Fri Press – förlag

Intresset för sjöfartens historia har alltid varit stort. Med tekniska hjälpmedel gör forskningen nya framgångar och det går att hitta allt fler och äldre fartygsvrak. Med digital teknik görs också försök att visualisera forskarnas fynd och tolkningar. Men hur var det egentligen att segla under medeltiden? Dag Persson beskriver i denna bok en seglats från Lübeck till Kalmar. Han vill samtidigt få läsaren att ana en liten del av den stora värld av människor och vardagliga händelser som oftast hamnat i skuggan av kungar och krig. För att göra denna beskrivning trovärdig presenteras kända fakta om historisk sjöfart, byggen med gamla fartyg som förlagor, samt författarens egna erfarenheter ifrån segling med medeltidsfartyget Aluett i Kung Valdmars segelled.

Inspirerad av Jack Kerouac & Gary Snyder började författaren studera den mystiske Zen-poeten och Tao-filosofen Hans-han, Kalla Berget. Han presenteras tillsammans med en rad samtida kinesiska Zen- (Chan-) poeter som författaren stiftat bekantskap med under arbetets gång. Dessa texter har tidigare publicerats i separata utgåvor och var tryckta i små upplagor på speciellt utvalt återvinningspapper. Då de fått ett mycket fint bemötande från recensenterna och förtjänar de att få en större spridning och har därför samlats i en volym.

När forskningsfartyget Idun anlöper Smögens hamn en tidig vintermorgon hittas forskningschefen Kaj Malmberg mördad i sin hytt. För universitets rektor Regina Löfdahl är skandalen ett faktum eftersom Kaj Malmberg samma kväll ska dela ut forskarelitens främsta pris inom marin forskning på Smögens havsbad. Dennis Wilhelmsson och Sandra Haraldsson dras in i en mordutredning som sätter både deras samarbete men också viktiga relationer över rikets gränser på spel. Finns den som ligger bakom dådet på Smögen eller kvar ombord på Idun som trots protester ges tillstånd att fullborda sin expedition längs norska kusten upp till Svalbard. Kan en händelse under andra världskrigets isvintrar ha betydelse för fallet? Missa inte den spännande fortsättningen i serien Morden på Smögen. Anna Ihrén debuterade med sin första deckare Strandsittaren 2015. Boken har gjort succé i västra Sverige.

I bokens nio noveller möter vi den unga killen som hela tiden känner föräldrarnas hårda blickar i nacken; kvinnan i röda regnrocken som åker till jobbet i klädbutiken med ömmande handleder; mannen med mustasch som inte längre vill dölja vem och vad han är; den mörkhåriga tjejen som inte får fotfäste bland alla förväntningar och krav; den brunögda, unga mannen som inte står ut med den grå blicken från den som sitter bredvid honom på bussen; den gamla lärarinnan som bedömer och kritiserar sina medpassagerare; den unga musikern som kämpar med sina demoner; den gamle mannen som trofast besöker sin hustru på ålderdomshemmet, och den unga mamman som kämpar med att få vardagen att hålla ihop. Ingen människa är en ö, brukar man säga och det gäller även för färöingarna, där de bor på sin ögrupp ute i Nordatlanten. I novellerna, som utgår från den nutida vardagen på Färöarna, låter författaren folk berätta sina historier, så att vi som läsare anar skuggbilderna bakom dem. Historierna flätas ihop och visar att vi på ett eller annat sätt påverkar varandra. Boken kom ut 2015 på färöiska med titeln Skuggamyndir. Joakim Lilljegren har gjort den svenska översättningen.

