Eva Haettner Aurelius – författare

Litteraturvetenskap är ett ämne där perspektivförskjutningarna varit märkbara under de gångna decennierna, vilket avspeglades i första upplagan av denna bok (1998). Sedan dess har utvecklingen gått vidare så att det nu är dags för en ny, reviderad upplaga, utökad med två nyskrivna kapitel om retorik och narratologi.Övriga områden och frågeställningar som tas upp är utvecklingen från litteraturhistoria till litteraturvetenskap, vad en litterär text är, litteratur och idéer, intertextualitet, komparation och reception, biografisk litteraturforskning, litteratursociologi, marxistisk litteraturteori, feministisk litteraturkritik, barnlitteraturforskning, dekonstruktion och nyhistoricism, texttolkning och att skriva om litteratur.Boken, som främst vänder sig till studerande vid universitet och högskolor, ger en grundläggande orientering om de viktigaste riktningarna i dagens litteraturforskning.Andra upplagan

Hur gick den till, den stora och snabba förändringen i Birger Sjöbergs författarskap från de idylliska och lätt parodiska Fridas Bok 1922 och Kvartetten, som sprängdes 1924 till den banbrytande och svårbegripliga Kriser och kransar 1926? Eva Hættner Aurelius lyfter fram två faktorer. Den första är stilens, särskilt metaforernas, ursprung i den parodiska tekniken i fridavisorna. Teorin är att parodin genom att på en gång utgå från och förändra litterära klichéer åstadkommer ett nytt uttryck, som framställer världen och människan på ett nytt sätt. I Kriser och kransar kan man se hur Sjöberg i sina bilder använder litterära klichéer från 1800-talets lyriska allmänning, men förvränger och utvecklar dem till ett egendomligt förtätat bildspråk. Den andra faktorn är Sjöbergs kännedom om de psykoanalytiska idéerna i Poul Bjerres Hur själen läkes från 1923. Det är idéer om en liv--dödcykel i psyket, om ångesten som förutsättning för skapandet, om sublimeringens mekanismer, om driften som urenergin i all andlig verksamhet. Undersökningen bygger på utredningar och dateringar av ett omfattande arkivmaterial, och visar utvecklingen inom Sjöbergs diktning under de år då Kriser och kransar växte fram. Eva Hættner Aurelius är professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, och har bl.a. forskat om Birger Sjöbergs fridavisor (Fridas visor och folkets visor, 1985) och om kvinnors självbiografier (Inför lagen, 1996).

ARTIKLARNA I DENNA VOLYM bygger på föredrag som hölls vid symposiet "Litteraturens värde". Om litteraturens och litteraturvetenskapens bidrag till den kulturella, etiska och samhälleliga utvecklingen - svenska och tyska perspektiv - som ägde rum vid Kungl. vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 26-28 november 2004. Symposiets syfte var i första hand att initiera ett samarbete och utbyte av idéer mellan svenska och tyskspråkiga litteraturvetare. Ett annat syfte var att inspirera deltagarna till en transnationell självreflexion inom det litteraturvetenskapliga ämnet, eftersom litteraturvetenskapens uppdrag och institutionella villkor åter är omdiskuterade, inte minst under påverkan av linguistic eller cultural turns. Frågeställningar som är relevanta för utvecklingen av en säregen litteraturvetenskaplig profil är till exempel diskussioner om forskningsobjektets beskaffenhet, kanonfrågor eller definitionen av det litterära. Bidragen analyserar litterära och litteraturvetenskapliga värden och belyser på det viset också den kulturella praktiken att tillskriva litteraturen ett värde.

