Två dagar före sin 80-årsdag avled konstnären Ulrica Hydman Vallien oväntat i en hjärtinfarkt. Hon var aktiv in i det sista och mitt uppe i ett stort utställningsprojekt med helt nytt måleri.

Ulrica hade en enorm bredd i sitt konstnärskap – akvareller, oljemålningar, textilier, keramik, och förstås glaset som gjorde henne världsberömd – och hon kom att bli en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer. Hon arbetade med såväl massproduktion som unika konstverk, ständigt med en upprorsanda mot gubbvälde, konvention och ”god smak”. Bland unga kvinnliga konstnärer och formgivare blev hon tidigt en förebild.

När hennes man sedan närmare 60 år, Bertil Vallien, gick igenom kvarlåtenskapen hittade han mängder av osorterade manussidor. Under flera decennier hade Ulrica i hemlighet skrivit på en bok om sitt liv. Bertil skickade texterna vidare till Staffan Bengtsson, vän till familjen sedan många år, för att han skulle sammanställa och ”bokföra” memoarerna.

Resultatet är Jag lever! En berättelse om konstnärskap och äktenskap, arbete och kärlek, stora framgångar och privata tragedier. Det handlar om att leva och verka fullt ut, med livet som insats. Ulrica Hydman Vallien ville inte dölja någonting för världen.

Boken innehåller också fotografier ur Ulricas privata album.

This volume puts disability and labour at the centre of historical enquiry. It offers fresh perspectives on the history of disability and labour in the twentieth century and highlights the need to address the topic beyond regional boundaries. Bringing together historians and disability scholars from a variety of disciplines and regions, the chapters investigate various historical settings, ranging from work cooperatives to disability associations and informal workplaces, and analyse multiple meanings of labour in different political and economic systems through the lens of disability. The book’s contributors demonstrate that the nexus between labour and disability in modern, industrialised societies resists easy generalisations, as marginalisation and integration were often two sides of the same coin: While the experience of many disabled people has been marked by exclusion from mainstream production, labour also became a vehicle for integration and emancipation. Addressing one of the research gaps of the disability history field, which has long been dominated by British and North American perspectives, the book sheds light on less-studied examples from Scandinavian countries and Eastern Europe including Czechoslovakia, Poland, the Soviet Union, Bulgaria and Romania. Cutting across national, cultural and class divides the volume provides a springboard for reflections on common experiences of disability and labour during the twentieth century. It will be of interest to all scholars and students working in the field of disability studies, sociology and labour history.

This volume puts disability and labour at the centre of historical enquiry. It offers fresh perspectives on the history of disability and labour in the twentieth century and highlights the need to address the topic beyond regional boundaries. Bringing together historians and disability scholars from a variety of disciplines and regions, the chapters investigate various historical settings, ranging from work cooperatives to disability associations and informal workplaces, and analyse multiple meanings of labour in different political and economic systems through the lens of disability. The book’s contributors demonstrate that the nexus between labour and disability in modern, industrialised societies resists easy generalisations, as marginalisation and integration were often two sides of the same coin: While the experience of many disabled people has been marked by exclusion from mainstream production, labour also became a vehicle for integration and emancipation. Addressing one of the research gaps of the disability history field, which has long been dominated by British and North American perspectives, the book sheds light on less-studied examples from Scandinavian countries and Eastern Europe including Czechoslovakia, Poland, the Soviet Union, Bulgaria and Romania. Cutting across national, cultural and class divides the volume provides a springboard for reflections on common experiences of disability and labour during the twentieth century. It will be of interest to all scholars and students working in the field of disability studies, sociology and labour history.

Två dagar före sin 80-årsdag avled konstnären Ulrica Hydman Vallien oväntat i en hjärtinfarkt. Hon var aktiv in i det sista och mitt uppe i ett stort utställningsprojekt med helt nytt måleri.

Ulrica hade en enorm bredd i sitt konstnärskap – akvareller, oljemålningar, textilier, keramik, och förstås glaset som gjorde henne världsberömd – och hon kom att bli en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer. Hon arbetade med såväl massproduktion som unika konstverk, ständigt med en upprorsanda mot gubbvälde, konvention och ”god smak”. Bland unga kvinnliga konstnärer och formgivare blev hon tidigt en förebild.

När hennes man sedan närmare 60 år, Bertil Vallien, gick igenom kvarlåtenskapen hittade han mängder av osorterade manussidor. Under flera decennier hade Ulrica i hemlighet skrivit på en bok om sitt liv. Bertil skickade texterna vidare till Staffan Bengtsson, vän till familjen sedan många år, för att han skulle sammanställa och ”bokföra” memoarerna.

Resultatet är Jag lever! En berättelse om konstnärskap och äktenskap, arbete och kärlek, stora framgångar och privata tragedier. Det handlar om att leva och verka fullt ut, med livet som insats. Ulrica Hydman Vallien ville inte dölja någonting för världen.

Boken innehåller också fotografier ur Ulricas privata album.

