Visar resultat för..."Paradisets"

"En bok av fotnoter där romanens text uppfinns av läsaren själv varvid endast kommentarerna till texten står till förfogande." (Milorad Pavic, Die Zeit)

"Paradisets vägar är ett konstverk, ett mål i sig en rik och gåtfull bok." (Kristoffer Leandoer, AB)

"Ämnen vävs samman på ett lika intelligent som fantasieggande sätt. Cornells bok är ett bevis på författarens lärdom som mognat till visdom. Cornells labyrint lever och kommer att leva så länge det finns läsare." (Crispin Ahström, GP)

"Vällustiga texter, och detta är en sådan, kan man inte tala om utifrån, menar Barthes, bara 'besinningslöst plagiera' och 'hysteriskt betona vällustens outsäglighet'. En stimulerade och mycket elegant antiessä." (Jan Söderqvist, SvD)

"Med 'Paradisets vägar' har den svenska litteraturen tillförts något så sällsynt som essäer i den fragmentariska, antihistoriska tradition som var Walter Benjamins. (Mikael Löfgren, Expressen)

"Detta är en författare som omedelbart intagit en ledande plats bland dem som arbetat med den ickelinjära skriften som redan har auktoriteter som Cortazar, Stanislaw Lem och Borges." (Ivan Gorev, Literaturnaja gazeta)

Bok 6 i serien Varelserna.

Emma och hennes vänner har flytt till Fårö. Allt för att komma undan dem som tagit över prästgården. Men de har fått ett annat problem på halsen. Gruppen på Fårö som kallar sig Paradisets barn är långtifrån så fredlig som man kan tro. Och på en annan del av Gotland har Sebbe just tagit sig iland. Han är på väg till prästgården för att förenas med Emma ovetandes om vad som pågår där.

Paradisets slavar

Är berättelsen om ett vårdhem som drivs i den nya tidens anda med jättevinster åt ägarna av dessa suspekta hem medan de så kallade brukarna utgör en formlös massa utan några som helst förmåner eller rättigheter.

Tvärtom ses denna massa mest som en handelsvara som helst bör förbrukas så fort som möjligt samt att under sin korta tid på hemmet generera största möjliga vinst åt ägarna.

Men den som det kan tyckas ljusskygga verksamheten är samtidigt sanktionerad av de högsta politiska instansernavars motto är Beskär den som tär.

Paradisets slavar är ännu så länge en grym framtidsversion men många tecken tyder på att sagan snart kan bli verklighet om vi inte blir mera lyhörda och bättre genomskådar alla fagra löften medan tid är.

I avsnitt efter avsnitt vädrar såväl brukarna som motparten sina åsikter och blir till en skrämmande berättelse om ett samhälle där cynismen är helt allenarådande och den lilla människan reduceras till en namnlös bricka i produktionen.

Paradisets dagg (1957) handlar om moderskärlekens betydelse och romanen är i allt väsentligt en skildring av förhållandet mellan mor och barn. Modern är en fattig bondflicka som råkat ut för den gamla historien att under sin stadsvistelse bli med barn och bli övergiven av älskaren när barnet väntas. Men det är segt virke i Sivan Karlsson: hon återvänder till familjen och trotsande fientlighet och onda tungor föder hon sitt barn och drar fram sig och sin flicka med hårt arbete. Hon får ta den tjänst som bjuds och den är inte precis den bästa, hon tvingas att tid efter annan lämna ifrån sig sin flicka men hon släpper henne aldrig helt och hon ger inte upp.

Med suverän psykologisk hand, utan åthävor och med obönhörligt sanningskrav, visar Irja Browallius hur den primitiva men livsdugliga modern bemästrar sitt strävsamma öde och hur det lilla barnet formas till människa medan hon slits mellan olika vårdarinnor och fosterhem. Detta dubbelporträtt är infogat i en av Irja Browallius mest levande bygdeskildringar där varje figur, varje episod avtecknar sig med mästerlig trovärdighet mot bakgrunden av genuin svensk bondebygd.

Om uppgifter i livet handlar Dagmar Edqvists roman Paradisets portar, där hon återvänder till det svenska 1950-talets miljö. I skildringen av far och son, överingenjören på Odensholms bruk och hans son, den lysande unge vetenskapsmannen, ställs mot varandra skyldigheter dels mot mänskligheten och de närmaste, dels mot kallet och uppgiften. Ur den motsättningen växer på den gamla bruksherrgården en dramatisk konflikt som ger romanen en stark yttre och inre spänning.

Paradisets portar också om kärleken i livet. Två kvinnor står i centrum – den kloka medelålders Pauline och den hårt spända unga Sandra möter båda problem i sina äktenskap, i förhållandet till sina män och deras yrken. Hur de problemen utvecklas och löses skildrar Dagmar Edqvist med den värme, förståelse och finess som gett henne en rangplats bland våra svenska berättare.

Jag är ledsen att du inte direkt får komma till tals här, men du har ordat tillräckligt eller övermåttan nog. Jag har hört dig tusentals gånger, men du vet inte vem jag är och inte vad jag vill eller önskar. I ett Öppet brev till George W Bush uttrycker Björn Ranelid all den vrede och sorg han känner över tillståndet i världen. Han vänder sig till världens mäktigaste man och uppmanar honom att besinna sig, att se den enskilda människan. Har du ögon för sorgen i din nästa? Du behöver aldrig ha fienden i kikarsiktet och sätta fingret på avtryckaren, ty det sköter de unga soldaterna åt dig. Men ondskan finns inte bara på världens slagfält. Björn Ranelid skildrar några autentiska öden från dagens Sverige, hårt drabbade män och kvinnor som rest sig från missbruk och misär, nu med en okuvlig vilja att göra gott. Här finns Elise, Torbjörn, Inga, Dawood och de andra som arbetar bland prostituerade, knarkare, alkoholister och hemlösa på Plattan, men framför allt får vi möta Elisabeth, född 1962, som vid tolv års ålder hoppade från tredje våningen men överlevde. Genom hennes dagböcker kan vi följa en ung flickas väg mot helvetet, ta del av en kvinnas absoluta utsatthet. Öppet brev till George W Bush är en stridsskrift – det är en mörk skildring av makt och maktlöshet och ett rasande upprop för krigens och ondskans alla offer i världen, men poesin i språket och de lyckliga stunderna i människornas liv visar en annan sida, att det finns en möjlig utväg. Björn Ranelid skriver till den amerikanske presidenten: Du har svärdet, men jag har ordet. Glöm inte det.

Rebecca Springer fick för över 100 år sedan på ett fantastiskt sätt uppleva livet i himlen och beskriver detaljerat hur livet är där. Språket är rikt och man kan nästan både se och känna doften av vår evighetsboning.

Upplevelsen som är beskriven i den här kristna klassikern i nyutgåva är en ofullständig beskrivning av en fulländad syn. Boken ger hopp för framtiden, tröstar, ger svar och uppmuntrar, speciellt den som förlorat någon nära vän.

Tidigare översättningar av boken har skett från en starkt reviderad engelsk utgåva. Det innebar att flera kapitel, mycket dialog samt en stor del av beskrivningen av Rebecca Springers liv i himlen uteblev. Här är nu hela hennes berättelse. I bokens efterord svarar dessutom författaren på frågor som hon fått efter den första upplagan.

”Fångar innehållet i de bibliska sanningarna och ger känslomässiga intryck.” Billy Graham