Salomon Schulman – författare

Antologin Jiddisch i Sverige: mir zaynen do samlar 25 berättelser om ett judiskt språk och kultur som vägrar försvinna. En berättelse för varje år som jiddisch varit ett erkänt nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Texterna rör sig mellan barndomsminnen och litterära möten, mellan bänkraderna i shul och barrikaderna, mellan Drohobych och Klippgatan. Skribenterna skiljer sig åt i ålder, bakgrund, politisk och religiös övertygelse, men delar insikten att jiddisch på olika sätt har format dem.

Detta är den första av två antologier där jiddischvärlden står i centrum. En plats dit alla är välkomna. Ett ovanligt rum i dessa tider.

Denna volym är tillägnad Salomon Schulman (1947–2024), som med sina berättelser, översättningar och kloka läkarråd lärde en hel generation att älska, käfta och sjunga – på jiddisch – i Sverige.

Författarna är: Sofia Berg-Böhm, Håkan Blomqvist, Dorotea Bromberg, Karin Brygger, Urszula Ulla Chowaniec, Ronn Elfors Lipsker, Sari Feld, Alexander Freudenthal, Marianne Goldman, Danny Gordon, Bernt Hermele, Kenneth Hyltenstam, Erik Joas, Ulrika Knutson, Hannah Laustiola Frydman, Sara Mannheimer, Stefan Mehr, Tommaso M. Milani, Simo Muir, Morton Narrowe, Adriana Savin, Aviva Scheiman, Abbe Schulman, Salomon Schulman, Jan Schwarz och Leif Zern.

Jiddisch är världens ensammaste språk. Jag talar nästan inte med någon. Bara med mig själv.Tsures var mitt första ord, möjligen kommer det att bli mitt sista också. Ojvej. Det ska uttalas med vemodets klump i halsen och ögonen fulla av tårar medan munnen spricker upp i ett resignerat leende.Tsures, försök själva! Puta med läpparna, knip ihop ögonen och kläm fram en tår, känn efter hur ansiktsmusklerna stelnar till i förtvivlan. Du vrålar uuuuuuuuuuuuuu! Grattis! Mazl-tov! Du har klarat jiddischens primalskri. Du har ett helt liv framför dig – som kan sluta vilket ögonblick som helst. Du är uuuuuuuuuuutvald!

Jiddisch uppstod i Europa för ungefär tusen år sedan och nådde sin höjdpunkt strax före andra världskriget då det talades av cirka 11 miljoner människor. Idag har färre än en miljon jiddisch som moders­mål och det är ett av de minsta nationella minoritetsspråken i Sverige.

Trots det är vi väl många som har en relation till språket och kulturen? Vi stöter på det i Singers böcker, Woody Allens filmer och senast gjorde Georg Riedel en hyllad tolkning av Astrid Lindgrens mest folkkära visor på jiddisch. Ett språk som aldrig upphör att fascinera.

I Jiddisch för dårar tar Salomon Schulman oss med in till hemligheterna och nyanserna i det här gränsöverskridande, lekfullt arroganta språket som rymmer så mycket historia, så stora känslor och en oöverträffad känsla för målande uttryck: tsures, mazl-tov, meschuge och schmok!

Salomon Schulman (1947–2024), läkare i Lund, f.d. universitetsadjunkt i jiddisch och översättare av jiddischlitteratur. Han skrev regelbundet i Expressen och Sydsvenskan och gav ut ett flertal böcker om medicin, jiddisch och judisk kultur.

"I sin både engagerande och analytiska brevväxling använder sig författarna av den klassiska dialogens möjligheter att genom perspektivskiften och ömsesidig prövning av argument söka sig fram mot en allt klarare gemensam verklighetsbild." Borås tidning

"En mycket fin bok som handlar inte bara om det judiska, utan också om att vara människa." Svenska Dagbladet

Två svenska judar, den ene uppväxt i Malmö, den andre i Kristianstad, båda präglade av den dödens skugga som deras föräldrar bar med sig från upplevelserna under Förintelsen, försöker i en brevväxling förstå vad detta arv inneburit för dem.

Salomon Schulman revolterade som ung starkt mot nästan allt vad judiskt liv var, men har i vuxen ålder återvänt, framför allt till den jiddischkultur hans föräldrar var en självklar del av. Mose Apelblat, uppväxt i en ortodox familj, har förblivit traditionen, om inte den starka tron, mer trogen.

I breven diskuterar de judisk identitet, antisemitism och inställningen till Israel. Deras berättelse lyser upp en mörk plats i den svenska samtidshistorien och fogar in sig i raden av uppväxtskildringar av bland andra Leif Zern, Göran Rosenberg och Kenneth Hermele.

"En mycket fin bok som handlar inte bara om det judiska, utan också om att vara människa." Svenska Dagbladet

"Gnistorna slår som starkast när det kommer till Polens agerande under Förintelsen. Huruvida de gamla landsmännen var kollaboratörer eller välmenande offer för omständigheterna blir ett utdraget bråk utan svar. Schulman lider sig med sin humoristiska skepsis genom sidorna. Apelblat fortsätter med torr optimism att tro och hoppas." Expressen

"Schulman skriver gripande om brodern Cwy som två år gammal deporterades av nazisterna och moderns återkommande självmordsförsök. Apelblat skildrar varmt sin ortodoxt religiösa pappa och ger minnesbilder från Kristianstads lilla judiska församling där flyktingar som anlänt utblottade och traumatiserade efter kriget kämpade med att bygga upp sina liv på nytt." Sydsvenskan

"I sin både engagerande och analytiska brevväxling använder sig författarna av den klassiska dialogens möjligheter att genom perspektivskiften och ömsesidig prövning av argument söka sig fram mot en allt klarare gemensam verklighetsbild." Borås tidning

"En mycket fin bok som handlar inte bara om det judiska, utan också om att vara människa." Svenska Dagbladet

Två svenska judar, den ene uppväxt i Malmö, den andre i Kristianstad, båda präglade av den dödens skugga som deras föräldrar bar med sig från upplevelserna under Förintelsen, försöker i en brevväxling förstå vad detta arv inneburit för dem.

Salomon Schulman revolterade som ung starkt mot nästan allt vad judiskt liv var, men har i vuxen ålder återvänt, framför allt till den jiddischkultur hans föräldrar var en självklar del av. Mose Apelblat, uppväxt i en ortodox familj, har förblivit traditionen, om inte den starka tron, mer trogen.

I breven diskuterar de judisk identitet, antisemitism och inställningen till Israel. Deras berättelse lyser upp en mörk plats i den svenska samtidshistorien och fogar in sig i raden av uppväxtskildringar av bland andra Leif Zern, Göran Rosenberg och Kenneth Hermele.

"En mycket fin bok som handlar inte bara om det judiska, utan också om att vara människa." Svenska Dagbladet

"Gnistorna slår som starkast när det kommer till Polens agerande under Förintelsen. Huruvida de gamla landsmännen var kollaboratörer eller välmenande offer för omständigheterna blir ett utdraget bråk utan svar. Schulman lider sig med sin humoristiska skepsis genom sidorna. Apelblat fortsätter med torr optimism att tro och hoppas." Expressen

"Schulman skriver gripande om brodern Cwy som två år gammal deporterades av nazisterna och moderns återkommande självmordsförsök. Apelblat skildrar varmt sin ortodoxt religiösa pappa och ger minnesbilder från Kristianstads lilla judiska församling där flyktingar som anlänt utblottade och traumatiserade efter kriget kämpade med att bygga upp sina liv på nytt." Sydsvenskan