Visar resultat för..."Funderingar"

Om Det nya livet som pensionärAtt gå i pension är en av livets största omställningar. Vissa ser fram emot friheten, andra fylls av oro. Vad ska jag använda all tid till? Vem är jag viktig för nu? Hur hittar jag mening?

Psykologen Åsa Kruse, själv pensionär, beskriver hur man kan hantera övergången från arbete till pension. Du får kartlägga vad jobbet har betytt, och vad livskvalitet innebär för dig i dag. Vad vill du ha mer av i ditt liv – och mindre? Det nya livet som pensionär tar också upp hur man påverkas av om pensionen sker frivilligt eller inte, och om man går i pension vid olika tidpunkter i en relation. Du får även veta hur du kan ge dagarna struktur, hur du kan förhålla dig till förändringar i kroppen och hälsan, samt skapa ett socialt sammanhang som du trivs i. Vanliga funderingar kring existentiella frågor och åldrande i ett fortsatt pensionärsliv berörs också.

”En stor del av mitt yrkesliv har jag arbetat som psykolog inom företagshälsovården. Under åren har jag träffat många 60-plussare som har oroat sig för arbetslivets avslut och att en pensionering närmar sig. När jag själv blev pensionär för några år sedan bestämde jag mig för att sätta ihop en kurs för blivande och nyblivna pensionärer, som stöd i omställningen och för att deltagarna skulle få träffa andra i samma situation. Den här boken är en vidareutveckling av den kursen.”Åsa Kruse

Sagt om boken:”Åsa Kruse har skrivit en varm och praktiskt förankrad bok om att bli pensionär. Det nya livet som pensionär lämpar sig lika väl för blivande pensionärer som för dem som redan tagit steget – och för anhöriga som vill förstå processen.”Håkan Stenow, BTJ-häftet nr 3, 2026

”Jag kan känna mig ledsen när jag tänker på hur mycket jag kämpade innan jag förstod att jag hade en diagnos. Jag kan inte låta bli att tänka på om det hade kunnat vara annorlunda om jag hade vetat det tidigare. Jag kan också känna mig arg typ, på liksom världen runtomkring, som gjorde så att jag inte vågade vara som jag var.”Barn och tonåringar som väntar på en utredning eller redan har fått en diagnos har ofta många funderingar: Är det något fel på mig om jag får en diagnos? Ska jag berätta för andra om min adhd-diagnos? Kommer allt bli bra bara jag får en diagnos? Hur blir det när jag blir vuxen?Imorgon ska jag vara som alla andra – funderingar och fakta om adhd och autism är skriven för 9–15-åringar och beskriver vad diagnoserna adhd och autism innebär samt hur en neuropsykiatrisk utredning går till. Genom många citat från intervjuer med barn och unga som själva har adhd och/eller autism erbjuder boken både igenkänning och stöd, samt ger utrymme för den känslomässiga aspekten av att få och leva med en diagnos. Boken avslutas med värdefulla tips och råd från både ungdomar och behandlare.Som förälder får man gärna läsa boken på egen hand eller tillsammans med sitt barn.

Sagt om boken:”Imorgon ska jag vara som alla andra är en informativ bok riktad till 9–15-åringar som taktfullt går igenom vad adhd och autism är, hur en diagnosutredning går till samt hur det kan vara att leva med en neuropsykiatrisk diagnos som både barn och vuxen. [...Det] är sammanfattningsvis en välarbetad, trygg och saklig introduktion till autism och adhd som både ger svar och stöd.”Anna Bjurström, BTJ-häftet nr 8, 2026

Livet som pensionär kan vara ljuvligt, fritt från arbetslivets alla tvång och måsten. Men där finns också orosmoln. Vad är det som väntar?  När kommer vi behöva hjälp med att äta, klippa naglarna och sköta vår egen hygien? Varför betraktas det som löjligt att prata om ålderskrämpor, de ibland mycket smärtsamma förlusterna av egna kroppsliga förmågor? Varför beter vi oss som strutsar när det larmas om brister i äldrevården? Och varför har vi inte makt över vårt eget döende?

