Yvonne Leffler - Böcker

I denna essäbok presenteras tre olika aspekter av den mytomspunna 1800-talsförfattaren Victoria ­Benedictsson. Maria Hansson utgår från det internationella genombrottet i 1880-talets skandinaviska litteratur där författare som Ibsen och  Strindberg belyste äktenskapliga problem i dramatik och ­romaner, medan Benedictsson i stället använde folktron i myter och sagor för att hävda sig som kvinnlig författare. Eva Öhrström tar upp salongskulturens historia för att visa vad som hände när Benedictsson lämnade lilla Hörby för att besöka Stockholms kulturkretsar. Litteraturprofessor Yvonne Leffler visar i en tredje litteratursociologisk studie på det stora internationella intresset för Victoria Benedictsson.  

Vid mitten av 1700-talet hängav sig den svenska publiken åt dåtidens stora utländska brevromaner: Richardsons Pamela och Clarissa, Rousseus Julie och Goethes Den unge Werthers lidanden. Det finns många exempel på brevromanernas enorma inflytande och hur de brevskrivande hjältarna och hjältinnorna fungerade som förebilder och identifikationsobjekt för dåtidens läsare.

Snart kom också brevberättelser skrivna på svenska. 1770 trycktes Hans Bergeströms Indianiske bref. Under det tidiga 1800-talet publicerades brevromaner som Per Adolf Granbergs Enslingshetsälskaren (1800), Clas Livijns Spader Dame (1824), C.J.L. Almqvists Araminta May (1838) och Fredrika Bremers båda romaner Axel och Anna (1828) och Grannarne (1837).

Jag har fått ett bref är en bred genomgång av brevromanens uppkomst och de svenska brevromaner som publicerades mellan 1770 och 1870. I boken undersöks romanerna utifrån olika kompositionella och tematiska aspekter, och här diskuteras bland annat hur de svenska författarna använde brevformen för att uppnå särskilda syften samt hur de förhöll sig till dåtidens utländska förebilder och genrekonventioner.

Yvonne Leffler är docent och universitetslektor i Litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.