Tommy Gustafsson – författare

"Såra tukt och sedlighet tecknar en fascinerande bild av svensk  idéutveckling, sedd genom underlivet. En särskild eloge till språket; de enskilda studierna har integrerats på en gemensam, glasklar sakprosa." Respons

”Boken är sprängfylld av så gott som varje intressant anekdot på temat som går att tänka sig, och dokumenterar politiska förflyttningar, teknisk utveckling, sexbranschen och offentlig debatt om pornografin genom 100 års föränderlig kulturell kontext.”Flamman

”Som läsupplevelse är Såra tukt och sedlighet relativt lätt för en lekman att ta till sig, med populärvetenskapligt tilltal, tydligt upplägg och regelbundna sammanfattningar /…/ en utmärkt introduktionsbok till ämnet, både lärorik och intresseväckande. ”Svenska Dagbladet

"En bok full av lust och av fakta. En bok att avnjuta innan man sedan tycker till."Arbetaren

"Fyra kunniga forskare bjuder i boken ”Såra tukt och sedlighet” på en initierad och läsvärd översikt av 100 år av censur, moraldebatt, sexualupplysning och svensk synd."Uppsala Nya tidning

För 100 år sedan anhölls i Sverige en person för att ha ”sårat tukt och sedlighet”, som lagen uttryckte det, genom att ha visat en oanständig film. För 50 år sedan upphävdes lagen och pornografin legaliserades. Idag kan pornografi konsumeras gratis på internet.

Pornografins svenska historia innehåller många vändningar och starka känslor. Den involverar såväl politikens finrum som den torftigaste sexbutiken. Några har blivit rika på pornografin, andra har tvingats till den för att klara livhanken. Den svenska synden, sexliberalism och feminism är exempel på idéer och strömningar som påverkat utvecklingen, liksom teknologiska fenomen som fotografi, film, tv, video och internet.

I denna första heltäckande skildring av modern svensk pornografihistoria ryms allt detta och mycket mer. Skriven av de fyra forskarna Mariah Larsson, Klara Arnberg, Tommy Gustafsson och Elisabet Björklund vid Linnéuniversitetet och Stockholms universitet.

Under hela 1900-talet har ny populärkultur ofta följts av moralpanik: en stark oro, rädsla och upprördhet. Filmkyssar, Stålmannen-tidningar och tv-spelsvåld har anklagats för kommersialisering, amerikanisering, sexualisering och våldsförhärligande. Den här boken skriver den svenska moralpanikens historia ur ett genusperspektiv, och förklarar hur lågkultur kopplats samman med klass, nationalitet och inte minst med föreställningen om den våldsamme pojken. Ett antal ingående analyser av debatterna om film, video, serietidningar och tv- och datorspel kastar nytt ljus över den kontinuerliga diskussionen om de kulturella normer som omger sex, våld och smak.

Nordic Genre Film offers a transnational approach to studying contemporary genre production in Nordic cinema. It discusses a range of internationally renowned examples, from Nordic noir such as the television show The Bridge and films like Insomnia to high concept ‘video generation’ productions such as Iron Sky. Other contributions focus on road movies, the horror film, autobiographical films, historical epics and pornography. These are contextualized by discussion of their position in their respective national film and media histories as well as their influence on other Nordic countries and beyond. By highlighting similarities and differences between the countries, the book combines industrial perspectives and in depth discussion of specific films, while also offering historical perspectives on each genre as comes to production, distribution and reception of popular contemporary genre film.

The Rwandan genocide is the second most audio-visually recreated genocide after the Holocaust, with approximately 200 films and documentaries produced in 39 countries between 1994 and 2021. Historical Media Memories of the Rwandan Genocide studies the construction, the development, and the recreation of the transnational historical media memory of the genocide against the Tutsis in Rwanda in 1994. This is the first comprehensive work that traces the international media image and the creation of historical memories of the Rwandan genocide, starting with the day to day television news reporting in 1994, and continuing with analyzes of how the genocide has been used and recreated in film and documentaries on a global level as well on a national level, where Rwanda, as a nation, creates its own images of the genocide in film and television production in order to support a new national identity.

