Vara som folk handlar om det oundvikliga spänningsförhållandet mellan individ och kollektiv, mellan det enskilda och det allmänna, och därmed om det brokigt minerade fält som numera ofta kallas identitetspolitik. Mot bakgrund av erfarenheter från några årtionden på kulturforskningens frontlinje diskuterar Anders Hammarlund tillhörighetens verktyg: gestaltningar och innebörder, sånger, byggnader, danser, berättelser, fantasier och övertalningar.

I boken rör sig Hammarlund i vitt skilda miljöer. Idéerna lika mycket som musik och dans berikar hans framställning. 

Om författaren

Anders Hammarlund är musiketnolog, kulturhistoriker och författare. Han har skrivit en rad gränsöverskridande och originella böcker om konsten, musiken och det mänskliga predikamentet, däribland En bön för moderniteten. Kultur och politik i Abraham Baers värld (2013) och Judiska städer. En europeisk läsebok (2021).

I den här boken fokuserar vi på offentliganställda civila tjänstemän, sådana som verkar inom statlig och kommunal förvaltning. Men alltså inte i krigsmakten. Även så är detta en minst sagt bred kategori som fokus. Man får tänka sig att tjänstemannen, av valfritt kön eller inte, är en person eller en funktion som står närmare politiken, ledningsgruppen, direktionen, verkschefen än den övriga personalen. Var gränserna går, uppåt och nedåt, kan vara flytande. Den typiske tjänstemannen är en handläggare snarare än en beslutsfattare, och tar han/hon beslut är det i allmänhet på delegation. Om den övriga personalen befolkningen utgör en majoritet eller en minoritet, torde vara historiskt bestämt.

Det finns flera goda skäl till valet av skönlitteratur som källmaterial. I diktens och fiktionens form framträder ofta drag i samhällslivet och de sociala relationerna som annars inte uppmärksammas, antingen för att de tas för givna eller för att man inte vill tala om dem. Kanske kan man inte. Visst händer det också att de förgrovas, rentav till groteskeri. Skönlitteraturen kan dessutom vara ett effektivt sätt att komma en viss tidsanda in på livet och bli varse hur den har förändrats och till slut upplösts. Män och kvinnor som skriver noveller, romaner och poesi har inte sällan själva haft erfarenheter av tjänstemannajobb eller kanske tillhört någon profession som fått dem att se ned på, och inte sällan förlöjliga, företrädare för mer okvalificerade tjänstemannasysslor.

Honoré de Balzacs roman Les Employés (Byråkraterna, 1838) lär vara den första skönlitterära framställning som gör tjänstemän i staten till berättelsens huvudpersoner i Balzacs övriga produktion vimlar det annars av litteratörer, kurtisörer, aristokrater, konstnärer, arrivister, bankruttörer, militärer, entreprenörer. Tjänstemannen var då ännu ett maktens redskap, kanske till och med manipulatör, och servilitet snarare än självständighet tycks ha varit hans emblem eller varumärke. Det har förstås inte uteslutit sådana kvaliteter som briljans, intelligens, handlingskraft när det kommer till kritan och en konkret uppgift måste lösas. Balzacs hjälte, Rabourdin, har ett projekt: han vill halvera statsförvaltningens storlek och fördubbla dess skatteintäkter (och naturligtvis blir det bråk).

Men i skildringar av tjänstemän förekommer också olater som långsamhet, indolens, viktigpetteri, trälsinne, konflikträdsla, osjälvständighet litet om vart annat. Hunsade, obefordrade kanslister dräller det av i den ryska litteraturen, liksom sluskar, eviga studenter, suputer.Nej, någon enhetlig grupp med självfallen solidaritetskänsla får vi inte syn på i litteraturen, och det hade vi inte heller väntat oss. Vad vore det för litteratur i så fall?

