Vad återstår av en människa när hon förlorat den hon älskar? Vill hon ens bestå? Är hon för en tid bara bilder av de hon saknar, brottstycken av de förlorade relationerna?

Att förlora en ungdomsvän. Ett överväldigande svårt mistande, en explosion utanför tid och rum. Att sedan förlora en älskad som gjorde sorgen levbar, gav den bilder.

"Hjärta, jägare" är en bok om kvinnor som älskar kvinnor, om sorgens tid, om kärlekens korta ögonblick och skoningslöst seende nåd.

I Marie Silkebergs åttonde diktsamling rör sig ett du genom depressionens landskap, terrordådens städer, flyktingars redan tömda platser, till andra kontinenter, städer och tillstånd. I en samtid som är efterskalvets, brottens, uppbrottens. Varje plats är en annan tid, ett förflyttat centrum. Tid och plats sammanförs inte annat än i de ögonblick som berättas. Kärlek, död och former av motstånd binder samman städerna i möten, detaljernas intensitet. Sökandet iscensätter en rotlöshet som är både förlösande och smärtsam.

Staden var alldeles stilla på morgonen.

Som om de döda återvänt till sitt rike.

Festats fram och sedan återvänt.

Sirener hördes hela natten.

Vad vill du helst frågade han. Att det ska vara.

Poliser eller ambulanser?

Jag vet inte sa du.

"Det är en åtrå och längtan efter språket, litteraturen, den sublima njutning dessa kan skänka. På så sätt är Revolution House ingenting annat än storslagen." Helsingborgs Dagblad

Marie Silkebergs Revolution House kretsar kring en kärleksrelation, i vilken avstånden och sprickorna är lika intensivt laddade som stunderna av närhet. Fokus rör sig mellan ett jag och ett du; hon vit, han svart, som själva befinner sig i rörelse. Genom storstäder, i lägenhetsrum, över kontinenter. Mot varandra, bort från varandra, i stunder av stillhet, med varandra. I Revolution House förbinds ögonblickliga detaljer med ett spektrum av röster och tider; begär kolliderar med världens strukturer, öppnas mot det materiellt verkliga.

Sträcker ut min hand

Han stryker mig över skulderbladet

Du sa att det var sista gången vi sågs

Sist

Och nu är du här

"Det är en åtrå och längtan efter språket, litteraturen, den sublima njutning dessa kan skänka. På så sätt är Revolution House ingenting annat än storslagen." Helsingborgs Dagblad

Marie Silkebergs Revolution House kretsar kring en kärleksrelation, i vilken avstånden och sprickorna är lika intensivt laddade som stunderna av närhet. Fokus rör sig mellan ett jag och ett du; hon vit, han svart, som själva befinner sig i rörelse. Genom storstäder, i lägenhetsrum, över kontinenter. Mot varandra, bort från varandra, i stunder av stillhet, med varandra. I Revolution House förbinds ögonblickliga detaljer med ett spektrum av röster och tider; begär kolliderar med världens strukturer, öppnas mot det materiellt verkliga.

Sträcker ut min hand

Han stryker mig över skulderbladet

Du sa att det var sista gången vi sågs

Sist

Och nu är du här

Vad återstår av en människa när hon förlorat den hon älskar? Vill hon ens bestå? Är hon för en tid bara bilder av de hon saknar, brottstycken av de förlorade relationerna?

Att förlora en ungdomsvän. Ett överväldigande svårt mistande, en explosion utanför tid och rum. Att sedan förlora en älskad som gjorde sorgen levbar, gav den bilder.

"Hjärta, jägare" är en bok om kvinnor som älskar kvinnor, om sorgens tid, om kärlekens korta ögonblick och skoningslöst seende nåd.

Vad återstår av en människa när hon förlorat den hon älskar? Vill hon ens bestå? Är hon för en tid bara bilder av de hon saknar, brottstycken av de förlorade relationerna?

Att förlora en ungdomsvän. Ett överväldigande svårt mistande, en explosion utanför tid och rum. Att sedan förlora en älskad som gjorde sorgen levbar, gav den bilder.

"Hjärta, jägare" är en bok om kvinnor som älskar kvinnor, om sorgens tid, om kärlekens korta ögonblick och skoningslöst seende nåd.

I Marie Silkebergs åttonde diktsamling rör sig ett du genom depressionens landskap, terrordådens städer, flyktingars redan tömda platser, till andra kontinenter, städer och tillstånd. I en samtid som är efterskalvets, brottens, uppbrottens. Varje plats är en annan tid, ett förflyttat centrum. Tid och plats sammanförs inte annat än i de ögonblick som berättas. Kärlek, död och former av motstånd binder samman städerna i möten, detaljernas intensitet. Sökandet iscensätter en rotlöshet som är både förlösande och smärtsam.

Staden var alldeles stilla på morgonen.

Som om de döda återvänt till sitt rike.

Festats fram och sedan återvänt.

Sirener hördes hela natten.

Vad vill du helst frågade han. Att det ska vara.

Poliser eller ambulanser?

Jag vet inte sa du.

"Det är en åtrå och längtan efter språket, litteraturen, den sublima njutning dessa kan skänka. På så sätt är Revolution House ingenting annat än storslagen." Helsingborgs Dagblad

Marie Silkebergs Revolution House kretsar kring en kärleksrelation, i vilken avstånden och sprickorna är lika intensivt laddade som stunderna av närhet. Fokus rör sig mellan ett jag och ett du; hon vit, han svart, som själva befinner sig i rörelse. Genom storstäder, i lägenhetsrum, över kontinenter. Mot varandra, bort från varandra, i stunder av stillhet, med varandra. I Revolution House förbinds ögonblickliga detaljer med ett spektrum av röster och tider; begär kolliderar med världens strukturer, öppnas mot det materiellt verkliga.

Sträcker ut min hand

Han stryker mig över skulderbladet

Du sa att det var sista gången vi sågs

Sist

Och nu är du här

"Det är en åtrå och längtan efter språket, litteraturen, den sublima njutning dessa kan skänka. På så sätt är Revolution House ingenting annat än storslagen." Helsingborgs Dagblad

Marie Silkebergs Revolution House kretsar kring en kärleksrelation, i vilken avstånden och sprickorna är lika intensivt laddade som stunderna av närhet. Fokus rör sig mellan ett jag och ett du; hon vit, han svart, som själva befinner sig i rörelse. Genom storstäder, i lägenhetsrum, över kontinenter. Mot varandra, bort från varandra, i stunder av stillhet, med varandra. I Revolution House förbinds ögonblickliga detaljer med ett spektrum av röster och tider; begär kolliderar med världens strukturer, öppnas mot det materiellt verkliga.

Sträcker ut min hand

Han stryker mig över skulderbladet

Du sa att det var sista gången vi sågs

Sist

Och nu är du här

Vad återstår av en människa när hon förlorat den hon älskar? Vill hon ens bestå? Är hon för en tid bara bilder av de hon saknar, brottstycken av de förlorade relationerna?

Att förlora en ungdomsvän. Ett överväldigande svårt mistande, en explosion utanför tid och rum. Att sedan förlora en älskad som gjorde sorgen levbar, gav den bilder.

"Hjärta, jägare" är en bok om kvinnor som älskar kvinnor, om sorgens tid, om kärlekens korta ögonblick och skoningslöst seende nåd.