The Rwandan genocide is the second most audio-visually recreated genocide after the Holocaust, with approximately 200 films and documentaries produced in 39 countries between 1994 and 2021. Historical Media Memories of the Rwandan Genocide studies the construction, the development, and the recreation of the transnational historical media memory of the genocide against the Tutsis in Rwanda in 1994. This is the first comprehensive work that traces the international media image and the creation of historical memories of the Rwandan genocide, starting with the day to day television news reporting in 1994, and continuing with analyzes of how the genocide has been used and recreated in film and documentaries on a global level as well on a national level, where Rwanda, as a nation, creates its own images of the genocide in film and television production in order to support a new national identity.

A comparative approach to contemporary popular Nordic genre film'Nordic Genre Film' offers a transnational approach to studying contemporary genre production in Nordic cinema. It discusses a range of internationally renowned examples, from Nordic noir such as the television show 'The Bridge' and films like 'Insomnia' (1997) to high concept 'video generation' productions such as 'Iron Sky' (2012). Yet, genre, at least in this context, indicates both a complex strategy for domestic and international competition as well as an analytical means to identify the Nordic film cultures' relationships to international trends. Conceptualizing Nordic genre film as an industrial and cultural phenomenon, other contributions focus on road movies, the horror film, autobiographical films, the quirky comedy, musicals, historical epics and pornography. These are contextualized by discussion of their place in their respective national film and media histories as well as their influence on other Nordic countries and beyond.By highlighting similarities and differences between the countries, as well as the often diverse production modes of each country, as well as the connections that have historically existed, the book works at the intersections of film and cultural studies and combines industrial perspectives and in depth discussion of specific films, while also offering historical perspectives on each genre as it comes to production, distribution and reception of popular contemporary genre film.

The Politics of Nordsploitation takes a transnational approach to exploring Nordic ‘exploitation’ films in their industrial contexts, viewing them as not only political manifestations of domestic considerations but also to position Nordic film cultures in a global context. Incorporating a wide range of films, from international cult classics like They Call Her One Eye (1974), homegrown martial arts films like The Ninja Mission (1984) to contemporary crowd-sourced fan productions like Iron Sky (2012), this volume examines the remarkable diversity of genre-based, commercially and culturally exploitative film production throughout the Nordic countries – emphasized here through the term ‘Nordsploitation’.This volume provides a historical exposition of largely ignored marginal films and film cultural patterns. It also outlines how influential these films have been in shaping the development of Nordic cinema. The effects are visible in the films of the new millennium as previously marginalized practices now enter the mainstream. With sharp insights and new research, The Politics of Nordsploitation redefines the concept of ‘exploitation’ and its role in small nation cinemas.

The Politics of Nordsploitation takes a transnational approach to exploring Nordic ‘exploitation’ films in their industrial contexts, viewing them as not only political manifestations of domestic considerations but also to position Nordic film cultures in a global context. Incorporating a wide range of films, from international cult classics like They Call Her One Eye (1974), homegrown martial arts films like The Ninja Mission (1984) to contemporary crowd-sourced fan productions like Iron Sky (2012), this volume examines the remarkable diversity of genre-based, commercially and culturally exploitative film production throughout the Nordic countries – emphasized here through the term ‘Nordsploitation’.This volume provides a historical exposition of largely ignored marginal films and film cultural patterns. It also outlines how influential these films have been in shaping the development of Nordic cinema. The effects are visible in the films of the new millennium as previously marginalized practices now enter the mainstream. With sharp insights and new research, The Politics of Nordsploitation redefines the concept of ‘exploitation’ and its role in small nation cinemas.

Until recently, discussion of Hollywood film has dominated much of the contemporary dialogue on ecocriticism and the cinema. Transnational Ecocinema, open up the critical debate to look at a larger variety of films from many different countries and cultures. By foregrounding these films with their economic and political contexts, the contributors offer a more comprehensive and nuanced look at the role of place in ecocinema. The essays also interrogate proposed global solutions to environmental issues by presenting an ecocritical perspective on different film and cultural considerations from around the globe.

Det har skrivits en hel del om gamla Kivik, men mycket är idag svårtillgängligt och delvis svårläst. Denna bok systematiserar informationen efter nutida gatuadresser och ger en sammanfattning för vart och ett av de gamla husen på Kivik. Dessa är till antalet c:a 200 och ligger dels på gamla fiskeläget, dvs Torups före detta mark, och dels på Hjälmaröds och Mellby angränsande områden. Det är författarens önskan att boken engagerar såväl husägare som tillfälliga besökare.

