Carl-Henning Wijkmark – författare

»En dunderdebut« Expressen

Året är 1936 och Hitler och Goebbles jättelika propagandaspektakel Berlinolympiaden går av stapeln. Samtidigt arrangerar Göring sin årliga jaktfest på slottet Karinhall strax utanför huvudstaden. Den norske maratonlöparen Roar Trøgesen förirrar sig in på de karinhallska ägorna och blir ofrivilligt vittne till firandets kusligt välorganiserade galenskap. Med excesser i välhängt viltkött, årgångsviner och horbaletten från Freidrichstrasse gör festvärden Göring sitt bästa för att skymma de storpolitiska planer som smids i rusets dimma.

CARL-HENNING WIJKMARK [1934-2020] föddes i Stockholm. Jägarna på Karinhall är hans debutroman, omtalad för sin tunga kritik av maktbegäret, och en av de starkaste svenska skönlitterära debuterna någonsin. Carl-Henning Wijkmark fick sitt internationella genombrott med Dressinen [1983] som finns tillgänglig i Modernistas svenska klassikerserie. Carl-Henning Wijkmark mottog 2007 års Augustpris för romanen Stundande natten.

»Ett gigantiskt allkonstverk, ett teaterstycke som syftar till att visa upp maktens fullkomlighet.« Sydsvenskan

Hemligheter och drivkrafter, sorg och glädje. Översättare, författarkollegor, lärda och vanliga läsare ställer de stora frågorna – om konsten, idealen och livet – utifrån Ulf Peter Hallbergs författarskap. Boken innehåller även gott om citat ur ett tiotal av hans verk. Resultatet,  Ensamhetens strategier, är en samling texter och bilder om livets skapande dimensioner och minnets räddande kraft. 

Projektet tar sin början i ett översättarmöte i Bergslagen, närmare bestämt med en av deltagarnas plötsliga bortgång, Hallbergs vän Erland Anderson. Boken utvecklas till en resa i minnet, både i livet och i konsten; själva skrivandet blir en protest mot döden: »räddning«. Äldre och nyare texter och intervjuer om Hallberg och hans konstnärliga praxis som fiktionsförfattare och översättare av Walter Benjamin och de stora dramatikerna fyller ut bilden och gör den allmängiltig. Med finns också relevanta texter om helt andra ämnen. Verket kröns med några symboliska gestaltningar i dialogform av bokens tema, framimproviserade av Hallberg i samarbete med medarbetare, framför allt William Crona.

Medredaktör har varit översättaren och essäisten John Swedenmark. Bland de medverkande kan nämnas litteraturforskarna Peter Luthersson, Michel Ekman, Sylvain Briens och Karin Monié; författarna Reinhard Jirgl, Per Wästberg, Lars Andersson, Claudio Magris och Carl-Henning Wijkmark, samt fotografen J.H. Engström. För intervjuerna står Per Engström, Nicola Baroni och Marta Herzbruch.

Carl-Henning Wijkmark har tidigare behandlat ämnet döden i den polemiska fantasin Den moderna döden, om en dödshjälpskonferens med en minst sagt radikal dagordning. När han nu återkommer till motivet är det i form av en meditation vid livets slut. Stundande natten är en roman om människor som möts framför "den svarta dörren", en berättelse om livets slutskede och en meditation över de yttersta frågorna. Sjukdom bortom all tänkbar räddning har fört samman fyra män på Sal 5. Där ligger, dold bakom en skärm, den tigande främlingen från andra sidan jorden; Börje, den ständige spelaren som slår vad om det eviga livet; Harry, uteliggaren, den ende bland läkare och medpatienter som i ett kritiskt ögonblick fyller kraven på en gentleman. Där finns sköterskorna Birgit och Angela, varmt älskade av de dödsmärkta männen, den kloka prästen Anna-Britta och den okänsligt "professionelle" doktor Möller. Och först och sist Hasse, berättaren och huvudfiguren, som när framtiden sviker gör upp med sitt förflutna, dess passioner, försummelser och besvikelser, innan till sist en tyst besökare infinner sig och tar emot hans farväl till livet. "Lidande bekämpas bäst genom att berättas." Karen Blixen

Två unga män älskade samma kvinna under Finlands sista krigsveckor, den ene försvann i ingenmansland, den andre gifte sig med henne. Efter flera decennier för det pensionerade paret besök av den dödes son som äntligen vill ha klarhet i sin fars öde.

Du som ej finns är en berättelse om passionerad ungdom i en dödsskuggad tid och om en man av idag som söker minnet av sin far i detta bortglömda hörn av historien. En roman om kärlek och krig, om instängda minnen, skuld och försoning. Ett kammarstycke för fyra röster, mörkt och befriande.

Carl-Henning Wijkmark, född 1934, är en internationellt respekterad romanförfattare och essäist. Sedan debuten med Jägarna på Karinhall 1972 har han givit ut tolv böcker. 2007 tilldelades han Augustpriset för Stundande natten.

