Dialoger II

Några av den västerländska filosofins viktigaste texter

Platons dialoger utgör själva grunden för den västerländska filosofin. De består av texter skrivna i samtalsform, ofta med Platons lärare Sokrates i en av de centrala rollerna. Sokrates föddes cirka 469 f. v. t. och dog 399 f. v. t., efter att ha dömts till döden för »ogudaktighet« och för att vara en »ungdomens förförare«.
Dialoger II innehåller ett antal av Platons mest framträdande dialoger, såsom Menon där frågan om dygdens ursprung behandlas: Är den medfödd, förvärvad genom övning eller kan den läras ut? I dialogen Parmenides skildras mötet mellan en ung Sokrates och den åldrade filosofen Parmenides, som levererar en svidande kritik mot idéläran, och i Euthyfron diskuteras frågan om vad fromhet och gudaktighet innebär. I Sofisten framförs en av de mest djupgående undersökningarna av logik, språk och ontologi, medan Theaitetos tar sig an frågan vad kunskap är.
I svensk översättning av Claes Lindskog.

PLATON [428–347 f. v. t.] var en grekisk filosof, matematiker och författare, vars verk har haft en närmast oöverskådlig betydelse för det västerländska tänkandet. Kristna kyrkan är starkt påverkad av hans idélära och med verk som Staten grundades den politiska filosofin. Cirka 387 f. v. t. instiftade Platon i antikens Aten sin egen akademi, västvärldens första institution för studier i filosofi.