17 juni

AvAlex Schulman

Inbunden, Svenska, 2025

269 kr

Skickas . Fri frakt över 249 kr.

Fler format och utgåvor

Pocket

99 kr

E-bok

79 kr

Ljudbok

149 kr

Beskrivning

”Varför är den 17 juni 1986 så viktig?"

”Jag vet inte. Det hände nåt den dagen.”

Vidar är sig inte lik. Han har blivit avstängd från sin lärartjänst efter en våldsam incident på skolan. Och i en bortglömd kartong hittar han av en slump telefonnumret till familjens gamla sommartorp. När han slår numret svarar hans pappa, som är död sedan länge.

Vidar har ringt till den 17 juni 1986, till en dag i sin barndom. Med ens öppnar sig en fallucka till det förflutna. Vidar ringer samtal efter samtal till den 17 juni och börjar kartlägga familjens varje rörelse.

Samtidigt blir Vidar föremål för en brottsutredning och han träder över gräns efter gräns. Medan dagen i barndomen långsamt öppnar upp sig, dras snaran i nutid åt.

Alex Schulman har skrivit en hisnande roman om en resa i tiden, och om vad som formar en människa.

Nominerad till Sveriges Radios romanpris 2026

"...skakande i sitt existentiella perspektiv, sin enkelhet och sin mångbottnade sorg.” Martina Montelius, Göteborgs-Posten

"Det är ett otäckt, sorgligt och stundtals rätt mästerligt porträtt. För att inte tala om en av de läskigaste mammaskildringar jag läst på länge.” Annina Rabe, Expressen

"Det är som om allting Alex Schulman har skrivit tidigare har röjt väg för denna roman" Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

Produktinformation

Utgivningsdatum:2025-08-15
Mått:184 x 30 x 121 mm
Vikt:360 g
Format:Inbunden
Språk:Svenska
Antal sidor:285
Förlag:Albert Bonniers Förlag
Medarbetare:SaraR. Acedo
ISBN:9789100801205
Miljömärkning:FSC