"… en roman med utomordentlig täthet och genom de successiva avslöjandena mättad med spänning." Borås Tidning

"Det är en mycket spännande och välformulerad berättelse … sätter läsarens fantasi i rörelse." Nerikes Allehand

Kollapsen på Sveaborg 1808 är en psykologisk gåta som handlar om isolering, kanske också om den isolering i större skala som är en del av den svenska identiteten. Hur beter sig människor när de stängs in i en fälla som hela tiden krymper under trycket från en oftast osynlig fiende? Vilka söker sig till varandra och vilka börjar bitas? I en snabbt växlande scenföljd har Carl-Henning Wijkmark fångat oron och rastlösheten, hur man vill bryta sig ut men i stället drömmer sig bort, kasten mellan aggression och apati och hopp om undsättning i sista stund. Det lilla livets konfrontation med de stora händelserna.

Kollapsen på Sveaborg 1808 är en psykologisk gåta som handlar om isolering, kanske också om den isolering i större skala som är en del av den svenska identiteten. Hur beter sig människor när de stängs in i en fälla som hela tiden krymper under trycket från en oftast osynlig fiende? Vilka söker sig till varandra och vilka börjar bitas? I en snabbt växlande scenföljd har Carl-Henning Wijkmark fångat oron och rastlösheten, hur man vill bryta sig ut men i stället drömmer sig bort, kasten mellan aggression och apati och hopp om undsättning i sista stund. Det lilla livets konfrontation med de stora händelserna.

Ett antal forskare, politiker och några intellektuella samlas på en kursgård vid Öresund för att i avskildhet diskutera frågan om hur man löser det demografiska problemet. Allt färre ska försörja allt fler, människor visar allt mindre benägenhet att dö. Under diskussionerna utmejslas två alternativ. Det ena bygger på införandet av starka incitament för att människorna frivilligt ska avsluta sina liv, det andra bygger på betydligt mer aktiv utsortering. Någon röst påminner om de etiska problemen, men det praktiska perspektivet segrar i diskussionerna. När denna satir formulerades var problemet med den åldrande befolkningen tämligen hypotetiskt, idag är det en central fråga som sysselsätter varje samhällsforskare och det bryter in i varje politisk diskussion om bevarandet av välfärdssystemen utan att någon kan visa på definitiva lösningar.

En svensk fotograf kommer till München för att arbeta med en bok om europeisk konst i den stad där han utbildades i sin ungdom. Vid ankomsten upptäcker han att en vän från den tiden har stulit hans namn och gift sig med den kvinna han själv övergav när han återvände till Sverige. Lockad och hotad av skuggorna från ungdomen ger han sig ut på den odyssé genom ett Europa i förvandling som fotojobbet kräver av honom. På båda planen, det personliga och det historisk-politiska, rusar det förgångna mot honom och pockar på en upprepning. Men är upprepningar någonsin möjliga, och kan man sen gå vidare? Dacapo är en litterär road movie om en resa genom samtiden som också är en resa genom en människas liv.

Ett antal forskare, politiker och några intellektuella samlas på en kursgård vid Öresund för att i avskildhet diskutera frågan om hur man löser det demografiska problemet. Allt färre ska försörja allt fler, människor visar allt mindre benägenhet att dö. Under diskussionerna utmejslas två alternativ. Det ena bygger på införandet av starka incitament för att människorna frivilligt ska avsluta sina liv, det andra bygger på betydligt mer aktiv utsortering. Någon röst påminner om de etiska problemen, men det praktiska perspektivet segrar i diskussionerna. När denna satir formulerades var problemet med den åldrande befolkningen tämligen hypotetiskt, idag är det en central fråga som sysselsätter varje samhällsforskare och det bryter in i varje politisk diskussion om bevarandet av välfärdssystemen utan att någon kan visa på definitiva lösningar.

En svensk fotograf kommer till München för att arbeta med en bok om europeisk konst i den stad där han utbildades i sin ungdom. Vid ankomsten upptäcker han att en vän från den tiden har stulit hans namn och gift sig med den kvinna han själv övergav när han återvände till Sverige. Lockad och hotad av skuggorna från ungdomen ger han sig ut på den odyssé genom ett Europa i förvandling som fotojobbet kräver av honom. På båda planen, det personliga och det historisk-politiska, rusar det förgångna mot honom och pockar på en upprepning. Men är upprepningar någonsin möjliga, och kan man sen gå vidare? Dacapo är en litterär road movie om en resa genom samtiden som också är en resa genom en människas liv.