Medverkande:Beata Agrell, Åsa Arping, Anders Björnsson, Stefan Bohman,Anna Cregård, Eva Fjellander, Anders Hammarlund,Anna Hedlin, Lars Karlsson, Rolf Lind, Johan Lundberg,Per Lundin, Lennart J. Lundqvist, Stellan Malmer, Anna Nyberg,Östen Ohlsson, Ulf Persson, Björn Rombach, Johanna Schiratzki,Karin Svedberg Helgesson och Anna Maria Ursing

Judisk kultur är en av Europas långa traditionslinjer. Den här boken speglar Europas judiska kulturhistoria i texter från tre årtusenden. Antologi betyder blomstersamling, men de här texterna är inte arrangerade enligt någon floristisk harmonilära. Här finns det taggiga och det sträva, men också det ornamentala och prunkande. Judisk kultur är flerstämmig och mångspråkig - full av dispyt, kontrovers och motsägelser. Kanske är det därför den har kunnat växa vidare genom seklen sega perenner som överlevt syndafloder och eldstormar. I Rom, Córdoba, Toledo, Mainz, Hamburg, Amsterdam, Pressburg, Kraków, Kristianstad, Salonica, Wien, Göteborg... Boken är rikt illustrerad.

Anders Hammarlund är författare, kulturforskare och musiker och har bland annat verkat vid universiteten i Stockholm, Göteborg och Uppsala, som producent vid Sveriges Radio samt som forskare vid Musikverket. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Människor bortom lustprincipen - mähriska öden (2006), En bön för moderniteten - kultur och politik i Abraham Baers värld (2013), Esplanad - en essä om frihet och skönhet (2017), samt Ravband. En upptäcktsfärd längs Bärnstensvägen (2019).

Det ligger en gammal åskfront tvärs över Europa, från Kaliningrad till Trieste, en konfliktzon med etniska, religiösa och språkliga dimensioner. Men stråket mellan Östersjön och Medelhavet har också genom årtusendena varit en länk mellan folk och kulturer, den mytomspunna Bärnstensvägen.

Anders Hammarlund utforskar Bärnstensvägen, men hans bok är ingen kulturhistorisk reseskildring. I allt kunskapssökande om det förflutna glappar ett spelrum av tolkningar. Den som vill teckna konturerna av Europa mellan innanhaven och inte nöjer sig med geografin utan söker människorna, ställs hela tiden inför motstridiga påståenden om tid och rum. Det föreliggande konfronteras med det föreställda, och boken blir en spännande och överraskande upptäcktsfärd genom livets och kulturforskningens omtvistade gränsmarker - tecken, tolkning och gestaltning; identitet och tillhörighet. Energi och insikt hämtas ur otaliga texter och framställningar, vetenskapliga och konstnärliga. Möt korsfararen Hermann von Salza, diktaren Pier Paolo Pasolini, östersjöskildraren Alfred Partikel, den motvillige kejsaren Marcus Aurelius, tonsättaren Béla Bartók, historieberättaren Jan Matejko, och många andra. Och vilka var egentligen de försvunna sambierna, de som sökte bärnsten på blåsiga stränder?

Ravband är en bok om Europa, i nuet och i det förflutna.

Anders Hammarlund är författare, kulturforskare och musiker och har verkat vid universiteten i Stockholm, Göteborg och Uppsala, som producent vid Sveriges Radio P2 samt som forskare vid Statens Musikverk. Bland hans tidigare böcker märks Kulturbrytningar - musik och politik i Centraleuropa (1999), Ett äventyr i Staten. Carl Gustav Heraeus 1671-1725. Från Stockholm till kejsarhovet i Wien (2003), Människor bortom lustprincipen - mähriska öden (2006), En bön för moderniteten - kultur och politik i Abraham Baers värld (2013) och Esplanad - en essä om frihet och skönhet (2017).

Vilka uttryck tog sig modernitetens födelse i Sverige? Hur ser förbindelsen ut mellan folkmord och kultur? Och hur återskapar historikern förlorade historiska erfarenheter?

I Moderniteten som framgång och tragedi undersöker tjugosex forskare ett motsägelsefullt och dynamiskt 1900-tal. Utifrån skilda perspektiv behandlar antologins författare ämnen som kulturhistoria, judaistik, minnesforskning och historieskrivandet som konst och metod.

Med det svenska folkhemmets skenbara idyll och det stormiga Europas komplexa verklighet i fokus besvarar den här antologin frågor om vad moderniteten inneburit för människan som individ och samhällsvarelse. Och vad det betyder att vara modern.