Två dagar före sin 80-årsdag avled konstnären Ulrica Hydman Vallien oväntat i en hjärtinfarkt. Hon var aktiv in i det sista och mitt uppe i ett stort utställningsprojekt med helt nytt måleri.

Ulrica hade en enorm bredd i sitt konstnärskap – akvareller, oljemålningar, textilier, keramik, och förstås glaset som gjorde henne världsberömd – och hon kom att bli en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer. Hon arbetade med såväl massproduktion som unika konstverk, ständigt med en upprorsanda mot gubbvälde, konvention och ”god smak”. Bland unga kvinnliga konstnärer och formgivare blev hon tidigt en förebild.

När hennes man sedan närmare 60 år, Bertil Vallien, gick igenom kvarlåtenskapen hittade han mängder av osorterade manussidor. Under flera decennier hade Ulrica i hemlighet skrivit på en bok om sitt liv. Bertil skickade texterna vidare till Staffan Bengtsson, vän till familjen sedan många år, för att han skulle sammanställa och ”bokföra” memoarerna.

Resultatet är Jag lever! En berättelse om konstnärskap och äktenskap, arbete och kärlek, stora framgångar och privata tragedier. Det handlar om att leva och verka fullt ut, med livet som insats. Ulrica Hydman Vallien ville inte dölja någonting för världen.

Boken innehåller också fotografier ur Ulricas privata album.

This volume puts disability and labour at the centre of historical enquiry. It offers fresh perspectives on the history of disability and labour in the twentieth century and highlights the need to address the topic beyond regional boundaries. Bringing together historians and disability scholars from a variety of disciplines and regions, the chapters investigate various historical settings, ranging from work cooperatives to disability associations and informal workplaces, and analyse multiple meanings of labour in different political and economic systems through the lens of disability. The book’s contributors demonstrate that the nexus between labour and disability in modern, industrialised societies resists easy generalisations, as marginalisation and integration were often two sides of the same coin: While the experience of many disabled people has been marked by exclusion from mainstream production, labour also became a vehicle for integration and emancipation. Addressing one of the research gaps of the disability history field, which has long been dominated by British and North American perspectives, the book sheds light on less-studied examples from Scandinavian countries and Eastern Europe including Czechoslovakia, Poland, the Soviet Union, Bulgaria and Romania. Cutting across national, cultural and class divides the volume provides a springboard for reflections on common experiences of disability and labour during the twentieth century. It will be of interest to all scholars and students working in the field of disability studies, sociology and labour history.

This volume puts disability and labour at the centre of historical enquiry. It offers fresh perspectives on the history of disability and labour in the twentieth century and highlights the need to address the topic beyond regional boundaries. Bringing together historians and disability scholars from a variety of disciplines and regions, the chapters investigate various historical settings, ranging from work cooperatives to disability associations and informal workplaces, and analyse multiple meanings of labour in different political and economic systems through the lens of disability. The book’s contributors demonstrate that the nexus between labour and disability in modern, industrialised societies resists easy generalisations, as marginalisation and integration were often two sides of the same coin: While the experience of many disabled people has been marked by exclusion from mainstream production, labour also became a vehicle for integration and emancipation. Addressing one of the research gaps of the disability history field, which has long been dominated by British and North American perspectives, the book sheds light on less-studied examples from Scandinavian countries and Eastern Europe including Czechoslovakia, Poland, the Soviet Union, Bulgaria and Romania. Cutting across national, cultural and class divides the volume provides a springboard for reflections on common experiences of disability and labour during the twentieth century. It will be of interest to all scholars and students working in the field of disability studies, sociology and labour history.

Två dagar före sin 80-årsdag avled konstnären Ulrica Hydman Vallien oväntat i en hjärtinfarkt. Hon var aktiv in i det sista och mitt uppe i ett stort utställningsprojekt med helt nytt måleri.

Ulrica hade en enorm bredd i sitt konstnärskap – akvareller, oljemålningar, textilier, keramik, och förstås glaset som gjorde henne världsberömd – och hon kom att bli en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer. Hon arbetade med såväl massproduktion som unika konstverk, ständigt med en upprorsanda mot gubbvälde, konvention och ”god smak”. Bland unga kvinnliga konstnärer och formgivare blev hon tidigt en förebild.

När hennes man sedan närmare 60 år, Bertil Vallien, gick igenom kvarlåtenskapen hittade han mängder av osorterade manussidor. Under flera decennier hade Ulrica i hemlighet skrivit på en bok om sitt liv. Bertil skickade texterna vidare till Staffan Bengtsson, vän till familjen sedan många år, för att han skulle sammanställa och ”bokföra” memoarerna.

Resultatet är Jag lever! En berättelse om konstnärskap och äktenskap, arbete och kärlek, stora framgångar och privata tragedier. Det handlar om att leva och verka fullt ut, med livet som insats. Ulrica Hydman Vallien ville inte dölja någonting för världen.

Boken innehåller också fotografier ur Ulricas privata album.