Anders Öhman – författare

I nästan hela sitt liv har Sven Yrvind konstruerat, byggt och seglat småbåtar. Hans mest kända båtar är de som han kallat "Bris" - den första byggdes i mor Kerstins källare i Göteborg. Anders Öhman ger här ett inträngande porträtt av människa bakom seglaren, båtbyggaren och konstruktören Sven Yrvind.

Sven är den förste svensk som ensam och i den minsta båten någonsin rundat Kap Horn den svåra vägen från öster till väster mitt i den kalla, mörka vintern. För sin prestation fick Sven The Royal Cruising Clubs medalj för gott sjömanskap, en utmärkelse som han delar med bland annat Sir Francis Chichester och Robin Knox Johnston. Det var kulmen på hans karriär som ensamseglare, vilken omfattar så skiftande äventyr som en segling till England i en fyrameters stäveka och en segling till Brasilien i en stagsegelskonare som var en ombyggd ångslup från artonhundratalet.

Anders Öhman ger här ett inträngande porträtt av människa bakom seglaren, båtbyggaren och konstruktören Sven Yrvind. Hur han både lyckas och misslyckas i sina strävanden men med hjälp av enkla levnadsvanor, gott humör och nyfikenhet genomfört vad många drömmer om.

I denna antologi vrider och vänder åtta forskare på vårt förhållande till denna lag . Utifrån litteraturvetenskapliga, filosofiska, medievetenskapliga och etnologiska perspektiv diskuterar de huruvida de återkommande hänvisningarna till Jantelagen i själva verket säger mer om den individualism som utger sig för att vara lagens motsats än om lagen själv. Finns det rent av något i Jantelagen att bejaka i en tid när den liberala individualismen alltmer framstår som en återvändsgränd och subjektets autonomi blir alltmer diffus?

Medverkande: Linda Berg, Eric Carlsson, Anna Forssberg, Anders E. Johans­son, Anders S. Johansson, Maria Jönsson, Jacob Lund, Anders Öhman

Vad innebär det att gå in i en annan värld, att förlora sig i boken? När man plötsligt inte längre lägger märke till orden på sidan, eftersom de har ersatts av bilder, stämningar och känslor?

Litteraturundervisningen i skolan misslyckas ofta med att engagera och träna eleverna i att tillägna sig fiktioner. Distanserad kritisk läsning, överdrivet fokus på detaljer eller för många textutdrag kan hindra en inlevelsefull läsning. Undersökningar har konstaterat att svenska elevers läsförståelse blivit sämre. Det finns en oro över att läsningen av skönlitteratur minskar i befolkningen som helhet när konkurrensen från nya medier hårdnar. Samtidigt visar studier att det är viktigt att läsa böcker för att utvecklas som människa och samhällsmedborgare. Att uppmuntra till att läsa skönlitteratur är därför en angelägen uppgift.

Litteraturdidaktik, fiktioner och intriger handlar om hur man lär sig att gå in i fiktionens värld. Intrigen är vägvisaren på färden genom det skönlitterära verket, och intrigen är väsentlig för att vi ska reagera och svara på det vi läst.

I boken presenteras och diskuteras teorier om hur vi läser, olika riktningar i den litteraturdidaktiska forskningen och vad läsning i digitala medier betyder för läsförståelse och koncentrationsförmåga. Boken innehåller flera modellanalyser av fiktionstexter och föreslår nya metoder att undervisa i läsning av fiktionslitteratur.

Anders Öhman är professor i litteraturvetenskap och litteraturdidaktik vid Umeå universitet. Han har forskat och undervisat om svensk romanhistoria, populärlitteratur, norrländsk litteratur och litteraturdidaktik. Tidigare har han bland annat gett ut böckerna Äventyrets tid (1990), Populära fiktioner (2000), Apologier (2001), Populärlitteratur (2002), och De förskingrade (2004). För närvarande forskar han om vad de digitala medierna innebär för vad och hur vi läser.

Tomas Tranströmer räknas som en av Sveriges mest betydande poeter genom tiderna. Samtidigt hör det till berättelsen om Tranströmer att han utsattes för hård kritik under 1960- och 70-talen för att hans poesi ansågs vara politiskt oengagerad. Hur kan man såhär femtio år senare förstå den kritiken? Stämmer det över huvud taget att Tranströmer hade kritikerkåren emot sig? Hur är det möjligt att från vår sida av millennieskiftet se på politiska dimensioner i Tranströmers poesi?

I antologin Tranströmer och det politiska undersöker åtta litteraturvetare från Umeå, Sundsvall och Åbo den tranströmerska poesins förhållande till politiken. Texterna tar avstamp i aspekter som diktjaget, parrelationen, tilliten till språket, civilisationskritiken, jämlikhets­tanken eller helt enkelt i den egna, känslomässigt grundade, upplevelsen av att läsa Tranströmers dikter. Antologin visar dels att det finns skäl att revidera litteraturhistorieskrivningen om Tranströmer, dels att det är möjligt att betrakta hans poesi som just politisk – även om den inte ­behandlar vad man i vardagligt tal kallar för politik.