Frida Mannerfelt – författare

I många av Svenska kyrkans församlingar firas mässa en eller flera gånger i veckan. Nattvarden är i högsta grad både aktuell och angelägen – och den engagerar. Med anledning av en ny kyrkohandbok 2017 och ett biskopsbrev om nattvarden 2020 har såväl gamla som nya frågor väckts, och diskussionen om nattvarden har intensifierats. Inte minst har förhållandet mellan teologin i de nya normativa dokumenten och den levda teologin i församlingarna aktualiserats. Till detta samtal samlar den här antologin tolv skribenter från olika akademiska och kyrkliga traditioner för att ge perspektiv på nattvarden i Svenska kyrkan idag. 

Bokens kapitel behandlar exempelvis frågor om språk, musik, praktik, barn och delaktighet. Här diskuteras också nattvarden i förhållande till ämnen som ekumenik, klimat, diakoni och digitalisering. Historiska perspektiv blandas med analyser av nutida praktiker och teologiska nytolkningar för vår tid och framtid. Till synes spridda sädeskorn från den teologiska forskningen möts med utgångspunkten att nattvarden är central – för såväl kyrkan i stort som den enskilda gudstjänstfiraren.

Medverkande: Teresia Derlén (red.), Judith Fagrell, Ulrica Fritzson, Elin Lockneus, Mattias Lundberg, Frida Mannerfelt (red.), Michael Nausner, Karin Rubenson, Carina Sundberg, Karin Tillberg, Andreas Wejderstam, och Johannes Zeiler.

Boken är en del av Svenska kyrkans forskningsserie som publicerar kyrko- och samhällsrelevant forskning som har genomgått en peer review process.

När kyrkomötet den 28 september 1958 beslutade att öppna prästämbetet i Svenska kyrkan för kvinnor blev det slutpunkten för en lång teologisk och politisk debatt. Palmsöndagen 1960 vigdes de första tre kvinnorna till präster, och under de kommande tio åren prästvigdes totalt 54 kvinnor för tjänst i Svenska kyrkan. Denna bok handlar om deras berättelser om kallelse och erkännande.  

I centrum för boken står ett unikt källmaterial med 34 av de första prästvigda kvinnornas berättelser om vägen fram till prästvigning och de första åren i församlingstjänst. Prästerna berättar där om hur det var att upptäcka sin kallelse, studera till präst och till sist träda fram inför altaret på prästvigningsdagen. De berättar om hur de teologiskt uppfattade sin kallelse, och om kontakten med församlingar, prästkollegor och biskopar. De berättar om glädjen att få sin kallelse erkänd genom kyrkomötesbeslut, prästvigningen och mottagandet av prästkollegor och församlingsbor men också om de svårigheter som uppstod när detta erkännande förvägrades dem av motståndare till reformen eller villkorades av den så kallade samvetsklausulen.  

Utifrån berättelserna tecknas en levande bild av hur principbeslut tog sig uttryck i praktiken, i enskilda människors och församlingars liv, som kompletterar tidigare forskning och komplicerar förenklade historieskrivningar. 

Frida Mannerfelt är doktorand i praktisk teologi och kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan Stockholm och präst i Svenska kyrkan. Alexander Maurits är docent i kyrkohistoria vid Lunds universitet.