Magnus Bremmer – författare

Se Stockholms historia i ansiktet!  

Pigor, grosshandlare, militärer, fabriksarbeterskor, adelsdamer, sjömän. Kring 1860 utbryter cartomani i Stockholm. Ny teknik revolutionerar bildvärlden och porträttfotografiets guldålder inleds. Ateljéer öppnar över hela staden och visitkortsalbum blir högsta mode. Visitkort sprids under korta artighetsbesök som en del av borgerskapets sociala liv. Porträtten manifesterar den moderna epokens ideal och urbana identiteter. Samtidigt blir kameran ett verktyg i myndigheters strävan att övervaka och kontrollera.  

Porträtten har bevarats på Stadsmuseet i Stockholm. Fyrahundratusen ansikten. Lika många levnadsöden. I forskningsprojektet Stadens ansikten lyfts tiotusentals glasnegativ för första gången från magasinshyllan och in i den digitala tidsåldern. Vad kan dagens teknik få bilderna att berätta?  

I denna rikt illustrerade antologi delar forskare och experter med sig av arbetet med porträtten som material och som ingång till vardagsliv, sociala relationer och nya sätt att se sig själv och andra i ett föränderligt sekel. I Stadens ansikten förenas slutarögonblicket och hela livsspannet, den enskilda människans öde och den omvälvande modernitetens avtryck i staden.    

Boken är ett resultat av projektet Stadens ansikten. Visuell kultur och social struktur i Stockholm 1870-1930, som finansierats av Vetenskapsrådet 2021-2025.

"... tekniskt kompetent och uppfinningsrik, mångfasetterad och makalös." Elisabeth Åsbrink i DN

"Hatten av för ett praktverk om den bortglömda, eller gömda, kvinnliga fotografen." Linda Unnhem i Helsingborgs Dagblad

Kvinnor bakom kameran: 1848-1968 är en bild­biografi om de kvinnliga yrkesfotografernas historia i Sverige. Det är berättelsen om hur fotograf tidigt blev ett kvinnoyrke, och om hur kvinnor på bred front slog sig fram i samhället som entreprenörer med egna ateljéer. Detta är också den första skildringen som lyfter fram kvinnors avgörande roll i den svenska fotogra­fins historia.  Boken kartlägger och beskriver kvinnliga fotografers verksamhet i Sverige under 120 år. Med ett rikt bildmaterial tas läsaren genom fotohistorien med fokus på de kvinnliga yrkes­fotografernas villkor. Ett femtiotal fotografer presenteras i illustrerade biografier. Det ger en inblick i de vitt skilda liv som levdes i fotografins närhet från kungligheten som fotograferar för nöjes skull till den enskilda kvinnan som bygger en ateljéverksamhet helt på egen hand. Genom boken återkommer också ett antal tematiska bildblock.  Boken avslutas med en bibliografisk översikt över relevanta verk och forskning, liksom ingångar till enskilda fotografer, för att underlätta vidare forskning om de kvinnliga fotografernas roll i fotohistorien.  Kvinnor bakom kameran: 1848-1968 är resulta­tet av ett mångårigt forskningsprojekt av foto­historikern och hedersdoktorn i fotografi Eva Dahlman, litteraturhistorikern/kritikern Magnus Bremmer samt fotohistorikern Björn Axel Johans­son. Bildredaktör  är Lena Wilhelmsson, fotograf och curator. Boken formges av Nina Ulmaja.

Havet rymmer mycket i Magnus Bremmers poesidebut: minne och glömska, liv och död, ansikten, djur, blod. Och vid klippan: rosor, rosor, rosor. Dikten rör sig i expansiva vågor, omtagningar och stumnande fragment. Historien är närvarande i både geologi och språk, och blicken söker sig oavlåtligt mot den yttersta gränsen för vad vi kan se, veta och tro.

Magnus Bremmer (född 1983) är redaktör och litteraturhistoriker, verksam vid Stockholms universitet, samt kritiker i Dagens Nyheter. Vid synranden är hans första skönlitterära bok.

". . . en ovanligt stark debut, varsamt och varmt skriven med kännbar precision, där den uppenbart genomarbetade texten ändå är levande och rent av växande. Få debutanter behärskar den svåra balansgången med samma bravur som Bremmer, och resultatet är en bok ur vilken det skulle gå att citera från så gott som varje sida." Sebastian Lönnlöv, SvD.

"Som hade Bremmer låtit poesihistorien stå och koka tills nästan allt ångat bort, utom några få, hopplöst stora ord: Ros, blod, hav, du. Det känns våghalsigt [. . .] Men här finns något jag tycker om - ett trots, ett mod. Lite som rosen, som i Bremmers dikt envist blommar på den vindpinade, ofruktbara klippan, kämpar boken för att följa sin egen, nödvändiga väg." David Zimmerman, DN.