Haikumagasinet heter den nya satsningen från energiska förlaget Fri Press. Det bästa av två världar kommer många att tycka: manga och haiku! Och priset är inget att klaga på: 40 kronor. Jag vågar påstå att det ges valuta för vartenda öre. Tanken är att bli en återkommande tidskrift, med en haiku per sida illustrerad i serieform. Olika bildkonstnärer utlovas framöver, i premiärnumret dock enbart Sara Lundstedt. Det är alltså fråga om haiga; en svår konst då, som det heter ”en bild säger mer än tusen ord”, och bilden ju inte bör överrösta texten. Lundstedt klarar uppgiften med den äran, lyhörd mot dikterna samtidigt som de tillförs nya dimensioner. Kaj Falkman, som så ofta betonade ”bildens förvandling” i sin haikupoetik, hade blivit förtjust! Lundstedts serierutor bygger upp det gradvisa framskridande som är så viktigt för att läsa haiku med behållning; det meditativa: att stanna upp, att ta in. Det finns ett lugn och fokus i seriernas mjuka gråskalor som har sin motsvarighet i det japanska tuschmåleriets wabi/sabi-estetik, med dess sparsmakade och väderbitna vemod. Dikterna är hälften svenska och hälften japanska. Tolkningarna är utmärkta. Lundstedts seriekonst blandar abstrakta och figurativa element, så att Sten Sture Skaldemans vinbergssnäckor i ett salladsland närmast blir totalt psykedeliska, medan det i Bashos ”kråka på höstgren” endast är själva fågeln som lösgör sig ur formen. Lundstedt gör här en både genial och kongenial nytolkning av en annars något sliten klassiker. Jag kan ibland tycka att svenska och internationella haikupoeter blir lite för beroende och hämmade av japonismer och orientalism. Men Sara Lundstedt lyckas väva ihop det svenska och japanska i en väl sammanhållen och samtidigt genuin bildvärld. En syntes som även skymtar förbi i flera av dikterna, som i Dag Perssons charmiga och konstlösa: Skvaller om värme bryggor båtar och måsar från en kopp Lapsang Sten Svensson

Nu är han här med sin andra haikusamling. Boken kan sägas vara tre i en; först handlar det om dagens miljö- och klimatkris, sedan om den vackra och helande naturen och till sist kommer anarkistisk haiku, fri från regler och konventioner. Ordlekarna är många och där finns tvåradingar, treradingar, fyraradingar – och en tiorading. Någon vill väl kalla dikterna “senryu” för liksom i Anarko Haiku gör Andersson mycket narr av verkligheten och oss människor. Hans gränslösa dikter både roar och oroar.

Calle Flognmans dikter bär på tradition samtidigt som de pekar framåt. Bilder från ett förflutet, med inslag av natur och det lantliga, blandas med modernitetens verkligheter. Lugnet och den stilla tillförsikten smyger sig på. Dikterna bildar med sin mjuka ton en kontrast till det många gånger depressivt introverta, eller explosiva, som vi ofta möter i dagens lyrik. ångan ur myren dimman ur dalen saven ur stubben lärkan ur bo […] värme tryck surr från maskiner oxider skorsten förbränningsprocess glödgade plåtars färger Det är också väldigt lätt att bära titeln Förnan genom läsningen. Det känns liksom naturligt att långsamt bryta ner orden och tankarna de föder.

Det är vad det lovar: gränslösa dikter som både roar och oroar. Det är friskt och levande. Det är protest och engagemang.

Anderssons haiku lever i den fria västerländska traditionen och bygger ofta på enkla och vardagliga iakttagelser. Humor finns det gott om, ett stänk synism och absurditeter. Men där finns också en hel del kritik emot mänsklig fåfänga och bristen på ansvar för natur, omvärld och framtid. Trots allt är han hoppfull och vi märker att han har ambitioner. Andersson vill något med sina dikter.

en fisk i kundvagnen i Malmökanalen

Han är här med sin tredje diktsamling. Han tar oss med till platser som någon av de cyniska makthavarna döpt till utanförskapet; periferi och centrum har liksom bytt plats. Gatuduvans poesi bygger på erfarenhet och det är tungt ibland. Ändå ser vi hoppet, ljuset i tunnelns slut. Det är en egenskap som Jack Kerouac i sin ungdom tillskrev en äkta poet. Gatuduvan är 2000-talets svenska Beat-poet. Vi kan eller vill kanske inte riktigt känna igen oss. Men allt finns där, på gator, i parker, i hyreshusets källare – just nu. Befrielsens parad Släng åt sidan alla materiella ting en revolution fortplantar sig i mitt inre vandrar ut på gatorna trottoarernas andetag virkar ljus i en mörk samtid dess verklighet når mig inte skyddad från dess domstolsblickar utanför alla regler och manualer går dagen sakta mot morgon rälsen vinden himlens sken mellan dina lår befrielsens parad bjuder upp till dans i månlandskap och ljus Samtidigt som Gatuduvan tar avstånd från pretentiös förljugenhet är han med oss. Han väcker medkänsla, om inte för honom själv så kanske för de som inte syns, eller som vi försöker att inte se.