Utforska kategorier

Moderna och samtida romaner inom Skönlitteratur

Betyg & recensioner

3.9/5

2/5
Navelskåderi
Berättelsen är långsam och monoton. Kommer på mig själv med att önska huvudpersonen mer problem eftersom han beter sig så dumt. Alltför trångt och närsynt om Schulmans egna problem. Ointressant och tjatigt.
Sixten
08 april 2026
5/5
Extremt gripande bok
En bok om hur en svår barndom påverkar en som vuxen. Ett väldigt annorlunda upplägg som ger både spänning och sorg till berättelsen. Så mycket känslor som berör en och får en att bli den här pojken och kunna känna det han känner. Den måste läsas. Det är den första bok jag läst av Alex Schulman men kommer absolut att läsa fler.
Anne W
14 mars 2026
4/5
Ovanligt grepp
De avsnitt som handlar om pojken som liten är det allra bästa. De böcker som Alex Schulman skrivit om sin egen uppväxt och sin släkt är ännu bättre.
Elisabeth
03 december 2025
4/5
Väldigt spännande
Nu har han fått till det verkligen. Premissen var det som lockade mig, sedan drogs jag in och fastnade direkt. Har läst några av hans tidigare böcker, denna är ett annat bygge. Samma teman som tidigare men tycker det landar.
Charlotta
27 november 2025
4/5
Återigen uppväxten
Lite tjatigt med återvändandet till stugan i Värmland. Schulman skriver bra men måste snart byta spår. Med sin fantasi och språkbehandling kunde han hitta nya infallsvinklar på tillvaron.
Hans K
08 november 2025
3/5
Rolig på slutet...
Alex Schulman återvänder till sin ursprungsfamilj och uppväxtmiljö, dock i en ny kontext. Det blir särskilt roligt i slutet av boken, när modern ifrågasätter sin sons serieberättande...
E.
27 oktober 2025
5/5
Gripande
Har precis läst sista sidan av 17 juni och jag saknar den. Jag fylld av känslor som inte går att förklara, man måste läsa. Boken är otroligt gripande, stundtals ledsam & sorglig, men samtidigt vacker i sina beskrivningar av en barndom som starkt påverkat framtiden för huvudpersonen Vidar. Läs, bara läs!
Lisa
19 oktober 2025
4/5
Familjedrama som gör ont
Ett familjedrama från barndomen. Han är fantastiskt skicklig Schulman att beskriva den dysfunktionella familjen och konsenekvenserna in i nutid. Man köper den osannolika intrigen där vuxne mannen i kris ringer tillbaka till sig själv och familjen den ödesdigra dagen 17 juni 1986. Väldigt bra!
Katarina M
20 september 2025
5/5
Betyg: 5 av 5.
Betyg: 5 av 5. . Jag har läst nio böcker tidigare av Alex Schulman. Sex stycken som han har skrivit ensam, och tre stycken som han har skrivit tillsammans med andra. Bäst har jag tyckt om dom som han har skrivit ensam, och dom har alla fått höga betyg av mig. Allra bäst har jag tyckt att boken Överlevarna var, som fick högsta betyget av mig. . Så jag hade ju rätt så höga förväntningar på den här nya boken. Och tack och lov så infriades dom verkligen. För det här var en mycket, mycket bra bok. En sån bok som jag kommer att minnas. Välskriven, gripande, spännande, lättläst, berörande, sorglig, aktuell, annorlunda, och väldigt, väldigt bra. Så jag rekommenderar varmt boken. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Kristofer Kamiyasu. .
Britt-Marie K
24 augusti 2025
3/5
Schulman hela veckan
En ny roman som tar oss tillbaka till Schulman-verse där vi denna gång cirklar tillbaka till jaget, till familjen, till detta ständiga sökande efter försoning och förlåtelse. Vi möter här Vidar, en man som inte bara faller offer för sig själv, utan också för omständigheterna kring hans försök att göra rätt för sig. Greppet är lika enkelt som det är tilltalande. Vidar får möjligheten att varje dag ringa sig själv i dåtiden, tillbaka till den avgörande dagen som kastat en lång skugga över hans liv. Varje samtal blir ett försök att förstå, att reparera, att vrida tiden till sin fördel. Idén i sig är lysande, ett sorts Teamsmöte à la 'Groundhog Day' eller 'Måndag hela veckan' som den tyvärr heter på svenska. Romanen är ett existentiellt självrannsakande och i händerna på Schulman blir det också mycket av det vi redan känner igen. Språket är självklart hans, laddat och exakt, men också självmedvetet. Eftersom berättelsen är skriven i jag-form blir avståndet till författaren själv minimalt. Temat och dynamiken mellan karaktärerna gör att man gång på gång hör Alex egen röst genom Vidar, snarare än en fristående litterär gestalt. Det är intressant, men också störande, för fiktionen hamnar ständigt i skuggan av biografin. Finns det inte varningstexter när man börjar skriva om tidsresor, efter att Marvel kapitaliserat sönder relativitetsteorin? Jag kan nästan se framför mig hur Schulman, mitt i skrivprocessen, klickar fram Christopher Nolans Youtube-förklaring av 'Tenet' och suckar djupt. Logiken i dessa vardagliga telefonsamtal är intressant så länge man som läsare inte börjar nysta i det metafysiska. Det är så himla lätt att glömma bort fotbollsmatchen eller gäddan på bordet medan man är upptagen av att granska maskineriet, när man egentligen bara borde luta sig tillbaka och låta sig svepas med. Det är inte lika överväldigande som Tenet (tack och lov), men heller inte så lättsamt som 'Groundhog Day'. Snarare något mittemellan, och där fastnar vi, likt Vidar, i hans kartläggande försök att lista ut vad som hände den 17 juni. Ett av de mer oväntade dragen är när Schulman plötsligt bjuder på ett litterärt påskägg. En referens till Pär Lagerkvists 'Spjutet', som blinkar fram innan bokens sista akt. Det är lekfullt och något Schulman inte alltid får cred för. Som helhet känns romanen mer som en återgång till hans tidigare skrivande än som en förlängning av 'Malma station'. 17:e juni står i min mening närmare 'Överlevarna', vilket gör den både trygg men också lite förutsägbar. Men är det egentligen något att klaga på? Som läsare får man exakt det man betalat för. En tät, ibland rolig och engagerande roman, snyggt paketerad men också ganska riskfri. Man köper faktiskt en KISS-skiva för att höra just KISS.
Hjortronhyllan
23 augusti 2025