Magnus Hultén - Böcker

Domineras skolundervisningen av en baklängespedagogik? När betygskriterierna förvandlas till kunskapsmål kan man fråga sig det. Bakgrunden är den målstyrning som infördes i skolan på 1990-talet. Mål för offentlig verksamhet har funnits länge, men de har blivit ett allt viktigare styrmedel under de senaste decennierna.  

För skolans del gick målstyrningen hand i hand med marknadsutsättningen: staten satte målen -- i synnerhet kraven för "godkänd" -- och lät sedan skolorna bestämma hur de skulle uppnås. Men målstyrning är ett på samma gång tydligt och diffust begrepp. Och trots att reformen knappast har levt upp till förhoppningarna, förblir målstyrningen en grundbult i skolpolitiken.  

Riksbankens Jubileumsfond publicerar under 2024 en samling essäer på temat Misslyckat? Utbildningsforskaren Magnus Hultén skriver om målstyrningens avigsidor i skolan.  

Magnus Hultén är professor i naturvetenskapernas didaktik vid Linköpings universitet. Han intresserar sig för frågor om skolans roll i samhället, vad som formar skolämnen, deras innehåll, syften och arbetssätt, hur skolan styrs och hur detta förändrats över tid. Hans senaste bok Striden om den goda skolan: Hur kunskapsfrågan enat, splittrat och förändrat svensk skola och skoldebatt (2019) handlar om 1990-talets skolreformer.  

Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) publicerar årligen en samling texter på ett aktuellt tema. Ambitionen är att ge en bild av kvaliteten och bredden i dagens forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. År 2024 bidrar sex forskare med texter på temat Misslyckat? i form av häften som samlas i en box.

Vi pratar mycket om kunskap i samhället idag ett åtråvärt begrepp som blev ett nyckelord i kampen mot den så kallade flumskolan som blev rejält utskälld i slutet av 1970-talet. Kunskap blev därefter den klara ledstjärnan för 1990-talets skolreformer.

I Striden om den goda skolan belyser Magnus Hultén hur den övergripande mediala ramberättelsen som formades på 1980-talet än idag påverkar såväl politiska beslut som medias rapporter om svagheterna i dagens skolor. Skolreformerna på 1990-talet var tänkta att skapa Europas och till och med världens bästa skola, men så blev det inte.

Författaren menar att anledningen till att målen inte uppnåtts går att finna i en övertro på vad statlig kunskapsstyrning kan åstadkomma. Han anser att vi idag upprepar 1990-talets misstag på skolans område, drivna av samma överdrivna kunskapsvisioner. Med detta som bakgrund lyfter Hultén fram möjligheter och lösningar för att vi ska komma ur den låsta situation som uppstått.

Begreppet målstyrning förknippas ofta med reformerna av statsförvaltningen i slutet av 1980-talet med dess nyliberala strömningar. Men målstyrning har använts längre än så, även i skolan. I denna bok visar tre initierade forskare hur staten genom centrala styrdokument - läroplaner, skolförordningar och skollagar - formulerat regler och visioner om skolans mål ända sedan tidigt 1900-tal.

Författarna belyser även de normer och praktiker som lärarna förknippat med olika mål. Det visar sig att lärarna bidragit till etablerandet av målstyrningen från 1920-talet och framåt, men också kritiserat statliga initiativ på området som de upplevt oförenliga med praktikens krav.  

Utvecklingen på institutionell nivå visar inte upp några radikala brott men däremot en successiv ökning av målens betydelse. Det var de progressiva idealen i mitten av 1900-talet som var drivande i framväxten, och senare just 1980-talets idéer om new public management.

Nya läroplansreformer beskrivs ofta av politikerna som radikala och banbrytande, men i denna studie blottläggs den tröghet och rätlinjighet som är mer typisk för skolans institutionella förändringar.