I vårt dagliga liv och leverne tänker vi aldrig på att livet och världen i grunden är ett under eller, som Heidenstam skriver, ofattligt. När människor har uppmärksammat den sidan av saken, har den nästan alltid projicerats på en gud eller på gudar: det är så att säga det enklaste sättet att komma ifrån saken. Men världen är ju ett under i sig själv. Ju mer man med hjälp av tidigare forskare och tänkare studerar och begrundar naturen, jorden, solsystemet och universum: växter, djur, människor, livet och existensen, desto mer ser man hur beundransvärt allt är konstruerat, fungerar och vidareutvecklas. Och hur allt under resans gång har organiserat sig själv. Eller, som det heter hos Denis Noble i denna bok: kompositören är en process. Det verkar nästan som om naturen, världen, verkligheten i sig själv är ett sådant under, att guden eller gudarna inte behövs. De tycks ofta nog vara personifikationer av naturens och tillvarons under, fantasier som man kommit att uppfatta som verkliga. De skulle kunna skäras bort med den Occams rakkniv, med vilken man inom filosofin avför onödiga hypoteser och teorier. Själv förordar jag dock inte detta. Religionernas historia visar att människor ständigt på olika sätt har upplevt närvaron av en gud, och i varje fall på så sätt är guden närvarande i världen och tillvaron. Och, som Krishnananda förehöll mig, även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad. Själva existensen är ju ett under. Vi lever i en dynamisk värld. Virvlar är exempel på självorganiserande system. Det är möjligt att undertiteln kan te sig dunkel och svårförståelig. Men världen och verkligheten är inte givna och självklara utan beroende av treenigheten vetenskap - världsbild sätt att tänka. Treenighet, därför att dessa tre ständigt är invävda i varann de är olika sidor av kunskapsproduktionsprocessen (som naturligtvis också omfattar andra aspekter, t ex fronesis, praktisk kunskap vunnen genom erfarenhet). Den vetenskap vi har är avhängig av vår världsbild och vårt sätt att tänka, men dessa är samtidigt beroende av vetenskapen. Motsvarande gäller för världsbilden och sättet tänka. Några enkla, raka förbindelselinjer finns inte, utan de tre instanserna slingrar sig ständigt om varann i oupphörliga feed back-processer. Halva mitt författarskap begrundar dessa problem, och så gör även denna bok.
