Minns ni den mångbegåvade Rolf Edberg, som skrev en serie böcker om kärnvapenhotet som blev bestsellers både här och i Amerika? Jag skickade honom min bok Världen och vetandet sjunger på nytt, och han svarade att han läst den med fascination och att han känner att jag, liksom han, är uppfylld av naturens, världens och universums under. Till slut överraskar han med att säga sig vara en lekman som aldrig behövt bestämma sig för att vara dum därför att han varit det av naturen. Det sista kan låta fatalt, men Edberg visste att jag skulle förstå honom. För han anspelar på några ord i min bok av hjärnforskaren Karl Pribram. I den stund en vetenskapsman börjar bli intresserad av vad hans rön betyder, måste han välja. Om han försöker förstå vad alltsammans betyder, så kommer han att verka dum i sina kollegers ögon. Å andra sidan kan han ge upp försöket att förstå vad alltsammans betyder. Då verkar han inte dum, och så lär han sig mer och mer om mindre och mindre. Man måste bestämma sig för att våga verka dum. Att våga verka dum, det är ett uppslag till titel på denna bok. För det är något jag själv ständigt praktiserat utan att rätt förstå det, och jag har också fått kvitto på det i form av en utnämning till Årets förvillare 1998. Men jag har ävenledes fått vittnesbörd om att min fria och existensrelaterade forskning bortom det opportuna och ämnestraditionerna betytt något för studenter och kolleger. Kanske har den också betytt något för de läsare som köpt mina böcker eller lånat dem på bibliotek. Men Att våga verka dum är kanske en onödigt utmanande titel och säger inget om vad det handlar om. I sista stund ändrar jag den därför till Mellan atomer och universum det är i den världen vi framlever våra liv, den jag söker förstå.
