I mitten på 1950-talet introducerades den svenska allmänheten för ett nytt massmedium: televisionen. Många såg i det nya mediet ett viktigt verktyg för upplysning och folkbildning, inte minst när det kom till konst. I Samtida konst på bästa sändningstid undersöks hur tv-mediet på 1950- och 1960-talen användes för att göra modern konst till en angelägenhet för alla. I avhandlingen studeras Sveriges Radio/TV som konstförmedlare och hur denna verksamhet förhöll sig till tidens konstliv och kulturpolitik. Avhandlingen lyfter fram flera aspekter på konstprogram som tv-genre och historiskt fenomen, de förutsättningar som präglade tv-programmens utformning, liksom den bild av konsten som televisionen bidrog till att forma. David Rynell Åhlén är verksam vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Samtida konst på bästa sändningstid är hans doktorsavhandling i konstvetenskap.
