Jonny Hjelm analyserar den beteendevetenskapliga idrottsforskningen i Sverige åren 1970-2010 och hur man behandlat ”tävlingsidrotten”, företrädesvis vid studier av barn- och ungdomsidrott. Författaren menar att svenska idrottsforskare inte bara analyserat idrotten utan också påverkat dess utformning.
Med utgångspunkt i Pierre Bourdieus fältbegrepp hävdar Hjelm att den moderna idrotten inte enbart är ett konsumtionsfält – ett område där människor utför idrottsliga aktiviteter med olika status – utan också ett produktionsfält där olika aktörer i konkurrens med varandra producerar och erbjuder de senaste sportutrustningarna, arenaupplevelserna etc., men också tillhandahåller – även här i konkurrens – tolkningar av hur idrott bör förstås. Idrottsorganisationer och deras representanter liksom sportjournalister är i detta sammanhang nyckelkategorier, liksom idrottsvetenskapliga experter; dessa har också, för att använda ett Bourdieubegrepp, ”smak för idrott”.
Författaren undersöker idrottsforskarnas kritik av tävlingsidrottens ”logiker” och brist på lekfullhet utifrån en närläsning av en rad idrottsvetenskapliga avhandlingar. Han identifierar meningsbärande begrepp och hur de kan länkas till övergripande värdesystem. Typiskt för den diskursiva förståelsen är dess oreflekterade, självklara drag – ”man” vet vad det handlar om, begrepp och tesdrivande resonemang är bekanta och behöver inte förklaras eller motiveras.
Om svenska idrottsforskare kritiskt granskat tävlingsidrotten så granskas här kritiskt idrottsforskarnas texter och uttolkningar av den moderna idrotten. JONNY HJELM är professor i historia vid Umeå universitet. Han har av Svenska idrottshistoriska föreningen utsetts till 2015 års pristagare. Priset delas ut till ”välförtjänta personer som gjort stora insatser som kulturminnesvårdare inom idrottsområdet och/eller som idrottshistoriska forskare”.
