Karin Brygger – författare

Antologin Jiddisch i Sverige: mir zaynen do samlar 25 berättelser om ett judiskt språk och kultur som vägrar försvinna. En berättelse för varje år som jiddisch varit ett erkänt nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Texterna rör sig mellan barndomsminnen och litterära möten, mellan bänkraderna i shul och barrikaderna, mellan Drohobych och Klippgatan. Skribenterna skiljer sig åt i ålder, bakgrund, politisk och religiös övertygelse, men delar insikten att jiddisch på olika sätt har format dem.

Detta är den första av två antologier där jiddischvärlden står i centrum. En plats dit alla är välkomna. Ett ovanligt rum i dessa tider.

Denna volym är tillägnad Salomon Schulman (1947–2024), som med sina berättelser, översättningar och kloka läkarråd lärde en hel generation att älska, käfta och sjunga – på jiddisch – i Sverige.

Författarna är: Sofia Berg-Böhm, Håkan Blomqvist, Dorotea Bromberg, Karin Brygger, Urszula Ulla Chowaniec, Ronn Elfors Lipsker, Sari Feld, Alexander Freudenthal, Marianne Goldman, Danny Gordon, Bernt Hermele, Kenneth Hyltenstam, Erik Joas, Ulrika Knutson, Hannah Laustiola Frydman, Sara Mannheimer, Stefan Mehr, Tommaso M. Milani, Simo Muir, Morton Narrowe, Adriana Savin, Aviva Scheiman, Abbe Schulman, Salomon Schulman, Jan Schwarz och Leif Zern.

Hur kan människor leva tillsammans i en stad även med skillnader vad gäller geografiskt ursprung, traditioner och religion? Göteborg har ända sedan grundandet varit en mångkulturell stad och i historieskrivningen brukar holländarna som byggde staden, de många tyska köpmännen och de brittiska entreprenörerna nämnas.

Men Göteborg har också en lång och innehållsrik judisk historia, inte minst under 1800-talet då judar var högst delaktiga i stadens ekonomiska, kulturella och politiska liv. Plats i staden lyfter fram en för många okänd berättelse om judisk invandring och integration i staden. Frågor om relationer mellan invandrare och mottagarsamhälle är i dag aktuellare än någonsin.

Den judiska invandringen till Sverige har pågått under olika historiska skeden och har också nästan alltid mött motstånd, ibland med uppenbart främlingsfientliga argument. Boken bidrar med historiska perspektiv på frågor som är aktuella även i vår samtid.

I tjugo kortare och längre kapitel belyses såväl judisk, Göteborgs som 1800-talets historia.

Medverkar gör Karin Brygger, Jens Carlesson Magalhaes, Jan Christensen, Kenneth Hermele, Daniel Leviathan, Aviva Scheiman samt Pia Lundqvist som är bokens redaktör.

Plats i staden fick ett hedersomnämnande vid utdelningen av utmärkelsen Årets Göteborgsbok 2023.

Att vara judisk handlar inte i första hand om att veta utan om att vilja veta. Karin Bryggers och Leif Zerns tillsammansbok Mishmosh undersöker och prövar judiska berättelser och traditioner mot andra konstformer och mot livet självt – och gör det dessutom i olika genrer.

Titeln, med blandspråket jiddischens stavning, ger vid handen att det handlar om en blandning av såväl form som innehåll. Judendomen sätter vissa ramar, men författarna öppnar perspektiven mot både modernt judiskt liv, sekulär litteratur, egna erfarenheter och erinringar och mot den moderna konsten.

Bokens första del erbjuder en fördjupning i det judiska året. I den andra är tematiken friare. Där bryts texter av Zern och Brygger mot varandra. Så sluts cirkeln, med en önskan om att när shabbaten infaller kunna berätta för de döda om de levande.

Vad underbart det är att ingen behöver vänta på att börja förändra världen.

Anne Frank

Empati är den mest radikala av mänskliga känslor.

Gloria Steinem

Den mest grundläggande av mänskliga rättigheter är rätten att ha rättigheter.

Hannah Arendt

En vacker faktabok om judiska hjältinnor, från biblisk tid till våra dagar, full av spännande berättelser och härliga färgillustrationer. Boken innehåller ett hundratal porträtt av kvinnor inom vitt skilda områden, från olika tider och världsdelar, som alla på sitt sätt har bidragit till att bryta barriärer.

