Visar resultat för..."Karin Gustaf"

I denna helt unika antologi för barn i lågstadieåldern låter vi 60 dikter ur den glimrande svenska poesiskatten möta 15 nutida svenska illustratörer. Deras texter och bilder blir tillsammans en helt ny upplevelse som väcker nya tankar, initierar samtal och öppnar upp helt nya världar för såväl stora som små.

En nyskapande och spännande poesisamling utgiven av Svenska Akademien! 

Svensk poesi handlar ofta om naturen och i den här antologin följer vi årets växlingar från skolstarten till sommaren. Men dikter är ju ett universellt språk som kan lyfta precis allt mellan himmel och jord: fotboll, kärlek, rädsla, döden, livet, mat, en trasig tallrik, ett skeppsbrott och miljoner år.

Dikturvalet är gjort av Ann Boglind (f.d. lektor i svenskämnets didaktik vid Göteborgs universitet) och Anna Nordlund (docent i litteraturvetenskap och lektor i didaktik vid Uppsala universitet) och består av svenska dikter från 1600-talet och fram till idag. 

Medverkande poeter är: Emma Adbåge, Lisen Adbåge, Carl Jonas Love Almqvist, Bengt Cidden Andersson, Werner Aspenström, Kaj Beckman, Aase Berg, Bo Bergman Författare Erik Blomberg, Anna Rydstedt, Bruno K Öijer, Daniel Boyacioglu, Hjalmar Gullberg, Jila Mossaed, Mecka Lind, Nils Ferlin, Tomas Tranströmer, Anders Österling, Pär Lagerkvist, Tua Forsström, Ann Jäderlund, Barbro Lindgren, Brita af Geijerstam, Britt G Hallqvist, Elmer Diktonius, Gunnar Ekelöf, Harry Martinson, Ingrid Sjöstrand, Lennart Hellsing, Maria Wine, Mårten Melin, Siv Widerberg, Sonja Åkesson, Tage Danielsson, Karin Boye, Vilhelm Ekelund, Gustaf Fröding, Albert Teodor Gellerstedt, Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt, Thekla Knös, Israel Kolmodin, Anna Maria Lenngren, Erik Lindorm, Harriet Löwenhjelm, Henry Parland, Gunnar Mascoll Silverstolpe, Edith Södergran. Henry Parland, August Strindberg

Medverkande illustratörer är: Emma Adbåge, Lisen Adbåge, Elisabet Ericson, Sofia Falkenhem, Lotta Geffenblad, Hanna Gustavsson, Per Gustavsson, Joanna Hellgren, Jenny Karlsson, Hanna Klinthage, Johanna Kristiansson, Sara Lundberg, Sven Nordqvist, Anna Sandler, Erik Svetoft

I Lina Wolffs roman De polyglotta älskarna längtar en av huvud­karaktärerna, Max Lamas, efter en kvinna som likt honom själv kan förhålla sig på ett flerspråkigt sätt till omgivningen. Han lägger stort symbolvärde i att behärska många språk – och associerar detta med gränsöverskridande skönhet, mod och vidsynthet. Som karaktär är han egentligen rätt irriterande, när han ställer det okända och mystiska hos en kvinna han ännu inte träffat mot den egna hustruns själv­tillräckliga vardaglighet. Men någonting i hans fåfänga jakt grep tag i mig – någonstans där fanns en djup insikt om verkligheten. Den kan aldrig fullt ut förstås på enbart ett språk. Vilket språk vi väljer att gestalta den på färgar också vårt sätt att värdera den. I det här numret ägnar vi oss åt den flerspråkiga dikten och dess förmåga att komma åt de aspekter av livet och konsten som ett enspråkigt tilltal kanske inte klarar av. Elisabeth Friis och Karin Nykvist, båda docenter i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, är gästredaktörer för detta intressanta och i tiden högst relevanta tema. I introduktionstexten ”En allvarsam lek” berättar de mer. Numret rymmer också Jenny Högströms text om att översätta Leslie Kaplan, Mats Granbergs artikel om den bortglömde modernisten Ebbe Linde, Lenny Clarhälls konstverk som inspirerats av två dikter ur Catharina Gripenbergs senaste diktsamling, nyskrivna dikter av Johanna Nihlén och Julia Boström – och så, som alltid, en rejäl dos lyrikkritik. Förra numret av Lyrikvännen ägnade vi till stor del åt Ann Jäderlunds poesi. Hennes diktsamling, djupa kärlek ingen, var en av de nominerade till Sveriges Radios lyrikpris 2016. De övriga fyra nominerade, Birgitta Lillpers Anteckningar om hö, Lars Noréns Stoft, Catharina Gripenbergs Handbok att bära till en dräkt och Pär Hanssons Kajak är alla recenserade i detta nummer av Lyrikvännen. Vem som vann? Det fick vi precis reda på, men det kanske inte är huvudpoängen med ett pris som har flera nominerade?

