Niklas Schiöler – författare

Svensk poesi innefattar närmare 200 poeter och 650 dikter, från runorna till Athena Farrokhzad. Här finns alla de kända och betydande dikterna, men antologin bjuder också på mycket nytt. Redaktörerna, Daniel Möller och Niklas Schiöler, har gjort fynd i forskningsbibliotekens handskriftssamlingar och de har prioriterat lite annorlunda än vad man har gjort i tidigare antologier. De har givit ett markant ökat utrymme för kvinnliga poeter och för finlandssvenska diktare. Dessutom följer de den svenska poesin in i vår direkta samtid med ett rikligt urval från 2000-talet. Dikterna presenteras i sin ursprungliga språkdräkt och i vetenskapligt grundade versioner. Det betyder att texterna inte bara visar hur diktkonsten utvecklats, utan även hur svenska språket har förändrats genom århundradena. Svensk poesi är en vackert formgiven bok med dikter som är historiskt betydelsefulla och ständigt aktuella, konstnärligt högtstående och existentiellt angelägna, och som i sin mångfald av uttryck uppenbarar poesins gränslösa möjligheter. Svensk poesi kommer att bli oumbärlig för litteraturstudenter, en efterlängtad present på högtidsdagar och omistlig läsning för alla som intresserar sig för den svenskspråkiga poesins väldiga rikedom.Vinnare av Svensk bokkonst 2016: ”En rygg av klot, med tryckta ränder som lervarv i litteraturhistorien, utmärker denna till det yttre diskreta tegelsten. Inlagan rymmer roliga detaljer i innehållsförteckning, paginor och symboler. Tre märkband och tryck i tvåfärg gör det lätt att orientera sig även i register och på tätt tryckta sidor. Fina faksimilsidor ur originalböckerna. En bok som kommer att leva länge.”

Svensk poesi samlar närmare 200 poeter och 650 dikter från den svenskspråkiga lyrikens historia fram till 2025. Här finns de klassiska och mest betydelsefulla dikterna, men också många nyupptäckta texter. Redaktörerna Daniel Möller och Niklas Schiöler har breddat urvalet med större utrymme för kvinnliga poeter och finlandssvenska diktare.

Denna reviderade upplaga innehåller ett trettiotal nya dikter av bland andra Olof Lagercrantz, Kerstin Thorvall, Jila Mossaed, Joakim Thåström, Linnea Axelsson och Isabella Nilsson. Den nyaste dikten är hämtad ur Lotta Lotass prisbelönta Katedral (2025).

Dikterna presenteras i sina ursprungliga språkdräkter och visar både poesins och det svenska språkets utveckling genom århundradena. Resultatet är en rikt formgiven och innehållsmässigt unik antologi som förenar historiskt betydelsefulla verk med stark aktualitet och konstnärlig kraft.

Svensk poesi vänder sig till litteraturintresserade, studenter och alla som vill upptäcka den svenskspråkiga poesins rika mångfald. Första upplagan belönades med Svensk bokkonst 2016 och hyllades som ”en bok som kommer att leva länge”.

Om Anna Rydstedt (1928–1994) skriver Jan Olov Ullén i förordet till denna bok: ”Hennes poesi är lätt att ta till sig och samtidigt omöjlig att bli riktigt färdig med. Därför lever den, därför är den klassisk.” Tjugo författare, litteraturvetare, konstnärer och vänner belyser ur olika infallsvinklar Anna Rydstedt med närhet till hennes personlighet, verk och det lyriska språkets möjlighet att fördjupa verkligheten. Boken har redigerats av Ingegerd Blomstrand.

Lukten av papper

Det är den tjugosjätte augusti 2016 och hösten nalkas. Äpplen faller till marken men det är fortfarande högsommarvarmt och kanske till och med sommarens vackraste dag. Min sjuåring har börjat första klass. Min morfar somnar denna dag in efter ett långt liv. Om ordet bitterljuv är en tid på året så är det just denna: brytningen mellan sommar och höst. Ett slut och en ny början.

