Att vara rektor i dagens samhälle innebär att möta många olika förväntningar och krav från omgivningen. Rektor är den formella ledaren och ytterst ansvarig för skolans verksamhet. Det nationella uppdraget till rektor enligt skollagen innefattar ansvar för att den pedagogiska verksamheten utvecklas på ett sådant sätt att de fastställda målen för skolan uppnås. I avhandlingen beskrivs inledningsvis de normer och rättsregler som ligger till grund för rektorsbefattningen. Därefter analyseras yrkesverksamma rektorers idéer om den utvecklingsinriktade delen i rollen som rektor. Med stöd av empiriskt material; intervjuer med rektorer samt observationer och dokumentstudier, undersöks hur verksamma rektorer tänker och handlar, vilka prioriteringar som rektorerna gör och vilka handlingsstrategier som skapas för att som ledare påverka skolans utveckling. Utifrån ett rättssociologiskt normperspektiv undersöks hur rektorers normer för detta uppdrag ser ut och hur de uppstår. Frågor som också blir belysta är om det finns hinder för rektorer att genomföra ett utvecklingsinriktat ledarskap inom skolan samt vad som kan fungera normstödjande för rektorers utvecklingsuppdrag i samspel med andra aktörer. Betydelsen av rektorers personliga engagemang, kunskaper och samlade erfarenheter lyfts fram och diskuteras som grund för uppkomsten och utvecklingen av rektorers normer. En egen rektorsdomän, som en arena för att synliggöra, artikulera och kommunicera det utvecklingsinriktade ledaransvaret i skolan, diskuteras som normstödjande system för rektorsbefattningen.