Kvinnor har i alla tider bidragit till att skapa och forma manlighet. Genom idealbilder och drömmar, fostran och gränsdragningar, kritik och politik har de mejslat fram maskuliniteter och därmed påverkat maktordningarna mellan könen. I "Kvinnorna gör mannen" berättas om manlighet i olika samman­hang från 1500-tal till 2000-tal. Från maktkamper i adelsfamiljer och intriger vid hovet till 1980-talets debatter om mjukismän och dagens Harlequinsex: det är kvinnorna som betraktar och diskuterar männen. Mary Wollstonecraft, Anne Charlotte Leffler och den finska politikern och kvinnosakskvinnan Hedvig Gebhard efterlyser ett nyanserat och visionärt mansideal för att utveckla relationerna mellan kvinnor och män. Hos Fredrika Bremer är den ideale mannen en nödvändig medhjälpare i kvinnans emancipation; i 1800-talets konstnärsromaner träder en manlig musa fram och stöttar kvinnliga huvud­personers skapande. Selma Lagerlöf låter en komplex manlig - eller omanlig - karaktär återspegla sin egen kamp för kontroll över sitt verk, medan mellankrigstidens filmpionjär Karin Swanström gestaltar hedersknyfflar ur arbetarklassen. Forskare inom historia, idéhistoria, film, litteratur och medier visar här hur kvinnors görande av män och maskulinitet är något mer och annat än en tudelad tanke­figur av under- respektive överordning. I förlängningen finns nya infallsvinklar på hur hegemoni och legitimitet uppstår och ifrågasätts, nya bilder av hur kön skapas och kanske nya intressanta manligheter.

Boken är en sammanställning av familjen Karlssons släkt på Evy Alfrida Karlsson f. Anderssons sida. Människorna i boken har mestadels levt och försörjt sig som drängar, statare och pigor på olika platser i Södermanland. Främst från Lerbo, Stora Malm och även en gren finns från Finnerödja i Västergötland. Det förekommer yrken som Kolare, Kyrkvaktmästare, Länsman, Salpetersjudare, Skomakare och ytterligare några hantverkare. Också en del Livgrenadjärer varav några deltagit i svenska krig. Finska kriget och Pommerska kriget. Släktboken spänner över tio generationer från Evy Alfridas födelse och bakåt till slutet av 1600-talet. Information om de mest avlägsna generationerna är delvis ganska knapphändig på grund av att den tillgängliga informationen från tiden i slutet av 1600 och början av 1700-talet är starkt begränsad. Uppgifter och information i boken är inhämtad genom traditionell släktforskning i församlingarnas kyrkböcker samt besök på Landsarkiv i Uppsala och Göteborg. Norrköping den 4 december 2019 Tommy och Annelie Gustafsson.

Boken ger en sammanställning av familjen Gustafssons släkt på min Lennart Gustafssons sida. Människorna i boken har mestadels levt som drängar, statare, pigor och smeder och bruksarbetare på olika platser i Östergötland och Närke. Släkten härstammar från Värmland, Östergötland och främst i Norrköpings och Söderköpings församlingar. Även en del soldater såsom Livgrenadjärer och Ryttare förekommer och även vissa inslag av valloner. Släktboken spänner över nio från Lennarts födelse och bakåt till slutet av 1600 -talet. Uppgifter och information i boken är inhämtad genom traditionell släktforskning i församlingarnas kyrkböcker. Arbetet med släktboken har varit mycket givande och intressant samtidigt som det gett en känsla av att ha kommit avlägsna och avlidna släktingar lite närmare. Tommy Gustafsson Norrköping den 15 juli 2018

Boken är en sammanställning av familjen Karlssons släkt på Erik Ingemar Karlssons sida. Människorna i boken har mestadels levt och försörjt sig som drängar, statare, pigor och snickare på olika platser i Östergötland. Främst från Vadstena och Östgötaslätten med omnejd. Det förekommer även en del Livgrenadjärer varav några deltagit i svenska krig. Finska kriget mellan 1808 och 1809 och Pommerska kriget mellan 1805 och 1807. Släktboken spänner över åtta generationer från Erik Ingemars födelse och bakåt till början av 1700-talet. Information om de mest avlägsna generationerna är delvis ganska knapphändig på grund av att den tillgängliga informationen från tiden i början av 1700-talet är starkt begränsad. Uppgifter och information i boken är inhämtad genom traditionell släktforskning i församlingarnas kyrkböcker. Norrköping den 14 februari 2019. Tommy och Annelie Gustafsson