Judiska hjältinnor demonterar stereotypa föreställningar om judar och visar på den enorma bredd som judisk identitet rymmer. Det är ett inspirerande verk för såväl unga som äldre, för judar och icke-judar, pojkar och flickor, om att våga vara sig själv och välja den väg som passar just dig.

Visst kan man dansa efter Auschwitz samlar och fogar samman individuella och kollektiva minnen. Den skildrar fragment av Göteborgs judiska historia. Det är en bok som vill förändra och lägga till viktiga bitar till de redan skrivna minnena, det som »är» en stads historia. Bokens fragment förskjuter perspektivet och förändrar därmed berättelsen om en plats och dess befolkning. 

Karin Brygger är poet och hennes senaste böcker är de kritikerrosade "borta minns" (2016) och "Vi kom från överallt" (2015). 

Efterord av Mikael van Reis.

"Brygger är inte bara väl påläst. Hon är också en oerhört entusiasmerande guide som lotsar läsaren så vi får ta del av allt från resonemang omkring mat till minatyressäer om konst och litteratur. Det blir i det närmaste oavbrutet fascinerande" (Dagens Arbete)

"Texterna är folkbildande, intressanta och borde bli lästa av alla som har det minsta intresse för lokalhistoria och samhällsfrågor." (Göteborgs-Posten)

En gång mötte jag vid en bänk på en kullerstensgata en man med cykel. Han steg av cykeln, och vi följdes åt ett par kilometer. När vi så skildes åt sa han: också denna promenad var en hel kärlekshistoria.  

De blinda i Venedig omfattar arton essäer, fördelade över sju kapitel. I judisk mystik har siffran arton en särställning. Varje bokstav i det hebreiska alfabetet har sin numeriska motsvarighet. Bokstäverna som bildar ordet för arton (chai),  chet och yud,  står för respektive åtta och tio. Det hebreiska ordet chai, i sin tur betyder levande, liv.

Karin Brygger är poet, kulturskribent och adjunkt i Estetik, medier och berättande vid Högskolan i Skövde. Essäsamlingen De blinda i Venedig är hennes åttonde bok.  

Det första jag tänker på när jag läser dina essäer är att du skriver tätt intill något annat. Ibland försvinner du över på andra sidan. De flesta litteraturvetare och kritiker är teoretiker. Du är allt annat än teoretiker, om man med teori menar en generaliserande förklaring på hur något komplext fungerar. Du skulle aldrig skriva generaliserande, det vill säga på distans, i stället denna rörlighet i tid och rum som talar ur titlarna och rubrikerna på föregående sidor: "Förlust och fortsättning", "Rörelse och förflyttningar", "Gå (inte)!", "Judisk trottoar". (Ur Leif Zerns "Istället för efterord".)

Vad underbart det är att ingen behöver vänta på att börja förändra världen.

Anne Frank

Empati är den mest radikala av mänskliga känslor.

Gloria Steinem

Den mest grundläggande av mänskliga rättigheter är rätten att ha rättigheter.

Hannah Arendt

En vacker faktabok om judiska hjältinnor, från biblisk tid till våra dagar, full av spännande berättelser och härliga färgillustrationer. Boken innehåller ett hundratal porträtt av kvinnor inom vitt skilda områden, från olika tider och världsdelar, som alla på sitt sätt har bidragit till att bryta barriärer.

Judiska hjältinnor demonterar stereotypa föreställningar om judar och visar på den enorma bredd som judisk identitet rymmer. Det är ett inspirerande verk för såväl unga som äldre, för judar och icke-judar, pojkar och flickor, om att våga vara sig själv och välja den väg som passar just dig.

Vad underbart det är att ingen behöver vänta på att börja förändra världen.

Anne Frank

Empati är den mest radikala av mänskliga känslor.

Gloria Steinem

Den mest grundläggande av mänskliga rättigheter är rätten att ha rättigheter.

Hannah Arendt

En vacker faktabok om judiska hjältinnor, från biblisk tid till våra dagar, full av spännande berättelser och härliga färgillustrationer. Boken innehåller ett hundratal porträtt av kvinnor inom vitt skilda områden, från olika tider och världsdelar, som alla på sitt sätt har bidragit till att bryta barriärer.

