Visar resultat för..."Efterlämnade dikter"

”En av de sista gångerna Kristina Lugn och jag sågs över te och scones berättade hon om en pärm med dikter och diktutkast som hon inte sett i på mycket länge. ’Det var inte alls dåligt’, var hennes kommentar. ’Inte alls dåligt’ blev den självklara titeln på den postuma diktsamling som i samarbete med förläggaren Lina Rydén Reynols vuxit fram ur en stor och

osorterad mängd efterlämnade skisser, utkast och avslutade dikter.”

Karin Boyes människoideal är ett individuellt uttryck så långt drivet att det uppgår i det kollektivas »träd«, samtidigt som det i hennes språks innersta finns ett motstånd mot civilisationens normer. Denna dubbelhet, det universella tilltalet och ett känslans motstånd, skapar en spänning i Boyes dikter som gör dem lika aktuella i dag som när de skrevs. Samlingen De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter [1941] publicerades postumt och innehåller förutom titeldikten bland andra dikterna »Din röst « och »Träden«.

KARIN BOYE [1900-1941] är en av Sveriges mest älskade poeter och författare, känd för sitt intensiva språk och existentiella djup. Hon debuterade 1922 med diktsamlingen Moln och skrev både lyrik, romaner och essäer, varav romanen Kallocain [1940] är den mest kända.

En röst : efterlämnade dikter och anteckningar av Gunnar Ekelöf i urval och redigering av Ingrid Ekelöf.

Längs ekots stigar tillbaka.Där vilar orden i sina gamla betydelsers skrin.Men ack så främmande. Vad är det de säger, dessa läppar.Om andra sammanhang och tillstånd talar de.Medan du lyssnar till deras talformar de något som förändrats också av demstavar på ett språk än längre bortai ännu ett av skrineni de sju skrinens bergtusen och tusen år före Babylon.

Harry Martinsons tidiga lyrik var ljust livsberusande men fördjupades och blev med tiden innerliga naturstycken, satir av samtiden och en rymdfararpoesi. Ömsinta och självkritiska barndomsskildringar, exotiskt färgade sjömansminnen samt naturimpressioner pendlande mellan mikroskopiskt exakt detaljiaktagelse och hisnande kosmiska perspektiv. Hans stil är suggestivt visuell med nya djärva bilder. Längs ekots stigar publicerades postumt 1978.

Som fortsättning av Aniara arbetade Harry Martinson under flera år på en diktsasmling som skulle heta Doriderna, folket av Doris' stam. Med anslutning till motiven i Aniara skrev han också ett stort antal mera fristående naturvetenskapliga dikter och prosastycken.

Under de sista åren av sin levnad ville Harry Martinson inte ge ut något nytt verk. Han gav därför Tord Hall i uppdrag att göra ett urval av hans efterlämnade naturvetenskapliga skrifter.

Harry Martinson föddes 1904 i Jämshög i Blekinge och avled i Stockholm 1978. Under sitt liv belönades han med många olika utmärkelser, däribland De Nios pris (1938), SvD:s litteraturpris (1944), Bellmanspriset (1951 och 1962), Litteraturfrämjandets stora pris (1955) och Nobelpriset 1974 tillsammans med Eyvind Johnson.

Doriderna publicerades första gången 1980.

”En av de sista gångerna Kristina Lugn och jag sågs över te och scones berättade hon om en pärm med dikter och diktutkast som hon inte sett i på mycket länge. ’Det var inte alls dåligt’, var hennes kommentar. ’Inte alls dåligt’ blev den självklara titeln på den postuma diktsamling som i samarbete med förläggaren Lina Rydén Reynols vuxit fram ur en stor och

osorterad mängd efterlämnade skisser, utkast och avslutade dikter.”