Vem är Lee Harris? Prologen i Ola Lundqvists diktsvit väcker undran. Men snart förstår vi och börjar att känna igen saker, stämningar, kanske platser. Vad gör vi med våra minnen när vägarna leder oss åt olika håll? För att försöka förstå vad som håller oss kvar, för att kunna släppa taget, måste vi ibland vända tillbaka. Lee Harris är en ömsint diktsvit om arbete och kärlek, om att vara borta länge och att sent omsider söka sig hem.

För att skriva haiku bör man ha det lätta, distanserade men samtidigt nära öga som Basho och Issa hade. Ungefär som Cartier-Bresson med kameran: Det avgörande ögonblicket. Per Lunqe har samlat dikter i över tjugo år. Inspirerad av den som en gång var hans mentor, Sven Fagerberg, fattade han pennan och skrev. Det var Sven Fagerberg som döpte denna diktsamling.

Pontus Tunander var en pionjär inom svensk haiku. Hans samlade dikter från fyra decennier presenteras här av den mångårige vännen och Japan-kännaren Sten Svensson. "Pontus var en spjuver, en trickster likt prärievargen i nordamerikansk mytologi, som inte låter sig fångas av omständigheterna utan själv definierar sin verklighet. Från skoltiden minns jag hur han åkte gratis på ett egenhändigt förfalskat busskort, där foto och allt var minutiöst återgivet i akvarell och omöjligt att genomskåda utan genomgående granskning." Så skriver Sten Svensson i förordet till denna postuma haikusamling som blev möjlig tack vare initiativ och stöd från Britt Tunander, poetens mor. Omslaget är målat av dottern Jonna. Ultramarin var Tunanders färg och han tillverkade den själv av lapis lazuli. Tunanders haikudikter förenar ingående naturkännedom och minutiösa iakttagelser. Han har sinne för det oväntade, det komiska och det kosmiska. Poesin står stadigt på jorden men utsikten är milsvid. En skröna han lurade i sina döttrar under deras uppväxt återges i följande haiku. Frostsöndagsmorgon avslöjar värmeverket: en stor molnfabrik Pontus Tunander: en poetisk utbrytarkung, haikuns Houdini!

Varför söker sig musiker till den fria improvisationen. Vad är skillnaden mellan färdigskriven musik och det som idag kallas friform? Vad betyder den västerländska skolmusikens undervisning för musikformer som ursprungligen mycket byggde på improvisation, som till exempel jazz och blues, men också mer traditionella stilar som indisk musik och flamenco? Det har idag skrivits flera doktorsavhandlingar i ämnet. Men Improvisatören är en roman om en ensam musiker som just söker det egna uttrycket. Det som skolundervisningen så sällan berör: vad säger musiken till honom själv? Vad säger den andra? Varför kämpar han i den hårda motvinden? Är det egentligen en politisk protest, en spark mot den etablerade högskoleundervisningen? Hur stark är hans strävan efter något eget? I Improvisatören följer vi musikern i hans medgångar och motgångar, och i vardagens ständiga kamp för brödfödan

Robert Jonssons dikter är mer än bara bruksbilder. Visserligen skymtar vi någon av alla de norrländska bruksorter som bildat grund till det vi ibland vill kalla Sverige. Men det kunde lika väl vara var som helst i vårt avlånga land. Ett diktjag, vilket vi underhand lär känna, lyfter fram små detaljer, allt ifrån Modospelarnas blod, snus, svett och tårar – till Mohsens vita, söta och mycket sega kakor som hennes mor låtit skicka från ett sönderbombat Irak. Samtidigt som det i vissa stycken är en hyllning till just det mänskliga, det privata i den undflyende närheten i mötena, möter vi också kritik – och vilja. ______________________ Är du inte på Bokus? Robot-bokhandlarna programmerar idel nya webbplatser där de jagar klick med andras böcker. Besök hellre då vår webbplats www.fripress.se om du är intresserad.