ps – men det är allt annat än ett ps. Det är svårt att få på pränt den oändliga ledsamhet som drabbat oss här på redaktionen efter beskedet om Jacques Werups död. För oss var han – som för så många andra – poeten med så många lyriska oneliners att det skulle räcka för att fylla hela tidskriftsnumret; författaren vi som förlag gjort två böcker tillsammans med, men framför allt bara Jacques – alltid öppen och varm, ständigt med ett fikabröd under armen när han kom på något av sina många besök hit till redaktionen. Ibland kunde det kännas nästan för privat eller abrupt när han kom instormandes med ett ”Marie! Du har väl inte skiljt dig?” eller något liknande. Men han ville aldrig prata om något annat än det allra mest väsentliga: hälsan, kärleken, barnen, skrivandet – döden. Sådan var ju också hans diktning. Vi är glada att vi aldrig kan förlora den.

Marie Pettersson

Vilka uttryck tog sig modernitetens födelse i Sverige? Hur ser förbindelsen ut mellan folkmord och kultur? Och hur återskapar historikern förlorade historiska erfarenheter?

I Moderniteten som framgång och tragedi undersöker tjugosex forskare ett motsägelsefullt och dynamiskt 1900-tal. Utifrån skilda perspektiv behandlar antologins författare ämnen som kulturhistoria, judaistik, minnesforskning och historieskrivandet som konst och metod.

Med det svenska folkhemmets skenbara idyll och det stormiga Europas komplexa verklighet i fokus besvarar den här antologin frågor om vad moderniteten inneburit för människan som individ och samhällsvarelse. Och vad det betyder att vara modern.

Gustaf Améens brevväxling med hemmet, under den bildningsresa han gjorde i Europa mellan 1894 och 1896, är ett märkvärdigt stycke kulturhistoria. Senare skulle Améen göra sig känd som arkitekt för Kärnans terrasstrappor i Helsingborg, Landsarkivet i Göteborg och Vanadislundens vattenreservoar i Stockholm. Han hade en stor del i Isak Gustaf Clasons Nordiska museet, och i Stockholms stad var han anställd och arbetade parallellt med stadsarkitekten Kasper Salin.

Men nu är han ännu ung och skriver fascinerad hem om allt modernt han möter som ännu inte nått Sverige som elektriska spårvagnar, pariserhjul och rörlig film. Breven hemifrån är i sin tur fyllda med ingående beskrivningar av det borgerliga livet i huvudstaden.

Améen möter och berättar också om många av den tidens kulturpersonligheter, bland andra Anders Zorn som också är ute på sin Grand tour. Hos Artur Hazelius bidrar Améen till uppförandet av Skansen genom till exempel Hazeliusporten.

Boken är illustrerad med foton och Améens teckningar, som tillsammans med den kompletta brevsamlingen ger en unik inblick i det senare 1800-talets syn på hur kunskap även skulle uppnås med ritstift och kappsäck i hand.

Det 19:e och hittills tjockaste (104 sidor!) numret av antologiserietidningen Svenska Superserier. Temat för numret är skräck. En gestalt kallad Berättaren guidar dig mellan historierna, av vilka en är epilogen till crossoverföljetongen "Förgöraren" men de flesta är helt fristående. Det blir spöken, vilddjur, superhjältar, folktro, robotapokalyps och vanliga allmänna monster. Och utöver själva serierna innehåller tidningen även en intervju med Andreas Eriksson gällande svenska utgivningen av den italienska skräckserien "Dylan Dog". Och en tillhörande tävling. Och lite annat.

Redaktion: Johan Ragnarsson, Daniel Schenström, Håkan Storsaeter, Akari Lindell, Viktor Matiesen, Richard Pålvik, Sebastian Sandberg

#SvenskaSuperserier http://www.svenskasuperserier.se/