Trond Lundemo – författare

Historiemedvetandet har skiftat mellan olika tider beroende på sociala, ekonomiska, politiska och teknologiska villkor. Dessa skiften har sin grund i olika historiografiska praktiker, minnestekniker och minnesfunktioner, och historiografin och minnet måste därmed själva historiseras. För att förstå historiemedvetandets förändringar blir det därför avgörande att undersöka vilka medier, tekniker och historiografiska praktiker som har använts för att göra en plats meningsfull genom att tilldela den en historia och därmed göra den minnesbärande. På så sätt kan platsen betecknas som ett monument, ett kulturarv eller en minnesinstitution och därmed skiljas från andra platser. Monumentet och dess gränsdragningar är centrala i hela den västliga estetiken, från skulpturens sockel till måleriets ram, men också i religiösa praktiker, inom institutioner som museet samt i hemmet. Dessa tekniker och praktiker för minnes- och historieproduktion är ofta omdebatterade och sociala, ekonomiska, politiska och teknologiska villkor skapar både möjligheter och sätter gränser för historiemedvetandet under en viss epok så även vår egen. I "Minne, medier och materialitet", som är den tredje fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist", fokuserar fjorton forskare på minnespolitiska och historiografiska implikationer och mediala praktiker. De utgår från museer, arkiv, litterära och konstnärliga gestaltningar, liksom från rymden, i sina försök att tydliggöra de historiografiska praktikernas påverkan på vårt historiemedvetande och således på vårt sätt att minnas och förstå medier, platser och föremål som minnesbärande "monument". Volymen är redigerad av Johan Hegardt, docent i arkeologi och forskare vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, och Trond Lundemo, docent i filmvetenskap vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".

How do new media affect the question of social memory? Social memory is usually described as enacted through ritual, language, art, architecture, and institutions ? Phenomena whose persistence over time and capacity for a shared storage of the past was set in contrast to fleeting individual memory. But the question of how social memory should be understood in an age of digital computing, instant updating, and interconnection in real time, is very much up in the air. The essays in this collection discuss the new technologies of memory from a variety of perspectives that explicitly investigate their impact on the very concept of the social. Contributors: David Berry, Ina Blom, Wolfgang Ernst, Matthew Fuller, Andrew Goffey, Liv Hausken, Yuk Hui, Trond Lundemo, Adrian Mackenzie, Sónia Matos, Richard Mills, Jussi Parikka, Eivind Røssaak, Stuart Sharples, Tiziana Terranova, Pasi Väliaho.

Boken Lina Selander. Echo. The montage, the fossil, the sarcophagus, the x-ray, the cloud, the sound, the feral animal, the shadow, the room, and ”Lenin’s Lamp Glows in the Peasant’s Hut” tar sin utgångspunkt i Selanders verk ”Lenin’s Lamp Glows in the Peasant’s Hut” (2011). Men mindre en monografi om ett verk är Echo en bok som arbetar om och förlänger de motiv som den film- och fotografibaserade installationen tar som sina utgångspunkter. I nio texter och ett omfattande bildmaterial tematiseras centrala former i ”Lenin’s Lamp…”: montage, fossiler, sarkofagen, strålning, moln… ”Lenin’s Lamp…” utgör en generator förEcho, en bok som uppehåller sig i rymden mellan essä och film, dokumentation och reflektion. Echo, som är Lina Selanders andra bok på OEI editör, innehåller texter av Magnus Bremmer, Vendela Fredricson, Cecilia Grönberg, Magnus Haglund, Helena Holmberg, Solveig Jülich, Trond Lundemo, Frans Josef Petersson och Kim West och är formgiven av Plaquette. Selanders bok Around the Cave of the Double Tombs utkom 2010 på OEI editör.

Kairos nr 9 vänder sig främst till studerande inom samtidskonst, filmvetenskap och mediehistoria. Filmmediet har starkare än något annat medium etablerats och undersökts i relation till andra konstformer. I dess tidiga år handlade mycket av filmteorin om att placera in filmen som senkommen konstform som till synes inkluderar bildkonst, musik, teater och litteratur i sitt uttrycksregister. Det finns också en annan, lika viktig riktning inom filmtänkandet som hävdar att kinematografin är radikalt åtskild från andra konstformer, och om den över huvud taget är en konstform så är den det till priset av en grundläggande förändring av konstbegreppet. Oavsett om filmen är en konstform eller inte, utgår alla dessa ståndpunkter från filmens position i förhållande till andra konstarter, och utgör diskurser om hur människans mentala aktivitet förhåller sig till tekniken. Dessa ståndpunkter i den tidiga filmteorin har en anmärkningsvärd ny aktualitet i dag, när filmen får sin mediala funktion och position omdefinierad av dagens nya medier (eller »nya medium«; nämligen datorn). Det senaste decenniet har också gett filmen en ny roll inom gallerisfären och en central plats i konstens institutioner. Denna första del omfattar texter från och med 1900-talets andra decennium till tiden före 1970. Del 2 innehåller texter skrivna efter 1970.

Kairos nr 9 vänder sig främst till studerande inom samtidskonst, filmvetenskap och mediehistoria. Filmmediet har starkare än något annat medium etablerats och undersökts i relation till andra konstformer. I dess tidiga år handlade mycket av filmteorin om att placera in filmen som senkommen konstform som till synes inkluderar bildkonst, musik, teater och litteratur i sitt uttrycksregister. Det finns också en annan, lika viktig riktning inom filmtänkandet som hävdar att kinematografin är radikalt åtskild från andra konstformer, och om den över huvud taget är en konstform så är den det till priset av en grundläggande förändring av konstbegreppet. Oavsett om filmen är en konstform eller inte, utgår alla dessa ståndpunkter från filmens position i förhållande till andra konstarter och utgör diskurser om hur människans mentala aktivitet förhåller sig till tekniken. Dessa ståndpunkter i den tidiga filmteorin har en anmärkningsvärd ny aktualitet i dag, när filmen får sin mediala funktion och position omdefinierad av dagens nya medier (eller »nya medium«; nämligen datorn). Det senaste decenniet har också gett filmen en ny roll inom gallerisfären och en central plats i konstens institutioner. Detta nummer av Kairos innehåller texter skrivna efter 1970. Volym 1 omfattar texter från och med 1900-talets andra decennium till tiden före 1970.