Boken är en sammanställning av familjen Jonssons släkt på Sven Oscar Jonssons och Ann-Mari Kristina Bengtssons sida. Människorna i boken har mestadels levt och försörjt sig som drängar, statare, pigor, järnarbetare och liesmeder på olika platser i Östergötland. Främst från Västerbotten, Närke och Östgötaslätten med omnejd. Det förekommer även båtsmän, soldater, kvarnägare, yxmålare och yxmästare. Släktförteckningen spänner över nio generationer från Sven Oscar Jonssons och Ann-Mari Kristina Bengtssons födelse och bakåt till början av 1700-talet. Informationen om de mest avlägsna generationerna är delvis ganska knapphändiga på grund av att den tillgängliga informationen i kyrkböckerna från tiden i början av 1700-talet är starkt begränsad. Uppgifter och information i boken är inhämtad genom traditionell släktforskning i församlingarnas kyrkböcker. Norrköping den 2021-04-20 Tommy Gustafsson

Boken är en sammanställning av familjen Jonssons släkt på Sven Oscar Jonssons och Ann-Mari Kristina Bengtssons sida. Människorna i boken har mestadels levt och försörjt sig som drängar, statare, pigor, järnarbetare och liesmeder på olika platser i Östergötland. Främst från Västerbotten, Närke och Östgötaslätten med omnejd. Det förekommer även båtsmän, soldater, kvarnägare, yxmålare och yxmästare. Släktförteckningen spänner över nio generationer från Sven Oscar Jonssons och Ann-Mari Kristina Bengtssons födelse och bakåt till början av 1700-talet. Informationen om de mest avlägsna generationerna är delvis ganska knapphändiga på grund av att den tillgängliga informationen i kyrkböckerna från tiden i början av 1700-talet är starkt begränsad. Uppgifter och information i boken är inhämtad genom traditionell släktforskning i församlingarnas kyrkböcker. Norrköping den 2021-04-20 Tommy Gustafsson

I tre decennier har professor Jens Rydström varit med och format historieforskningen om marginaliserade grupper. Han har varit central i etablerandet av homo- och queerhistoria som forskningsfält i Sverige. Han har aldrig tvekat för de mest tabubelagda ämnen, och har varit med och lagt grunden för forskningsfältet sexualitet och funktionshinder i Skandinavien. Jens har även bidragit med banbrytande forskning om sexarbetares historia i Skandinavien. Denna bok presenterar en brokig samling bidrag av forskare som alla har inspirerats av Jens Rydströms vetenskapliga gärning.

Livgrenadjärer och torpare som levat och bott på Lönö Ryttartorp nr 4 mellan åren 1706 och 1946. Nävekvarns Bruksägare har under åren som Lönö var ett rusthåll för kronan har haft skyldigheter och åtaganden för ryttartorpets standard och funktion som bostad för soldaten. Ägarna till Nävekvarns Bruk tillika rusthållare nämns även de i en kortfattad beskrivning.

Boken försöker beskriva livet och öden för de människor som bott på torpet Fridtuna på Lönö i Häradshammar, Vikbolandet. Livet på ett torp mellan åren 1850 och 1940 var ofta enkelt och självhushåll-ande. Torparna och hans familj bodde i allmänhet i små hus med lätt tillgång till odlingsbar mark. De odlade potatis, råg och havre samt hade ofta några husdjur som kor, får och höns för mjölk, ull och ägg. Arbetsdagarna var långa och präglades av säsongsarbete som sådd, skörd och vedhuggning. Ofta som medhjälpare och dräng på gården som torpet tillhörde. Under denna tid ge-nomgick Sverige en stor industrialisering, vilket ledde till gradvisa förändringar, som bättre redskap och metoder i jordbruket. Samhället började långsamt moderniseras med elektricitet och bättre förbindelser, vilket så småningom förändrade torparnas livsvillkor.

Boken beskriver Livgrenadjärer och torpare som levat och bott på Lönö Ryttartorp nr 4 mellan åren 1692 och 1946. Nävekvarns Bruksägare har tidvis under åren som ägare Lönö var ett rusthåll för kronan och haft skyldigheter och åtaganden för ryttartorpets standard och funktion som bostad för soldaten. Ägarna till Nävekvarns Bruk tillika rusthållare nämns även de i en kortfattad be-skrivning.