Is there a special niche reserved for womens language? This is the theory tested empirically by the authors of Womens language, by means of an exhaustive stylistic analysis of a voluminous body of letters written in five different languages Latin, English, German, French, and Swedish from medieval times through to the long eighteenth century. In a detailed investigation of style and expression, the authors have applied a number of advanced methods of study to pinpoint how women expressed themselves to other women and whether they addressed themselves differently to men. Unveiling fascinating differences in language use, but none particular to female language, this authoritative work is a joy to follow for anyone interested in language, literature, stylistic analysis, and gender studies. Finns det ett särskilt kvinnorum i språket? Denna teori prövas empiriskt av författarna till Womens Language. Genom att utförligt analysera stil och uttryck i en omfattande samling brev (cirka 1 300 brev), skrivna på fem olika språk latin, engelska, tyska, franska och svenska från medeltid till och med 1700-talet, prövas här denna teori. För att komma åt hur kvinnor uttryckte sig när de skrev till kvinnor liksom för att undersöka om de uttryckte sig annorlunda när de skrev till män, samt, primärt som jämförelsematerial, hur män skrev till män eller män skrev till kvinnor, har författarna i denna synnerligen detaljerade undersökning av stil och uttryck använt sig av flera avancerade metoder. De kan visa på flera intressanta skillnader i språkbruket i kvinnors brev till kvinnor jämfört med de andra breven i de enskilda språken. Men teorin om ett särskilt kvinnligt språk oberoende av tid och rum, har inte verifierats. Detta kvalificerade arbete är en glädje att läsa för alla som är intresserade av språk, litteratur, stilanalys och genusforskning.

”Overall, the book summarises an ambitious project that draws on corpora and stylistics to investigate the empirical validity of a theoretical cornerstone in feminist literary criticism. The transparency of the analyses is impressive, with detailed appendices illustrating the main findings, the corpora contents, and the methods of statistical test” Journal of Literary Semantics För svensk text, se längre ner på sidan. Is there a special niche reserved for women’s language? This is the theory tested empirically by the authors of Women’s language, by means of an exhaustive stylistic analysis of a voluminous body of letters written in five different languages – Latin, English, German, French, and Swedish – from medieval times through to the long eighteenth century. In a detailed investigation of style and expression, the authors have applied a number of advanced methods of study to pinpoint how women expressed themselves to other women and whether they addressed themselves differently to men. Unveiling fascinating differences in language use, but none particular to female language, this authoritative work is a joy to follow for anyone interested in language, literature, stylistic analysis, and gender studies. Finns det ett särskilt kvinnorum i språket? Denna teori prövas empiriskt av författarna till Women’s Language. Genom att utförligt analysera stil och uttryck i en omfattande samling brev (cirka 1 300 brev), skrivna på fem olika språk – latin, engelska, tyska, franska och svenska – från medeltid till och med 1700-talet, prövas här denna teori. För att komma åt hur kvinnor uttryckte sig när de skrev till kvinnor liksom för att undersöka om de uttryckte sig annorlunda när de skrev till män, samt, primärt som jämförelsematerial, hur män skrev till män eller män skrev till kvinnor, har författarna i denna synnerligen detaljerade undersökning av stil och uttryck använt sig av flera avancerade metoder. De kan visa på flera intressanta skillnader i språkbruket i kvinnors brev till kvinnor jämfört med de andra breven i de enskilda språken. Men teorin om ett särskilt kvinnligt språk oberoende av tid och rum, har inte verifierats. Detta kvalificerade arbete är en glädje att läsa för alla som är intresserade av språk, litteratur, stilanalys och genusforskning.

Hilma af Klint och August Strindberg var båda esoteriker, men vad är esoterism? Under senare delen av 1800-talet kom så kallade esoteriska strömningar att etablera sig i kulturella och intellektuella kretsar i Europa, inte minst i Sverige. Hemliga läror, riter och praktiker som alkemi, astrologi, ockultism och teosofi där tron på ett korresponderande kosmos, en levande natur och transmutationsupplevelser dominerar. Men esoterismen sträcker sig betydligt längre tillbaka i den svenska historien. Trots att de esoteriska idéströmningarna länge utpekades av kyrkan som kätteri och därför verkade i det dolda, har de haft betydande inflytande på den svenska kulturen.I denna antologi samlar vi några av Sveriges främsta experter inom ämnet för att utforska esoterismens historia i Sverige och hur dess riter, praktiker och traditioner kom att influera författare och konstnärer som August Strindberg, Selma Lagerlöf, Viktor Rydberg, Hilma af Klint, Tyra Kleen och Carl Milles.