Peter Cornell – författare

I den här boken belyser författaren en förbisedd ockult tradition som går som en esoterisk underström i europeiskt kulturliv. Den var särskilt märkbar decennierna kring sekelskiftet, då rosenkreuziska läror, alkemi, teosofi m.m. attraherade en rad av tidens ledande författare och konstnärer. I den ockulta "hemliga källan" fanns också ett mörkare parti som lockade till sig en del underjordiska politiska rörelser som så småningom skulle bilda en jordmån för nazismen.

Initiation, eller invigning, är ett nyckelbegrepp i den esoteriska traditionen. Initiationen förmedlar en ny insikt och den mödosamma vägen dit gestaltas i olika symbolspråk, ofta inom ramen för ett hemligt sällskap. Den västerländska initiationen har sina rötter i antikens mysteriespel. Den har sedan levt vidare i andra former, som alkemin, tarotkorten och frimureriet, men också i modern konst och litteratur.

Tonvikten i Den hemliga källan ligger på initiationsmönster från modern tid. Författaren spårar gemensamma strukturer bakom fenomen som Aguélis måleri, Bauhausskolan i Weimar, Rudolf Steiners kosmologi, den tidiga nazismen, surrealismen och Malevitjs abstrakta konst.

"Vilket nöje att läsa en bok som denna, saklig, lärd och klar" Bengt Anderberg

"en bisarr och fängslande bok" Ragnar von Holten

"ett svenskt pionjärarbete, som läsupplevelse en stor njutning"Ragnar Strömberg

"En bok av fotnoter där romanens text uppfinns av läsaren själv varvid endast kommentarerna till texten står till förfogande." (Milorad Pavic, Die Zeit)

"Paradisets vägar är ett konstverk, ett mål i sig en rik och gåtfull bok." (Kristoffer Leandoer, AB)

"Ämnen vävs samman på ett lika intelligent som fantasieggande sätt. Cornells bok är ett bevis på författarens lärdom som mognat till visdom. Cornells labyrint lever och kommer att leva så länge det finns läsare." (Crispin Ahström, GP)

"Vällustiga texter, och detta är en sådan, kan man inte tala om utifrån, menar Barthes, bara 'besinningslöst plagiera' och 'hysteriskt betona vällustens outsäglighet'. En stimulerade och mycket elegant antiessä." (Jan Söderqvist, SvD)

"Med 'Paradisets vägar' har den svenska litteraturen tillförts något så sällsynt som essäer i den fragmentariska, antihistoriska tradition som var Walter Benjamins. (Mikael Löfgren, Expressen)

"Detta är en författare som omedelbart intagit en ledande plats bland dem som arbetat med den ickelinjära skriften som redan har auktoriteter som Cortazar, Stanislaw Lem och Borges." (Ivan Gorev, Literaturnaja gazeta)

I början av 1960-talet skapade Ulla Wiggen en svit målningar föreställande elektroniska komponenter och datorer. Hon utforskade denna motivvärld då knappast någon kunde förutse hur den digitala teknologin skulle revolutionera våra dagliga liv. Kort därefter, 1966 deltog hon i föreställningarna 9 Evenings: Theatre & Engineering i New York då hon assisterade Öyvind Fahlström, vars radikala konstsyn varit av stor betydelse för henne. 1969 började hon måla människor och gjorde därefter också en serie porträtt. Hon utbildade sig även till legitimerad psykoterapeut som sedan blev hennes huvudsakliga yrke fram till 2013 då hon hade en utställning på Moderna Museet i Stockholm. Sedan dess har hennes fokus på datorernas inre och människans yttre flyttats till insidan av människokroppen och alltmer kommit att inriktas mot hjärnan och ögats iris.

In the early 1960s Ulla Wiggen created a suite of paintings depicting electronic components and computers. She explored this world when hardly anyone could predict how digital technology would revolutionize our daily lives. Shortly afterwards, in 1966, she participated in the performances 9 Evenings: Theatre & Engineering in New York assisting Öyvind Fahlström, whose radical view of art was of great importance to her. In 1969 she started painting humans and then made a series of portraits. She also became a licensed psychotherapist, which became her primary vocation until 2013 when she had an exhibtion at the Moderna Museet in Stockholm. Since then, her focus on the computer's interior and the human exterior has shifted to the inside of the human body and increasingly focused on the brain and iris of the eye.