Karin Helander – författare

Åren 1947 1967 förändrades Sverige i snabb takt. Den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten saknade motstycke och lade grunden inte bara för ett ojämförligt välstånd utan också för djupa sociala och kulturella förskjutningar. Allt som hade tagits för givet utmanades. Radikalism fick ett egenvärde. Avantgardet blev mainstream. 

Med texter av bland andra Yvonne Hirdman, Kalle Lind, Birgitta Holm.

Jag avundas målarna. Deras verk är oändliga. Verken bär sitt eget liv inom sig, oberoende av deras skapare. En dans lever ganska kort. Lika kort som dansören själv.

Jean Börlin

I efterkrigstidens 1920-tal blomstrade nya idéer och en kreativ experimentlusta väcktes till liv. Ett nytt avantgarde tog form. I dess epicentrum fanns en nyskapande danstrupp med en radikal och utmanande repertoar som inte drog sig för att provocera sin publik, de kallade sig Svenska Baletten (Ballets Suédois). Dess ledare var det excentriska paret Rolf de Maré och Jean Börlin, men medskaparna var många. Svenska Baletten var inget danskompani i vanlig mening, deras skapelser var mer än bara koreografi, de var allkonstverk. Förutom de unga dansarna i kompaniet, samarbetade man med konstnärer som Nils Dardel, Francis Picabia och Fernand Léger och kompositörer som Erik Satie, Hugo Alvén och Darius Milhaud, för att nämna några.

Med multimediala verk som Bröllopet på Eiffeltornet (Les Mariés de la Tour Eiffel), Iberia, Människan och hennes åtrå (L Homme et son désir) och Världens skapelse (Le Création du monde), där musiken, scendekoren, koreografin, dräkterna, framförandet och ibland till och med publiken var en del av skapelsen, intog de scener runt om i Europa och USA mellan 1920 och 1925.

I tio kapitel författade av konstvetare, danshistoriker, musikvetare, teaterforskare och koreografer berättas historien om Svenska Baletten: Genom striderna med Stockholmsoperan, skandalerna och det illvilliga skvallret i pressen. Genom konstsamlingarna och målningarna som inspirerade och inspirerades. Genom den historiska synen på den manliga kroppen. Genom de kvinnliga dansarnas äventyr. Genom kärlek, vänskap, konflikter och tragedier. Genom ekonomiska bekymmer och konkurrensen med Ryska Baletten. Genom Paris, Stockholm och Köpenhamn. Genom experimentella musikaliska kompositioner och dess betydelse för kompositörer som John Cage. Genom extravaganta och innovativa haute couture-kostymer. Genom arvet som de lämnat efter sig till nya generationer dansare och genom ett återuppförande av deras dadaistiska verk Relâche. Svenska Baletten var före sin tid på många plan.

Svenska Baletten var queer långt innan queer blev ett begrepp inom genusforskningen. Svenska Baletten skapade performancekonst långt innan Fluxusrörelsen introducerade det för konstvärlden på 1960-talet. Den här boken lyfter fram deras betydelse för modernismen såväl som för efterkommande generationers konstnärer, kompositörer, koreografer, dansare, modeskapare och forskare. Det blev som Börlin önskade, Svenska Baletten lever vidare, den är oändlig.

I envy the painters. Their art is eternal. The work carries its own life within, independent of its creator. A dance lives rather short. As short as the dancer himself. Jean Börlin

In the post-war 1920s, new ideas were blossoming and a creative experimental appetite was awakening. A new avant-garde took form. At its epicentre was an unconventional dance troupe with a politically charged repertoire that did not hesitate to provoke its audience: they went by the name Ballets Suédois. The eccentric couple Rolf de Maré and Jean Börlin were its leaders, but the co-creators were many. Ballets Suédois was not an ordinary dance company, their creations were more than plain choreography, they were total artworks. Aside from the young dancers in the company, they had collaborations with artists such as Nils Dardel, Francis Picabia and Fernand Léger, and composers like Erik Satie, Hugo Alvén and Darius Milhaud, to name but a few.

With multi-media works such as Les Mariés de la Tour Eiffel (The Wedding on the Eiffel Tower), Iberia, and L Homme et son désir (Man and his Desire), where the music, stage décor, choreography, costumes, performance, and at times even the audience, were part of the creation, they took over stages around Europe and the USA between 1920 and 1925.

In ten chapters written by art history professors, dance historians, music historians, theatre scholars and choreographers, the story about Ballets Suédois is told: Through the feuds with the Stockholm Opera, the scandals and the vicious gossip in the press. Through the art collections and painters that inspired and were inspired. Through historical views on the male body. Through the adventures of the female dancers. Through love, friendship, conflict and tragedy. Through financial troubles and the fierce competition with Ballets Russes. Through Paris, Stockholm and Copenhagen. Through experimental musical compositions and their influence on composers such as John Cage. Through the innovative and extravagant haute-couture costumes. Through the legacy they left behind for new generations of dancers and through a re-enactment of their Dadaistic piece Relâche.

Ballets Suédois were ahead of their times in many regards. Ballets Suédois were queer long before it was a notion in gender and LBTQ research. Ballets Suédois created performance art long before the Fluxus movement introduced it to the art world in the 1960s. This book highlights their importance for modernism as well as following generations of artists, composers, choreographers, dancers, fashion designers and scholars.

Börlin s wish came true: Ballets Suédois lives on, it is eternal.

Mycket har genom åren skrivits om Kungliga Dramatiska Teatern. Men när det gäller scenkonsten för barn och unga, och sättet som den unga publiken i olika tider varit en del av teaterns historia, är dokumentationen betydligt skralare. Det vill den här antologin råda bot på. Unga Dramatens konstnärlige ledare Carl Johan Karlson är initiativtagare och idé­givare till boken. Teatervetaren Karin Helander skriver fram barnteaterns historia på Dramaten, och skådespelaren och dramatikern Hannes Meidal har talat med ett hundratal personer – teaterchefer, dramatiker, regissörer, skåde­spelare, teknisk personal, publikarbetare med flera – för att teckna en bild inifrån Unga Dramatens dåtid, nutid och framtid. Och naturligtvis hörs också röster från barnpubliken. Ett tjugotal skribenter inom och utanför Dramatenhuset har gett egna, personliga bidrag. Marie-Louise Ekman, Martina Montelius, Lars Ring, Ada Berger och Sanna Sundqvist är några av de scenkonstnärer, medarbetare, kritiker och forskare som beskriver en barnscen mitt i språnget – ofta i motvind, men alltid med ett genuint intresse av att möta sin publik i ögonhöjd. Boken sträcker sig från tidiga sagospel över Ingmar Bergmans nysatsning på barnteater och stora familjeföreställningar som Klas Klättermus, genom Staffan Westerbergs poetiska före­ställningar på lekfullt allvar och satsningarna på ny, ung dramatik under konstnärliga ledaren Agneta Ehrensvärd, fram till de oväntat kontroversiella guidade visningarna för barn med drag queen-duon Lillan och Tjorven.