970-talets proggrörelse fördjupats och minnet av Stikkan Anderson bleknat ytterligare. När den här pocketupplagan kommer ut, våren 2024, är det precis femtio år sedan Abba vann Eurovision Song Contest i engelska Brighton och den stora kulturstriden om Sveriges värdskap för kommande års tävling tog fart. Boktexten har fått en lätt uppfräschning, men är i huvudsak densamma som den ursprungliga."

Klas Gustafson är journalist och författare till ett tiotal hyllade biografier om några av våra mest kända kulturpersonligheter, bland andra Beppe Wolgers, Monica Zetterlund, Gösta Ekman och nu senast en utvidgad upplaga av boken om Cornelis Vreeswijk, "Ett bluesliv".

Eliassons musik fortsätter att fascinera och nå nya lyssnare. ”... jag kan inte i ord fånga de märkliga, fängslande kvaliteterna i Eliassons verk, deras väsen trotsar beskrivning”, skrev en tagen amerikansk kritiker om en cd med bland annat fjärde symfonin. Ja, skulle Anders Eliasson ha sagt, för musiken finns för det som inte kan uttryckas i ord. Hans musik är djupt personlig men finner sig väl tillrätta i den stora klassiska musiktraditionen, bland mästarna. Han gjorde en bildningsresa när han i unga år tog sig från arbetarhemmet i Borlänge till musikhögskolan i Stockholm. Under 1970-talet började han uppmärksammas, och det fulla mästerskapet var ett faktum från ungefär 1980 och framåt. Själv sa han att musiken måste få formulera sig själv, att han bara var behjälplig. Han följde inga trender, för det var ju musiken som visade vägen. ”Musikängeln”, kallade han henne.

Tony Lundman är redaktör vid Konserthuset Stockholm och var tidigare musikkritiker för Svenska Dagbladet. Han debuterade som författare med biografin om Anders Eliasson (2012). Han har sedan dess även skrivit spänningsromanen ”8” (2019) – om Jean Sibelius gåtfulla åttonde symfoni, och romanen ”Tiden enligt Bologna” (2021) – om ungdomlig kärlek i skuggan av ett historiskt attentat.

"Alexandra Sundqvists biografi över Barbro Hörberg är en mycket välskriven och mångbottnad berättelse. Ett imponerande debutantverk med tydliga källhänvisningar för varje avsnitt." Dala-Demokraten

"Det fina med Alexandra Sundqvists bok är att den är så tydligt förälskad i sitt ämne, utan att idealisera." Expressen

"Alexandra Sundqvist fyller en stor lucka i svensk musikhistoria när hon tagit sig an denna helt unika röst och människa." Östgöta Correspondenten

"En särskild styrka med Alexandra Sundqvists bok "Barbro Hörberg med ögon känsliga för grönt" är det nära och oförställda tilltalet. Med hjälp av det stora privata arkivet av brev och artiklar som Hörberg lämnade efter sig låter hon sångerskan och kompositören beskriva sin levnadsbana i med- och motgång." DN

»Det finns så många killar i Sverige för närvarande som producerar härliga, skärpta och angelägna visor. Men av kvinnor om kvinnor? Jag vill gärna fylla en sån plats. Tjejen har fått hybris.«

I en tid när scenen dominerades av manliga trubadurer och textförfattare klev Barbro Hörberg in och förnyade musiklyriken med sina säregna låtar om vanliga kvinnor och deras längtan. Genom att ständigt ifrågasätta outtalade regler, både inom musiken och inom det egna privatlivet, kämpade hon för en värld som är mer öppen, nyfiken och modig.

Här får vi följa den unga Barbro på hennes resa ut i efterkrigstidens Europa där hon som tonåring upptäcker musikens betydelse, och vidare genom livet som hårt slitande artist. Hon hann ge ut fem egna LP-skivor och samarbeta med många av våra mest folkkära artister och författare, som Lill-Babs, Georg Riedel, Lars Forssell, Beppe Wolgers och Povel Ramel innan hon gick bort 1976 endast 43 år gammal.

Barbro Hörberg — med ögon känsliga för grönt är en tonsäker biografi om en av våra största textförfattare och artister. Men det är också en berättelse om skapande och dödsrädsla, och att aldrig sluta sträva efter att göra världen till en bättre plats.

I ”Sånger ur havet” förenas återigen Sven-Bertil Taube och kompositören Peter Nordahl i ett poetiskt och musikaliskt samarbete. Utgångspunkten är Lars Forssells sonetter om havet, hämtade ur ”Sånger” (1986). På den medföljande CD:n reciterar Sven-Bertil Taube sonetterna till en helt nykomponerad musikalisk gestaltning, skriven och dirigerad av Peter Nordahl och framförd av Göteborgs Symfoniker. Konstnären Lars Jonsson har därefter varsamt bildsatt respektive sonett med sina fantastiska och oefterhärmliga bilder. Här förenas flera konstnärliga uttryck i en bok med en gemensam nämnare – havet.