Vara som folk handlar om det oundvikliga spänningsförhållandet mellan individ och kollektiv, mellan det enskilda och det allmänna, och därmed om det brokigt minerade fält som numera ofta kallas identitetspolitik. Mot bakgrund av erfarenheter från några årtionden på kulturforskningens frontlinje diskuterar Anders Hammarlund tillhörighetens verktyg: gestaltningar och innebörder, sånger, byggnader, danser, berättelser, fantasier och övertalningar.

I boken rör sig Hammarlund i vitt skilda miljöer. Idéerna lika mycket som musik och dans berikar hans framställning. 

Om författaren

Anders Hammarlund är musiketnolog, kulturhistoriker och författare. Han har skrivit en rad gränsöverskridande och originella böcker om konsten, musiken och det mänskliga predikamentet, däribland En bön för moderniteten. Kultur och politik i Abraham Baers värld (2013) och Judiska städer. En europeisk läsebok (2021).

I den här boken fokuserar vi på offentliganställda civila tjänstemän, sådana som verkar inom statlig och kommunal förvaltning. Men alltså inte i krigsmakten. Även så är detta en minst sagt bred kategori som fokus. Man får tänka sig att tjänstemannen, av valfritt kön eller inte, är en person eller en funktion som står närmare politiken, ledningsgruppen, direktionen, verkschefen än den övriga personalen. Var gränserna går, uppåt och nedåt, kan vara flytande. Den typiske tjänstemannen är en handläggare snarare än en beslutsfattare, och tar han/hon beslut är det i allmänhet på delegation. Om den övriga personalen befolkningen utgör en majoritet eller en minoritet, torde vara historiskt bestämt.

Det finns flera goda skäl till valet av skönlitteratur som källmaterial. I diktens och fiktionens form framträder ofta drag i samhällslivet och de sociala relationerna som annars inte uppmärksammas, antingen för att de tas för givna eller för att man inte vill tala om dem. Kanske kan man inte. Visst händer det också att de förgrovas, rentav till groteskeri. Skönlitteraturen kan dessutom vara ett effektivt sätt att komma en viss tidsanda in på livet och bli varse hur den har förändrats och till slut upplösts. Män och kvinnor som skriver noveller, romaner och poesi har inte sällan själva haft erfarenheter av tjänstemannajobb eller kanske tillhört någon profession som fått dem att se ned på, och inte sällan förlöjliga, företrädare för mer okvalificerade tjänstemannasysslor.

Honoré de Balzacs roman Les Employés (Byråkraterna, 1838) lär vara den första skönlitterära framställning som gör tjänstemän i staten till berättelsens huvudpersoner i Balzacs övriga produktion vimlar det annars av litteratörer, kurtisörer, aristokrater, konstnärer, arrivister, bankruttörer, militärer, entreprenörer. Tjänstemannen var då ännu ett maktens redskap, kanske till och med manipulatör, och servilitet snarare än självständighet tycks ha varit hans emblem eller varumärke. Det har förstås inte uteslutit sådana kvaliteter som briljans, intelligens, handlingskraft när det kommer till kritan och en konkret uppgift måste lösas. Balzacs hjälte, Rabourdin, har ett projekt: han vill halvera statsförvaltningens storlek och fördubbla dess skatteintäkter (och naturligtvis blir det bråk).

Men i skildringar av tjänstemän förekommer också olater som långsamhet, indolens, viktigpetteri, trälsinne, konflikträdsla, osjälvständighet litet om vart annat. Hunsade, obefordrade kanslister dräller det av i den ryska litteraturen, liksom sluskar, eviga studenter, suputer.Nej, någon enhetlig grupp med självfallen solidaritetskänsla får vi inte syn på i litteraturen, och det hade vi inte heller väntat oss. Vad vore det för litteratur i så fall?