Boken försöker beskriva livet och öden för de människor som bott på torpet Fridtuna på Lönö i Häradshammars socken, Vikbolandet. Livet på ett torp mellan åren 1850 och 1940 var ofta enkelt och självhushållande. Torparna och deras familj bodde i allmänhet i små hus med lätt tillgång till odlingsbar mark. De odlade potatis, råg och havre samt hade ofta några husdjur som kor, får och höns för mjölk, ull och ägg. Arbetsdagarna var långa och präglades av säsongsarbete som sådd, skörd och vedhuggning. Ofta som medhjälpare och dräng på gården som torpet tillhörde. Under denna tid genomgick Sverige en stor industrialisering, vilket ledde till gradvisa förändringar, som bättre redskap och metoder i jordbruket. Samhället började långsamt moderniseras med elektricitet och bättre förbindelser, vilket så småningom förändrade torparnas livsvillkor.

Boken försöker ge en bild av livgrenadjärer och torpare som levt och bott på Lönö Ryttartorp nr 4 mellan åren 1692 och 1946. Nävekvarns Bruks ägare har under åren som Lönö varit ett rusthåll för kronan haft skyldigheter och åtaganden för ryttartorpets standard och funktion som bostad för soldaten. Ägarna till Nävekvarns Bruk tillika rusthållare nämns även de i en kort-fattad beskrivning.

Det här är berättelsen om Brink en plats vid Lönöviken som i över 200 år bars fram av händer som plöjde, mjölkade, byggde, föddes och avled i stilla rytm. Gården låg aldrig vid de stora lederna, men i kyrkböcker, flyttlängder och dödsnotiser rörde sig dess människor genom seklerna med den tysthet som präglade en torparvärld i utkanten av de större byarna. Det skulle lika gärna handla om vilken gård som helst med storlek som Brink. Boken berättar om de som annars bara är namn i marginalen, pigor, änkor, sjömän, fäder till barn som aldrig fick bäras i dopklänning, barn som avled innan de hann fylla ett år. Deras liv var aldrig stora i den historiska meningen, men just därför angelägna att återberätta. Det var levnadsöden som var vanliga i många människors liv under den här tiden. Den förste som nämns i boken är bonden Erik Johansson. Han föddes femton år efter att ryssarna bränt och skövlat gårdarna längs kusten. Boken tar även upp en kortfattad skildring av rysshärjningarna längs Bråviken och Vikbolandets yttre skärgård den 28 juli 1719. Den ryske tsaren var angelägen om att få ett slut på kriget, och hans amiral hade fått en lika kärnfull som brutal instruktion: »härja och bränna så mycket som möjligt«. Det skulle gå fort och det skulle komma som en chock. Här ges även en berättelse om emigranternas väg över Atlanten med beskrivning av resan mot Amerika och ett bevarat brev från en emigrant som med egna ord berättat om den strapatsrika överfarten från Hull till New York. Arbetet med detta material hade inte varit möjligt utan de digitala källor som i dag gör det svenska kyrkoarkivet tillgängligt. Och för att göra dessa människor rättvisa har jag i detta arbete använt modern teknik för att hitta tidigare levnadsbeskrivningar och historia för de år som boken tar upp. Tekniken har använts i begränsade och noggrant övervakade delar av processen. Detta är inte bara ett dokument över en plats, det är ett försök att ge liv åt en värld där tiden gick långsammare, men människor levde lika starkt som vi gör idag. Detta kunde ha varit berättelsen om nästan vilken gård som helst på den svenska landsbygden. Och just därför angår den oss alla.