På redaktionen är det bråda dagar. Luften står still i lokalen efter semestern och sista handen läggs vid tidskriftsnummer och böcker. Samtidigt kommer höstens första diktsamlingar från tryck. Med stor förväntan och viss nervositet öppnas kartongerna. Lukten av papper fyller rummet. Nytt papper, ny trycksvärta. Och sedan: ljudet av papper och känslan av papper. Sedan jag var liten har jag älskat böcker, lukten av dem, tyngden av dem. Jag minns morfars Piraten-samling. Det må vara lite av en egenhet men jag tycker att det finns få saker som doftar så gott som just papper i allmänhet och böcker i synnerhet. Jag är bevisligen inte ensam om denna fäbless. För några år sedan släppte parfymören Geza Schoen doften ”Paper Passion” i samarbete med förläggaren Gerhard Steidl och Wallpaper Magazine. Parfymen sägs dofta som nytryckt bok. Det låter nästan för bra för att vara sant! Men även papper i sin allra vardagligaste form – skrivpappret och det rutade räknepappret – doftar på ett särskilt sätt och väcker minnen av höstterminer och klassrum:

En siffra skriven på ett visst sätt – och du är tillbaka i barndomens skolsal där räknetalen ritades i skönt pappersdoftande, nya rutor. Fingrarna kring pennan lärde dig forma symboler och du själv? Du siffra symbol tal… för annars omätbara storheter

Så skriver poeten Majken Johansson i ”Känsla om hösten”. Dikten ingår i samlingen Otroheten och andra dikter – en volym med aldrig tidigare ­publicerade dikter av Majken Johansson – som kommer ut under hösten och som visar en ny sida av en av sin tids mest hyllade och säregna poeter. Johansson var på många sätt ett unikum. Hennes säregna språklekar, de av Karl Vennberg så kallade ”Majkenismerna”, blev tidigt hennes signum och den språkliga lekfullheten löper genom hela hennes författarskap. En annan inflytelserik poet för vilken ”allvarsamma språkliga lekar” blivit något av ett signum är Ann Jäderlund. I våras utkom hennes ­tionde diktsamling, djupa kärlek ingen, och i detta nummer av Lyrikvännen ägnar vi flera texter åt Jäderlund och hennes textvärld. Författaren och kritikern Hanna Nordenhök skriver om ”världen som kött” hos Jäderlund och författaren Niklas Schiöler om hennes ständigt rörliga språk. Dessutom valde författaren Ida Linde att närläsa en dikt av just Jäderlund när vi bad henne skriva under rubriken ”En poet, en dikt”. I övrigt bjuder Lyrikvännen 4/16 på exildiktning, poesiantologiläsning, samtida norsk poesi och nyskriven (och ung!) svensk poesi. I vanlig ordning innehåller numret också ett stort antal lyrikrecensioner.

Men åter till lukten av papper. Det verkar inte vara ett ovanligt tema i poesin. I en av kartongerna med höstens första diktsamlingar fanns en bok som introducerar prosaisten W.G. Sebald som poet – urvalsvolymen Bokstavsspåret (översättning Axel Englund). Även Sebald noterar den alldeles speciella lukten av papper och dess förmåga att framkalla associationer. Den näst sista dikten i samlingen lyder i sin helhet:

Lukten av mitt skrivpapper kommer mig att tänka på hyvelspånen i min morfars kista

Kanske var den tjugosjätte augusti 2016 sommarens sista dag men i så fall också höstens första. Ett slut och en början.

Clara Möller

I Bikt om dikt skriver Niklas Schiöler personligt och initierat om poesins betydelse: om livsförståelsen, skönheten och förgängligheten. Dikten som en andra andning. Det är på samma gång poesireflexion och konstbekännelse.

Under sömnlöshet begrundar Schiöler diktens väsen, dess existentiella kraft och det intensiva samspelet med läsaren. Ögonblick av språklig och mänsklig gemenskap uppenbaras, när han funderar på enskilda texter av Edith Södergran, Homeros, Gustaf Fröding, T.S. Eliot, Ida Börjel och många andra poeter från olika tider och språkområden.