Carl-Henning Wijkmark har tidigare behandlat ämnet döden i den polemiska fantasin Den moderna döden, om en dödshjälpskonferens med en minst sagt radikal dagordning. När han nu återkommer till motivet är det i form av en meditation vid livets slut.Stundande natten är en roman om människor som möts framför "den svarta dörren", en berättelse om livets slutskede och en meditation över de yttersta frågorna. Sjukdom bortom all tänkbar räddning har fört samman fyra män på Sal 5. Där ligger, dold bakom en skärm, den tigande främlingen från andra sidan jorden; Börje, den ständige spelaren som slår vad om det eviga livet; Harry, uteliggaren, den ende bland läkare och medpatienter som i ett kritiskt ögonblick fyller kraven på en gentleman. Där finns sköterskorna Birgit och Angela, varmt älskade av de dödsmärkta männen, den kloka prästen Anna-Britta och den okänsligt "professionelle" doktor Möller. Och först och sist Hasse, berättaren och huvudfiguren, som när framtiden sviker gör upp med sitt förflutna, dess passioner, försummelser och besvikelser, innan till sist en tyst besökare infinner sig och tar emot hans farväl till livet."Lidande bekämpas bäst genom att berättas."Karen Blixen

Frank Larson, en svensk universitetslärare som bott och verkat i USA större delen av sitt liv, besöker det gamla landet för att delta i ett akademiskt symposium i sin ungdoms studentstad.Morgonen efter sin ankomst, trött och jetlaggad efter den långa resan, beger han sig till konferenslokalen, där han ska hålla ett av de inledande anförandena. Salen är välfylld, men ingen av de kolleger han väntat sig är närvarande; i talarstolen står en ung man som börjar föreläsa i ett helt annat ämne för sitt auditorium av slipsförsedda studenter.Frank går förvirrad därifrån och misstänker att han råkat ut för någon sorts stroke när han inte kan återfinna sitt hotell, bara en obebyggd gårdsplan finns på platsen. Strövtåg genom staden bekräftar att något har hänt som berövat honom hans hem i tiden; han har tappat bort sin epok. Han bestämmer sig för att på försök acceptera förflyttningen till vad som visar sig vara hösten 1924, avstår från att söka läkare av rädsla för att bli omhändertagen som rubbad. Mobil och kreditkort, pass och pengar är värdelösa, bagaget försvunnet med hotellet. Allt han har är sina gångkläder, en klocka och en portfölj med manuskriptet till ett föredrag som han skulle ha hållit nittio år senare, dessutom några ringar och manschettknappar som han omedelbart pantsätter. För pengarna köper han en ny resväska, lite kläder och en biljett till Romexpressen.Fortsättningen blir en serie överraskningar som smyger sig på läsaren, och färden går bland annat till en arkeologisk utgrävning i Spanien, där jagberättaren också bedriver en inre arkeologi och inspirerad av två kvinnor, den ena mytisk och den andra verklig, stiger ner i sitt personliga ursprung, början före början till sin existens.Carl-Henning Wijkmark återkommer med Vi ses igen i nästa dröm med sin första roman sedan Augustpriset 2007.

År 2009 kommer en man åter till hemlandet Sverige efter mer än 50 år i Amerika. Nationen har genomgått ett allmänt förfall och befinner sig i praktiken i klorna på den ryska maffian. Samtidigt har den förlorade självständigheten kompenserats ideologiskt med en tilltagande nationalism, vilket bl.a. fått till följd att landet lämnat EU.Han vill ta reda på varför hans far som var grekisk diplomat tvingades att lämna Sverige mitt under andra världskriget, och tvingas samtidigt att revidera sin bild av det Sverige som en gång var. Wijkmarks roman handlar om historiens långa skuggor och om Sveriges förhållande till omvärlden då och nu. Han bakar skickligt in nederlaget vid Poltava år 1709, förlusten av Finland år 1809 och storstrejken år 1909.

Carl-Henning Wijkmark har tidigare behandlat ämnet döden i den polemiska fantasin Den moderna döden, om en dödshjälpskonferens med en minst sagt radikal dagordning. När han nu återkommer till motivet är det i form av en meditation vid livets slut. Stundande natten är en roman om människor som möts framför "den svarta dörren", en berättelse om livets slutskede och en meditation över de yttersta frågorna. Sjukdom bortom all tänkbar räddning har fört samman fyra män på Sal 5. Där ligger, dold bakom en skärm, den tigande främlingen från andra sidan jorden; Börje, den ständige spelaren som slår vad om det eviga livet; Harry, uteliggaren, den ende bland läkare och medpatienter som i ett kritiskt ögonblick fyller kraven på en gentleman. Där finns sköterskorna Birgit och Angela, varmt älskade av de dödsmärkta männen, den kloka prästen Anna-Britta och den okänsligt "professionelle" doktor Möller. Och först och sist Hasse, berättaren och huvudfiguren, som när framtiden sviker gör upp med sitt förflutna, dess passioner, försummelser och besvikelser, innan till sist en tyst besökare infinner sig och tar emot hans farväl till livet. "Lidande bekämpas bäst genom att berättas." Karen Blixen