BIRGER E. NILSSON (BEN) är mest känd för sin keramik. Hans bruksgods kännetecknas av enkla former som genom askglasyrernas variationer och vedugnens höga temperatur får ett unikt uttryck. Influenserna från den japanska keramiktraditionen är tydliga, men han kopierade inte utan skapade något eget. Birgers konstnärliga gärning var mångsidig – han målade och tecknade, arbetade med brukskeramik och skulptur, skrev dikter och anlade en japaninspirerad parkliknande trädgård vid hemmet i Veinge i Halland. Gemensamt i allt Birger tog sig för var att han inspirerades av naturen; han var också en hängiven amatörbotaniker.
Bokens redaktör Theo Ågren skildrar konstnärens livsresa från ett fattigt arbetarhem i Norrland till lärlingstiden vid Anjous krukmakeri i Skene, etableringen av en egen verkstad i först Sangis, senare i Mölndal och slutligen i Veinge. Hanna Riisager bidrar med dikter där hon går i dialog med sin farfars dikter. Birgers dotter Hildegun Nils¬son Varhelyi beskriver trädgården, verkstaden och hemmet i Veinge. Annelie Tuveros sätter in konstnärskapet i en museal kontext och Love Jönsson skriver om ett möte med Birgers keramik hemma hos konstnären och samlaren Joe Hedlund.
Boken är rikt illustrerad med fotografier av Theo Ågren, Birgers egna målningar och teckningar samt bilder ur familjealbumet.

BIRGER E. NILSSON (BEN) är mest känd för sin keramik. Hans bruksgods kännetecknas av enkla former som genom askglasyrernas variationer och vedugnens höga temperatur får ett unikt uttryck. Influenserna från den japanska keramiktraditionen är tydliga, men han kopierade inte utan skapade något eget. Birgers konstnärliga gärning var mångsidig – han målade och tecknade, arbetade med brukskeramik och skulptur, skrev dikter och anlade en japaninspirerad parkliknande trädgård vid hemmet i Veinge i Halland. Gemensamt i allt Birger tog sig för var att han inspirerades av naturen; han var också en hängiven amatörbotaniker.
Bokens redaktör Theo Ågren skildrar konstnärens livsresa från ett fattigt arbetarhem i Norrland till lärlingstiden vid Anjous krukmakeri i Skene, etableringen av en egen verkstad i först Sangis, senare i Mölndal och slutligen i Veinge. Hanna Riisager bidrar med dikter där hon går i dialog med sin farfars dikter. Birgers dotter Hildegun Nils¬son Varhelyi beskriver trädgården, verkstaden och hemmet i Veinge. Annelie Tuveros sätter in konstnärskapet i en museal kontext och Love Jönsson skriver om ett möte med Birgers keramik hemma hos konstnären och samlaren Joe Hedlund.
Boken är rikt illustrerad med fotografier av Theo Ågren, Birgers egna målningar och teckningar samt bilder ur familjealbumet.