Vetenskap, som bara godtar säkra resultat, och andlighet, som lämnar det sinnliga och konkreta bakom sig, är två möjligheter som erbjuds den som söker förstå världen och tillvaron. Men bådadera har sina begränsningar. Vetenskapen gör anspråk på mer säkerhet än vad som står till buds i världen, och andlighet, som utkristalliseras i trossatser, övertygar inte den tvivlande. Båda alternativen kännetecknas därtill av en ensidighet som svär mot världens mångsidighet.Den bok, varifrån omslagsbilden hämtats, heter The End of Certainty (från 1997) och har skrivits av Ilya Prigogine, Nobelpristagare i kemi 1977. Prigogine har visat att det inte finns någon absolut säkerhet och att det är mer adekvat att se världen som processer, helheter och system än som en samling materiella ting. Processer och system som rör sig mot en framtid som inte kan förutsägas, men som just därför innebär, inte bara avsaknad av säkerhet, utan också möjlighet till skapande. Detta är, menar författaren till den här boken, något av ett nytt evangelium.Så samlar denna bok vittnesbörd om hur världen ständigt organiserar sig och begrundar olika aspekter och konsekvenser därav såsom växelspelet mellan människan och världen, tillvarovävens mönster och vävfront, livet och världen som växande, människans frihet och ansvar, möjligheten för något slags andlig dimension i naturen. Men den dryftar också andra frågor som forskarens känslor och olika nivåer i forskningen. Och den drar fram gamla stridigheter, som har sin aktualitet också i dag.br>Vad författaren bedriver kan sägas vara allmän vetenskap, och den kan beskrivas eller definieras som att kritiskt, kompetent och kreativt och oberoende av akademiska discipliner söka logiskt hållbar kunskap om en rörlig och föränderlig värld - kunskap, förståelse, insikt.Vad gäller den sakliga kompetensen inom de olika ämnena kan denna givetvis inte vara densamma som hos fackföreträdarna. Men framställningen ligger på ett annat plan: det gäller frågor om vetenskap världsbild - sätt att tänka, en nivå där i stället dessa senare brukar vara inkompetenta.
