Marianne Larsson – författare

Stockholm har alltid lockat till sig människor som bara stannat tillfälligt i staden. Många har kommit som turister, eller för att arbeta eller studera en begränsad period. Andra, inte minst i senare tid, har kommit till Stockholm som flyktingar, och för en del av dem blir huvudstaden första anhalten på en resa mot ett nytt hem. Tillfälliga stockholmare handlar om några av dessa människor. Tidsperspektivet sträcker sig från 1400-talet till i dag, och vi får möta alltifrån diplomater och identitetsbytare till internationella konferensdeltagare, gästarbetare och flyktingbarn. Den kortvariga vistelsen kan se ut på många olika sätt, men ett har de tillfälliga stockholmarna gemensamt. De har fått möta en ny stad och dess invånare. Hur har de uppfattat staden och hur har staden uppfattat och bemött dem? Frågorna är tidlösa men också brännande aktuella i vår tids globala och mångkulturella värld där människors rörlighet är större än någonsin förr.

Åtskilliga postiljoner, brevbärare, postexpeditörer och postkassörer har burit Postens kläder och igenkännings tecken sedan 1600-talet. Kanske är vi mest förtrogna med högmodernitetens manliga statstjänsteman i mörk blå uniform med förgyllda knappar. Med byråkratiska och disciplinära strategier har Postverket format och omformat klädedräkten i syfte att skapa lojala och dugliga medarbetare. Uniformen har gjort bäraren stolt över tjänsten i staten. Samtidigt har tjänstetecken och gradbeteckningar konstruerat hierarkier med en särskilt markerad gräns mellan manligheter på överordnad och underordnad nivå. Men maktutövningen har inte varit möjlig utan motstånd och kritik. Det hör till uniformens karaktär att den konkurrerar med bärarens identitet. Uniformella förhandlingar handlar också om dagens postkläder funktionella och sportiga eller strikta och säljande. Boken synliggör skillnader och likheter mellan olika tider. Analysen av förhandlingarna mellan makt och människa är bokens kärna. Marianne Larsson är etnolog. Uniformella förhandlingar är hennes doktorsavhandling. Som doktorand har hon varit knuten till Nordiska museets forskarskola.

En bok om badkläder för män är också de badklädda männens historia. Att kostymen och uniformen betyder något för manlig identitet är vi inte främmande för, men vad gör baddräkten med mannen? Män i baddräkt beskriver hur badlivet expanderade under 1900-talet. Mannen måste lära sig att framträda bland människor av olika kön, klass, ålder och nationalitet, med begränsade möjlig heter att påverka kroppens utseende. När en man är klädd i badkläder är det kroppen som avslöjar hans status vältränad eller spenslig, tjock eller smal, solbränd eller blek. Badkläder visar tydligt att kroppsliga konventioner och modets maktordningar inte bara gäller kvinnor. Baddräkter och badbyxor från 1800-talet till 2000-talets första årtionde bildar utgångspunkt för bokens disposition. Form, färg, material och konstruktion väcker frågor om maskulinitet och manliga ideal i ett föränderligt samhälle. Marianne Larsson är fil.dr i etnologi och boken bygger på ett forskningsprojekt vid Institutet för folklivsforskning, Nordiska museet.

Kläder kan användas både för att dölja och för att visa fram den kropp som finns därunder. Man kan maskera kroppsformer och kroppsdelar som man anser vara av privat natur, mindre tilltalande eller inte överensstämmande med den egna identiteten. Men man kan också markera kroppsliga egenskaper genom glipor, slitsar och halvt genomskinliga klädesplagg. Det nästan dolda kan locka till sig fler intres