I Norrköpings historia finns en skola som nästan helt fallit ur det kollektiva minnet. Den Rundstedtska flickskolan, verksam mellan 1847 och 1891, var under sin tid en etablerad och respekterad utbildningsmiljö för stadens borgerliga döttrar. Boken är resultatet av ett omfattande återupptäcktsarbete. Genom arkivstudier, samtida texter, kyrkböcker och fragmentariska minnesbilder återskapas här en levande bild av skolan, dess föreståndarinnor och dess elever. Det som träder fram är inte bara en enskild läroanstalt, utan en hel värld av bildning och samhällsstruktur i 1800-talets Sverige. I centrum för skolan står änkefru Johanna Maria med sina två döttrar. som under mer än fyra decennier drev skolan i Norrköping. Under deras ledning utvecklades en undervisningsform som i flera avseenden framstår som ovanligt modern. Skolan präglades av lugn, arbetsglädje och en pedagogik som satte den enskilda eleven i centrum. Samtidigt belyser boken de tydliga samhällsgränser som omgav denna typ av utbildning. Den Rundstedtska skolan var tillgänglig för ett fåtal, flickor ur stadens mer välbärgade familjer, medan arbetarbarn och allmoge ännu i stor utsträckning saknade motsvarande möjligheter, trots folkskolestadgans införande 1842. Genom detta perspektiv blir skildringen också en berättelse om klass, kön och tillgång till kunskap. Boken rör sig mellan det nära och det övergripande. Här finns vardagen i klassrummen som undervisningen, språkövningarna, högläsningen och de långa skoldagarna, men också de större linjerna såsom industrialiseringens Norrköping, utbildningens förändring. Detta är inte en nostalgisk hyllning till en svunnen borgerlig värld. Tvärtom söker boken nyanserna synen på både möjligheterna och begränsningarna, bildningens ideal och de strukturer som utestängde andra. Skolan som staden glömde - Berättelsen om en privat flickskola i 1800-talets Norrköping är en lokalhistorisk studie med bredare bäring. Den riktar sig till läsare med intresse för utbildningshistoria, kvinnohistoria, Norrköpings historia och 1800-talets samhällsutveckling, men också till en allmän publik som uppskattar berättande sakprosa. Genom att återföra denna skola till historien ges inte bara en enskild institution upprättelse, utan också en fördjupad förståelse av hur utbildning, klass och kön formade människors liv i det Sverige som lade grunden för vår egen tid.

I författarens familj finns ett omfattande bildmaterial av människor och miljöer på Kivik. Det utomordentligt intressanta "Museum & Arkiv på Kivik" förfogar också över ett stort material, och många familjealbum har vänligen utlånats inför utgivandet av denna bok. Bilderna ger sammantaget en god föreställning om hur Kivik och människorna såg ut då det begav sig. Det sammantagna materialet blev för omfattande för att rymmas i ett band, och sorteringen blev hård. Efter utgivningen har dessutom ytterligare foton och dokument blivit tillgängliga, varför en fortsättning kan bli aktuell.

Den gamla bebyggelsen på Kivik från i huvudsak 1800-talet, har efterhand kompletterats med nyare. Del 1 behandlar husen fram till Andra Världskriget medan denna del beskriver det som tillkommit därefter. Vi ser dels enstaka kompletteringar bland äldre bebyggelse, dels stora områden som färdigställdes inom en kort period. Så finner vi t ex Agdelundsområdet väster om riksvägen, Bokekullen i sydost och förtätningen öster om Agdelundsgården. Även nybyggnation intill Skogsdala ges en översikt.

Den som tar en promenad på Kiviks gamla fiskeläge ser en bebyggelse som i allt väsentligt är uppförd under tiden 1840-1890 med några undantag. De gamla fiskarstugorna från tiden dessförinnan är borta, och nyare hus är sällsynta. Detta förhållande har sin förklaring i en näring som blomstrade under ett drygt halvsekel, nämligen sjöfarten. Så länge befolkningen var hänvisad till enbart fiske fanns inte ekonomiskt utrymme för investeringar, och man lagade sina nedgångna bostäder så gott man kunde. Mat fanns i form av fisk men pengar var det ont om. Skulle det satsas på något fick det bli båtar och redskap. En handfull människor ändrade allt. Plötsligt fanns det genom sjöfart goda inkomster för de som ville vara med. Helt utan risker var det givetvis inte, men dessa fördelades på flera engagemang. Under många år fungerade marknaden utmärkt, men inget är för evigt. Ny teknik och förändrade handelsmönster gjorde sitt. Ofredstider bidrog så småningom också till nya villkor. Kiviksborna var traditionsbundna och ville inte falla till föga för utvecklingen. Endast en person lät registrera renodlade motorfartyg på Kivik och det blev i senaste laget för framgång. Så lärde vi än en gång att man lätt blir akterseglad om man spjärnar emot. Det positiva var emellertid, att Kivik blev ett tidsavtryck från epoken och var så under lång tid. Många greps av den idyll som var resultat av hundraårig orördhet. Detta kulturarv har gradvis eroderats de senaste 30 åren. Vi har förhoppningen att nuvarande hus- och markägare slår vakt om de värden som ännu återstår från sjöfartens dagar.