Judiska hjältinnor demonterar stereotypa föreställningar om judar och visar på den enorma bredd som judisk identitet rymmer. Det är ett inspirerande verk för såväl unga som äldre, för judar och icke-judar, pojkar och flickor, om att våga vara sig själv och välja den väg som passar just dig.

År 2018 reste Karin Brygger och Ivar Frischer till Hamburg för att på plats fortsätta flera års sökande i spåren efter Ivar Frischers mor Ester, som överlevde Förintelsen. Resan blev en del i ett redan tidigare påbörjat litterärt projekt som hösten 2019 utkommer i två volymer: Estera och Stationer.

Estera är en dokumenterande essä som gräver fram ny kunskap om ett livsöde. Essäistik kombineras med fotografi i detta minnesarbete. Estera tangerar biografin men misslyckas gång på gång med att foga in sig i den traditionella biografins ramar eftersom verket utgår från en människa som valde att i hög grad inte berätta om sitt liv. Därmed synliggörs inte bara hur ett personligt livsöde präglat av tystnad tänjer på biografins traditionella form, utan också att genren vittneslitteratur idag är stadd i förändring.

Karin Brygger är författare och doktorand litteraturvetenskap. Hon har tidigare gett ut fyra böcker: tre diktsamlingar och en bok med kulturjournalistik, Visst kan man dansa efter Auschwitz (2018). Karin Brygger är bokens författare. Karin är född 1978 i Göteborg.

Ivar Frischer är industridesigner och egenföretagare. Han är bokens fotograf och Ester Frischers son. Ivar är född 1958 i Mölndal.

Dikter  

År 2018 reste Karin Brygger och Ivar Frischer till Hamburg för att på plats fortsätta flera års sökande i spåren efter Ivar Frischers mor Ester, som överlevde Förintelsen. Resan blev en del i ett redan tidigare påbörjat litterärt projekt som hösten 2019 utkommer i två volymer: Estera och Stationer.

Estera är en dokumenterande essä som gräver fram ny kunskap om ett livsöde. Essäistik kombineras med fotografi.

Stationer är Esteras systerbok, en volym som genom poesins språk dokumenterar arbetet. Här spelas minnesarbete ut språkligt och dialogen mellan det förflutna och samtiden är ibland lika absurd som minnesarbetet faktiskt är, fyllt av irrfärder, blindspår och avtagsvägar. Men också den fasta punkten förändras ständigt, eftersom forskningsarbetet öppnar nya vinklar vilka gör också de tidigare, välkända platserna, främmande. Verket gestaltar och belyser också att de som försöker resa efter det förlorade för att förstå det, också obönhörligt tvingas förstå sig själva och hur arvet efter Förintelsen påverkar dem.

Karin Brygger är författare och doktorand litteraturvetenskap. Hon har tidigare gett ut fyra böcker: tre diktsamlingar och en bok med kulturjournalistik, Visst kan man dansa efter Auschwitz (2018).

Karin Bryggers diktsamling Månader, brev skildrar våren 2020 i poetisk form, med en särskild tonvikt på hur dödens närhet och vissheten om livets utmätthet accentuerar såväl vår vilja att leva och stå i kontakt med det levande, som vår rädsla för döden.

Under ett par vårmånader 2020 drabbas världen av Corona, en världsomspännande pandemi. Det ena landet efter det andra ansätts av sjukdomen. Dödstalen rusar snabbt uppåt. Tiden tycks på en gång accelerera och stå stilla. Man kan inte längre resa någonstans. Det egna kvarteret förvandlas till livets mittpunkt, och är samtidigt bara en marginaliserad strimma i en större geografi.

Två människor börjar skriva till varandra.  De vet inte om de någonsin kommer att träffas. Kommer de att bli sjuka? Kommer de ens att minnas varandra? Blir minnena kvar i kroppen när den dör? Och hur många ska dö innan landssorg utlyses?

Karin Brygger (f. 1978) är författare och kulturskribent. Hon är också verksam som adjunkt i Medier, estetik och berättande vid Skövde högskola. Hennes senaste verk, dubbelvolymen Estera (essä) och Stationer (diktsamling), utkom hösten 2019 och handlar om minnesarbete efter Förintelsen.

Karin Brygger har givit ut fyra diktsamlingar och två essäböcker. Hon skriver regelbundet i Judisk krönika och frilansar för Sveriges Radio. Hon var tillsammans med David Karlsson redaktör för Korpens antologi Trettiofem röster om covid-19 och kulturen.