Visar resultat för..."Paradisets"

"En bok av fotnoter där romanens text uppfinns av läsaren själv varvid endast kommentarerna till texten står till förfogande." (Milorad Pavic, Die Zeit)

"Paradisets vägar är ett konstverk, ett mål i sig en rik och gåtfull bok." (Kristoffer Leandoer, AB)

"Ämnen vävs samman på ett lika intelligent som fantasieggande sätt. Cornells bok är ett bevis på författarens lärdom som mognat till visdom. Cornells labyrint lever och kommer att leva så länge det finns läsare." (Crispin Ahström, GP)

"Vällustiga texter, och detta är en sådan, kan man inte tala om utifrån, menar Barthes, bara 'besinningslöst plagiera' och 'hysteriskt betona vällustens outsäglighet'. En stimulerade och mycket elegant antiessä." (Jan Söderqvist, SvD)

"Med 'Paradisets vägar' har den svenska litteraturen tillförts något så sällsynt som essäer i den fragmentariska, antihistoriska tradition som var Walter Benjamins. (Mikael Löfgren, Expressen)

"Detta är en författare som omedelbart intagit en ledande plats bland dem som arbetat med den ickelinjära skriften som redan har auktoriteter som Cortazar, Stanislaw Lem och Borges." (Ivan Gorev, Literaturnaja gazeta)

Bok 6 i serien Varelserna.

Emma och hennes vänner har flytt till Fårö. Allt för att komma undan dem som tagit över prästgården. Men de har fått ett annat problem på halsen. Gruppen på Fårö som kallar sig Paradisets barn är långtifrån så fredlig som man kan tro. Och på en annan del av Gotland har Sebbe just tagit sig iland. Han är på väg till prästgården för att förenas med Emma ovetandes om vad som pågår där.

Paradisets slavar

Är berättelsen om ett vårdhem som drivs i den nya tidens anda med jättevinster åt ägarna av dessa suspekta hem medan de så kallade brukarna utgör en formlös massa utan några som helst förmåner eller rättigheter.

Tvärtom ses denna massa mest som en handelsvara som helst bör förbrukas så fort som möjligt samt att under sin korta tid på hemmet generera största möjliga vinst åt ägarna.

Men den som det kan tyckas ljusskygga verksamheten är samtidigt sanktionerad av de högsta politiska instansernavars motto är Beskär den som tär.

Paradisets slavar är ännu så länge en grym framtidsversion men många tecken tyder på att sagan snart kan bli verklighet om vi inte blir mera lyhörda och bättre genomskådar alla fagra löften medan tid är.

I avsnitt efter avsnitt vädrar såväl brukarna som motparten sina åsikter och blir till en skrämmande berättelse om ett samhälle där cynismen är helt allenarådande och den lilla människan reduceras till en namnlös bricka i produktionen.