Utan att tumma på precisionen i läsningen av dikterna är Bikt om dikt självutgivande, skriven på en lyriskt saklig prosa som bör tilltala såväl den poesivane som den som inte riktigt kommit in i poesin. Än.

Niklas Schiöler är författare, essäist och poesikännare. Han har gett ut ett dussintal verk, mycket om poesi, men även skönlitterära texter och flera essä- och betraktelseböcker i högst skilda ämnen. Han är en av världens främsta kännare av Tomas Tranströmers författarskap. Tillsammans med Daniel Möller är han redaktör för antologin Svensk poesi (Bonniers 2016).

-------------------------------

"Med andra ord är detta en bok som mynnar ut i lusten till mer läsning, till förstagångsläsningens upptäckarglädje, men kanske ännu mer till fördjupande omläsning. Bikten väcker lusten till egen bikt. Det är svårt att föreställa sig ett bättre omdöme än så." Per Klingberg, Svenska Dagbladet

De som dött ifrån oss förlorar vi igen och igen. Vi begråter dem för att vi inte kan ge dem kärlek. Och för att vi inte längre kan få deras. Kan vi berätta dem tillbaka? Kan man rädda liv så eller förlänga dem, undrar författaren.På en lyrisk prosa skriver Niklas Schiöler om död och dödar, om dem han älskat och förlorat. Om sin nära vän Johans självmord och om sin mamma. Om hur han höll henne i handen in i det sista, i ett försök att lindra. Om en rödhakes sista livlösa blick i hans. Om Nils i Klevas tankar på väg mot Vråhålans stup.Utgångspunkten är författarens egen plats, Mösseberg, och till slut är detta också en livsbejakande skildring, ett försök att genom litteraturen göra de döda, de kära, levande.Niklas Schiöler, bosatt i Lund, är författare, poesihistoriker och lärare i skrivande. Han har gett ut ett femtontal böcker i olika genrer, från böcker om poesi till essäböcker i skilda ämnen och skönlitteratur. Hans senaste bok är Bikt om dikt (2021). Tillsammans med Daniel Möller är han redaktör för den omfattande antologin Svensk poesi (2016 och 2023).

___

"Texten är tät, koncis och bildrik. Vaksamma småfåglar blir en vardaglig påminnelse om livets bräcklighet" (...)"Om bokens form är kontrollerad är känslorna -förtvivlan, maktlöshet och raseri -desto mer intensiva. Döden är en tjuv och förstörare." (...)"Det är också en bok om minnen, saknad och kärlek." "Det är ett skimrande stycke epifani på Mösseberg. Inte försoning, men ett ögonblick av frihet." Maria Södling, DN, 2023-05-08

Niklas Schiölers Få ord ligger nära dikten, nära prosapoesin, men måhända är lyrisk miniprosa en lämplig term. Boken består av mycket korta avsnitt om existensens grundvalar: Gud återkommer i många skepnader, här ruvar den alltid närvarande och omutliga döden, och hoppet, trots allt. Få ord kan läsas som enskilda texter, men de bär likafullt på ett sammanhang och en utveckling i såväl stil som ärende. Om Schiölers senaste bok på Carlsson Bokförlag (2023), Döden är det enda gemensamma vi aldrig delar, skrev Maria Södling i Dagens Nyheter: Bokens sista rader är svindlande, ett skimrande stycke epifani. Inte försoning, men ett ögonblick av frihet.

Författaren Niklas Schiöler, bosatt i Lund, är docent i litteraturvetenskap och prisbelönt författare med en rad uppmärksammade verk bakom sig. Han är medredaktör (med Daniel Möller) för standardverket Svensk poesi och landets främsta kännare av Tomas Tranströmers verk. Bland hans andra böcker finns Poäter (2012) och Bikt om dikt (2021)