Ingvar Johansson – författare

This textbook introduces the reader to basic problems in the philosophy of science and ethics, mainly by means of examples from medicine. It is based on the conviction that philosophy, medical science, medical informatics, and medical ethics are overlapping disciplines. It claims that the philosophical lessons to learn from the twentieth century are not that nature is a ‘social construction’ and that ‘anything goes’ with respect to methodological and moral rules. Instead, it claims that there is scientific knowledge, but that it is never completely secure; that there are norms, but that they are situation-bound; and that, therefore, it makes good sense to search for scientific truths and try to act in a morally decent way. Using philosophical catchwords, the authors advocate ‘fallibilism’ and ‘particularism’; a combination that might be called ‘pragmatic realism’.

This volume is devoted to problems within analytic metaphysics. It defends an ontology and theory of categories inspired by Aristotle, but revised in such a way as to be compatible with modern science. The ontology of both natural and social reality is addressed, starting out from the view that universals exist but only in the spatiotemporal world (immanent realism). In attempting to bring Aristotle's ontology up-to-date, the author relies very much on the thinking of Edmund Husserl, conceiving the cement of the universe as Husserlian relations of existential dependence and regarding intentionality as a non-reducible category in the ontology of mind. The work is thoroughly realistic in spirit, but large parts of it should nonetheless be of interest to conceptualists and nominalists, too.

De flesta människor funderar då och då över vad de tänker göra härnäst – och tar för givet att de inom vissa ramar har en viss vilje- och handlingsfrihet. Denna vardagsåsikt står emellertid inte högt i kurs bland dagens filosofer och vetenskapsmän. Här är istället den dominerande uppfattningen att alla händelser och processer i världen kan förklaras med olika orsaksfaktorer. Någon viljefrihet i traditionell bemärkelse finns inte. Den ståndpunkten har absurda konsekvenser, menar Ingvar Johansson, professor emeritus i filosofi vid Umeå universitet. I essän "Den fria viljan och evolutionen" försvarar Johansson den fria viljan från ett helt igenom naturalistiskt, evolutionärt och sekulärt perspektiv. Evolutionsläran är – ordentligt genomtänkt – fullt förenlig med åsikten att det finns fria viljor. Den säger uttryckligen att det successivt under evolutionens gång uppkommit nya typer av fysikalisk-kemiska objekt och biologiska organismer, och den tillåter åsikten att det också uppkommit nya lagbundenheter. Inget principiellt hindrar, menar Johansson, att det i evolutionen också uppkommit fenomen som inte i alla sina detaljer är lagbundna. Det är en oerhörd skillnad mellan att anse att viljans frihet har överdrivits, vilket den moderna vetenskapen har visat, och att förneka den helt. Det är totalförnekelsen som leder till absurditeter. Ingvar Johansson är professor emeritus i filosofi vid Umeå universitet. Centralt i hans filosofiska tänkande har varit ontologi och vetenskapsfilosofi. Båda områdena är centrala för frågan hur vi bör se på den fria viljan i ljuset av evolutionen och modern vetenskap.

Ivar Segelberg (19141987), between 1951 and 1979 professor of philosophy in Gothenburg, is an important figure in Swedish philosophy but still only known within a rather narrow circle. Trained in both phenomenology and analytical philosophy, Segelberg developed highly original theories about time con­sciousness, the unity of consciousness, and general ontology. He published his three main works in Swedish, and only in 1999 were they (collectively) made available in English. The present volume will hopefully help make Segelbergs work more widely known. It is partly based on a 2008 symposium in Gothenburg, also called Philosophy and Botany, but contains several independent contributions including a newly written biography.