Per Lundin – författare

Sverige är ett ledande it-land. Grunden till denna ställning lades redan under femtio-, sextio- och sjuttiotalen. Den tidens datorer var så stora och dyra att bara mycket resursstarka organisationer kunde skaffa dem: försvarsmakten, storföretagen och statliga myndigheter. De var maktens maskiner.

Stordatorer användes för att leda stridsflygplan, effektivisera verkstadsproduktion och övervaka landets tågtrafik och kraftsystem. Men också för att hjälpa staten dra in skatter i ett alltmer komplext skattesystem och betala ut nya former av sociala bidrag. Skräddarsydda datorsystem utvecklades för dessa olika tillämpningar i ett nära samarbete mellan dataspecialister och specialister på användningsområdena. Men datorernas genomslag på allt fler områden väckte även kritik och debatter om integritet, sårbarhet och arbetslivets utarmning.

Bokens författare skildrar denna mångfacetterade historia utifrån ett unikt källmaterial och intervjuer med inblandade experter. Vi får bekanta oss med matematikmaskinen Besk, Aseas industrirobotar, flygvapnets stridsledningssystem och mycket annat som var beroende av avancerad datakraft. Boken ger insikter om det datoriserade samhället, dess styrkor och risker, som är relevanta också idag.

Arne Kaijser, Gustav Sjöblom, Johan Gribbe och Per Lundin är forskare med inriktning på teknik- och vetenskapshistoria.

Åren runt 1990 omvandlades den svenska offentliga förvaltningen på ett genomgripande sätt. "Marknaden" skulle nu ta över verksamheter som tidigare i huvudsak varit samhällets ansvar. 

I Grå reformer och gröna omställningar samlas historiker och samhällsvetare för att förklara den omfattande reformrörelsen under dessa dramatiska år. 

Författarna menar att syftet med förändringarna många gånger var att lösa sektorsspecifika problem och att de var grå i den meningen att de inte primärt var politiskt-ideologiskt motiverade eller drevs fram av politiska aktörer. 

Forskarnas fallstudier av sektorer och omregleringar belyser processer förknippade med bland annat bostadslånesektorn, elkraften, järnvägen och miljöstyrningen. Ambitionen är att fånga det förtätade händelse- förloppet kring decennieskiftet 1990 och relatera det till dagens återuppväckta intresse för en mer aktiv statlig politik i frågor som beredskap, energi, klimat och bostadsbyggande 

This book reviews the shift in the historiography of computing from inventors and innovations to a user-perspective, and examines how the relevant sources can be created, collected, preserved, and disseminated. The text describes and evaluates a project in Sweden that documented the stories of around 700 people. The book also provides a critical discussion on the interpretation of oral evidence, presenting three case studies on how this evidence can inform us about the interaction of computing with large-scale transformations in economies, cultures, and societies. Features: describes a historiography aimed at addressing the question of how computing shaped and transformed Swedish society between 1950 and 1980; presents a user-centered perspective on the history of computing, after explaining the benefits of such an approach; examines the documentation of users, describing novel and innovative documentation methods; discusses the pros and cons of collaborative projects between academia and industry.

I den här boken fokuserar vi på offentliganställda civila tjänstemän, sådana som verkar inom statlig och kommunal förvaltning. Men alltså inte i krigsmakten. Även så är detta en minst sagt bred kategori som fokus. Man får tänka sig att tjänstemannen, av valfritt kön eller inte, är en person eller en funktion som står närmare politiken, ledningsgruppen, direktionen, verkschefen än den övriga personalen. Var gränserna går, uppåt och nedåt, kan vara flytande. Den typiske tjänstemannen är en handläggare snarare än en beslutsfattare, och tar han/hon beslut är det i allmänhet på delegation. Om den övriga personalen befolkningen utgör en majoritet eller en minoritet, torde vara historiskt bestämt.

Det finns flera goda skäl till valet av skönlitteratur som källmaterial. I diktens och fiktionens form framträder ofta drag i samhällslivet och de sociala relationerna som annars inte uppmärksammas, antingen för att de tas för givna eller för att man inte vill tala om dem. Kanske kan man inte. Visst händer det också att de förgrovas, rentav till groteskeri. Skönlitteraturen kan dessutom vara ett effektivt sätt att komma en viss tidsanda in på livet och bli varse hur den har förändrats och till slut upplösts. Män och kvinnor som skriver noveller, romaner och poesi har inte sällan själva haft erfarenheter av tjänstemannajobb eller kanske tillhört någon profession som fått dem att se ned på, och inte sällan förlöjliga, företrädare för mer okvalificerade tjänstemannasysslor.

Honoré de Balzacs roman Les Employés (Byråkraterna, 1838) lär vara den första skönlitterära framställning som gör tjänstemän i staten till berättelsens huvudpersoner i Balzacs övriga produktion vimlar det annars av litteratörer, kurtisörer, aristokrater, konstnärer, arrivister, bankruttörer, militärer, entreprenörer. Tjänstemannen var då ännu ett maktens redskap, kanske till och med manipulatör, och servilitet snarare än självständighet tycks ha varit hans emblem eller varumärke. Det har förstås inte uteslutit sådana kvaliteter som briljans, intelligens, handlingskraft när det kommer till kritan och en konkret uppgift måste lösas. Balzacs hjälte, Rabourdin, har ett projekt: han vill halvera statsförvaltningens storlek och fördubbla dess skatteintäkter (och naturligtvis blir det bråk).

Men i skildringar av tjänstemän förekommer också olater som långsamhet, indolens, viktigpetteri, trälsinne, konflikträdsla, osjälvständighet litet om vart annat. Hunsade, obefordrade kanslister dräller det av i den ryska litteraturen, liksom sluskar, eviga studenter, suputer.Nej, någon enhetlig grupp med självfallen solidaritetskänsla får vi inte syn på i litteraturen, och det hade vi inte heller väntat oss. Vad vore det för litteratur i så fall?

Medverkande:Beata Agrell, Åsa Arping, Anders Björnsson, Stefan Bohman,Anna Cregård, Eva Fjellander, Anders Hammarlund,Anna Hedlin, Lars Karlsson, Rolf Lind, Johan Lundberg,Per Lundin, Lennart J. Lundqvist, Stellan Malmer, Anna Nyberg,Östen Ohlsson, Ulf Persson, Björn Rombach, Johanna Schiratzki,Karin Svedberg Helgesson och Anna Maria Ursing

Under kalla kriget bedrevs omfattande forskning för militära syften i Sverige. Den var synnerligen viktig för såväl försvaret som det civila samhället. Trots det är den militära forskningen nästan helt okänd idag.

Författarna till Det dolda universitetet visar att stora resurser satsades på militär forskning och att resultaten av dessa satsningar nådde långt utanför den militära sektorn. Militära projekt och forskare flyttade in i det civila forskningssystemet och i vitt skilda discipliner som fysik, datorteknik, statsvetenskap, psykologi och livsmedelsforskning.

Med sin studie ifrågasätter författarna den traditionella bilden av efterkrigstidens svenska forskningssystem – en bild som inte speglar den stora andelen militära satsningar. Den militära forskningen utgjorde, menar skribenterna, i praktiken ett dolt universitet.