Att unga människor inte är tillräckligt intresserade av politik är en uppfattning som med jämna mellanrum förs fram i debatten. Den yngre generationen beskrivs som politiskt oengagerad och passiv och betydligt mer intresserad av mode, media och mobiltelefoner. Olika åtgärder prövas för att göra ungdomarna mer delaktiga i den demokratiska processen, allt från lokala ungdomsråd till politiska debattprogram som riktar sig speciellt till de unga väljarna.

Men samtidigt finns det ungdomar som hyser ett brinnande intresse för politik. De demonstrerar mot krig och rasism, deltar i gatupartyn för att ta tillbaka staden eller river ner reklamaffischer med sexistiska bilder. I den här boken får några av dessa unga engagerade individer komma till tals. Etnologen Maria Zackariasson har intervjuat ett tjugotal norska och svenska ungdomar som är aktiva i den globala rättviserörelsen, och har under ett års tid följt verksamheten i deras lokalföreningar.

Hur ser dessa ungdomar på det demokratiska systemet i Sverige och Norge? Hur uppfattar de sin egen roll i samhället? Vad har de för syn på politiskt handlande? Varför har de valt ett utomparlamentariskt politiskt engagemang och hur ställer de sig till partipolitiken? Hur ser deras politiska engagemang ut i praktiken?

Att unga människor inte är tillräckligt intresserade av politik är en uppfattning som med jämna mellanrum förs fram i debatten. Den yngre generationen beskrivs som politiskt oengagerad och passiv och betydligt mer intresserad av mode, media och mobiltelefoner. Olika åtgärder prövas för att göra ungdomarna mer delaktiga i den demokratiska processen, allt från lokala ungdomsråd till politiska debattprogram som riktar sig speciellt till de unga väljarna.

Men samtidigt finns det ungdomar som hyser ett brinnande intresse för politik. De demonstrerar mot krig och rasism, deltar i gatupartyn för att ta tillbaka staden eller river ner reklamaffischer med sexistiska bilder. I den här boken får några av dessa unga engagerade individer komma till tals. Etnologen Maria Zackariasson har intervjuat ett tjugotal norska och svenska ungdomar som är aktiva i den globala rättviserörelsen, och har under ett års tid följt verksamheten i deras lokalföreningar.

Hur ser dessa ungdomar på det demokratiska systemet i Sverige och Norge? Hur uppfattar de sin egen roll i samhället? Vad har de för syn på politiskt handlande? Varför har de valt ett utomparlamentariskt politiskt engagemang och hur ställer de sig till partipolitiken? Hur ser deras politiska engagemang ut i praktiken?