Detta är första delen i en trilogi som utspelar sig i 1600- och 1700-talets nysvenska provins Skåne. I en by får föräldrarna svårt att att gifta bort sin dotter Hester som snart utmärker sig som självsvältande “mirakel”. Samtidigt misstänks en okänd kvinna för mord som tycks ha underliga kopplingar till Hester. Mörkret är tungt men döttrarnas okuvliga vilja lyser igenom i denna ”crossover” mellan historisk fantasy och realism. Är du inte på Bokus? Robot-bokhandlarna programmerar idel nya webbplatser där de jagar klick med andras böcker. Besök gärna vår webbplats www.fripress.se om du är intresserad.

Att skriva haiku är ett sätt att stanna upp och vara i nuet och uppleva de små sakerna som tillsammans bildar det stora. Det är ett sätt att skärpa sinnena och upptäcka skönheten i en vardaglig händelse. Att skriva haiku är att överraska både sig själv och läsaren.

I andra delen av "Marias Mirakulösa Döttrar" vänder vi tillbaka till Hesters och Jonnas barndom. Det är sent 1600-tal. I den nysvenska provinsen Skåne satsas det på framtiden. Den som kan roffar åt sig, medan svaga och utsatta blir än fattigare. Svårast är att klara sig som ensamstående kvinna. Hesters mor Maria gör allt för att slippa gifta om sig efter sin make stenhuggarens död. När nöden blir för stor anmäler hon sig till prästen som ”ledig” änka. Det omhändertagna barnet Jonna skickas till hospitalet för vanföra. Några år senare får Hester status som självsvältande ”mirakel”. Är du inte på Bokus? Robot-bokhandlarna programmerar idel nya webbplatser där de jagar klick med andras böcker. Besök gärna vår webbplats www.fripress.se om du är intresserad.

Under sina promenader vid Långsjön upptäcker Skaldeman smått och stort. Han ser djuren och växterna. Han ser rester av liv i äldre tider samtidigt som den nya tiden försöker att göra sig gällande. Boken är en så kallad haibun, en prosatext med lyriska inslag. Den japanske 1600-talspoeten Bashō – den som anses vara den som introducerade den litterära formen – diktade haiku. Det gör Skaldeman också men här finns också längre dikter. I Promenader vid Långsjön handlar det också om den känsliga relationen mellan människa och natur och Skaldeman presenterar en hållning gentemot livet som av många lätt glöms bort eller som rent utav kan synas skrämmande. Sanningen är den att vi alla är förgängliga.

Susanne Andreasson Nilsson bor vid havet nära Marstrand på västkusten. Efter ett brokigt och omväxlande yrkesliv har hon de senaste 8 åren arbetat som barnmorska och egen företagare. En yrkesdröm som inte blev verklighet var journalistyrket ... Hon har i haikuns asketiska form funnit ett sätt att koka ner sina iakttagelser och upplevelser i skrift. I denna samling får vi ta del av hennes mångbottnade dikter.

Leif Färding föddes i Gävle 1951, växte upp i Vasa och bosatte sig senare i Helsingfors. Han publicerade fem diktsamlingar under sitt alltför korta liv. En sjätte gavs ut postumt 1984. Nu presenteras hans dikter för en svenskspråkig publik, tolkade av Göran Ekström från Vasa. Leif Färding var en gammal, ung soldat i livets tjänst. Med diktlyran och sälgpipan blåste han fram vinden - och fåglarna att leka i den. Han talade om saker som är sanna och aldrig kan hejdas - lika verkliga som när vinden sätter träden i rörelse. Men världens grottekvarnar mal och dess kuggar kom att te sig allt mer främmande för poeten. Vid världens rand ut över det strandlösa djupet gungade den veka gren han bebodde.

