Mikaela Blomqvist – författare

Staden och romanen dansar genom tidens strömmar. Från det tidiga 1800-talets borgerliga offentlighet till vår tids nordic noir med mord, mörker och melankoli. Oavsett tid har den svenska romanens lins varit unik. Men vad har romanen skildrat?Staden i den svenska romanen är den första svenska antologin som utforskar stadens puls genom romanerna från dunkla gränder till glittrande gator.

Nyskrivet förord av Mikaela Blomqvist till Franz Kafkas Noveller. Om Noveller: Franz Kafka är en av 1900-talets mest lästa och flitigast kommenterade författare. Hans påverkan på senare generationers litteratur – och världsbild – är kanske större än någon annans. Hos honom tar det absurda och orimliga i den mänskliga existensen gestalt överallt. ”I Franz Kafkas författarskap är grundtonen dissonant”, konstaterar litteraturkritikern Mikaela Blomqvist i förordet till denna volym. ”Världen styrs av en samling regler vars principer är obegripliga, människan blamerar sig ständigt och redan att existera tycks vara ett oförlåtligt fel.” Under sin livstid publicerade sig Kafka sparsamt; hela 22 av novellerna i detta urval kommer från kvarlåtenskapen, inte minst dagböckerna. Många av texterna är oavslutade och fragmentariska, men här finns också de fullgångna och mest kända, som ”En svältkonstnär”, ”I straffkolonin” och ”En läkare på landet”. Tillsammans bildar de en grotesk värld, där de flesta orsakssamband går i cirklar och straffet är sitt eget bevis. FRANZ KAFKA [1883-1924] var en tyskspråkig tjeckisk prosaist, som sedan länge anses vara en av 1900-talets viktigaste och mest inflytelserika författare. De tre romanerna, Processen, Slottet och Amerika läses av ständigt nya generationer. I denna volym presenteras ett fylligt urval av hans noveller och kortprosa.

Barnfattigdomens utbredning, surrogatmödraskapets vara eller inte vara, storleken på förskolegrupper, skolans kommunalisering: frågor som rör barn och barnafödande pressar oss på etiska och politiska ställningstaganden. För trettiofem år sedan gjorde Ord&Bild ett temanummer med rubriken »Barnet och samhället». Ett tema vi nu tyckte att det var dags att återvända till. Ann ighe Barnlösa samhällen och kollektiv dödsångest Johanne Lykke Holm Ursprungsbarn Patricia Lorenzoni Bortbytingar Malin Nilsson Pappa betalar Salka Sandén Den nya barnfattigdomen Helena Stensöta De unga i välfärdsstaten Oscar Nilsson Tornborg Iran Aase Berg Intervju Elise Ingvarsson Mammalitteraturen och jag. När jag läser stiger det konstiga upp ur djupet Kristina Sandberg Att skapa moderskap Jonas Rasmussen Utdrag ur Pappa Cecilia Verdinelli Bajsböcker och barnindoktrinering Eval-Lotta hultén Slavbarn Geir Gulliksen Eller var det för att han var så vacker? Sara Hallström Platsen är ett uttal av krav på det som platsen inte rymmer Kritik Astrid Seeberger om Celans Kreidestern av Birgitta Eisenreich Sanne Näsling om Barnpoesifestivalen 2010 Mikaela Blomqvist om Salome av Mara Lee

Numret inleds med en självbiografisk skiss av rättshistorikern och psykoanalytikern Pierre Legendre. Därpå följer ett samtal mellan Per Magnus Johansson och Paul George Johansson med det övergripande temat erfarenhet och överlåtelse. I essän »Att skolas till poet« reflekterar Louise Glück över vad som har format hennes skrivande. Mikaela Blomqvist argumenterar för att jaget hos Glück alltid har drag av exempel. Parabeln ses som en typisk form i författarskapet och pekar ut den distans med vilken alla hennes dikter bör läsas. I sin dikt »dopet« undersöker Lyra Ekström Lindbäck den kristna namngivningen från en rad håll. I den därpå följande essän, »Nå? Fanns Gud?«, står utgångspunkten att finna i en scen ur Ingmar Bergmans Smultronstället. Över en längre tid har Per Magnus Johansson fört en dialog med Maxim Grigoriev i Paris, som följts upp av ett skriftligt utbyte vilket antagit formen av en ingående skildring av den samtida litteraturens villkor. Här publiceras ett kapitel ur Carl E. Schorskes Fin-de-siècle Vienna, som främst fokuserar på Oskar Kokoschka och Arnold Schönberg. Därpå följer ett samtal mellan Petra Gipp och Johan Linton som kretsar kring Gipps byggnader och hennes relation till sitt arkitektoniska skapande. Ett oväntat möte med den tongivande litteraturkritikern Fredrik Bööks dotter Gun Böök-Hederström återges i Paulus Tiozzos minnesteckning från en sensommardag i Förslöv i Skåne. Hannah Siegrist skriver om den delade staden Berlin, skildrad genom författarna Uwe Johnson (1934-1984)och Christa Wolf (1929-2011). Avslutningvis publiceras Ingela Strandbergs diktsvit »Hunden«.