De här frågorna, och många andra, ställer sig författarna, samtidigt som de belyser åldrandets fördelar. De gör intervjuer, läser skön- och facklitteratur och samtalar med varandra. Boken inleds med en skildring av mammans sista dygn i livet, och rör sig mellan personliga berättelser och faktagenomgångar, mellan det humoristiska och det allvarstyngda. 

I sitt förord skriver Göran Greider:  Det som imponerar på mig är att [författarna] vägrar att leverera någon entydig filosofisk punchline om detta att bli gammal. De resonerar istället kring den enorma fråga som åldrandet alltmer utgör i våra samhällen, och titelns enkla konstaterande är träffande därför att den alstrar så många associationer: Ja, vi åldras.

Om författarna

Catarina Canivet har arbetat som distriktsläkare och forskare, och Maria Gruvstad är socionom och har under många år arbetat med ledarutveckling samt HR- och organisationsrelaterade frågor inom universitetsvärlden. Annika Andén, pensionerad distriktsläkare, har illustrerat boken. Göran Greider svarar för ett personligt förord.

Glögg, julstjärna, saffran och kryddnejlikor. Bland mycket annat självklara inslag i vårt julfirande. Men varifrån kommer dessa kryddor och växter? Och på vilket sätt ingår de i våra traditioner? I Julens växter, smaker & dofter finns svaren. Myrra var till exempel en gång i tiden ett mytomspunnet läkemedel. Pomerans hjälpte magen när den var i olag, grankåda kunde användas som sårsalva och misteln var inte bara något man kysstes under. Lars-Erik Appelgren är veterinär och professor emeritus i farmakologi vid Sveriges lantbruksuniversitet. Under sin verksamma tid som lärare och forskare har Appelgren publicerat drygt 100 vetenskapliga arbeten i internationella tidskrifter. Efter pensioneringen 2001 har publiceringen främst rört veterinärmedicinsk historia med fokus på grundaren av veterinärmedicinen i Sverige, Peter Hernquist, och hans efterlämnade handskrifter och det av honom grundade Boskapsapoteket. Boken Boskapsapoteket fanns det bot för sot? gavs ut i egen regi 2016. 2019 tilldelades Lars-Erik Appelgren Region Uppsalas medicinhistoriska stipendium för att under många år utfört ett mycket betydelsefullt arbete för att lyfta fram ett viktigt men ofta förbisett område av medicinhistorien: veterinärmedicinen.

"När helst en tysk järnvägskonduktör känner sig ensam och ej vet, hur han skall fördriva tiden, tar han sig en promenad genom tåget och får passagerarna att visa honom sina biljetter, varpå han återvänder till sin kupé, uppfriskad och vid bästa lynne."Jerome K Jeromes (1859-1927) berömmelse vilar idag nästan uteslutande på Tre män i en båt (1889) men han hörde till sin tids verkligt produktiva skribenter. En dagdrivares funderingar som kom ut samma år som Tre män i en båt blev även den en fantastisk framgång och de båda böckerna trycktes i England och USA i flera miljoner exemplar de första åren. Jerome tyckte om att framställa sig själv som en sorglös dagdrivare som då och då skrev enkla och lättsamma funderingar, som de i En dagdrivares funderingar. Den bilden stämde dock inte alls med verkligheten, han var en mycket energisk, målmedveten författare som ständigt arbetade och mycket sällan unnade sig tid att själv njuta av de behagfulla sysselsättningar han så gärna skrev om.

Verkligheten är alltid större än dess beskrivning. Jag vill trots det försöka ge en bild av 50 års erfarenheter av att vara konstnär. Om vägen in i dåtidens konstliv och om alla de förändringar som har skett under detta mitt halvsekel i yrket. Har jag till dessa växlingar suttit på en läktare som en åskådare, har jag deltagit i en massrörelse eller rentav varit en flipperkula i någons eller några andras spel?

Jag har vidare kommit fram till en allt större övertygelse om att det här med att rita och måla, bortsett från sitt odiskutabla egenvärde, också rymmer något betydligt större.

Claes Jurander, konstnär.