Denna bok fungerar som inspiration för nybörjare, kanske för den som av olika anledningar har svårt att komma i gång eller som vill låta barn pröva yoga.

Programmet är inte direkt hämtat från någon av de klassiska traditionerna och några övningar kommer från aikido, tai chi och qigong. Känner du dig stel eller klumpig ska det alltså inte hindra dig. Du ska också kunna göra övningarna utan att tänka på hur det ser ut.

"Yoga som djur - en handbok för alla" är en utmaning värd att anta.

Illustrationer av Sara Lundstedt.

Boken om Tynnereds Räkfiskare berättar om hur människorna i Västra Frölunda för inte så länge sedan levde liv som i mycket stor utsträckning skiljer sig fullständigt från våra liv idag. Den förste räkfiskaren Räke-Karl skildras och vi får höra hans yngste son Rudolf med egna ord berätta om sitt liv som räkfiskare från det förra seklets början och 70 år framåt. Boken berättar om många övriga bybors liv och om konflikter mellan jordbruk och fiske.

"Författaren har levt flera år bland Tuvas shamaner, vilket ökar berättelsens trovärdighet och ger en fascinerande läsning, oavsett kunskaper om och tro på de urgamla shamanska sederna". Kristina Albinsson, Bibliotekstjänst, om den första boken i serien, Jordens önskan.

Det är dags att börja prata om patriarkatet, och se vad denna samhällsordning gör med unga tjejer. Det är dags för en förändring. Här kan du läs om utseende- och vikthets, prestationsångest, om sex och relationer. Här kan du få tips på hur en kan tänka och öra för att sluta skuldbelägga sig själv. Denna lilla bok borde finnas hos varje skolkurator och på varje skolexpedition.

"Dikterna rör sig mellan förtvivlan och hopp det ger ett intryck av ett utanförskap. Ett vemod finns i texten med en kritik riktad mot storstaden. Det känns som något faller sönder i Gatuduvans korta dikter. Men med förtvivlan och vemodet får Gatuduvan läsaren att öppna sina tankar ..." Rolf Zandén, Populär Poesi Gatuduvan är tjugohundratalets svenska Beat-poet

In Tuva, Southern Siberia, the bear is a sacred being. Khayikan, the bear deity, once the ninth heaven to create mankind. There are few places on Earth that are so closely linked to the ancient past as Tuva. In this region shamans have been working with the same methods in an almost unbroken tradition. They call and communicate with their spirits through algyshes, i.e. songs or invocations performed during rituals. In this book you will find a Collection of these songs with roots in times untouched by modern civilization. ____________ Read more about Anna Kjellin and her writing here: https://fripress.se/anna-kjellin/ (in Swedish) ____________ Anna Kjellin, föreläsare om shamanism och författare till böckerna; "Jordens önskan" och "Jordens hopp" är redaktör till denna bok shamanism i den sibiriska republiken Tuva. Denna unika samling av shaman-algysher har samlats av fil dr Mongush Kenin-Lopsan och översatts till engelska av Anna Kjellin. _____________ Läs mer om Anna Kjellin här: https://fripress.se/anna-kjellin/

Midori - japanska bilder är en reseberättelse med insprängda haikudikter, en så kallad haibun. Inspirationen till denna bok kom från en stipendieresa till Japan med stöd från Sveriges författarfond. Författaren vandrar i samurajernas spår runt staden Kamakura - Kyoto och möter sina älsklingspoeter Issa och Basho med flera. Vi får följa resan i dagboksform.

Korpknallen är den första delen av fyra om Kampfels guld. Otto Kampfel, SS-officer och hjärnan bakom en makalös kupp i Nazityskland, en kupp som nästan gick hem. Sara Lindgren har gjort slut med sin pojkvän, jobbet utvecklas inte som hon vill. Då besöker Sara den hon alltid kan lita på, morfar i Värmland. Där ägnar hon sig åt att klättra på berget Korpknallen. Det berget har inte haft besök av människor på många år. Inte sedan en vinterdag 1943 då ett tyskt transportplan kraschade där. Planets last har en mörk historia, så mörk att den kastar en mörk skugga över Europa mer än sjuttio år senare.