Våren 1986 gick Anders Olsson och Pia Svensson sista terminen på Journalisthögskolan i Göteborg. Bara några dagar efter att statsminister Olof Palme mördades fick de en fråga från Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg om att kartlägga arbetet på sex av landets nyhetsredaktioner, minut för minut, timme för timme, som en del av institutionens medieforskning.

På två veckor intervjuade de sextio journalister som arbetade den ödesdigra natten: på Arbetet, Sydsvenskan och Kvällsposten i Malmö och på Expressen, Hallands Nyheter och Borås Tidning. Samtliga tidningar lyckades få med den mest dramatiska nyheten i landets historia i alla eller åtminstone några av sina upplagor.

I ett längre efterord berättar Bo Bernhardsson hur Arbetet rapporterade och bedrev nyhetsarbetet om Palmemordet. Det handlar inte minst om den hatpropaganda som Olof Palme utsattes för och som utgjorde bakgrund till mordet. En tidsbild som också blir en kommentar till det hat och de hot som sprids i dagens digitala offentlighet.

"Jag har nästan fyrtio år efteråt talat med några av dem på Arbetet som gjorde jobbet då. Jag har också bytt några ord med Ingvar Carlsson som fick lov att ta över partiledarskapet och statsministerrollen när Palme mördats. Samtalen och den här texten handlar inte om vem som mördade Olof Palme – men om stämningar och kampanjer som kan ha bidragit till mordet, oberoende av vem som höll i vapnet."

ur Bo Bernhardssons efterord