Visar resultat för..."Institutionen"

Övningar till teoriboken Analys i flera variabler

För att besegra dem måste hon bli en av dem ...På en låst avdelning i världens mest bevakade fängelsesjukhus för psykiskt störda förbrytare har en sjuksköterska mördats och hennes nyfödda barn kidnappats. En lösensumma måste betalas - och klockan tickar.Den forensiska psykologen Dr Connie Woolwine är känd för sin förmåga att tränga in i mördarens sinne. Nu måste hon gå djupt undercover bland de mest psykiskt sjuka och farliga männen på jorden och använda sina unika färdigheter för att hitta barnet - innan det är för sent.Hon har fem dagar på sig att fånga mördaren.Men med väggarna på institutionen som sluter sig kring henne - kommer hennes förstånd att hålla så länge?

London Encounters, is an interdisciplinary study of slices of the life, history and the materiality of London. The book provides scholarly, yet accessible, aspects on urbanity in both history and the present. It has come about through the interdisciplinary research node The Good City, shich consists of senior researchers and Master's degree students from Uppsala University, Sweden. The Good City, Urbanism and Social Change is a cooperative interdisciplinary project involving the departments of Archaeology and Ancient History, Art History and Cultural Anthropology and Ethnology within the Faculty of Arts at Uppsala University.

Ur Innehållet: Förord 1. Inledning 2. Fornminnesinventering 3. Forskningsläget ur ett uppländskt perspektiv 4. Allmänt om källmaterialet i Håboområdet 5. Bebyggelsehistoriska sammanhang 6. Diskussion och slutsatser rörande håbolandets bebygeelsehistoria 7. Fornlämningsbilden och den bebyggelsehistoriska utvecklingen i Fresta 8. Fornlämningsbilden och den bebyggelsehistoriska utvecklingen i nordöstra Uppland 9. Jämförelser 10. Sammanfattade slutsatser 11. Käll- och litteraturförteckning 12. Summary

För att besegra dem måste hon bli en av dem ...På en låst avdelning i världens mest bevakade fängelsesjukhus för psykiskt störda förbrytare har en sjuksköterska mördats och hennes nyfödda barn kidnappats. En lösensumma måste betalas - och klockan tickar.Den forensiska psykologen Dr Connie Woolwine är känd för sin förmåga att tränga in i mördarens sinne. Nu måste hon gå djupt undercover bland de mest psykiskt sjuka och farliga männen på jorden och använda sina unika färdigheter för att hitta barnet - innan det är för sent.Hon har fem dagar på sig att fånga mördaren.Men med väggarna på institutionen som sluter sig kring henne - kommer hennes förstånd att hålla så länge?

Den skandinaviska arkeologin har en lång egen historia. Ämnet skapades under 1800-talets första hälft. Arkeologin, eller fornkunskap som ämnet då kallades, spelade en framträdande roll i nationalstatsbyggandet under hela 1800-talet. Arkeologin var meningsfull för den tidens samhällsbyggare och bildad allmänhet. Så har det också förblivit. Arkeologin spelar alltså en viktig roll för människorna eftersom ämnet berättar historier om hur det var förr. Under 1800-talet och långt in på 1900-talet var detta knappast ett problem. Berättelsen om den västerländska människans och det västerländska samhällets utveckling från ett primitivt ursprung till civilisation och välstånd blev en självklarhet. Denna självklarhet har blivit ett existentiellt signum för många idag och dagens arkeologi fortätter på den inslagna vägen. Andra människor och andra samhällsformer, både idag och i forntiden, utgör den fond mot vilken den västerländska människan kan spegla sig själv. Dessa människor och samhällen pritnitiviseras och exotiseras, de uppfattas som en sorts bärare av ett förflutet, ett barbariskt ursprung som vi i västvärlden har utvecklats bort ifrån. I denna essä problematiseras detta perspektiv inom ramen för en berättelsen om författaren själv, om dennes liv och historia Arkeologin blir en fond, eller en verksamhet, som granskas i relation till författarens triviala och prosaiska tillvaro. Tanken är att lyfta undan en del av arkeologins vetenskapliga filter, som ligger liksom en slöja över dess verkliga ämne, det vill säga dess förmåga att berätta historier som på både gott och ont har betydelse för oss idag levande människor.

