Visar resultat för..."Amo"

"Jag älskar dig. Vi säger det till varandra hela tiden. Vi säger det, istället för att säga något annat. Vad skulle det andra ha varit? Du: Jag håller på att dö. Vi: Lämna mig inte. Jag: Jag vet inte vad jag ska göra. För: Jag vet inte vad jag ska göra utan dig. När du inte är här längre. Nu: Jag vet inte vad jag ska göra med de här dagarna, den här tiden, när döden är det som syns mest i allt. Jag älskar dig."

Hösten 2018 får hennes man cancerbeskedet. Det är inte länge sedan hon flyttade till Italien för att leva med honom. De har gift sig, de älskar varandra, de är nära. Nu vet hon att han ska dö, läkarna har berättat det. Men vet han det själv? Döden finns hela tiden där mellan dem, men det går inte att prata om den. "ti amo" är en roman skriven tätt inpå livet. Den är upprivande, skakande, öm, en roman om sorg, om den ensamhet döden skapar, men också om djup kärlek och om öppenhet inför livet.

Hanne Ørstavik (f. 1969) är en norsk författare översatt till mer än trettio språk. Hon har mottagit en lång rad priser för sitt särpräglade författarskap.

ti amo är Ørstaviks elfte roman på svenska, liksom alla de tidigare i översättning av Lotta Eklund.

Juan Rulfos roman Pedro Páramo är ett av världslitteraturens mästerverk, en föregångare till Latinamerikas magiska realism.

Huvudpersonen Juan Preciado söker sin far Pedro Páramo i den lilla mexikanska byn Comala. När han kommer fram till byn är den öde och hans far och de andra byinvånarna är döda. Där finns istället vålnader. Juan får reda på att hans far Pedro varit byns despot. Han drevs samtidigt av ensamhet, av hämnd och våld. I byns ökenmiljö var skördetiden kort, arbetet hårt, fattigdom och hunger deras vardag. Mexikos nära förhållande till döden och de döda tar stor plats. I romanens andra del stiger röster upp ur gravarna på byns kyrkogård.

Pedro Páramo utspelar sig under Mexikos revolutionära år under 1900-talets första decennier. Juan Rulfos korta koncentrerade meningar, de plötsliga utbrotten av våld, de döda som är närvarande, den uppbrutna kronologin, den mörka humorn – allt detta bidrar till dramatiken som så mästerligt gestaltas.

Gabriel García Márquez inspirerades av romanen. I sin essä om Pedro Páramo, som publiceras i boken, skriver han: Den kvällen kunde jag inte somna förrän jag hade läst boken två gånger. Inte sedan den där oförglömliga kvällen nästan tio år tidigare, då jag i ett dystert studentrum i Bogotá läste Kafkas Förvandlingen, hade jag blivit så överväldigad.

Själv inspirerades Juan Rulfo av flera nordiska författare, som Selma Lagerlöf och Halldór Laxness.

"För 70 år sedan publicerades en roman på blott 130 sidor som skulle komma att förändra den latinamerikanska litteraturen: Juan Rulfos 'Pedro Páramo' ... Lämpligt nog har Göteborgsförlaget Lindelöws nu gett ut Rulfos samlade verk i ny svensk språkdräkt. / Christian Claesson – Dagens Nyheter

Juan Rulfo föddes 1918 i byn Sayula på den mexikanska landsbygden. Hans far dog i det våldsamma inbördeskriget i Mexiko när Juan var sex år. När hans mor dog fyra år senare sattes han av sina släktingar i ett klosterinternat. Som ung vuxen flyttade han till Mexico City och kunde ge ut novellsamlingen Slätten i lågor (1953) och Pedro Páramo (1955). Han skrev också filmmanuskript, blev en etablerad fotograf, som skildrare av sin uppväxtmiljö på den fattiga mexikanska landsbygden. 1986 avled han 68 år gammal. 1980 gavs hans tredje och sista bok ut, Guldtuppen och andra berättelser, nu för första gången på svenska.

Tidigt, 1960, översattes Pedro Páramo till svenska. Men Juan Rulfo omarbetade romanen flera gånger, han var sällan nöjd. Juan Rulfos sista versionen från 1982 har Yvonne Blank nu översatt. Förordet till denna nyöversatta bok har Anna Forné skrivit.

En man återvänder till kvinnan och sonen han lämnade för flera år sedan. Ingen vet var han har varit och hans oanmälda ankomst skapar problem för kvinnan, som väntar ett barn till.

Under förevändning att han ska skydda dem tar mannen med dem till ett förfallet hus i bergen. Väl där börjar det gå upp för sonen att hans pappa inte bara döljer ett mörkt förflutet, utan också hyser en brutalitet som ständigt hotar att bryta ut.

Människosonen är en både lyrisk och våldsam berättelse om maskulinitet, kvinnoförtryck och hur våld går i arv från generation till generation.