Ofta betraktas handeln som en bransch med många tillfälliga anställningar, deltidsanställningar och hög personalomsättning, vilket sägs leda till förlust av kunskaper, försämrad service och kostnader för rekrytering och utbildning. Anställda och fackliga organisationer kan se det som tecken på bristfälliga arbetsvillkor. Forskningsprojektet Rörlighet inom dagligvaruhandeln har utforskat rörligheten ur handelns perspektiv. Genom intervjuer med 39 anställda, butikschefer och handlare undersöktes vilka sociala betydelser rörligheten har inom dagligvaruhandeln.
Boken visar att rörligheten inte alltid är problematisk. Istället är rörligheten en viktig del av den organisatoriska verklighet som handlare och butikschefer arbetar med. De säger sig leda genom rörlighet. De skapar vägar för rörlighet, vilket ökar kompetensen hos medarbetare, skapar ökad entusiasm och arbetstillfredsställelse. De gör rockader bland anställda och ibland spanar de efter arbetskraft som kan rekryteras från andra butiker. Rörligheten är även en del av de anställdas organisatoriska verklighet. De observerar andras rörelser – vilka som kommer in, vilka som lämnar, vilka som befordras och får nytt ansvar, och vilka som rekryteras till olika utbildningar. De planerar även egna rörelser, t ex genom att överväga att sluta eller utbilda sig vidare. Rörligheten är ständigt närvarande för butikschefer, handlare och anställda.
Vesa Leppänen är docent vid Sociologiska institutionen vid Lunds universitet och forskar om arbetsorganisation och kundmöten inom olika serviceyrken.
Ann-Mari Sellerberg är professor emerita vid Sociologiska institutionen vid Lunds universitet. Sellerberg fortsätter att forska om anställda inom handeln.