Døden og gravmaterial har definert arkeologifaget som disiplin siden tidenes morgen, men selv i den antikvariske samtiden ble etnologi og folklore i liten grad brukt som kilde til kunnskap om forhistorien og oldnordiske gravskikker. De fleste gravstudier har derfor ikke analysert dødens essens: sjelens substans. Gjennom en religionsvitenskapelig forståelse av etnologi og folklore presenteres en ny arkeologisk analyse av Nordens forhistoriske gravmaterial og døden som fenomen. En studie av sjelens substans må bokstavelig talt trenge inn i hjernen, beinmargen, blodet og skjelettet, som er menneskets åndelige essens, og inn i kvinnens livmor hvor sjelen skapes og fødes. Sjelene til forfedrene kroppsligjorde seg som alver, vetter og andre åndelige vesener. Den sjelelige essens i fysisk substans var også kosmologisk kraft, som kunne brukes og misbrukes, og derfor er dette også en berettelse om sykdom og trolldom. Medisinsk kannibalisme og bruk av de døde og døden var et effektivt beskyttelsesmiddel og den sterkeste medisin i tradisjonell legekunst. I den forhistoriske medisinhistorien var sykdom direkte og personlige angrep av ulike forfedre, som levde misfornøyde i en hinsidig tilværelse i ny kroppslig form. Sjelene kunne ta utallige former som ulike vetter, noen gode og andre onde, men en ting var sikkert: De ville komme tilbake til de levende, og de var farlige for de gjenlevende. Slekten definerte de døde og de døde definerte slekten. Dødsbryllup forente derfor ikke bare de levende og døde, men også fremtidige familier og slekter av forfedre, og sentralt i denne kosmologien var de store årtidsfestivaler, som kulminerte med den tradisjonelle julefeiringen.

Gamla runinskrifter är inte bara texter. De är lika mycket sin struktur och sin plats i landskapet, men mest av allt är de nedskrivet tal och därför också avvikande. Långsamt mellan år 500 och 1100 efter vår tideräkning närmar sig runsinskrifterna det vi förstår vid skriftspråk. Men övergången från nedskrivet talspråk till skriftspråk är inget runskriften överlever. I själva verket försvinner runskriften i den kulturrevolution som stavas kristnandet av Skandinavien. Det är tre fallstudier i runinskriftens väg mot skriftspråk och försvinnande som presenteras här. Den äldsta inskriften från Eggja i Sogndal i Norge är svår att förstå, den yngre från Forsa i Hälsingland kan vi så gott· som förstå och den yngsta, runstenen från Eggeby i Uppland, en bland många som ställdes upp vid broar, förstår vi helt. Att det förhåller sig så kan vi tacka den kristna kulturrevolutionen för. Vad vi än tycker om den, så är den förutsättningen för att förstå runinstrifter.

The purpose of this book is straightforward. It aims at comparing two texts, the Eddic poem Skírnismál—‘Skírnir’s speech’ or For Skírnis—‘Skírnir’s Journey’ and two scenes from the Latin play Pafnutius. The latter is a 10th century work by the Saxon dramatist Hrotsvit. The Eddic text is preserved in two manuscripts, one from the 14th and one from the 15th century. Its date of composition is difficult to establish, but arguably, it originates in the 10th century. Most researchers consider For Skírnis to be a poem. Some read it as ritual drama, a few as a dramatic dialogue. The comparison suggests that ‘Skírnir’s Journey’ entertained the wedding guests in a Viking Age hall.

Boken är en fortsättning på "Husbyggande i Östra Mellansverige 750-1100 e. Kr." och gör jämförelser med grannregioner i öster och väster. På Åland utvecklades en husbyggnadstradition under vendeltiden som sedan fortsatte under hela vikingatiden. Den hade tydliga rötter i Östra Mellansverige men skilde sig från fastlandets byggande med särdrag som stengrunder, stenramar runt husen och ovanpå dem torv som isolering. Den åländska användningen av sten kan ha influerat byggandet i Birka, och det finns troligen också ett samband med stenanvändning i andra regioner i Östsverige. Icke-jordgrävda ramverkskonstruktioner tillämpades på Åland så tidigt som runt 700 e. Kr. eller under 700-talets första hälft. I Västergätland uppträdde sådana konstruktioner minst ett par århundraden senare än i Östsverige. Västergötland visar en tydlig byggnadskulturell samhörighet med Sydskandinavien. Boken beskriver också ett par värmländska bosättningar med möjlig knut-timring, som troligen kan dateras till 1100-talet.

Litteraturhistorien var länge en historia som handlade övervägande om manliga författare. Det litteraturhistoriska översiktsverket 'Nordisk kvinnolitteraturhistoria', som publicerades i fem band 1993-1998, skrevs med en uttalad ambition att förändra sådana skevheter. Bakom verket låg en stor projektgrupp om drygt 160 nordiska litteraturforskare och resultatet av deras arbete är ett spännande och mångfaldigt verk.På vilka områden står 'Nordisk kvinnolitteraturhistoria' för ett annat sätt att skriva litteraturhistoria, jämfört med de översiktsverk som det utgjorde en kritik emot? På vilka områden gör det inte det? Hur togs detta uttalat kanonkritiska verk emot när det publicerades? Och vilka bakomliggande faktorer i projektets tillblivelse och genomförande kan förklara resultatet av arbetet?I denna avhandling undersöker författaren ett hittills outforskat arkivmaterial från arbetsprocessen bakom 'Nordisk kvinnolitteraturhistoria' och ett hundratal recensioner från receptionen av verket, och ställer detta i relation till aspekter av förnyelse och tradition i de färdiga publicerade banden.