Medverkande:Beata Agrell, Åsa Arping, Anders Björnsson, Stefan Bohman,Anna Cregård, Eva Fjellander, Anders Hammarlund,Anna Hedlin, Lars Karlsson, Rolf Lind, Johan Lundberg,Per Lundin, Lennart J. Lundqvist, Stellan Malmer, Anna Nyberg,Östen Ohlsson, Ulf Persson, Björn Rombach, Johanna Schiratzki,Karin Svedberg Helgesson och Anna Maria Ursing

Judisk kultur är en av Europas långa traditionslinjer. Den här boken speglar Europas judiska kulturhistoria i texter från tre årtusenden. Antologi betyder blomstersamling, men de här texterna är inte arrangerade enligt någon floristisk harmonilära. Här finns det taggiga och det sträva, men också det ornamentala och prunkande. Judisk kultur är flerstämmig och mångspråkig - full av dispyt, kontrovers och motsägelser. Kanske är det därför den har kunnat växa vidare genom seklen sega perenner som överlevt syndafloder och eldstormar. I Rom, Córdoba, Toledo, Mainz, Hamburg, Amsterdam, Pressburg, Kraków, Kristianstad, Salonica, Wien, Göteborg... Boken är rikt illustrerad.

Anders Hammarlund är författare, kulturforskare och musiker och har bland annat verkat vid universiteten i Stockholm, Göteborg och Uppsala, som producent vid Sveriges Radio samt som forskare vid Musikverket. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Människor bortom lustprincipen - mähriska öden (2006), En bön för moderniteten - kultur och politik i Abraham Baers värld (2013), Esplanad - en essä om frihet och skönhet (2017), samt Ravband. En upptäcktsfärd längs Bärnstensvägen (2019).

Det ligger en gammal åskfront tvärs över Europa, från Kaliningrad till Trieste, en konfliktzon med etniska, religiösa och språkliga dimensioner. Men stråket mellan Östersjön och Medelhavet har också genom årtusendena varit en länk mellan folk och kulturer, den mytomspunna Bärnstensvägen.

Anders Hammarlund utforskar Bärnstensvägen, men hans bok är ingen kulturhistorisk reseskildring. I allt kunskapssökande om det förflutna glappar ett spelrum av tolkningar. Den som vill teckna konturerna av Europa mellan innanhaven och inte nöjer sig med geografin utan söker människorna, ställs hela tiden inför motstridiga påståenden om tid och rum. Det föreliggande konfronteras med det föreställda, och boken blir en spännande och överraskande upptäcktsfärd genom livets och kulturforskningens omtvistade gränsmarker - tecken, tolkning och gestaltning; identitet och tillhörighet. Energi och insikt hämtas ur otaliga texter och framställningar, vetenskapliga och konstnärliga. Möt korsfararen Hermann von Salza, diktaren Pier Paolo Pasolini, östersjöskildraren Alfred Partikel, den motvillige kejsaren Marcus Aurelius, tonsättaren Béla Bartók, historieberättaren Jan Matejko, och många andra. Och vilka var egentligen de försvunna sambierna, de som sökte bärnsten på blåsiga stränder?

Ravband är en bok om Europa, i nuet och i det förflutna.

Anders Hammarlund är författare, kulturforskare och musiker och har verkat vid universiteten i Stockholm, Göteborg och Uppsala, som producent vid Sveriges Radio P2 samt som forskare vid Statens Musikverk. Bland hans tidigare böcker märks Kulturbrytningar - musik och politik i Centraleuropa (1999), Ett äventyr i Staten. Carl Gustav Heraeus 1671-1725. Från Stockholm till kejsarhovet i Wien (2003), Människor bortom lustprincipen - mähriska öden (2006), En bön för moderniteten - kultur och politik i Abraham Baers värld (2013) och Esplanad - en essä om frihet och skönhet (2017).

Vilka uttryck tog sig modernitetens födelse i Sverige? Hur ser förbindelsen ut mellan folkmord och kultur? Och hur återskapar historikern förlorade historiska erfarenheter?

I Moderniteten som framgång och tragedi undersöker tjugosex forskare ett motsägelsefullt och dynamiskt 1900-tal. Utifrån skilda perspektiv behandlar antologins författare ämnen som kulturhistoria, judaistik, minnesforskning och historieskrivandet som konst och metod.

Med det svenska folkhemmets skenbara idyll och det stormiga Europas komplexa verklighet i fokus besvarar den här antologin frågor om vad moderniteten inneburit för människan som individ och samhällsvarelse. Och vad det betyder att vara modern.