At least eight soapstone carvings of birds furnished a shrine, Great Zimbabwe, in the 19th century. This large stonewalled settlement, once a political and urban centre, had been much reduced for four centuries, although the shrine continued to operate as local traditions dictated. The Zimbabwe Birds were handed down from a past that has only been partially illuminated by archaeological inquiry and ethnography, as has the site as such. This thesis publishes the first detailed catalogue of the Birds and attempts to reconstruct their provenance at the site based on the earliest written accounts. A modern history of the Birds unfolds when the European settlers removed them from the site in dubious transactions, claiming them as rewards of imperial conquest. As the most treasured objects from Great Zimbabwe, the fate of the Birds has been intertwined with that of the site in a matrix of contested meanings and ownership. This thesis explores how the meanings of cultural objects have a tendency to shift and to be ephemeral, demonstrating the ability of those in power to appropriate and determine such meanings. In turn, this has a bearing on ownership claims, and gives rise to an “authorized heritage discourse” syndrome. The forced migrations of the Zimbabwe Birds within the African continent and to Europe and their subsequent return to their homeland decades later are characterised by melodramatic episodes of manoeuvring by traders, politicians and theologians, and of the return of stolen property cloaked as an amicable barter deal, or a return extolled as an act of generosity. International doctrines that urge the return of cultural property are influenced by Western hegemonic ideologies. Natural justice is perverted, as stolen property acquires a (superior) significance in its new context, which merits the extinction of the original provenance. This leaves “generosity” and goodwill as the promises of the future, holding the fate of one Zimbabwe Bird still kept in exile in South Africa.

I den här antologin beskrivs människor, redskap och situationer som många känner igen från dagens komplexa och rörliga arbetsliv: - En mellanchef vars arbetsdagar i hög grad styrs av de många möten som andra lagt in i hennes kalender. - En whiteboardtavla som kopplar samman olika delar av en verksamhet, och även kopplar möten till andra aktiviteter. - Flera samverkande organisationer som gör det svårt att skilja internkommunikation från annan kommunikation, och som både ökar behovet av kommunikation och försvårar den. Dessa skildras i tre uppsatser av Angie Gravett, Emma Legaard och Sofia Johansson. I en forskningsöversikt sammanfattar forskarna Mona Blåsjö och Carla Jonsson sociolingvistisk forskning om arbetslivskommunikation, med fokus på skrivbordsyrken. Översikten visar ur ett individperspektiv hur enskilda anställda förhåller sig till språk i sin vardag på arbetsplatsen, och ur ett organisatoriskt perspektiv diskuteras hur flera språk kan användas på en och samma arbetsplats. De studier som presenteras bygger på olika metoder (kvalitativa, kvantitativa, etnografiska osv.) och ger därigenom en bild av hur man kan gå tillväga för att analysera arbetslivskommunikation. Översikten fokuserar på tre teman: mångfald, dvs. olika aspekter av flerspråkighet på arbetsplatser, möten och annan muntlig kommunikation samt mejl eller snarare mejlande: textprocesser och digitala redskap i arbetslivet. Antologin är lämplig för studenter på grundnivå och forskarnivå, men kan även läsas av alla som är intresserade av hur moderna organisationer arbetar med sin kommunikation.

Famous yet forgotten, the monumental site of Haga just outside Uppsala is mainly associated with the Viking King Bjorn, though it is in fact the richest Bronze-Age grave in Sweden. The deceased was cremated and buried in an oak-log coffin, together with almost a third of all of Sweden's Bronze Age gold and gold fragments. This book presents 1200 years of interpretation and documentation of Haga, a site that will continue to fascinate and inspire archaeologists and the public at large for many years to come.

This theoretical analysis of ritual, religion and processes of holiness and Indo-Europeanisation examines how celestial and terrestrial perspectives are united in functional and substantive approaches. Scandinavian Bronze Age religion was firmly rooted in an agricultural cosmology that integrated the seasonality of the sun into changing water worlds throughout the winter. Through a study of the enigmatic Late Bronze Age sites Håga and Nibble in Sweden, the concept of corpsepower is developed. Life had its origin in death and the corpse was the most powerful source oflife. In Indo-European and agricultural traditions, the cosmological power inherent in the dead body was the ultimate cosmological force that ensured future fertility and successful harvests. Death was a ritual and a cosmological intensification aimed at creating continuity between the agricultural seasons and inciting the life-giving forces in nature. Death was not merely an end or a form of closure; the corpse was a means of acquiring wealth and health. Death was doing and magic was the work of the ancestors.